Vinter-OS är igång igen, och jag kan erkänna att det är kul att kolla. Men det som borde vara en hyllning till människans prestationskraft och ett tillfälle för folk från världen över att samlas i fred blir alltför mycket ett nationalistiskt spektakel.
Redan från första början ska värdnationen presentera sig på ett så överdådigt och stolt sätt som möjligt. Sedan får vi följa spelen guidade av medier och kommentatorer som gör det klart och tydligt vilka vi ska heja på. Självklart måste vi ju heja på vårt eget land, inte de atleter vi gillar av någon annan anledning. Det hela blir en orgie i hjärndöd nationalism där allt flaggviftande visar hur uppdelad vår värld är.
Jag har aldrig förstått logiken i att man måste heja på en person bara för att denne råkar bo inom samma territoriella gränser som en själv. En person man inte har någon helst koppling till förutom att man är medborgare i samma statsbildning. Skulle någon lovande atlet byta medborgarskap så gråts det över en förlorad medaljchans, som om prestationen skulle vara mindre värd. Värst blir det när folk tar till sig ära för något som andra människor gjort, till exempel när det nationella hockeylaget vinner medalj och folk utbrister: "Ja, vi vann! Vi är så bra!" Vadå "vi"? Du satt bara i TV-soffan, gjorde inte ett skit för att bidra till segern och har inte stått på ett par skridskor sedan lågstadiet. Ändå tycker du att du ska få suga åt dig ära från vad en helt annan grupp människor har gjort. Illa.
Jag vill inte på något sätt förstöra glädjen i att kolla på OS, men jag tror att det skulle vara bättre om vi kunde se lite längre än den grottmänniskokorkade nationalismen och istället uppskatta det som ett tillfälle då mänskligheten samlas och tillsammans försöker överträffa sig själva i en anda av vänskap och gränslöshet.
onsdag 24 februari 2010
söndag 21 februari 2010
En snöstorm säger inget om klimatförändringar
Vintern slår till med mycket snö och kyla, och ofelbart dyker det upp en massa tomtar med spydiga kommentarer i stil med: "Jag trodde vi skulle ha global uppvärmning, men det stämmer ju uppenbarligen inte".
Jag vill bara påpeka att det man åstadkommer med sådana uttalanden är enbart att visa upp sin egen dumhet. Det finns ingen seriös klimatforskare som menar att det inte kommer att snöa i framtiden även om temperaturen skulle höjas med flera grader. Vädret varierar mycket, och det väder vi har för tillfället säger ingenting om vad det är för förändringar på gång. Huruvida människors aktiviteter påverkar klimatet får vi bara veta genom att studera de långsiktiga trenderna.
Att det ligger snö på marken just nu är inget vettigt argument i debatten. Det skämtet har blivit för gammalt nu, lägg ner, ni skämmer ut er. Det är av den anledningen jag låter bli att säga: "Titta, den globala uppvärmningen är här!" när vi får en värmebölja i stil med den i början av juli 2009.
Jag vill bara påpeka att det man åstadkommer med sådana uttalanden är enbart att visa upp sin egen dumhet. Det finns ingen seriös klimatforskare som menar att det inte kommer att snöa i framtiden även om temperaturen skulle höjas med flera grader. Vädret varierar mycket, och det väder vi har för tillfället säger ingenting om vad det är för förändringar på gång. Huruvida människors aktiviteter påverkar klimatet får vi bara veta genom att studera de långsiktiga trenderna.
Att det ligger snö på marken just nu är inget vettigt argument i debatten. Det skämtet har blivit för gammalt nu, lägg ner, ni skämmer ut er. Det är av den anledningen jag låter bli att säga: "Titta, den globala uppvärmningen är här!" när vi får en värmebölja i stil med den i början av juli 2009.
torsdag 18 februari 2010
Jag ger mitt stöd till p-vakterna
I ett aktuellt fall så har det bedömts att p-vakter ska vara beredda att tåla mer våld och hot än andra yrkesgrupper.
Istället för att försöka kommentera det specifika fallet i detalj så hade jag tänkt göra något som är allt för ovanligt. Jag tänker på ett mer allmänt sätt ge mitt stöd till p-vakterna.
Så här ligger det till:
Vi har regler för var och när man får parkera i en stad. Om vi inte hade dessa regler så skulle folk kunna ställa sina bilar var som helst utan att ta hänsyn vilket skule orsaka kaos på gatorna, och detta ska reglerna motverka. Men regler betyder ingenting om det inte finns någon som ser till att de följs. Där kommer p-vakterna in i bilden.
Så vad tänker den som hotar en p-vakt? "Jag tycker inte vi ska ha regler för parkering" eller "Jag tycker vi ska ha regler men just JAG ska inte behöva följa dem" eller "Jag tycker att om jag blir tagen för att bryta mot reglerna så ska jag få hota den person vars jobb det är att se till att reglerna efterföljs". Om det är någon som vet - upplys mig. Hur fan tänker den som hotar en p-vakt?
Ingen tjänsteman ska behöva stå ut med hot och våld. Personer som trakasserar p-vakter har ingen ursäkt, de ska straffas lika som om de hade hotat vem som helst annars. Blir man bötfälld så är det bara att erkänna sitt misstag och betala, eller överklaga om man tycker att det var felaktigt.
Jag skulle inte vilja vara p-vakt själv, men jag vet att de behövs. Jag vill inte bo i en stad där folk parkerar sina bilar hejvilt utan att någon håller koll.
Så morska upp er, alla p-vakter. Här har ni en person som gillar att ni finns.
Istället för att försöka kommentera det specifika fallet i detalj så hade jag tänkt göra något som är allt för ovanligt. Jag tänker på ett mer allmänt sätt ge mitt stöd till p-vakterna.
Så här ligger det till:
Vi har regler för var och när man får parkera i en stad. Om vi inte hade dessa regler så skulle folk kunna ställa sina bilar var som helst utan att ta hänsyn vilket skule orsaka kaos på gatorna, och detta ska reglerna motverka. Men regler betyder ingenting om det inte finns någon som ser till att de följs. Där kommer p-vakterna in i bilden.
Så vad tänker den som hotar en p-vakt? "Jag tycker inte vi ska ha regler för parkering" eller "Jag tycker vi ska ha regler men just JAG ska inte behöva följa dem" eller "Jag tycker att om jag blir tagen för att bryta mot reglerna så ska jag få hota den person vars jobb det är att se till att reglerna efterföljs". Om det är någon som vet - upplys mig. Hur fan tänker den som hotar en p-vakt?
Ingen tjänsteman ska behöva stå ut med hot och våld. Personer som trakasserar p-vakter har ingen ursäkt, de ska straffas lika som om de hade hotat vem som helst annars. Blir man bötfälld så är det bara att erkänna sitt misstag och betala, eller överklaga om man tycker att det var felaktigt.
Jag skulle inte vilja vara p-vakt själv, men jag vet att de behövs. Jag vill inte bo i en stad där folk parkerar sina bilar hejvilt utan att någon håller koll.
Så morska upp er, alla p-vakter. Här har ni en person som gillar att ni finns.
söndag 14 februari 2010
En värdig EMU-debatt verkar fortfarande svår att få till
Jag var och lyssnade på EMU-debatt hos Utrikespolitiska Föreningen i Uppsala tidigare i veckan, och ska skriva ner några av mina reflektioner.
Ur en retorisk synpunkt var det en dålig debatt. Deltagarna kom sällan med slagkraftiga argument utan svävade ut i långa utläggningar med dålig summering. De var dåliga på att visa respekt för varandra, till exempel när Carl Hamilton flera gånger sa åt Leif Pagrotsky att hålla tyst, vilket var uppenbart förödmjukande för Pagrotsky. Stämningen var alltigenom antagonistisk och deltagarna verkade inte intresserade av att hitta något gemensamt utan ville bara säga att den andra sidan hade helt fel i allt de sa.
Pagrotsky och han nej-komanjon Sven Hagströmer började med att försöka använda demokratibegreppet till att locka ur lite skratt ur publiken genom att håna ja-sidan för att vilja ha ny folkomröstning när opinionsläget svänger om. Konstigt vore väl annars! Vill man ha euron så är det ju naturligt att önska ny omröstning om folket verkar ändra åsikt. Ja-sidan lyckades dock inte framföra detta på ett bra sätt, och jag tycker det är synd att diskussionen om folkomröstning inte blev så lång då man möjligtvis skulle kommit in på problematiken kring att ett folkomröstningsbeslut inte kan ses som giltigt i all framtid.
Större delen av debatten utgjordes av mer tekniskt snack kring ekonomin, och jag som bara har Nationalekonomi A i bagaget är inte så kvalificerad att bedöma allt som sades. Men det som tydligt framgick var att debattörerna inte kunde enas om huruvida det varit bra eller dåligt för Sverige att stå utanför euro-området. De bara kontrade varandra med olika sätt att räkna och slängde olika sorters statistik i ansiktet på varandra, även rörande länder som Finland och Grekland, och om det är så tydligt att de skarpaste ekonomerna inte kan enas om EMU:s effekter då kan man verkligen undra om EMU är något att vara rädd för alls.
Lågvattenmärket i debatten kom när Pagrotsky sa att eftersom man räknar ut BNP med export minus import så är handel inte positivt för tillväxten. Jag upprepar: Pagrotsky försökte säga att handel inte är bra för tillväxt! Stefan Fölster gick direkt till angrepp mot denna argumentation som är ovärdig ens en sjuåring, men han gjorde olyckligt nog en parallell till Nordkorea vilket fick Pagrotsky att utbrista något i stil med att han aldrig tidigare blivit så dåligt bemött i en debatt och att han var jättearg. Kom igen! Värre påhopp måste han ha blivit utsatt för tidigare, och nu tog han bara chansen att gnälla istället för att bemöta argumentationen.
Carl Hamilton var den ende som tog upp de visioner som gör att jag själv önskar att Sverige inför euron. Han talade i ett kort inlägg om samarbete över gränserna och säkrandet av ett fredligt Europa, saker som nej-sidan fnyser åt som om de vore oviktiga. Att drömmen om en värld utan gränser får så lite plats i en debatt om EMU tycker jag är sorgligt.
En oväntad men härlig sak som kom upp i slutet var dock att Hagströmer, när han fick frågan vad som skulle göra honom mer positiv till euron, var om alla i Europa talade samma språk. Då skulle nämligen arbetsmarknaden integreras och rörligheten över gränser öka, vilket skulle göra förutsättningarna för en gemensam valuta bättre. Jag känner att det bekräftar det jag sagt många gånger tidigare: att språkskillnader är det som mer än något annat håller världens befolkning uppdelad. Att vi har olika språk i Europa idag är det som gör det svårast för oss som vill riva gränserna.
När publiken via handuppräckning fick uttrycka sina sympatier så såg det vid en snabb bedömning ut som att ja-sidan övervägde, vilket är ett tecken på att många studenter tänker i positiva banor kring euron.
Mitt sammanfattande bedömning från debatten är tråkigt nog att om en ny folkomröstning ska hållas om euron så riskerar kampanjandet att bli lika fientligt, osakligt, överdrivande, småaktigt och pinsamt som det blev senaste gången.
Ur en retorisk synpunkt var det en dålig debatt. Deltagarna kom sällan med slagkraftiga argument utan svävade ut i långa utläggningar med dålig summering. De var dåliga på att visa respekt för varandra, till exempel när Carl Hamilton flera gånger sa åt Leif Pagrotsky att hålla tyst, vilket var uppenbart förödmjukande för Pagrotsky. Stämningen var alltigenom antagonistisk och deltagarna verkade inte intresserade av att hitta något gemensamt utan ville bara säga att den andra sidan hade helt fel i allt de sa.
Pagrotsky och han nej-komanjon Sven Hagströmer började med att försöka använda demokratibegreppet till att locka ur lite skratt ur publiken genom att håna ja-sidan för att vilja ha ny folkomröstning när opinionsläget svänger om. Konstigt vore väl annars! Vill man ha euron så är det ju naturligt att önska ny omröstning om folket verkar ändra åsikt. Ja-sidan lyckades dock inte framföra detta på ett bra sätt, och jag tycker det är synd att diskussionen om folkomröstning inte blev så lång då man möjligtvis skulle kommit in på problematiken kring att ett folkomröstningsbeslut inte kan ses som giltigt i all framtid.
Större delen av debatten utgjordes av mer tekniskt snack kring ekonomin, och jag som bara har Nationalekonomi A i bagaget är inte så kvalificerad att bedöma allt som sades. Men det som tydligt framgick var att debattörerna inte kunde enas om huruvida det varit bra eller dåligt för Sverige att stå utanför euro-området. De bara kontrade varandra med olika sätt att räkna och slängde olika sorters statistik i ansiktet på varandra, även rörande länder som Finland och Grekland, och om det är så tydligt att de skarpaste ekonomerna inte kan enas om EMU:s effekter då kan man verkligen undra om EMU är något att vara rädd för alls.
Lågvattenmärket i debatten kom när Pagrotsky sa att eftersom man räknar ut BNP med export minus import så är handel inte positivt för tillväxten. Jag upprepar: Pagrotsky försökte säga att handel inte är bra för tillväxt! Stefan Fölster gick direkt till angrepp mot denna argumentation som är ovärdig ens en sjuåring, men han gjorde olyckligt nog en parallell till Nordkorea vilket fick Pagrotsky att utbrista något i stil med att han aldrig tidigare blivit så dåligt bemött i en debatt och att han var jättearg. Kom igen! Värre påhopp måste han ha blivit utsatt för tidigare, och nu tog han bara chansen att gnälla istället för att bemöta argumentationen.
Carl Hamilton var den ende som tog upp de visioner som gör att jag själv önskar att Sverige inför euron. Han talade i ett kort inlägg om samarbete över gränserna och säkrandet av ett fredligt Europa, saker som nej-sidan fnyser åt som om de vore oviktiga. Att drömmen om en värld utan gränser får så lite plats i en debatt om EMU tycker jag är sorgligt.
En oväntad men härlig sak som kom upp i slutet var dock att Hagströmer, när han fick frågan vad som skulle göra honom mer positiv till euron, var om alla i Europa talade samma språk. Då skulle nämligen arbetsmarknaden integreras och rörligheten över gränser öka, vilket skulle göra förutsättningarna för en gemensam valuta bättre. Jag känner att det bekräftar det jag sagt många gånger tidigare: att språkskillnader är det som mer än något annat håller världens befolkning uppdelad. Att vi har olika språk i Europa idag är det som gör det svårast för oss som vill riva gränserna.
När publiken via handuppräckning fick uttrycka sina sympatier så såg det vid en snabb bedömning ut som att ja-sidan övervägde, vilket är ett tecken på att många studenter tänker i positiva banor kring euron.
Mitt sammanfattande bedömning från debatten är tråkigt nog att om en ny folkomröstning ska hållas om euron så riskerar kampanjandet att bli lika fientligt, osakligt, överdrivande, småaktigt och pinsamt som det blev senaste gången.
onsdag 10 februari 2010
Att inte finnas på Spotify är bara korkat
Nu verkar det som att Warner inte vill ha sina artisters musik på Spotify längre. Smaka på deras omvärldsanalys i det här citatet:
"Att få all musik gratis, och att sedan lockas till en betaltjänst, är inte den sortens inställning till affärer som vi vill stötta i framtiden"
De har missat grovt hur verkligheten ser ut. Newsflash! All musik finns tillgänglig gratis via Pirate Bay och liknande, och att få folk att gå över från detta till Spotify är precis det skivbolagen måste göra om de vill tjäna pengar i framtiden.
Nej just det! De vill filtrera hela Internet och sätta fildelare i fängelse så att folk ska tvingas köpa plastbitar om de vill ha musik. Det är den affärsmodellen som skivbolagen har.
Jag kan berätta hur det funkar för mig, och många andra också tror jag. Om den låt jag letar efter inte finns på Spotify så letar jag upp en video med låten på Youtube istället. Alltså går skivbolagen från att tjäna en liten penning på Spotify, till att tjäna ingenting när jag lyssnar på låten från Youtube.
Att ta bort sina artister från Spotify är helt enkelt att slänga bort sin bästa möjlighet att tjäna pengar på musik i dagens värld.
"Att få all musik gratis, och att sedan lockas till en betaltjänst, är inte den sortens inställning till affärer som vi vill stötta i framtiden"
De har missat grovt hur verkligheten ser ut. Newsflash! All musik finns tillgänglig gratis via Pirate Bay och liknande, och att få folk att gå över från detta till Spotify är precis det skivbolagen måste göra om de vill tjäna pengar i framtiden.
Nej just det! De vill filtrera hela Internet och sätta fildelare i fängelse så att folk ska tvingas köpa plastbitar om de vill ha musik. Det är den affärsmodellen som skivbolagen har.
Jag kan berätta hur det funkar för mig, och många andra också tror jag. Om den låt jag letar efter inte finns på Spotify så letar jag upp en video med låten på Youtube istället. Alltså går skivbolagen från att tjäna en liten penning på Spotify, till att tjäna ingenting när jag lyssnar på låten från Youtube.
Att ta bort sina artister från Spotify är helt enkelt att slänga bort sin bästa möjlighet att tjäna pengar på musik i dagens värld.
onsdag 3 februari 2010
Därför är SD fel svar på islamismen
Sverigedemokraterna har sett en glimrande chans att lägga beslag på en viktig politisk fråga, nämligen den om islamismens framväxt i Europa, för att vinna röster till sin spurt mot riksdagen. Jag håller med om att islams framfart i världen skapar många problem som måste tacklas, men låt mig visa varför en röst på SD är helt fel sätt att göra detta. Jag tänker peka på de bättre alternativ som bör väljas i första hand.
Att kämpa mot religioners auktoritära tendenser, och att försvara det sekulära samhället, är en ädel kamp. Det är en kamp för ett samhälle där varje person får tro vad man vill, samtidigt som man slipper utsättas för förtryck och indoktrinering av andras religiösa föreställningar. Föreningen Humanisterna är ett bra exempel på en organisation som för denna kamp.
Tycker du däremot att islam ska hållas borta för att Sverige ska vara ett kristet land, då har du mycket att förklara. Kristendomen är en lika blodig och diktatorisk religion som islam, och det svenska samhället har liberaliserats trots kristendomen, inte på grund av den. Det är sekulariseringen vi har att tacka för det relativt fria samhälle vi lever i.
Att kämpa mot den förtryckande politik som är en verklighet i de flesta muslimska länder, det är också en ädel kamp. Men det är en kamp som inte riktas mot islam i sig. Vi måste bekämpa alla inskränkningar av vår frihet vare sig de kommer ifrån muslimer, kristna eller icke-religiösa. Det är en kamp som förs i den politiska arenan, men tyvärr verkar inte något nuvarande riksdagsparti vara något jag vill rekommendera för detta, men det finns ändå en del ställen man kan vända sig till.
Poängen är att om du är emot kvinnoförtryck så kämpa för lagar mot kvinnoförtryck, inte lagar mot minareter. Angrip de dåliga fenomenen, inte neutrala saker som du associerar med något dåligt. Om du är villig att inskränka yttrandefriheten för muslimer, då trampar du på de friheter du säger dig försvara.
Samtidigt är detta kontraproduktivt eftersom ett angrepp på fredliga kulturella uttryck underminerar grogrunden för moderat islam, vilket de flesta muslimer utövar, och kan driva folk rakt i armarna på radikala islamister. Islam kan också sekulariseras, om vi ger det en chans.
Om du trots dessa förslag vill stå vid gränsen och stoppa folk för att de kommer från "fel" länder, då är du helt enkelt en xenofob och möjligtvis rasist. Dömer du folk som grupper och inte individer, dömer du folk efter deras härkomst och inte deras handlingar, då är det du som är det största hotet mot demokratin.
SD är inte lösningen, de är en upptrappning av problemet.
Att kämpa mot religioners auktoritära tendenser, och att försvara det sekulära samhället, är en ädel kamp. Det är en kamp för ett samhälle där varje person får tro vad man vill, samtidigt som man slipper utsättas för förtryck och indoktrinering av andras religiösa föreställningar. Föreningen Humanisterna är ett bra exempel på en organisation som för denna kamp.
Tycker du däremot att islam ska hållas borta för att Sverige ska vara ett kristet land, då har du mycket att förklara. Kristendomen är en lika blodig och diktatorisk religion som islam, och det svenska samhället har liberaliserats trots kristendomen, inte på grund av den. Det är sekulariseringen vi har att tacka för det relativt fria samhälle vi lever i.
Att kämpa mot den förtryckande politik som är en verklighet i de flesta muslimska länder, det är också en ädel kamp. Men det är en kamp som inte riktas mot islam i sig. Vi måste bekämpa alla inskränkningar av vår frihet vare sig de kommer ifrån muslimer, kristna eller icke-religiösa. Det är en kamp som förs i den politiska arenan, men tyvärr verkar inte något nuvarande riksdagsparti vara något jag vill rekommendera för detta, men det finns ändå en del ställen man kan vända sig till.
Poängen är att om du är emot kvinnoförtryck så kämpa för lagar mot kvinnoförtryck, inte lagar mot minareter. Angrip de dåliga fenomenen, inte neutrala saker som du associerar med något dåligt. Om du är villig att inskränka yttrandefriheten för muslimer, då trampar du på de friheter du säger dig försvara.
Samtidigt är detta kontraproduktivt eftersom ett angrepp på fredliga kulturella uttryck underminerar grogrunden för moderat islam, vilket de flesta muslimer utövar, och kan driva folk rakt i armarna på radikala islamister. Islam kan också sekulariseras, om vi ger det en chans.
Om du trots dessa förslag vill stå vid gränsen och stoppa folk för att de kommer från "fel" länder, då är du helt enkelt en xenofob och möjligtvis rasist. Dömer du folk som grupper och inte individer, dömer du folk efter deras härkomst och inte deras handlingar, då är det du som är det största hotet mot demokratin.
SD är inte lösningen, de är en upptrappning av problemet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)