Visar inlägg med etikett Liberaldemokraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Liberaldemokraterna. Visa alla inlägg

måndag 10 januari 2011

Politiken - hur bör den gå till?

Jag har inte varit överdrivet aktiv i diskussionerna kring Liberaldemokraternas partiprogram, och det är mycket möjligt att det jag skriver i detta inlägg redan har sagts och att en diskussion kring det är i full gång, och att jag helt enkelt har missat den. Men det gör inte så mycket, för det jag tänker ta upp här är saker som förtjänar att sägas om och om igen.
Så, nu kör vi:

Visst är vi ivriga att diskutera sakfrågor som vi har stora visioner om, men först måste vi ta ett metaperspektiv. Det som ligger till grunden för vilken politik vi vill föra är hur vi ser på oss själva som politiker. De flesta av oss är trötta på den tydliga arrogansen hos etablerade politiker, och vill gärna tro att vi aldrig ska bli som dem. Men det är inte så enkelt att ge sig in i den världen och tro att man kommer att förbli samma människa som när man började. Därför måste vi redan från första början klarlägga i tydliga ordalag vår syn på oss själva som politiker. Detta kan göras i partiprogrammet, eller i ett eget manifest eller etikdokument av något slag. Det viktiga är att vi kan diskutera fram en grundsyn på politiken som vi kan enas om och lova dyrt att vi ska följa i framtiden.

Följande är några punkter som jag själv skulle vilja inkludera:

-Vi ska ha alltid ha klart för oss att staten existerar för medborgarna, inte tvärtom.

-Vi ska komma ihåg att ett parti är bara ett verktyg för att driva igenom idéer. Vi får aldrig tro att vi ska kompromissa bort idéerna för att gynna partiet. Ett parti är värt ingenting om det inte kan förverkliga idéer.

-När vi hamnar i situationer där vi måste kompromissa så ska det inte motiveras med något diffust "Det här gynnar oss i långa loppet"-perspektiv. Det ska kunna presenteras omedelbart hur en eftergift på ett område gynnar våra målsättningar på ett annat område.

-Vi ska föra en konstant dialog med medborgarna. Inte bara vid valkampanj, utan hela tiden. Vi ska aldrig påstå att vi representerar "folkets vilja" om vi inte inhämtar feedback för detta i realtid. Vi ska vara ödmjuka inför medborgarna.

-Vi ska aldrig lova saker enbart för att locka röster. Alla vallöften ska kunna härledas från vårt principprogram, och om väljarna inte gillar det så är det bara att argumentera bättre för vår ståndpunkt eller stå ut med att de inte röstar på oss.

-Vi ska aldrig låta en majoritet kränka en minoritet. Majoritetens tyranni ska undvikas så långt det är möjligt.

-Vi ska inte värdera svenska medborgare högre än medborgare i andra länder. Våra politiska reformer i Sverige får inte ske på bekostnad av människors välmående i andra länder.

-Vi måste kunna erkänna misstag och misslyckanden, och be om ursäkt för dem. Vi får aldrig hålla fast vid något av enbart envishet eller stolthet.

-Vi ska vara tydliga med att ingen av oss personligen har svar på alla frågor. Vi ska inte skämmas för detta, utan hänvisa till någon som kan saken bättre ifall man känner sig osäker på något.

-Vi ska aldrig någonsin under några som helst omständigheter ljuga för medborgarna.

Där är några punkter. Jag har säkert många fler om jag tänker efter, men det viktiga är att få igång en diskussion om dessa frågor. HAX har redan gjort ett inlägg med liknande tema, och jag önskar att detta är något som alla liberaldemokrater tar sig en funderare över och att vi kan komma fram med ett starkt manifest om vår syn på vad politik bör vara.

måndag 15 november 2010

Partierna är endast verktyg

I torsdags verkade det som att allmänhetens ögon äntligen skulle öppnas för det vidriga lagförslag som vi i piratrörelsen varnat för i flera år. Flera av Sveriges största nyhetsförmedlare toppade sina hemsidor med att regeringen lägger fram sin datalagringsproposition till lagrådsremiss, och äntligen riktades strålkastarljuset mot den förfärliga övervakningslagen i all dess medborgarföraktande fulhet. Men det blev ytterst kortvarigt, bara ett par timmar senare valde nyhetsförmedlarna (med en timing som vore de medvetet synkroniserade) att istället toppa med ledarskapsfrågorna inom socialdemokraterna, och de har legat kvar högst upp sedan dess.

Det är ett oerhört talande exempel på hur sakfrågor verkar vara ointressant för media att rapportera om när man istället kan fokusera på vem som ska vara ledare. Politiken har utvecklats till en såpopera där allt bara handlar om VEM som ska styra oss, inte VAD denne tänker göra med sin makt. Efter att kandidaten med den snygga nunan vunnit valet så får denne frikort att göra vad som helst och all tuff granskning görs för döva öron. Hur fan hamnade vi där?
Problemformuleringen ges som: Hur ska parti X återerövra sin position i politiken? Svaret är att det borde vi alla skita fullständigt i. Om ett parti inte kan föra en relevant politik så förtjänar det inte annat än att vittra bort, dö, och ersättas av något annat. Ett parti ska inte existera för sin egen överlevnads skull. Tyvärr har det på många sätt blivit så, och det är enkel evolutionsbiologi att förstå varför, det är bara naturligt för en organisation att kämpa för att överleva.

Men vi måste alla motstå det synsättet och föra tillbaka blicken till sakfrågorna, och inse att partierna är bara verktyg för att åstadkomma förändring i just dessa sakfrågor. Personligen är jag på väg att överföra mitt partipolitiska engagemang från Piratpartiet till de nystartade Liberaldemokraterna. Jag är fortfarande en stark supporter av piratrörelsen, men börjar tro att L kan bli ett bättre verktyg för att åstadkomma förändring. Jag struntar blankt i om någon ser mig som en svikare. Jag är inte i politiken för att få kompisar, ej heller för att skaffa ett jobb. Jag är där för att åstadkomma något. Tyvärr verkar det vara tvärtemot vad många av de etablerade politikerna känner. Har man vigt sitt liv åt ett parti så håller man krampaktigt tag om det, även om det sker på bekostnad av idéerna.
Detta måste ändras. Vi måste alla börja se partierna enbart som verktyg, och inse att förnyelse är något bra. Det är något som är viktigt att betona i L ända från första början, och något för de andra partierna att lära sig den hårda vägen.

För övrigt anser jag att datalagringsdirektivet bör krossas.