Jag började valdagen med att åka ut på den isländska landsbygden och se en fårsamling. Efter sommarens grönbete jagades fårskocken med skrik och hets in i en fålla varifrån de samlades in av sina respektive ägare, och de stackars fårskallarna hade ingen möjlighet att styra vad det hela ledde till. Det kändes som en väldigt träffande metafår för vad som pågick i Sverige samtidigt.
Senare på kvällen hade jag nått absoluta botten för mitt politiska liv. Jag stod ute i trädgården vid ambassadörsresidenset i Reykjavík och med tårar i ögonen och en klump i halsen ringde jag min mamma och grät ut min frustration över valresultatet. Jag hade öppet kämpat för att föra in förnyelse i riksdagen genom att argumentera för Piratpartiet, jag hade lagt ut mitt politiska ställningstagande till allmän beskådan, jag hade debatterat så mycket att jag var djupt känslomässigt engagerad - och allt till ingen nytta. PP gjorde ett katastrofval, sämre än mina mest pessimistiska prognoser.
Visst är det svårt att nå riksdagen som utmanarparti, men detta valet visade ändå att det går - om man är ett gäng rasistiska konservativa outbildade byfånar. Att ett parti som är ännu sämre än de etablerade och som står för min raka motsats politiskt lyckades ta sig in i riksdagen, allt medan en moraliskt bankrutt sjuklöver sitter tryggt kvar att fortsätta inkräkta på våra liv, det var ett hån utan dess like mot allt jag kämpat för.
Så där stod jag ute i trädgården och grät mot min telefon och förklarade att jag helst ville ge upp politik för alltid, hålla mig borta från Sverige, kanske bli eremit på isländska höglandet för att slippa människor överhuvudtaget. Men min mamma lyckades få mig på bättre tankar. Hon berömde mitt skrivande och sa att jag borde fortsätta lägga min energi på att övertyga människor med mina ord, utan att känna mig bunden till ett parti. Jag kände att hon hade en poäng. Jag behöver inte stå och falla med ett parti, det viktiga är att jag sprider mina idéer.
Så jag tänker fortsätta kämpa för vad jag tror på. Efter att ha samlat mig någorlunda efter valet tänker jag analysera vad som har hänt och fortsätta kampen därifrån.
Det verkar samtidigt som att det rör på sig bland mina likasinnade i Sverige, på det viset att min första önskan uttryckt på denna blogg håller på att uppfyllas: ett liberalt parti grundas. Eller två partier rentav. Förvirringen är total. Jag hade förutspått initiativet från Alexander Bard, men nu verkar Blogge vilja göra samma grej och på grund av någon personlig vendetta vägrar han samarbeta och har gått helt bananas i sitt kommentarsfält. Jag hoppas han tar sig samman och inser att han inte får slänga bort den här chansen som har uppenbarat sig. Ska ett nytt liberalt alternativ grundas så måste det göras ordentligt, vi får inte klanta till det nu.
Jag får se vad min relation till detta nya parti blir. Jag kanske kan tänka mig att stödja det och kampanja för det. Men oavsett vad så är det viktiga att jag gör min grej: att sprida de goda memerna.
måndag 27 september 2010
torsdag 16 september 2010
Sista chansen
Det är dags att bli dramatisk. Riksdagsvalet 2010 kan vara sista chansen att rädda det öppna svenska samhället. Med de sittande partiernas iver att montera ner privatliv och rättssäkerhet så kommer vi kanske inte att känna igen oss i Sverige 2014. Fyra år är en lång tid, och efter kommande söndag så har man hela denna långa tid på sig att ångra sig om man röstar på politiker som angriper vår demokrati.
Vi kan titta lite på vad som händer inom kort tid efter valet. Den 28 september inleds rättegången mot The Pirate Bay i hovrätten, och i samband med det kommer förmodligen sympatierna för Piratpartiet att än en gång skjuta i höjden då folk ser att vi har ett rättssystem som skickar folk i fängelse och utdömer miljonböter för att ha skapat en sökmotor på internet. Men har man inte röstat på PP då så är det för sent, och man har 3 år och 351 dagar på sig att ångra sig, eller glömma bort alltihopa vilket riksdagspartierna hoppas på.
Senare är det dags för datalagringsdirektivet, ni vet den där lagen som tillåter staten att logga alla medborgares elektroniska kommunikation. Lagförslaget är redan färdigt, det har bara legat på is för att politikerna ville slippa diskutera det under valrörelsen, något som tyvärr också blev fallet. Det kommer inte dröja länge efter valet innan de tänker införa det med ursäkten att vi är så illa tvungna, något som är en ren lögn. Då kan man som väljare sitta och undra hur partier som kallar sig liberala och demokratiska kan skamlöst införa en övervakningsstat som är mer långtgående än den i Östblocket. Men har man väl röstat in dem i riksdagen så gör de vad de vill utan att du har något att säga till om, valet är ju över.
Fyra år är en väldigt lång tid, det är hemskt att behöva gå och ångra sig så länge.
Minns förra mandatperioden. Minns juni 2008 när folk i tusental stod utanför riksdagshuset och skrek ut sitt motstånd mot FRA-lagen. Minns hur regeringen struntade i folkets förtvivlan och röstade igenom lagen ändå, med vuxenmobbing som medel för att motarbeta den parlamentariska demokratin.
Många av dem som demonstrerade utanför riksdagen den gången kampanjar nu för samma partier som röstade igenom lagen, för de har blivit intalade att det inte finns några alternativ. Det är djupt tragiskt, och det gäller hela folket. Samma politiker som har svikit oss om och om igen under den senaste mandatperioden vill nu att vi ska rösta på dem en gång till. Om vi gör det så kommer demonstrationerna på den svarta måndagen att ha varit förgäves. Nu går politikerna igenom en hel valrörelse utan att behöva stå till svars för det de har gjort mot vår integritet, de kan lugnt prata pensioner och bensinskatt utan att granskas för att de har angripit grundläggande mänskliga rättigheter.
Titta på vad de sittande riksdagspartierna har gjort mot oss de senaste fyra åren. De har monterat ner våra friheter och rättigheter, och struntat fullständigt i våra protester. Nu när vi har chansen att göra dem arbetslösa så får vi inte falla för deras sagor och låta dem fortsätta. För om vi ger dem vårt förtroende igen så tar de det som en signal på att det var helt okej att köra över oss och att de gärna får göra det igen.
Vi behöver någon som håller ordning på politikerna. Vi behöver Piratpartiet i riksdagen för att bli behandlade som medborgare, och inte som en fårskock. Det finns oerhört mycket att förlora på att inte ha PP i riksdagen den kommande mandatperioden. Det är inte värt att chansa, vi ska inte lära oss den hårda vägen.
Det är nu det gäller. Point of no return. Sätt inte dina medborgerliga rättigheter på spel i fyra år. Försätt dig inte i en situation där du undrar om vi verkligen har vår demokrati kvar 2014. Låt dig inte bli sviken och förnedrad av politikerna som du gav ditt förtroende. Riskera inte att ångra dig bittert.
Rösta Pirat.
Vi kan titta lite på vad som händer inom kort tid efter valet. Den 28 september inleds rättegången mot The Pirate Bay i hovrätten, och i samband med det kommer förmodligen sympatierna för Piratpartiet att än en gång skjuta i höjden då folk ser att vi har ett rättssystem som skickar folk i fängelse och utdömer miljonböter för att ha skapat en sökmotor på internet. Men har man inte röstat på PP då så är det för sent, och man har 3 år och 351 dagar på sig att ångra sig, eller glömma bort alltihopa vilket riksdagspartierna hoppas på.
Senare är det dags för datalagringsdirektivet, ni vet den där lagen som tillåter staten att logga alla medborgares elektroniska kommunikation. Lagförslaget är redan färdigt, det har bara legat på is för att politikerna ville slippa diskutera det under valrörelsen, något som tyvärr också blev fallet. Det kommer inte dröja länge efter valet innan de tänker införa det med ursäkten att vi är så illa tvungna, något som är en ren lögn. Då kan man som väljare sitta och undra hur partier som kallar sig liberala och demokratiska kan skamlöst införa en övervakningsstat som är mer långtgående än den i Östblocket. Men har man väl röstat in dem i riksdagen så gör de vad de vill utan att du har något att säga till om, valet är ju över.
Fyra år är en väldigt lång tid, det är hemskt att behöva gå och ångra sig så länge.
Minns förra mandatperioden. Minns juni 2008 när folk i tusental stod utanför riksdagshuset och skrek ut sitt motstånd mot FRA-lagen. Minns hur regeringen struntade i folkets förtvivlan och röstade igenom lagen ändå, med vuxenmobbing som medel för att motarbeta den parlamentariska demokratin.
Många av dem som demonstrerade utanför riksdagen den gången kampanjar nu för samma partier som röstade igenom lagen, för de har blivit intalade att det inte finns några alternativ. Det är djupt tragiskt, och det gäller hela folket. Samma politiker som har svikit oss om och om igen under den senaste mandatperioden vill nu att vi ska rösta på dem en gång till. Om vi gör det så kommer demonstrationerna på den svarta måndagen att ha varit förgäves. Nu går politikerna igenom en hel valrörelse utan att behöva stå till svars för det de har gjort mot vår integritet, de kan lugnt prata pensioner och bensinskatt utan att granskas för att de har angripit grundläggande mänskliga rättigheter.
Titta på vad de sittande riksdagspartierna har gjort mot oss de senaste fyra åren. De har monterat ner våra friheter och rättigheter, och struntat fullständigt i våra protester. Nu när vi har chansen att göra dem arbetslösa så får vi inte falla för deras sagor och låta dem fortsätta. För om vi ger dem vårt förtroende igen så tar de det som en signal på att det var helt okej att köra över oss och att de gärna får göra det igen.
Vi behöver någon som håller ordning på politikerna. Vi behöver Piratpartiet i riksdagen för att bli behandlade som medborgare, och inte som en fårskock. Det finns oerhört mycket att förlora på att inte ha PP i riksdagen den kommande mandatperioden. Det är inte värt att chansa, vi ska inte lära oss den hårda vägen.
Det är nu det gäller. Point of no return. Sätt inte dina medborgerliga rättigheter på spel i fyra år. Försätt dig inte i en situation där du undrar om vi verkligen har vår demokrati kvar 2014. Låt dig inte bli sviken och förnedrad av politikerna som du gav ditt förtroende. Riskera inte att ångra dig bittert.
Rösta Pirat.
tisdag 14 september 2010
Rösta in en konstitutionsdomstol i riksdagen
Jag hoppas att jag nu klargjort varför det inte är ett problem att Piratpartiet inte har ett heltäckande program, då man inte är ute efter att ta makten utan enbart att komplettera övriga partier. Då uppstår såklart frågan: vad har PP att erbjuda?
Informationsrevolutionen erbjuder fantastiska möjligheter som politiker givetvis ska bejaka, men det handlar egentligen mest om att låta folk utnyttja möjligheterna fritt, det är inte så mycket som politiker kan tillföra där. Låt kreativiteten flöda och undvik onödiga restriktioner. Vad som PP däremot kan göra är det där som Göran Hägglund hela tiden pratar om men aldrig riktigt står för i praktiken: att se till att politikers inflytande har gränser.
En sådan viktig gräns går vid att läsa medborgarnas privata korrespondens. Att FRA har givits laglig rätt att avlyssna ej brottsmisstänkta människors internettrafik bryter tydligt mot Regeringsformen 2 kap 6 paragrafen, men det var inget som hindrade riksdagen från att rösta igenom lagen.
Sveriges grundlagar är en samling vackra ord, men inget som politikerna i praktiken måste lyda. Enskilda personer kan kallas upp till konstitutionsutskottet och få lite skäll, men om en majoritet av riksdagsledamöterna bestämmer sig för att köra över grundlagen så att det bara ryker om det, då finns det ingen som stoppar dem. Vi har ingen konstitutionsdomstol som kan hindra grundlagvidriga förslag, och att vi medborgare står och skriker utanför riksdagshuset spelar heller ingen roll. Faktum är att i dagens Sverige så kan en riksdagsmajoritet trampa på våra grundläggande friheter och rättigheter, och det finns inget som stoppar dem.
Vi behöver något som håller ordning på makthavarna, vi behöver en mekanism som hindrar dem från att bete sig hur som helst, något som stoppar dem från att röra de allra heligaste rättigheter vi har. Det är där Piratpartiet kommer in i bilden.
Med PP i riksdagen så kommer politiken att fortsätta i stort sett som vanligt, vård/skola/omsorg kommer att skötas och skattesatser kommer att debatteras fram och tillbaka. Men så fort någon regering får för sig att tafsa på medborgarnas grundläggande rättigheter så kommer PP att sätta stopp.
Om du röstar på PP så röstar du för en ordningsvakt i riksdagen som ska skydda din frihet från de människor som har störst möjlighet att förstöra den - politikerna. Det blir som att vi får en konstitutionsdomstol införd över en natt. Det är en garant för att en god grund i vår demokrati bevaras, varifrån all annan politik är en påbyggnad.
Läs Regeringsformen, läs Europakonventionen, läs FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Om du gillar vad som står där och tycker att det bästa för vår framtid vore om vi följde de orden, då är Piratpartiet det bästa alternativet att lägga din röst på.
Informationsrevolutionen erbjuder fantastiska möjligheter som politiker givetvis ska bejaka, men det handlar egentligen mest om att låta folk utnyttja möjligheterna fritt, det är inte så mycket som politiker kan tillföra där. Låt kreativiteten flöda och undvik onödiga restriktioner. Vad som PP däremot kan göra är det där som Göran Hägglund hela tiden pratar om men aldrig riktigt står för i praktiken: att se till att politikers inflytande har gränser.
En sådan viktig gräns går vid att läsa medborgarnas privata korrespondens. Att FRA har givits laglig rätt att avlyssna ej brottsmisstänkta människors internettrafik bryter tydligt mot Regeringsformen 2 kap 6 paragrafen, men det var inget som hindrade riksdagen från att rösta igenom lagen.
Sveriges grundlagar är en samling vackra ord, men inget som politikerna i praktiken måste lyda. Enskilda personer kan kallas upp till konstitutionsutskottet och få lite skäll, men om en majoritet av riksdagsledamöterna bestämmer sig för att köra över grundlagen så att det bara ryker om det, då finns det ingen som stoppar dem. Vi har ingen konstitutionsdomstol som kan hindra grundlagvidriga förslag, och att vi medborgare står och skriker utanför riksdagshuset spelar heller ingen roll. Faktum är att i dagens Sverige så kan en riksdagsmajoritet trampa på våra grundläggande friheter och rättigheter, och det finns inget som stoppar dem.
Vi behöver något som håller ordning på makthavarna, vi behöver en mekanism som hindrar dem från att bete sig hur som helst, något som stoppar dem från att röra de allra heligaste rättigheter vi har. Det är där Piratpartiet kommer in i bilden.
Med PP i riksdagen så kommer politiken att fortsätta i stort sett som vanligt, vård/skola/omsorg kommer att skötas och skattesatser kommer att debatteras fram och tillbaka. Men så fort någon regering får för sig att tafsa på medborgarnas grundläggande rättigheter så kommer PP att sätta stopp.
Om du röstar på PP så röstar du för en ordningsvakt i riksdagen som ska skydda din frihet från de människor som har störst möjlighet att förstöra den - politikerna. Det blir som att vi får en konstitutionsdomstol införd över en natt. Det är en garant för att en god grund i vår demokrati bevaras, varifrån all annan politik är en påbyggnad.
Läs Regeringsformen, läs Europakonventionen, läs FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Om du gillar vad som står där och tycker att det bästa för vår framtid vore om vi följde de orden, då är Piratpartiet det bästa alternativet att lägga din röst på.
söndag 12 september 2010
Komplettera med ambitioner
Den absolut vanligaste invändningen mot att rösta på Piratpartiet är något i stil med: "Man kan ju inte rösta på ett parti utan ett heltäckande program". Det var min egen första invändning när jag fick höra talas om partiet 2006. Det kommer som en ryggmärgsreflex från alla som är vana vid det traditionella partisystemet, och om man analyserar det lite närmare så inser man snart att reflexen är inte helt rationell.
Att ett parti har politik för alla områden betyder inte nödvändigtvis att det är bra på att hantera alla områden, så mycket förstår nog alla. Men de flesta människor tycker ändå att man ska kräva att partierna har något att säga om allt för att de ska kunna ta ett heltäckande ansvar när de tar makten. Detta stämmer utmärkt för de som aspirerar på att bilda regering, men det är något som PP inte gör. PP har inte för avsikt att ta ministerposter och styra landet. Istället har man som uttalat mål att utöva inflytande över en regering bestående av andra partier. Om ett parti bara har några procent i riksdagen så gör det inget om de inte har politik för allt.
En vanlig fortsättning av den tidigare nämnda invändningen är nämligen: "Man kan ju inte rösta på ett parti som tycker internetfrågor är viktigare än sjukvård". Detta är ett vanligt missförstånd som många människor framför med ilska. Men PP gör inte en sådan prioritering. Man erkänner helt enkelt att det finns andra partier som hanterar sjukvård och att man inte behöver ge sig in på det området.
Det kommer alltid att finnas partier som sköter vård/skola/omsorg etc. PP är inte här för att konkurrera ut dem och ersätta dem, PP är här för att komplettera dem. Informationspolitiska frågor ersätter inte vård/skola/omsorg, utan måste skötas parallellt. Det är vad de etablerade partierna har misslyckats med, och där har PP något att bidra med.
Sedan måste man fundera över var ens röst ger mest positiv förändring. När vi nu har två block som krälat mot mitten och bråkar högljutt om procent i budgeten men som i tysthet är överens om att bryta ner våra grundläggande friheter och rättigheter, då kan snart se att man kan göra större positiv förändring genom att rösta på ett fokusparti än om man röstar för att byta eller försvara regeringen.
Om PP kommer in i riksdagen så kommer vi att få en större förändring än om regeringen byts ut. Förändring i positiv riktning med en grupp människor med nya idéer, en vilja att ta tillvara den tekniska utvecklingens alla gåvor samtidigt som man bevarar medborgarnas privatliv, och ett orubbligt syfte att försvara vår demokrati och rättsstat från maktfullkomliga gammelpolitiker. Genom att ge PP en vågmästarställning så kommer vi att åstadkomma mer nytta för vårt samhälle än vad blocken lovar i form av pengar till utvalda grupper.
Slutligen måste man även tänka utanför Sveriges gränser. Om Reinfeldt sitter kvar eller kastas ut - omvärlden kommer att reagera med en axelryckning. Men om vi röstar in ett piratparti i vårt nationella parlament så kommer vi att väcka mycket intresse. Informationspolitiska frågor kommer att lyftas till en helt ny nivå på alla sidor av planeten. En röst på PP till riksdagen kommer att göra stordåd för utvecklingen i hela världen.
Lägg din röst där den gör mest nytta för Sverige och övriga världen. Det är inte hos partier med breda program och små ambitioner, utan ett parti med smalt program och stora ambitioner.
Att ett parti har politik för alla områden betyder inte nödvändigtvis att det är bra på att hantera alla områden, så mycket förstår nog alla. Men de flesta människor tycker ändå att man ska kräva att partierna har något att säga om allt för att de ska kunna ta ett heltäckande ansvar när de tar makten. Detta stämmer utmärkt för de som aspirerar på att bilda regering, men det är något som PP inte gör. PP har inte för avsikt att ta ministerposter och styra landet. Istället har man som uttalat mål att utöva inflytande över en regering bestående av andra partier. Om ett parti bara har några procent i riksdagen så gör det inget om de inte har politik för allt.
En vanlig fortsättning av den tidigare nämnda invändningen är nämligen: "Man kan ju inte rösta på ett parti som tycker internetfrågor är viktigare än sjukvård". Detta är ett vanligt missförstånd som många människor framför med ilska. Men PP gör inte en sådan prioritering. Man erkänner helt enkelt att det finns andra partier som hanterar sjukvård och att man inte behöver ge sig in på det området.
Det kommer alltid att finnas partier som sköter vård/skola/omsorg etc. PP är inte här för att konkurrera ut dem och ersätta dem, PP är här för att komplettera dem. Informationspolitiska frågor ersätter inte vård/skola/omsorg, utan måste skötas parallellt. Det är vad de etablerade partierna har misslyckats med, och där har PP något att bidra med.
Sedan måste man fundera över var ens röst ger mest positiv förändring. När vi nu har två block som krälat mot mitten och bråkar högljutt om procent i budgeten men som i tysthet är överens om att bryta ner våra grundläggande friheter och rättigheter, då kan snart se att man kan göra större positiv förändring genom att rösta på ett fokusparti än om man röstar för att byta eller försvara regeringen.
Om PP kommer in i riksdagen så kommer vi att få en större förändring än om regeringen byts ut. Förändring i positiv riktning med en grupp människor med nya idéer, en vilja att ta tillvara den tekniska utvecklingens alla gåvor samtidigt som man bevarar medborgarnas privatliv, och ett orubbligt syfte att försvara vår demokrati och rättsstat från maktfullkomliga gammelpolitiker. Genom att ge PP en vågmästarställning så kommer vi att åstadkomma mer nytta för vårt samhälle än vad blocken lovar i form av pengar till utvalda grupper.
Slutligen måste man även tänka utanför Sveriges gränser. Om Reinfeldt sitter kvar eller kastas ut - omvärlden kommer att reagera med en axelryckning. Men om vi röstar in ett piratparti i vårt nationella parlament så kommer vi att väcka mycket intresse. Informationspolitiska frågor kommer att lyftas till en helt ny nivå på alla sidor av planeten. En röst på PP till riksdagen kommer att göra stordåd för utvecklingen i hela världen.
Lägg din röst där den gör mest nytta för Sverige och övriga världen. Det är inte hos partier med breda program och små ambitioner, utan ett parti med smalt program och stora ambitioner.
tisdag 7 september 2010
En köpt röst
Valrörelsen är inne i sitt slutskede, och jag är glad över att jag har lämnat landet och slipper se freakshowen (även om jag inte kan låta bli att hålla mig uppdaterad på internet).
De två blocken genomför en galen rusning till mitten, eftersom det bara är där som det finns osäkra väljare att håva in. Detta får som resultat att båda blocken urvattnar sig själva till nästan identiska mittenalternativ, sosse och sosse light, och för de väljare som vill se större ambitioner i politiken lämnas ingenting. Just nu hårdsatsas det på att lova stort till utvalda grupper - pensionärer, studenter och barnfamiljer får sina olika löften. Men det är så pinsamt uppenbart att dessa löften ges inte för att politikerna tycker att reformerna är det rätta att göra, utan för att de vill ha nämnda gruppers röster. Man lovar mutor, helt öppet, för att vi ska låta politikerna behålla alternativt ta över makten för nästa mandatperiod. Makten ska vinnas för maktens skull. Det är riktigt äckligt att se.
Och visst finns det många människor som går på det. Folk som tycker att för några hundralappar i månaden så kan politikerna få våldföra sig på vårt samhälle. Det är inte värdigt att rösta efter plånboken när man får sina friheter nedmonterade.
Men det allra mest absurda är att de mutar oss med våra egna pengar. Alla pengar i statsbudgeten har tagits från medborgarna, och sedan tycker politikerna att de är snälla och kommer med gåvor när de i själva verket ger oss våra egna pengar tillbaka. Sug på den tanken ett tag: alla ekonomiska valllöften baseras på tillgångar som du själv står för från första början. Politikerna betalar helt enkelt tillbaka sin skuld till oss, och det är deras förbannade plikt, de ska inte låtsas vara storsinta.
För en libertarian som mig är det svårt att ta valrörelsens stora diskussioner på allvar. Politikerna säger att ekonomin är viktigast, men det är ganska mycket en icke-fråga för mig eftersom jag önskar att staten kunde låta mig sköta min ekonomi själv. Politikerna säger att jobben är viktigast, men om jag är arbetslös så springer jag inte till staten och gnäller för jag förväntar mig inte att de ska leverera mig jobb, jag går till företagen och söker jobb helt enkelt och önskar att politikerna låter bli att försvåra det för mig.
Det som kallas valets viktigaste frågor är alltså mest icke-frågor för min del. Förstår ni nu varför jag fokuserar mitt intresse på frihetsfrågor? Förstår ni nu varför jag inte tänker låta mig mutas för mina egna pengar? Förstår ni nu varför jag tycker att en valrörelse är något av det vidrigaste spektakel som finns att beskåda?
De två blocken genomför en galen rusning till mitten, eftersom det bara är där som det finns osäkra väljare att håva in. Detta får som resultat att båda blocken urvattnar sig själva till nästan identiska mittenalternativ, sosse och sosse light, och för de väljare som vill se större ambitioner i politiken lämnas ingenting. Just nu hårdsatsas det på att lova stort till utvalda grupper - pensionärer, studenter och barnfamiljer får sina olika löften. Men det är så pinsamt uppenbart att dessa löften ges inte för att politikerna tycker att reformerna är det rätta att göra, utan för att de vill ha nämnda gruppers röster. Man lovar mutor, helt öppet, för att vi ska låta politikerna behålla alternativt ta över makten för nästa mandatperiod. Makten ska vinnas för maktens skull. Det är riktigt äckligt att se.
Och visst finns det många människor som går på det. Folk som tycker att för några hundralappar i månaden så kan politikerna få våldföra sig på vårt samhälle. Det är inte värdigt att rösta efter plånboken när man får sina friheter nedmonterade.
Men det allra mest absurda är att de mutar oss med våra egna pengar. Alla pengar i statsbudgeten har tagits från medborgarna, och sedan tycker politikerna att de är snälla och kommer med gåvor när de i själva verket ger oss våra egna pengar tillbaka. Sug på den tanken ett tag: alla ekonomiska valllöften baseras på tillgångar som du själv står för från första början. Politikerna betalar helt enkelt tillbaka sin skuld till oss, och det är deras förbannade plikt, de ska inte låtsas vara storsinta.
För en libertarian som mig är det svårt att ta valrörelsens stora diskussioner på allvar. Politikerna säger att ekonomin är viktigast, men det är ganska mycket en icke-fråga för mig eftersom jag önskar att staten kunde låta mig sköta min ekonomi själv. Politikerna säger att jobben är viktigast, men om jag är arbetslös så springer jag inte till staten och gnäller för jag förväntar mig inte att de ska leverera mig jobb, jag går till företagen och söker jobb helt enkelt och önskar att politikerna låter bli att försvåra det för mig.
Det som kallas valets viktigaste frågor är alltså mest icke-frågor för min del. Förstår ni nu varför jag fokuserar mitt intresse på frihetsfrågor? Förstår ni nu varför jag inte tänker låta mig mutas för mina egna pengar? Förstår ni nu varför jag tycker att en valrörelse är något av det vidrigaste spektakel som finns att beskåda?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)