SD är värre än de flesta tror

Att sverigedemokrater gör bort sig offentligt är inget nytt, men det verkar ha skett i rejält mycket högre takt den senaste veckan. Efter att Björn Söder i grumliga ordalag ifrågasatt svenskheten i Loreens Eurovision-vinst (och därmed stött sig med alla som antingen är schlagerfans eller bara gillar att heja på Sverige) så har vi även fått se en makalös freakshow av vad partiet har samlat på sig för personer.
En kommunalpolitiker för SD kallade nazismen för "kärlekens, naturens och djurens ideologi". En annan väljer att lämna partiet för att hon anser att det infiltrerats av judar (och hävdar även att judar planerar att ta över Europa). Måste vara jobbigt för partiledningen som desperat vill få bort alla associationer mellan SD och 30-talets Tyskland.
En annan SD-politiker misstänks ha tänt på sin egen ytterdörr för att scorea martyrpoäng. Vidare så har en av partiets riksdagsledamöter dömts för förtal av en politisk motståndare.

Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen, men jag tror poängen framstår som tydlig. Även Andres Lokko förstår vad det handlar om och beskriver det utmärkt i en krönika. SD har arbetat hårt på att framstå som rumsrena, och många i Sverige har gått på bluffen. Men så uttalar sig några kommunalpolitiker oförsiktigt och luftar den främlingsfientlighet och rasism som de bär på och som de så ansträngt försöker dölja. Från högre ort hörs bortförklaringar om att det som denne individen sagt står inte partiet bakom, och det görs några uteslutningar för syns skull. Sedan händer det hela om och om igen. Jobbigare blir det när ledande företrädare för partiet luftar sin rasism, för då är uteslutningar ett verktyg som skulle visa på stora sprickor i partiet.

Det märkliga är att media inte verkar nappa på sådant i särskilt stor omfattning. Att SD har riksdagsledamöter som har sina ideologiska rötter i samma hatspridande och krigshetsande counterjihadmiljö som Anders Behring Breivik är inte något som hanteras med särskilt stor granskning, varpå SD kommer undan med mantrat om att terrorattackerna i Norge genomfördes av en ensam galning, för att strax därpå köra business as usual med att hetsa mot muslimer och utpeka vänstern som landsförrädare.
Under tiden hjälper media aktivt att göda SD:s martyrroll genom att blåsa upp sådana fullständiga skitfrågor som att SD inte blivit inbjudna till en fotbollsmatch mellan alliansen och de rödgröna.

Lyckligtvis verkar allt fler inom media se vad som finns när man gläntar på locket. Roland Poirier Martinsson är en av de som insett att det rumsrena SD är bara en kuliss, och under ytan gror rent hat, ända upp till högsta nivå.
Att han fått ytterst hotfulla ord riktade mot sig av en av SD:s riksdagsanställda påminner mig om en episod när jag själv träffade person ur deras kansli. Visserligen råkade jag bara hamna i konversation med honom på en mottagning på svenska ambassaden i Reykjavík där jag praktiserade. Men dagen därefter orsakade han en stor skandal i isländsk media då han enligt vittnesuppgifter yttrat sig ohövligt och rasistiskt ute på stan, kastat ölglas på en palestinsk bartender och skrikit "Jävla utlänning!" (sic).
Detta var en viss William Hahne, som fick jobba kvar på kansliet även efter detta. Nu verkar det dock som att han gör lumpen istället och lägger upp bilder på Facebook om hur han skjuter med automatgevär. Känns inte så tryggt.

Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra. De är inte harmlösa. De är rasister. De uttrycker sig som Breivik minus vapnen. Hatet flödar på alla nivåer, såväl kommunalt som ända upp i riksdagen. De skandaler som uppstår är inte enstaka klantigheter, det är partiets sanna essens som kommer upp till ytan när disciplinen brister.
Partiet ska inte daltas med i några jävla "Jamen de ska väl också få spela fotboll"-fasoner. De ska granskas genomgående och deras dolda smutsigheter ska lyftas fram i ljuset. SD är värre än de flesta tror, och man behöver inte gräva särskilt djupt för att se det.
Vi får inte titta åt sidan. Vi får inte låta de komma undan med bortförklaringar. Vi måste kämpa mot rasismen som de står för. År noll efter Brevik är nu, och framtida generationer kommer att döma oss hårt om vi inte i detta ögonblick bekämpar hatet som finns mitt ibland oss.