Eurovision är mer nationalism än kultur

Jag tittade inte på Eurovision Song Contest. Trots att mina föräldrar kollade finalen på TV i rummet bredvid så undvek jag att titta i ren protest. Tidigare år jag hade tittat för att få se diverse skojiga nummer och en spännande rösträkning, men allt mer som min avsmak till nationalismen vuxit desto mer har jag ledsnat även på Eurovision. Att det i år var diktaturstaten Azerbajdzjan som stod värd bidrog även till min frånvaro.

Om det bara var en tävling för artister så skulle det vara något annat, men nu är faktum att bidragen sorteras efter nationalstat och vi tittare förväntas både heja och rösta därefter. Jag blir spyfärdig av allt detta flaggviftande i media, av att höra uppräkningar om hur många svenska låtskrivare som står bakom andra länders bidrag, av att höra skrik av "Vi vann!" från människor som inte har bidragit överhuvudtaget till själva låten men som ändå tycker att de har rätt att ta del av äran eftersom de har medborgarskap från samma nationalstat som artisten.
Nu råkade det svenska bidraget vinna, och jag är inte ute efter att dämpa glädjen hos dem som firar det. Jag vill bara få er att tänka lite längre.

I dagens läge är Europa enormt beroende av att länderna kan samarbeta. Ändå uppkommer isolationistiska partier och trummar fram en propaganda som går ut på att varje land minsann ska klara sig självt och att främlingar är farliga. Vi behöver global handel och samverkan, men ändå matas vi ständigt med bilden av att vår kontinent självklart ska betraktas som uppdelad i nationalstater som är de enheter allting ses i. Dessa enheter får bara skicka ett bidrag vardera och de har lika många röster vardera, detta oavsett folkmängd vilket betyder att en rysk medborgare har långt mindre vikt i tävlingen än vad en isländsk har.

Detta är symboliskt för hur nationalstatssystemet fungerar, och jag är oroad över att det inte är fler människor som ser det fula i dessa principer. Det är positivt att allt fler ifrågasätter principerna bakom monarkin så här i samband med prinsessdopet, men det är synd att inte fler ifrågasätter principerna bakom den nationalism som vi alla blir upplärda att se som naturlig. Gränserna som ställs upp mellan människor, gränserna som byggs i våra tankar, de är oerhört farliga för vår framtid.

Men det är kul att se att de riktiga rånationalisterna blir upprörda, fast av andra anledningar. Sverigedemokraternas Björn Söder trampar i klaveret och försöker tafatt rädda sig på ett sätt som han förmodligen inte vinner några röster alls på. Jag skulle gissa att ännu fler sverigedemokrater sitter tyst uppretade över att hela ESC vanns för Sveriges räkning av ett barn till invandrare från Nordafrika, just den sortens människor som SD:are helst inte vill se i Sverige överhuvudtaget. Mångkulturen vann denna rond över inskränktheten.

Jag har inte följt Loreens förehavanden alls tidigare, men nu när jag läser lite ser jag att hon har visat ett engagemang för mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan. Dessutom så uttalar hon sig om han inte egentligen har sett sin roll i ESC som att representera ett land utan för att fixa ett fett party. Hon uttalar sig även positivt om kulturblandning och att kultur är något som är upp till varje människa själv att göra vad man vill av. Bra sagt! Huvudpersonen själv har verkligen fattat vad det hela borde handla om.

Och ett påpekande angående det som klagas om att många länder inte längre sjunger på sina inhemska språk utan väljer engelska. Kan ni fundera litegrann på vad det beror på? Jo, att det uppenbarligen är mer populärt för publiken att höra ett språk de förstår än ett språk de inte förstår. Det visar tydligt på att språk är något som finns till för att vi ska kunna kommunicera med varandra, inte för att vara ett gulligt icke-funktionellt brus. Det finns många sätt att uttrycka sin kultur och ändå göra sig förstådd av publiken. De språkliga gränserna är till stor det som kvarhåller de nationella gränserna, och jag vill se de bägge raseras.

Visst känner jag mig lite tråkig som skippade finalen och inte slits med i yran. Men jag tror att jag bara skulle blivit illa till mods av att höra allt detta: "La Suède - douze points!" när det borde varit: "Loreen - douze points!". Jag kan inte ryckas med i ett arrangemang som delar upp människor efter territoriellt ursprung.
Jag vill ha mindre nationalism och färre nationer. Istället ska det vara mer kultur och mångkultur!