Retroaktiv könskvotering

Ett märkligt fenomen som har dykt upp är feministers krav på ett jämställt historieberättande. Det finns de som stör sig på att det nästan bara är män som nämns vid namn i historieböckerna, och nu vill de visst göra någon slags kvotering så att lika många kvinnor som män ska omnämnas, eller på något sätt få kvinnors situation att beskrivas lika mycket som männens.

Politiskt motiverad historierevisionism är något jag finner väldigt läskigt eftersom det är inne på Sanningsministeriets ansvarsområden. Man ska vara väldigt försiktig i att peta i det som framtida generationer kommer att läras som sanningen, och önsketänkande ska hållas utanför det.
Kvinnor har systematiskt förtryckts under världshistorien, och det är inte något vi kan ändra på. De personer som haft direkt inflytande på samhällets politiska, ekonomiska och vetenskapliga utveckling har nästan uteslutande varit män. Så vad vi ska göra? För varje kung som nämns, ska vi också nämna en hemmafru? Varje gång det berättas om ett regeringssammanträde, ska vi också berätta vad som försigick i köket? Knappast. Historieberättande handlar mest om att redogöra för de viktiga förändringar som inträffade, och kvinnors marginaliserade enformiga tillvaro har inte samma vikt.

Men det märkligaste är ändå att det är feminister som föreslår historierevideringen trots att feminismen finner mycket av sitt existensberättigande i historien. Det faktum att kvinnor har varit så marginaliserade är ett varnande exempel, och vi vill inte tillbaka dit.
Så vi ska inte låtsas som att kvinnor har haft större inflytande än vad de egentligen haft bara för att få en 50-50-statistik i historieböckerna. Istället ska vi betona hur kvinnor har varit förtryckta under världshistorien och på så vis se att vi lever i bättre tider nu.