EU är verkligen värt fredspriset

Nobels Fredspris för 2012 kan vara det mest välförtjänta som någonsin tilldelats. Visserligen är det trist opersonligt att ge det till en så stor organisation som EU, men när det ges på meriter så är det oerhört värdigt.

Direkt efter tilldelandet så inleddes en kör av fördömanden från de vanliga belackarna. Det är fashionabelt att hata EU i Sverige, så till den milda grad att man knappast behöver ha belägg för det man säger när man utövar bashingen, och armén av EU-hatare fick givetvis en kollektiv ryggmärgsreflex att dissa tilldelandet på samma vis som man alltid känner sig tvungen att racka ner på allt som ens är kopplat till EU.

Men det finns ett faktum som ingen kan förneka, och som gör det uppenbart hur genomskinligt tom och pressad kritikstormen är: freden i Europa.
Det har aldrig varit krig mellan två EU-stater, trots att dessa stater inluderar länder som har bedrivit mängder av krig genom historien, och däribland varit huvudskådeplatsen för de två blodigaste krig som mänskligheten utkämpat. Det har varit fred i Västeuropa i 67 år, och idag är denna fred även utsträckt österut. Försoningen mellan ärkefienderna Frankrike och Tyskland har hållit ända sedan Andra Världskriget.

EU har spelat en väldigt stor roll i detta genom förhandlingar, samarbete, öppnande av gränser, handel, kulturellt utbyte, ekonomisk interdependens etc. Det är ett faktum som inte ens de mest inbitna EU-hatarna kan förneka - att EU har bidragit i hög grad till att låta hundratals miljoner männskor leva i fred i flera decennier, och det är tamejfan värt ett fredspris!

Det blir närmast pinsamt hur belackarna ändå försöker villa bort korten genom att prata om de brister EU har demokratiskt, strukturellt och byråkratiskt. Ja, jag håller med om det finns mycket som bör förbättras med EU, men det ligger ändå utanför ramen för vad fredspriset innebär, och förändrar inte ovanstående faktum.
De mer kortfattade EU-hatarna slänger på slentrian även ur sig diverse liknelser till diktaturer och skämmer därigenom ut sig med grova brott mot Godwins lag som jag tvivlar starkt att de ens själva tror på. Det är pinsamt att man ska behöva förklara för vuxna människor att EU trots alla sina imperfektioner är inte i närheten lika illa som Nazityskland, Sovjetunionen eller Iran.

Andra väljer att peka på den svåra ekonomiska krisen som flera EU-länder just nu genomgår och menar att det är dålig tajming att ge priset nu. Jag tycker tvärtom - det är utmärkt tajming!
Trots skuldkrisen som tvingat flera länder till recession och enskilda människor till desperation så är vi inte i närheten av att se krig bryta ut i Europa. Låt mig upprepa det för tydlighets skull: vi är långt ifrån att ens ha risk till krigsutbrott! Det är en stor skillnad till hur länderna ifråga agerade i liknande situationer förr i tiden. Det är lätt att publicera foton på kravallpolis, tårgas och brinnande barrikader och låtsas som att det är ett argument, men dessa scener är ljusår ifrån de fruktansvärda scener som utspelade sig i forna krig.

Vad vi ser nu är istället att länderna samarbetar och hjälper varandra. Tyska ledare tvingar inte på Grekland nedskärningar för att vara taskiga, och om man tycker det är fel approach så får man argumentera för det istället för att ägna sig åt fler brott mot Godwins lag och ignorera det faktum att länderna inom EU nu gör vad de kan för att stödja varandra istället för att låta varandras ekonomier krascha. Samarbete är rätt väg att gå, särskilt i svåra tider, och att tilldela fredspriset just nu är ett oerhört starkt statement för att stödja detta och mana till dess fortsättning. Jag hoppas att tilldelningen av priset ger en rejäl skjuts till insatserna att hålla EU samman.

Det problem som Europa står inför är inte mer integration via EU, tvärtom. Det är en återgång till segregation via nationalism som är det verkliga hotet. Att så många människor än idag rutinmässigt delar in andra människor i grupper efter nationalitet och separerar dessa och ställer dem mot varandra är det som hotar freden. Håll det i åtanke när du läser nyheterna om skuldkrisen nästa gång: alla de farligaste riskerna vi står inför har att göra med minskat samarbete, inte ökat. Nationalism är ett gissel som plågar mänskligheten, och insatser för att minska dess inflytande är insatser för långsiktig fred.

EU-hatarna själva illustrerar grupptänket när de gladeligen slänger ur sig beskyllningar och stereotyper kring hela det norska folket utifrån ett beslut som tagits av en liten kommitté. Se inom er själva, och där kommer ni att hitta problemet.

Själv skålar jag för ett av de mest klarsynta fredsprisen någonsin.

Den EU-vänlige libertarianen

Många av de bloggare jag läser för att jag instämmer i de flesta av deras politiska åsikter är väldigt negativa till EU. De anser att unionen är en politisk katastrof och att den borde läggas ner, eller att Sverige borde lämna den. Då jag själv hyser mycket positiva känslor för byggandet av en europeisk union blir jag i många diskussioner hårt ansatt och blir kallad naiv och lurad. Därför ska jag försöka klarlägga orsakerna till mitt ställningstagande.

I grunden handlar det om att jag vill riva ner gränser. Jag är starkt emot all form av nationalism och jag vill göra slut på den imaginära uppdelningen av mänskligheten. Jag drömmer om en värld där varje individ är fri att bo och leva var som helst så länge man vill, och där alla kan resa och handla obehindrat. Det är långt till en sådan värld, men jag tycker att ett bra steg på vägen är att riva ner gränserna inom Europa. På denna splittrade kontinent som så länge varit nationalismens offer så kan vi nu röra oss allt mer fritt, och det är en liberalisering som jag gillar skarpt.
I många av dessa länder kan vi även njuta av bekvämligheten att använda samma valuta, men jag ska i ett senare inlägg klarlägga mitt ställningstagande för euron.

Något jag också bryr mig om är att freden i Europa blir permanent, vilket är en rejäl skillnad mot tidigare sekel. Man ska vara rejält historielös om man tar dagens fred för given. EU-motståndare skrattar ofta åt fredsargumentet då de tycker det är långsökt att t.ex. ett rättsligt samarbetsavtal skulle vara skillnaden mellan fred eller en fullskalig tysk invasion. Men långsiktig fred skapas genom många små steg som var för sig kanske inte räddar några liv, men summan av dem är att det knyter ett ömsesidigt beroende mellan staterna. Det är inte fel att länder är beroende av varandra, tvärtom, det är så fred skapas bättre än genom terrorbalans. Positiv inverkan är bättre än hot om negativ inverkan. Handel ger mer fred än kärnvapen. EU är en garant för att konflikter i Europa inte utvecklas längre än käbbel på toppmöten.

Men visst kommer det från Bryssel mycket lagstiftning som inte passar en liberalt sinnad person. Jag behöver knappast ta några exempel på knasiga frihetinskränkande förslag som pumpas ut från de styrande organen. Jag tror att det finns en enkel förklaring till detta: de människor som sitter på höga poster i EU är de regleringkåta människorna. De som ser lagstiftning som ett giltigt vapen för att bekämpa saker de inte gillar. De som hellre lägger sig i än låter bli.
EU lider alltså av samma problem som poltiken i stort, fast kanske i högre grad. Vi måste byta ut dessa människor. Det är svårt eftersom de försvarar sina egna positioner genom att motarbeta reformer som skulle göra något åt det demokratiska underskottet. Men det måste göras för att vi ska få ut det bästa av EU.
Rösta i parlamentsvalen är det första steget, och jag är ett år i efterhand väldigt nöjd med min röst på Piratpartiet. Men vi måste även byta ut regeringarna i våra hemländer till mer frihetsfrämjande politiker, för det är dessa som styr ministerrådet och kommissionen. På alla nivåer måste vi byta ut de auktoritära mot de liberala. Först då kan alla fördelar av EU:s gränsrivning kombineras med en större politisk frihet.

Så lägg av med den överdrivna pessimismen och "lägg ner skiten"-attityden. EU erbjuder en fantastisk möjlighet att göra världen lite öppnare, bara vi orkar arbeta på det.
Själv så ska jag strax iväg på en liten resa till Berlin och Gdańsk, två städer som för 20 år sedan låg bakom Järnridån, och som jag nu kan resa till utan att visa upp vare sig pass eller innehållet av min resväska. Tyvärr måste jag fortfarande hantera tre olika valutor och det finns restriktioner på hur mycket sprit jag får ta med mig hem. Det finns saker kvar att göra.