Jag har läst den här texten många gånger om, och det var svårt att inse att det inte är ett skämt. När jag väl lyckats med den så kom ilskan i en gigantisk våg. Jag har många gånger hävdat att Sverigedemokraterna är ett parti som drivs av en total brist på empati för andra människor. Den länkade texten är ett slutligt bevis för detta.
Kent Ekeroth från SD säger att partiet tänker föreslå ett förbud mot tiggeri i hela landet. Läs artikeln. Läs den förbannade jävla artikeln igen, och inse följande: han hänvisar till tiggare som ett problem för stadsbilden! Det är så fult med tiggare på gatorna, bäst vi förbjuder dem. Ingenstans i texten hänvisar han till dem som om de skulle vara mänskliga varelser, han benämner dem som om de vore skräp som bör tas bort för att våra fina städer inte ska förfulas, och för att välordnade medborgare inte ska behöva störas.
Men det är ju människor vi pratar om här! Människor vars livsöden vi inte vet om. Vi kan svårligen ta reda på varför de tigger.
Problematiken med organiserade ligor som utnyttjar traffikingoffer tas upp. Detta är redan olagligt och bör lagföras av polisen. Ett tiggeriförbud gör precis samma sak som ett sexköpsförbud - det kriminaliserar i svepande drag en hel verksamhet för att en viss redan kriminell aktivitet kanske men inte säkerligen är inblandad.
Det går inte att sortera alla tiggare under samma stereotyp. Det finns människor som tigger av desperation. De har inget hem, inga pengar, inget jobb, ingen mat. De tigger för att klara livhanken ännu en dag. Denna enda säkra inkomst vill nu SD ta ifrån dem för att de förfular gatumiljön. Fy fan så vidrigt!
Men givetvis kommer de vanliga SD-trollen fram, ni vet de där som hänger på varenda kommentarsida och berömmer vad än SD gör. Det är verkligen ett tufft jobb att gilla något sånt här, men man kan ge sig fan på att trollen står vid sina ledare och menar att de minsann kan veta att alla tiggare i Sverige är kriminella för den där rumänen som stod på ett gathörn i Göteborg igår såg skum ut. De anser sig säkra på att alla (100%) av tiggarna i Sverige är del av utländska organiserade ligor, och att ett tiggeriförbud har inga (0) offer. Mest ser de framemot att alla dessa störande utlänningar ska hålla sig borta. Det är ett tänkande i stereotyper, taskigt sminkat till en omsorg om att stoppa slaveri, men som egentligen grundas på att man inte vill att vissa människor ska finnas i Sverige överhuvudtaget.
Ur liberal synpunkt är förstås ett tiggeriförbud helt åt skogen. Att be om lite pengar är en väldigt enkel handling, och att förbjuda någon att ställa en viss fråga funkar inte. Sedan kan man välja att skänka pengar eller avstå, ett helt frivilligt val och en enkel överföring av en småsumma pengar från en individ till en annan. Det går emot alla liberala principer att förbjuda.
Detta är SD:s djupaste lågvattenmärke hittills. Det finns många problem och svårigheter i att hjälpa fattiga människor, men nu visar SD att de är inte intresserade av att hjälpa. De är inte ens intresserade av att behandla fattiga som människor överhuvudtaget.
fredag 22 april 2011
onsdag 20 april 2011
Dagens moralpanik: Bilbrudar
Det känns som att jag skulle kunna starta en helt ny blogg vid namn "Dagens moralpanik". Där kan jag länka till den nyhetsbevakning eller offentlig debatt som ger uttryck för en löjlig och biblisk moralpanik över småsaker som sticker i ögonen på de rättrogna som inte verkar vilja ha ett fritt samhälle för oss andra som inte är vuxna nog att ta hand om oss själva, utan hellre vill dra oss steg för steg mot ett nytt Saudiarabien. Ni vet, sådana där nyhetsnotiser som verkar hämtade från 40-talet och som får varje normalt funtad människa att utbrista: "För helvete!".
Idag läser jag att någon TT-reporter har tagit på sig det stora uppdraget att granska Volvos jämställdhetsarbete i Kina. Men inte på något djupgående sätt att kontrollera att arbetarnas grundläggande mänskliga rättigheter tillgodoses. Däremot vill man uppmärksamma det förfärliga faktumet att Volvo har kvinnliga modeller vid sina bilar på mässan i Shanghai. Dessa modeller har den fruktansvärt skamliga klädseln ärmlösa klänningar och höga klackar, och de utövar det hemskt omoraliska beteendet att le mot fotograferna.
Historien slutar med att TT-reportern bedriver ett framgångsrikt arbete att genomdriva en svensk jämställdhetsnorm mot detta fruktansvärda missbruk av köpta kvinnokroppar, och precis som journalister ska göra lyckas man få bort denna skymf mot 50% av världens befolkning.
Ibland är sarkasm det enda jag kommer mig för att använda mot sådana här löjliga artiklar. Det finns så mycket material till dagens moralpanik att jag kommer bli helt deprimerad på vägen.
Idag läser jag att någon TT-reporter har tagit på sig det stora uppdraget att granska Volvos jämställdhetsarbete i Kina. Men inte på något djupgående sätt att kontrollera att arbetarnas grundläggande mänskliga rättigheter tillgodoses. Däremot vill man uppmärksamma det förfärliga faktumet att Volvo har kvinnliga modeller vid sina bilar på mässan i Shanghai. Dessa modeller har den fruktansvärt skamliga klädseln ärmlösa klänningar och höga klackar, och de utövar det hemskt omoraliska beteendet att le mot fotograferna.
Historien slutar med att TT-reportern bedriver ett framgångsrikt arbete att genomdriva en svensk jämställdhetsnorm mot detta fruktansvärda missbruk av köpta kvinnokroppar, och precis som journalister ska göra lyckas man få bort denna skymf mot 50% av världens befolkning.
Ibland är sarkasm det enda jag kommer mig för att använda mot sådana här löjliga artiklar. Det finns så mycket material till dagens moralpanik att jag kommer bli helt deprimerad på vägen.
måndag 18 april 2011
Polisanmäl inte studentspex!
Hallands Nation i Lund har blivit polisanmälda för hets mot folkgrupp efter en incident på en maskeradsittning där en frackklädd "slavägare" auktionerade ut tre svartsminkade "slavar". Jag tänker inte ens recensera lämpligheten i skämtet, för det är inte det relevanta i historien. Det som händer nu är att det är upplagt för ännu en vända i världens nya favoritsport: "Att känna sig kränkt och gnälla om det offentligt".
Studentsittningar spårar ur, så är det bara. Senast i onsdags var jag på en sittning där mängden avklädning under tävlingsmomentet skulle ha beskrivits som "nakenchock på fyllefest" om en kvällstidningsreporter varit närvarande. Under mina år på Uppsala Universitet har jag dessutom hört och sett, samt även skrivit och framfört, mängder av skämt som är bra mycket grövre än vad det låter som att Hallandsincidenten var.
Varför är studenthumor stundtals så grov? Är det för att man försöker såra och kränka människor? Nej, det bara är så att ämnen som är tabu blir roliga. Jag får fråga någon av mina psykologvänner om den exakta orsaken, men jag vet bara att om man vågar skämta om kontroversiella ämnen så kan man lätt slå storslam i rolighet, men med den lilla bieffekten att man riskerar att någon tar illa vid sig. Därför är det viktigt att den som ger sig in i ett sådant sammanhang som studentlivet förstår spelreglerna. Man kan förväntas lyssna på skämt man ogillar och sedan skaka av sig det hela, för det var ju trots allt bara ett skämt.
Visst kan skämt slå fel. Om det rör sig om trakasserier eller förtal om enskilda personer, eller någon form av practical joke som resulterar i skada på människor eller egendom, då finns det anledning att se allvarligt på det hela. Men om det rör sig om ren uppvisningshumor ej riktad mot någon enskild människa, då är det att betrakta som ett yttrande. Och ni vet vid det här laget vad jag känner om yttrandefrihet.
Att skicka polisen på någon för att denne fällt ett yttrande hör inte ett demokratiskt land till. Inte ens om detta yttrande var ett fysiskt framförande av grov och kränkande humor. Det talas ofta om att vi måste göra oss av med världens hädelselagar, men vad många debattörer missar är att den svenska lagen om hets mot folkgrupp är de facto en hädelselag. Den stipulerar nämligen att ett yttrande som förmedlar "fel" åsikt blir ett ärende för polis och domstolsväsende som kan utdela straff för det. Behöver jag förklara i detalj varför detta är läskigt?
Sedan behöver även den här historien tillföras lite visdom i form av de två fantastiska orden: Väx upp!
Som vuxen människa ska man om man känner sig kränkt av ett skämt gå och tala om detta för personen som framförde skämtet. Man ska berätta sin syn på saken och kräva en ursäkt. Om man får en ärlig ursäkt så är saken att betrakta som löst. Om man inte får en ursäkt så får man vara ovänner i framtiden.
Vad man INTE ska göra som vuxen människa är att gå till statens väpnade gren och be att våldsmonopolet ska bestraffa personen som skämtade. Det är som att springa till dagisfröken och skvallra, fast tusen gånger värre, och i vuxen ålder.
Har man kommit så långt i livet att man går på universitetet förväntas man kunna hantera konflikter på lämplig nivå, och ett kränkande skämt ska man hantera personligen genom att tala med den som framförde skämtet. Allt annat är mesigt och fegt.
Så lär er skilja på skämt och allvar, lär er hantera konflikter på ett rakt och moget sätt, ge fan i att använda yttrandefrihetsinskränkande lagar, och låt studenter fortsätta skämta grovt!
Studentsittningar spårar ur, så är det bara. Senast i onsdags var jag på en sittning där mängden avklädning under tävlingsmomentet skulle ha beskrivits som "nakenchock på fyllefest" om en kvällstidningsreporter varit närvarande. Under mina år på Uppsala Universitet har jag dessutom hört och sett, samt även skrivit och framfört, mängder av skämt som är bra mycket grövre än vad det låter som att Hallandsincidenten var.
Varför är studenthumor stundtals så grov? Är det för att man försöker såra och kränka människor? Nej, det bara är så att ämnen som är tabu blir roliga. Jag får fråga någon av mina psykologvänner om den exakta orsaken, men jag vet bara att om man vågar skämta om kontroversiella ämnen så kan man lätt slå storslam i rolighet, men med den lilla bieffekten att man riskerar att någon tar illa vid sig. Därför är det viktigt att den som ger sig in i ett sådant sammanhang som studentlivet förstår spelreglerna. Man kan förväntas lyssna på skämt man ogillar och sedan skaka av sig det hela, för det var ju trots allt bara ett skämt.
Visst kan skämt slå fel. Om det rör sig om trakasserier eller förtal om enskilda personer, eller någon form av practical joke som resulterar i skada på människor eller egendom, då finns det anledning att se allvarligt på det hela. Men om det rör sig om ren uppvisningshumor ej riktad mot någon enskild människa, då är det att betrakta som ett yttrande. Och ni vet vid det här laget vad jag känner om yttrandefrihet.
Att skicka polisen på någon för att denne fällt ett yttrande hör inte ett demokratiskt land till. Inte ens om detta yttrande var ett fysiskt framförande av grov och kränkande humor. Det talas ofta om att vi måste göra oss av med världens hädelselagar, men vad många debattörer missar är att den svenska lagen om hets mot folkgrupp är de facto en hädelselag. Den stipulerar nämligen att ett yttrande som förmedlar "fel" åsikt blir ett ärende för polis och domstolsväsende som kan utdela straff för det. Behöver jag förklara i detalj varför detta är läskigt?
Sedan behöver även den här historien tillföras lite visdom i form av de två fantastiska orden: Väx upp!
Som vuxen människa ska man om man känner sig kränkt av ett skämt gå och tala om detta för personen som framförde skämtet. Man ska berätta sin syn på saken och kräva en ursäkt. Om man får en ärlig ursäkt så är saken att betrakta som löst. Om man inte får en ursäkt så får man vara ovänner i framtiden.
Vad man INTE ska göra som vuxen människa är att gå till statens väpnade gren och be att våldsmonopolet ska bestraffa personen som skämtade. Det är som att springa till dagisfröken och skvallra, fast tusen gånger värre, och i vuxen ålder.
Har man kommit så långt i livet att man går på universitetet förväntas man kunna hantera konflikter på lämplig nivå, och ett kränkande skämt ska man hantera personligen genom att tala med den som framförde skämtet. Allt annat är mesigt och fegt.
Så lär er skilja på skämt och allvar, lär er hantera konflikter på ett rakt och moget sätt, ge fan i att använda yttrandefrihetsinskränkande lagar, och låt studenter fortsätta skämta grovt!
söndag 3 april 2011
Fördöm mördaren, inte retstickan
Efter att pastor Terry Jones bränt en koran så har våldsamma demonstrationer brutit ut i Afghanistan med många dödsoffer som följd, däribland FN-anställda hjälparbetare. General David Petraeus säger att det som har gjorts "was hateful, it was intolerant and it was extremely disrespectful and again, we condemn it in the strongest manner possible". Men det han syftar på är koranbränningen, inte massakern!
Det här är samma sorts historia som när demonstrationer bröt ut mot Lars Vilks rondellhund, eller Jyllandspostens satirteckningar, eller Salman Rushdie's "Satansverserna". Muslimska fanatiker tar till våld för att protestera mot ett yttrande de inte gillar. Det är inte överraskande att religiöst hjärntvättade människor tillgriper våld, vad som är förvånande är att Västvärldens media har en tendens att ursäkta våldet och istället fördöma den person som gjort det obekväma yttrandet.
Brutala mord begångna av anonyma gärningsmän är ren rutin i Afghanistan. Har vi blivit så avtrubbade att vi inte upprörs av sådant längre? Kanske det. Men det kan ändå inte förklara varför media och politiker och tyckare i allmänhet i Väst är så snabba med att vända ryggen åt yttrandefriheten. Är det för att det är så mycket enklare att försöka utkräva ansvar från en namngiven människa i USA än en namnlös folkhop i Afghanistan?
Att bränna en koran är ett yttrande, så även att rita en teckning. Ingendera handlingen är olaglig (i länder med vettig lagstiftning) eftersom de inte skadar någon människa. Att mörda någon är däremot olagligt i alla världens länder, eftersom det är den ultimata skadan man kan tillfoga någon.
Vi har alltså en situation där en människa gör något lagligt vilket provocerar en annan människa att begå ett brott, och det är den som gjorde det lagliga som får skulden! Det är en intellektuell härdsmälta. Det är som att säga att det är kvinnans fel att hennes man slår henne när hon varit otrogen.
En koranbränning är något man kan strunta i helt och hållet utan problem, men vissa människor väljer att ta det som en förolämpning. Därefter går de och dödar oskyldiga människor som inte har ett dugg med koranbränningen att göra, och i internationell media visas i princip förståelse för detta beteende genom att man inte fördömer mördarna utan att man i starka ordalag fördömer den som begick den insignifikanta oskadliga handlingen som religiösa knäppgökar valde att ta åt sig av.
Vi måste sluta med att förråda yttrandefriheten varje gång någon tar illa vid sig. Vi måste sluta tycka att det är normalt och helt okej för religiösa människor att bete sig som omogna snorungar med automatvapen. Vi måste låta vem som än vill bränna en bok eller rita en teckning få göra det, och rikta fördömandena mot dem som begår faktiska brott. Vi måste sluta avkräva personer ansvar för sådant som andra människor gör som motreaktion. Vi måste alltid komma ihåg att endast den som utövar våld bär skuld för våldet.
Jag tänker inte ens yttra min åsikt om lämpligheten i Jones' koranbränning, det är fullständigt irrelevant. Jag tänker däremot yttra min åsikt om de som mördade de FN-anställda i Mazar-i-Sharif - de är vidriga jävla avskum!
Det här är samma sorts historia som när demonstrationer bröt ut mot Lars Vilks rondellhund, eller Jyllandspostens satirteckningar, eller Salman Rushdie's "Satansverserna". Muslimska fanatiker tar till våld för att protestera mot ett yttrande de inte gillar. Det är inte överraskande att religiöst hjärntvättade människor tillgriper våld, vad som är förvånande är att Västvärldens media har en tendens att ursäkta våldet och istället fördöma den person som gjort det obekväma yttrandet.
Brutala mord begångna av anonyma gärningsmän är ren rutin i Afghanistan. Har vi blivit så avtrubbade att vi inte upprörs av sådant längre? Kanske det. Men det kan ändå inte förklara varför media och politiker och tyckare i allmänhet i Väst är så snabba med att vända ryggen åt yttrandefriheten. Är det för att det är så mycket enklare att försöka utkräva ansvar från en namngiven människa i USA än en namnlös folkhop i Afghanistan?
Att bränna en koran är ett yttrande, så även att rita en teckning. Ingendera handlingen är olaglig (i länder med vettig lagstiftning) eftersom de inte skadar någon människa. Att mörda någon är däremot olagligt i alla världens länder, eftersom det är den ultimata skadan man kan tillfoga någon.
Vi har alltså en situation där en människa gör något lagligt vilket provocerar en annan människa att begå ett brott, och det är den som gjorde det lagliga som får skulden! Det är en intellektuell härdsmälta. Det är som att säga att det är kvinnans fel att hennes man slår henne när hon varit otrogen.
En koranbränning är något man kan strunta i helt och hållet utan problem, men vissa människor väljer att ta det som en förolämpning. Därefter går de och dödar oskyldiga människor som inte har ett dugg med koranbränningen att göra, och i internationell media visas i princip förståelse för detta beteende genom att man inte fördömer mördarna utan att man i starka ordalag fördömer den som begick den insignifikanta oskadliga handlingen som religiösa knäppgökar valde att ta åt sig av.
Vi måste sluta med att förråda yttrandefriheten varje gång någon tar illa vid sig. Vi måste sluta tycka att det är normalt och helt okej för religiösa människor att bete sig som omogna snorungar med automatvapen. Vi måste låta vem som än vill bränna en bok eller rita en teckning få göra det, och rikta fördömandena mot dem som begår faktiska brott. Vi måste sluta avkräva personer ansvar för sådant som andra människor gör som motreaktion. Vi måste alltid komma ihåg att endast den som utövar våld bär skuld för våldet.
Jag tänker inte ens yttra min åsikt om lämpligheten i Jones' koranbränning, det är fullständigt irrelevant. Jag tänker däremot yttra min åsikt om de som mördade de FN-anställda i Mazar-i-Sharif - de är vidriga jävla avskum!
Svenska politiker visar upp sin feghet inför hela världen
Svenska JAS-plan har nu skickats iväg för att delta i den internationella insatsen i Libyen. Vid en första anblick kan detta tyckas vara ädelt och modigt, men när man studerar detaljerna så visar sig en skamlig feghet hos alla partier inblandade i beslutet.
Värst ut är Sverigedemokraterna. Genom att sätta sig emot insatsen helt gör de sin paradroll som isolationister och visar samtidigt hur oerhört lågt de värderar arabiska människoliv. De andra partierna vill gärna se bättre ut men lyckas inte särskilt långt.
Säkerhetsrådets resolution 1973 röstades igenom den 17:e mars. Våra grannländer Norge och Danmark fattade nästan omedelbart beslut om att delta med stridsflyg, och deras F-16 var på plats vid Medelhavet bara ett par-tre dagar senare och utförde stridsinsatser inom kort.
Men den svenska regeringen, anförda av riksmesen Carl Bildt, avvaktade. Man ursäktade sitt agerande med "Vi är inte med i NATO och måste vänta på en förfrågan". Struntprat! Om den politiska viljan hade funnits så hade svenska plan varit i luften två dagar efter resolutionen antogs. Det fanns inget som hindrade ett snabbt svenskt deltagande, det fanns inget som stod i vägen, förutom det egna lallandet från ynkryggarna i partierna. Alla löjliga teknikaliteter och organisatoriska omvägar som svenska regeringen anförde som ursäkter betyder inte ett jävla dugg för de människor som kämpar för sin frihet och sina liv i Misrata och Brega. Förvänta er ingen förståelse från dem.
Beslutet från riksdagen som till sist gav grönt ljus åt insatsen kom 15 dagar efter FN-resolutionen. 15 dagar är en extremt lång tidsperiod i modern krigföring. Det som har hänt under den tiden är att koalitionspartnerna redan har utraderat Ghadaffis flygvapen. Det som svenska flygplan nu kommer att göra är att patrullera skyarna mot en icke-existerande fiende. Detta är något som har garanterats när Socialdemokraterna lämnade sitt bidrag av ett stort mått feghet vid sidan om regeringens fördröjande.
Det var S som lyckades få igenom kravet på att JAS-planen inte får attackera markmål annat än i självförsvar. Planen kommer alltså inte att hjälpa de stridande rebellerna på marken. De kommer bara att cirkulera ovanför och titta på medan Ghadaffis trupper gör sitt bästa för att slakta frihetskämparna. Det mesta de kan göra nu när de blivit kastrerade av Urban Ahlin är att ägna sig åt spaning och kalla in norrmännen när något behöver bombas.
Det är fegt, ynkligt och svekfullt! Det är ett hån mot svenska skattebetalare att vi har ett stridsflyg som kostat 120 miljarder kronor att utveckla och som politikerna är för mesiga för att använda när det verkligen behövs. Just nu ser det bara ut som att de svenska politikerna vill visa upp sitt gamla prestigeprojekt i hoppet om att kränga fler plan i framtiden.
Men mest av allt är det ett hån mot rebellerna i Libyen. Modiga men underutrustade människor som kämpar för att störta en diktator, och som nu får en impotent svensk uppvisningsinsats som förmodligen inte kommer att hjälpa frihetskampen ett enda dugg, allt signerat en bunt fega politiker som vill ge intrycket av att de hjälper demokratin men som knappt vågar sätta något på spel.
Tur att det finns andra som gör grovjobbet.
Värst ut är Sverigedemokraterna. Genom att sätta sig emot insatsen helt gör de sin paradroll som isolationister och visar samtidigt hur oerhört lågt de värderar arabiska människoliv. De andra partierna vill gärna se bättre ut men lyckas inte särskilt långt.
Säkerhetsrådets resolution 1973 röstades igenom den 17:e mars. Våra grannländer Norge och Danmark fattade nästan omedelbart beslut om att delta med stridsflyg, och deras F-16 var på plats vid Medelhavet bara ett par-tre dagar senare och utförde stridsinsatser inom kort.
Men den svenska regeringen, anförda av riksmesen Carl Bildt, avvaktade. Man ursäktade sitt agerande med "Vi är inte med i NATO och måste vänta på en förfrågan". Struntprat! Om den politiska viljan hade funnits så hade svenska plan varit i luften två dagar efter resolutionen antogs. Det fanns inget som hindrade ett snabbt svenskt deltagande, det fanns inget som stod i vägen, förutom det egna lallandet från ynkryggarna i partierna. Alla löjliga teknikaliteter och organisatoriska omvägar som svenska regeringen anförde som ursäkter betyder inte ett jävla dugg för de människor som kämpar för sin frihet och sina liv i Misrata och Brega. Förvänta er ingen förståelse från dem.
Beslutet från riksdagen som till sist gav grönt ljus åt insatsen kom 15 dagar efter FN-resolutionen. 15 dagar är en extremt lång tidsperiod i modern krigföring. Det som har hänt under den tiden är att koalitionspartnerna redan har utraderat Ghadaffis flygvapen. Det som svenska flygplan nu kommer att göra är att patrullera skyarna mot en icke-existerande fiende. Detta är något som har garanterats när Socialdemokraterna lämnade sitt bidrag av ett stort mått feghet vid sidan om regeringens fördröjande.
Det var S som lyckades få igenom kravet på att JAS-planen inte får attackera markmål annat än i självförsvar. Planen kommer alltså inte att hjälpa de stridande rebellerna på marken. De kommer bara att cirkulera ovanför och titta på medan Ghadaffis trupper gör sitt bästa för att slakta frihetskämparna. Det mesta de kan göra nu när de blivit kastrerade av Urban Ahlin är att ägna sig åt spaning och kalla in norrmännen när något behöver bombas.
Det är fegt, ynkligt och svekfullt! Det är ett hån mot svenska skattebetalare att vi har ett stridsflyg som kostat 120 miljarder kronor att utveckla och som politikerna är för mesiga för att använda när det verkligen behövs. Just nu ser det bara ut som att de svenska politikerna vill visa upp sitt gamla prestigeprojekt i hoppet om att kränga fler plan i framtiden.
Men mest av allt är det ett hån mot rebellerna i Libyen. Modiga men underutrustade människor som kämpar för att störta en diktator, och som nu får en impotent svensk uppvisningsinsats som förmodligen inte kommer att hjälpa frihetskampen ett enda dugg, allt signerat en bunt fega politiker som vill ge intrycket av att de hjälper demokratin men som knappt vågar sätta något på spel.
Tur att det finns andra som gör grovjobbet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)