Tappa inte styrfarten för Liberaldemokraterna

Jag kunde tyvärr inte vara i Stockholm för att närvara vid den första Pub Liberal, men jag har lyssnat på inspelningen i efterhand, och det jag hör gör mig på flera sätt orolig.

Jag vet inte om någon annat tolkat det så, men jag kände att Fredrick Federleys närvaro skulle utgöra "elefanten i rummet" (enbart ett talesätt, inga dubbla antydningar menade). Temat för kvällen var "Sveket mot liberalismen", och här har vi mannen som sågs som den största svikaren för de liberala i FRA-debatten 2008. Men inte nog med det, han kom direkt från att ha röstat ja till datalagringsdirektivet!
Jag tror säkert att Fredrick är en underbar person, och jag tror säkert att han har haft det jättejobbigt som blivit utsatt för tryck och mobbing från alla möjliga håll. Men jag måste ändå döma en politiker efter hans handlingar. Visst bedriver han en föredömlig liberal politik på andra områden, men hans inkonsekvens i integritetsfrågor gör att jag inte kan se honom som en pålitlig liberal. Men för andra liberaldemokrater är han rentav en hjälte numera!

Jag fick känslan av att debatten gick ut på att släta över de svek som har begåtts. Visst är det ett hårt jobb att sitta i riksdagen och sortera all motstridig information som man får hälld över sig, men jag är inte intresserad av att höra ursäkter till varför ledamöter finner det så svårt att trycka på nej-knappen när ett uppenbart vidrigt lagförslag ligger uppe för beslut och demonstranterna står och trummar på gatan utanför. Riksdagsjobbet är tungt, men ansvaret är långt mycket tyngre. Besluten som fattas berör miljoner människors vardag, och då funkar det inte att ursäkta dåliga beslut med att det är jobbigt att bråka med chefen. Huruvida ledamöterna är polare med sina kollegor i rökrummet är för mig som medborgare helt ointressant.
Vi ska inte ägna vår tid till att hitta sympati för folk som gör fel, vi ska ägna oss åt att övertyga dem att göra rätt. Oavsett hur tuff arbetsmiljön i riksdagen är så måste vi ställa krav på ledamöterna att visa ryggrad och prioritera sina väljare över allt annat. Misslyckas man med det så ska man få tydlig kritik.
Om Liberaldemokraterna ska börja odla en kultur där personlig vänskap tillåts gå ut över en tydlig politisk retorik då är man inne på en bana som gör att man liknar de andra partierna väldigt snabbt, och inte på ett bra sätt. Kompisskap är bra när det gäller att föra samman människor med intressanta idéer och att få saker gjorda. Men kompisskap får inte bli ett hot mot demokratin när man väl sitter på ledande positioner.

Självklart är det jättebra att alla kan sitta ner vid en debatt och tala till varandra med respekt. Men det betyder inte att man måste visa förståelse för personer vars handlingar man avskyr. Precis som Alexander så har även jag ilska som främsta drivkraft i politiken, och även om jag försöker hålla mig diplomatisk så går det inte alla gånger. I diskussionerna hos Liberaldemokraterna kastas det ofta grova förolämpningar mot personer som finns på rejäl distans (Carl Bildt har kallats för en skithög, Blogge har jämförts med en finne i häcken, för att ta några exempel). Men vi ska inte lägga vår energi på att håna folk på avstånd. Det är än viktigare att vi kan se en person i ögonen och säga: "Du gör fel" utan att tillägga: "Men jag ursäktar att du gör det".

En annan sak som oroar mig är det Alexander säger om att vi ska avvakta med att göra (L) till ett parti. Att det ska ligga som ett hot i väntan på att de andra partierna ska bättra sig.
Ingen blir rädd av det hotet. Att driva ett "liberalt nätverk" har redan testats med ytterst magra resultat, och jag är inte ett dugg sugen på att försöka igen. Det behövs en omstrukturering i det svenska partiväsendet, och då menar jag inte att gamla medlemmar ska ersättas av nya, utan att gamla partier ska ersättas med nya. Det är vad som krävs för förändring. Det är bara tre år till valen, och om ett nytt parti ska fram så behövs så mycket av den tiden som möjligt.
Gör Liberaldemokraterna till ett parti nu! Om så sker lovar jag att jag kommer att lägga ner massvis med energi där (d.v.s. mycket mer än att bara blogga). Men så länge det finns en osäkerhet om vi ska sikta på riksdagen eller inte så slösar vi tid och orsakar förvirring.
Det liberala partiet behövs, och vi måste driva det med ett rejält jävlar anamma med början omedelbart.

Maria Abrahamsson är en svikare

Jag hade hoppats mycket på Maria Abrahamsson innan valet, jag trodde hon skulle bli en av de få liberala rösterna i riksdagen. När mina föräldrar vägrade rösta på Piratpartiet till förmån för Alliansen så bad jag dem att åtminstone rösta på Maria. Detta ångrar jag idag.

Maria skriver nu att hon tänker rösta ja till datalagringsdirektivet. Det är fruktansvärt lama ursäkter hon använder. Hon upprepar Tant Gredelins skitsnack om att vi är tvungna att införa direktivet för det vore ju hemskt om EU blev arga på oss. Hon menar att det skulle vara populism att rösta emot, och det kanske stämmer om "populism" i det här fallet innebär att lyssna på folket. Hon kommer med direkt felaktiga argument om varför direktivet måste röstas igenom (något som Rick Falkvinge påpekar i kommentarerna). Hon beklagar sig och säger att hon tycker att direktivet är fel egentligen men att hon är illa tvungen att rösta för det.

Seriöst, jag hade förväntat mig att hon skulle ha lite ryggrad och lite hederlighet, att hon skulle stå upp för sina principer även om det innebär att gå emot EU-kommissionen. Det här är precis samma sorts teater som Fredrick Federley bjöd på i FRA-debatten 2008, minus tårarna och pratet om mamma.

Maria, du förråder dina väljare och dina principer. Du är en fegis och en svikare. Du har förlorat all trovärdighet som liberal och jag kommer aldrig någonsin att ta dig på allvar igen.
Fy fan för dig!

Earth Hour är det dummaste påhittet sedan Blues Brothers 2000

Jag har fått inbjudan till årets Earth Hour i form av detta event. Administratören där försöker förbjuda kritiska synpunkter på evenemanget och missar därmed några av de viktigaste poängerna med internet: att alla kan göra sin röst hörd, att man lär mycket av få in många olika åsikter, och att alla försök till censur ger motsatt effekt. Kritiken kommer givetvis in ändå, och det enda administratören har att svara på vad som än sägs är: "Det är en symbolisk handling". Jag återkommer till varför detta är ett idiotiskt argument.

Visst är tanken god, och folk som deltar vill göra väl. Problemet är att de inte tänker närmare på vad evenemanget egentligen ger för budskap. Det är sorgligt att se folk svepas med i något så feltänkt. Men visst, det är ett spektakulärt evenemang att släcka ner världens större städer. Jag skulle kunna vara delaktig i något sådant bara för skojs skull, men jag tål inte de missriktade pretentionerna bakom det hela.

Earth Hour har sagts vara en demonstration i hur mycket el vi kan spara om alla släcker, men det är ingen som helst ny information. Om alla släcker lamporna blir det mörkt. Duh! Om alla håller käften blir det tyst. Det är sådana saker som inte behövs visas i praktiken för att vi ska förstå dem. Earth Hour bidrar med ingenting vi inte redan visste.
Evenemangets entusiaster menar att det hela ska uppmana folk att spara el. Men man gör inga bestående åtgärder. Detta är inte en kampanj för att få folk att byta till lågenergilampor (något sådant skulle ju inte vara särskilt skoj att attenda), detta är en kampanj för att få folk att släcka ner hela skiten i en timme och sedan återgå till vad de än gjorde dessförinnan. Tonvikten ligger inte på att ge långsiktiga lösningar, tonvikten ligger enbart på spektaklet.

Såvida inte poängen med Earth Hour är att vi ska släcka ner hela den mänskliga civilisationen som ett sätt att rädda miljön. För det är det enda konkreta budskap som ges.
Detta skulle förmodligen funka, men jag förordar det inte. Dels för att jag gillar den mänskliga civilisationen, dels för att jag tror att ny teknologi är det som vi ska använda för att lösa miljöproblem. Jobba mot framtiden, inte mot stenåldern!
Samtidigt är alla som diggar Earth Hour's förhärligande av nedsläckning fria att bosätta sig i en jordhåla i skogen resten av livet om man tycker att det är den insats som krävs. Inte många gör det. Varför inte? Den frågan för oss till den mest störande aspekten av alltihop.

Människorna som deltar i evenemanget är bekväma av sig. De försöker lindra sitt dåliga samvete med att delta i en timmes uppoffring. Men de klarar ju inte ens av det!
Folk släcker lamporna och tänder stearinljus. De eldar alltså oljeprodukter som del i en protest mot utsläpp av växthusgaser. Modern elproduktion väljs bort till förmån för en gammaldags smutsig teknologi. Är detta för att arrangörerna vill att evenemanget ska synas på bild i pressen, men de upptäckte att det är jävligt svårt att synas utan ljus? Möjligtvis.
Men den största förklaringen är att folk är så satans bekväma av sig att de inte ens pallar att sitta i mörkret en timme! De klarar inte av att ge en endaste timme av sitt liv för sakens skull! De måste ha någon form av ljus, annars blir de uttråkade. De stänger inte av kyl och frys, för det blir ju för jobbigt. Det är så fruktansvärt patetiskt!
Det kan tyckas att denna kritik väger lätt när den kommer från mig som inte tänker delta i evenemanget överhuvudtaget. Men jag är fruktansvärt allergisk mot hyckleri, och jag måste påpeka när folk skämmer ut sig på ett så uppenbart sätt utan att ens förstå det.

Men vissa människor (som ovannämnde event-admin) verkar inte ha några problem med att göra icke-hjälpsamma, kontraproduktiva och rent idiotiska saker. Det hela rättfärdigas med: "Det är en symbolisk handling".
Så jag kanske borde ställa mig på Stora Torget nästa vecka och dansa naken sjungandes Elvis-sånger. Det är ju uppenbarligen en symbolisk handling för att protestera mot pedofili. Fattade ni inte det? Puckon!
Symbolik funkar inte som ursäkt hur länge som helst. Det finns gränser för när en symbolisk handling har flutit iväg för långt från sitt syfte, då kommer handlingen inte längre att hjälpa, den kommer bara att stjälpa. Earth Hour har för länge passerat den gränsen.

Så för att visa att jag inte ställer upp på idiotiska symbolhandlingar så kommer jag mellan 20:30 och 21:30 den 26 mars att låta alla lampor vara tända, värmen på max och alla apparater igång bara för att dra extra el. Det gör inte så mycket egentligen eftersom jag bor i Island där elen kommer från vattenkraft eller geotermisk energi (nästan helt koldioxidneutralt), men det är väl tanken som räknas, eller hur var det?
Därefter kommer jag återgå till mitt vanliga liv där jag använder energi sparsamt genom att släcka lampor och apparater som inte används, åka kollektivtrafik istället för bil, återvinna förpackningar och aktivt stödja miljövänlig teknologi.
Den som vill kalla mig "miljöbov" med trovärdigheten i behåll kan ju försöka.