Miljövänligare flyg

SVT Rapport berättar om ett ämne som jag har hållit koll på ett tag: utvecklingen av biobränsle för flyg. Det finns många människor som vägrar tro på att flyget kan bli mer miljövänligt, men faktum är att inom några få år så kommer förmodligen en stor del av världens kommersiella flygplansflotta att drivas av biobränslen.

Jag har sagt det länge nu: det finns ingen anledning att föra krig mot flygindustrin och utmåla människor som skurkar för att de vill flyga. Det är inte transportmedlet i sig det är fel på, det är drivmedlen vi måste förändra. Till dessa nya bränslen ska man lägga utvecklingen av nya bränslesnålare flygplanstyper som Airbus A380, Airbus A350, Boeing 787 och Boeing 747-8, plus åtgärder som glidflygning vid landning. Snart kommer utsläppen från flyget ha minskats drastiskt och Svensson behöver inte längre ha dåligt samvete för att ta sig ett jullov i Thailand.

Jag blir ofta kallad naiv för att jag tror att teknologin kommer att lösa våra miljöproblem. Det är märkligt då jag om och om igen bevisas ha rätt när utvecklingen går framåt. Jag tror att vetenskapen är bra mycket snabbare än politiken för att möta de utmaningar vi står inför.
Flygning är bra! Det ger människor möjlighet att se världen på ett sätt som man aldrig tidigare kunnat i historien, och det är en viktig del i framväxten av globalt välstånd. Så sluta den bakåtsträvande kampen mot flyget! Inse att utvecklingen går åt rätt håll, och passa på att njuta av möjligheterna det ger.

Vetenskapens nya era

Forskare vid Large Hadron Collider har lyckats få upp partikelacceleratorn till rekordhöga energinivåer och kan därmed på allvar börja söka efter förklaringen till hur universum uppstod och varför det finns materia. Det är några av de största frågor som mänskligheten har stått inför, och jag tänker följa utvecklingen med stort intresse.
Få saker får mig så exalterad som spektakulära forskningsprojekt. Just nu finns flera sådana att följa: Hubble-teleskopet, Internationella Rymdstationen, Allen Telescope Array, James Webb-teleskopet, ITER, European Extremely Large Telescope och Laser Interferometer Space Antenna bara för att nämna några.
Vissa människor klagar över att det slösas pengar på de här sakerna, men personligen har jag svårt att se att även de enorma summor som läggs på dessa projekt skulle vara slöseri då de går till att hjälpa oss att förstå de svåraste saker vi någonsin undrat om universum.

Jag tänker härifrån dra paralleller till religion, och jag kan börja med att påpeka att förmodligen har ännu större summor genom historien lagts på att bygga kyrkor, moskéer och tempel. Upprätthållandet av sagor och vidskepligheter har nog varit betydligt dyrare än vetenskapen, även om man bara räknar i monetära värden.

Just när det gäller LHC så har vi den märkliga situationen att en av de partiklar som experimentet ska försöka hitta - Higgsbosonen - har fått det tragiska smeknamnet "gudspartikeln". Att detta namn sprids i media kan ge många människor den felaktiga bilden av att forskarna letar efter något som har med Gud att göra. Det här är ingen bagatell - jag är rädd att detta namn kommer att ge miljoner människor en förvrängd bild av vad partikelfysikerna håller på med, och de fantastiska upptäkterna kommer inte att kunna förmedlas korrekt till allmänheten. Det verkar som om den hotade religionsmemen gör ett fult försök att inkräkta på vetenskapsmännens arbete.

För religion har all anledning att känna sig hotad av LHC. Vid det här laget i historien har evolutionsbiologin visat att det inte behövs någon gud för att förklara livets utveckling. Vissa religiösa försöker envist förneka detta, medan andra något intelligentare dito istället pekar på universums uppkomst (och vetenskapens vita fläck där) för att visa på var Gud kommer in i bilden. Men om några decennier kanske vetenskapen har en klar och tydlig bild av hur Big Bang hände, och om Gud inte hittas där, var har vi då ett behov av Gud som förklaring?
Steg för steg undanröjs behovet av Gud som en vetenskaplig hypotes, och till slut är han reducerad till det han alltid varit i mina ögon: ett fantasifoster som visserligen är en intressant saga men som inte står att finna i den verkliga världen. Kanske då kan vi äntligen få leva i ett samhälle av vetenskap, logik och rationalitet.

Det är vad jag drömmer om, och det kanske är till stor del drömmar. Jag har inga illusioner om att vi kommer förstå hela universum inom kort, ej heller om att religion skulle dö snabbt ens om vi gjorde. Men jag tänker ändå fortsätta drömma, och ta emot nyheter från LHC med entusiasm.

Ett ateistiskt filmtips

Det känns inte som att det görs så många filmer med skarp satir av religion, speciellt inte i USA. Därför kändes det så uppfriskande att se "The Invention of Lying", en amerikanskproducerad film, men skapad av brittiske och öppet ateistiske Ricky Gervais. Filmen utspelar sig i en värld där alla människor talar sanning hela tiden, mitt favoritexempel på detta var när huvudpersonens drömtjej säger till honom att hon inte vill bli ihop med honom för han verkar inte ha bra gener, tydligt och öppet vad dejting egentligen handlar om.
Men istället för att bara vara en wacky komedi så tar filmen en intressant vändning efter att huvudpersonen upptäckt att man kan ljuga, och i en känslomässigt stark scen tröstar han sin dödssjuke mor med att det finns ett liv efter döden vilket man välkomnas till av "the man in the sky". Jag ska inte spoila handlingen mer, men det gör inte så mycket att säga att den illustrerar hur det krävdes att någon upptäcker hur man ljuger för att religion ska uppstå.
Väldigt tänkvärd film.

Och när vi ändå är inne på ämnet om religion versus sanning så kan jag rekommendera Sam Harris' kloka ord.

Avgå, Beatrice Ask!

I dagens Sverige har vi en justitieminister som skiter fullständigt i rättsäkerhet. Tydligare än så går det inte att beskriva henne sett från de förslag hon lägger fram.
Hon har tidigare sett till att medieindustrin får begära ut medborgares IP-adresser så de kan bedriva utpressning i privat regi. Hon har sett till att vår internettrafik får filtreras godtyckligt av en myndighet som har misskött sig grovt tidigare.
Många fler episoder kan dras upp, men på bara de senaste dagarna har Ask nog slagit nytt rekord i arrogans. Hon skiter fullständigt i Lagrådets invändningar om hot mot personlig integritet, och vill gå vidare med att minderåriga barn ska kunna tvingas till drogtester. Att polisen systematiskt använder drogtester för att trakassera uppkäftiga personer har undgått Ask helt.
Idag har hon dessutom luftat idén att misstänkta sexköpare ska få kuvert i grälla färger hemskickade så att de ska hängas ut för familj och grannar.
Det är en avsevärd skillnad på att vara misstänkt och att vara dömd, men det verkar inte Ask bry sig om eftersom sexköp är ett så fruktansvärt brott som man måste ta till specialåtgärder mot på ett sätt som man inte gör mot förskingring, misshandel, våldtäkt eller mord. Skitsamma om någon oskyldigt misstänkt drabbas. Offentlig skampåle hämtas direkt från medeltiden och ska användas mot dem som bryter mot statens morallagar.

Att vara justitieminister innebär att man ska värna rättsäkerheten. Beatrice Ask har vid upprepade tillfällen visat sig inte bara oduglig att göra detta, hon har direkt skitit i det. Därför finns det bara en vettig sak för henne att göra: avgå!

När historieskrivning blir politik

Jag tycker det var fel av Sveriges riksdag att ens vilja besluta i frågan om de turkiska övergreppen på armenier 1915 var folkmord eller inte. Politiker är helt fel människor för att skriva historia.
Det ska inte finnas en officiell historieskrivning som folket påtvingas, det är en inskränkning av det fria ordet, forskningen måste få göras utan politiska påtryckningar. Jag kan själv inte svara på om händelserna ifråga var folkmord eller inte. Det överlämnar åt dem som kan saken bättre: professionella historiker. Åsikterna därifrån kommer dock att gå isär, men det beror nog mest på att en "antingen-eller"-definition av begreppet folkmord är för klumpig.
Dagens relationer till Turkiet ska inte alls vara en faktor när man gör bedömningar av historien, men det blir ändå det när politiker engageras i frågan, för politiker är historien bara ett verktyg för vad de vill göra idag.

Men jag försvarar inte på något sätt ilskan från Turkiets håll. Det är inte några anklagelser som riktas mot nu levande människor, så gott som alla som var närvarande 1915 är döda idag. Ändå försöker Turkiet få det att låta som att folkmordsanklagelsen är ett angrepp på dagens turkar. Nationalismen fräter än en gång på logiken.
Man borde kunna göra som Tyskland: erkänna att folkmord begåtts inom det egna landets gränser, och därefter försonas och gå vidare. Att försöka skydda en annan generation från anklagelser om illdåd hjälper ingen.

Fundamentalism är det enda språket vissa människor förstår

Jag avskyr ordet "darwinism". Det visar nämligen på en tendens hos många människor att klumpa ihop allt som har med evolution att göra till ett enda paket som Charles Darwin levererade för 150 år sedan och som inte har förändrats sedan dess. Visst gjorde Darwin den största enskilda insatsen för att förklara livets utveckling, och det ska han ha stor ära för. Men han förklarade inte allt.
Det har skett stora framsteg inom biologin sedan Darwins tid, främst genom framväxten av genetik. Mängder av forskare har kompletterat Darwins teorier och gjort att vi idag har en mycket större förståelse av evolutionen än vad Darwin var i närheten av.
Att tillskriva en enda människa hela konstruktionen av evolutionsteorin är direkt okunnigt. Ändå är det som många människor gör, vilket leder till löjliga konsekvenser som att de kräver att Darwin måste få ifrågasättas, och missar att det är exakt vad forskare har gjort i 150 år nu.
Jag tror det har att göra med hur bokstavstroende människor fungerar. Tror man att Bibeln har varit den eviga och oföränderliga sanningen ända sedan den skrevs då är nog lätt att ha en bild av att andra människor tror att "On the origin of species" är en liknande helig bok som är ofelbar. Tror man på konceptet med heliga texter så kommer man ha väldigt svårt att förstå hur vetenskapen fungerar med dess ständiga testande och vidareutveckling. Allt ifrågasätts och kompletteras. De av oss som ser att evolutionsteorin är sann har inte kommit till den slutsatsen genom att läsa Darwin på samma sätt som religiösa läser Bibeln.
Är man fundamentalist så verkar man tro att alla andra är det också för vad de själva tror på, och det är en inställning som är sorgligt svår att ta sig ur.

Och snälla, sluta använda ordet "darwinism"!

Låt inte OS vara ett nationalistiskt spektakel

Vinter-OS är igång igen, och jag kan erkänna att det är kul att kolla. Men det som borde vara en hyllning till människans prestationskraft och ett tillfälle för folk från världen över att samlas i fred blir alltför mycket ett nationalistiskt spektakel.
Redan från första början ska värdnationen presentera sig på ett så överdådigt och stolt sätt som möjligt. Sedan får vi följa spelen guidade av medier och kommentatorer som gör det klart och tydligt vilka vi ska heja på. Självklart måste vi ju heja på vårt eget land, inte de atleter vi gillar av någon annan anledning. Det hela blir en orgie i hjärndöd nationalism där allt flaggviftande visar hur uppdelad vår värld är.
Jag har aldrig förstått logiken i att man måste heja på en person bara för att denne råkar bo inom samma territoriella gränser som en själv. En person man inte har någon helst koppling till förutom att man är medborgare i samma statsbildning. Skulle någon lovande atlet byta medborgarskap så gråts det över en förlorad medaljchans, som om prestationen skulle vara mindre värd. Värst blir det när folk tar till sig ära för något som andra människor gjort, till exempel när det nationella hockeylaget vinner medalj och folk utbrister: "Ja, vi vann! Vi är så bra!" Vadå "vi"? Du satt bara i TV-soffan, gjorde inte ett skit för att bidra till segern och har inte stått på ett par skridskor sedan lågstadiet. Ändå tycker du att du ska få suga åt dig ära från vad en helt annan grupp människor har gjort. Illa.
Jag vill inte på något sätt förstöra glädjen i att kolla på OS, men jag tror att det skulle vara bättre om vi kunde se lite längre än den grottmänniskokorkade nationalismen och istället uppskatta det som ett tillfälle då mänskligheten samlas och tillsammans försöker överträffa sig själva i en anda av vänskap och gränslöshet.