Världen behöver mer oxytocin

Vad beror den nuvarande ekonomiska krisen på?
Har vi gjort slut på viktiga naturresurser som behövs för att hålla igång industrierna? Har en enorm naturkatastrof förstört vår infrastruktur? Har en pandemi av multiresistenta virus lämnat en stor del av den arbetsföra befolkningen sängliggande?
Nej, inget av den stilen har hänt. Faktum är att det är svårt att se att någonting alls har hänt. De fysiska förutsättningarna för världsekonomin har inte förändrats alls på ett sätt som skulle kunna orsaka en kris i den omfattningen vi är inne i. Inget har egentligen hänt, ändå går saker plötsligt åt helvete.

Vad vi har är en plötslig brist på tillit. I situationer där folk tidigare litade på varandra tillräckligt för att låna ut pengar så finns idag inte längre tilltron. Detta gäller inte bara för länder; företag drar ner på sina investeringar, konsumenter håller tillbaka på spenderandet. Allt för att man inte litar på att andra människor kommer att leva upp till sina åtaganden. Bortom all ekonomisk teori ligger denna grundläggande psykologiska slutsats som varje lekman kan förstå.

Sorgligt nog uppstår gränser i tillit enligt de gamla nationalistiska mönstren som vägrar försvinna. Det utmålas idag som något fruktansvärt att tyskar ombeds hjälpa greker i kris, men det ses som något helt naturligt att rika tyskar ska hjälpa fattiga tyskar. Det är skamligt att så sent som år 2012 verkar solidaritet för de flesta människor vara något som stannar vid nationsgränserna. Galenskapen går så långt att beslutet att lägga Eurovision Song Contest i Malmö kritiseras för att det kommer att ge intäkter till den danska turismindustrin, för det är ju hemskt att någon på andra sidan gränsen gynnas.

Vad ska vi göra då? Om alla bara började lita på varandra helt plötsligt så skulle alla våra problem vara lösta. Men det kommer inte att hända, och det är inte en lösning att bara ett fåtal människor litar på andra för då kommer de att bli blåsta av skrupelfria skojare.
På något vis måste vi skapa en långsiktig norm av tillit människor emellan. Det är redan känt att de ekonomiskt och socialt mest framgångsrika samhällena i världen är de som upprätthåller en kultur av tillit mellan människor.

I en oerhört fascinerande föreläsning berättar Paul Zak om vad hormonet oxytocin betyder för mänsklig moralitet och tillit, och jag rekommenderar att se föredraget i sin helhet:



Om fysisk kontakt mellan människor är det bästa för att stimulera tillit, så betyder det att närhet är det bästa sättet att lösa den ekonomiska krisen. Ja, i förlängningen är det faktiskt så. Jag tror även att närhet kan reducera många av de andra problemen som plågar mänskligheten: hat, främlingsfientlighet, våld, krig.
Men för att åstadkomma detta måste vi rasera de politiska och kulturella system som är sexualitetsfördömande, kvinnoförtyckande och homofientliga. Allt det som står i vägen för att ge människor friheten att söka den närhet de önskar och behöver.

"Free love" är ett begrepp som måste återupprättas. Det är inget hippieflum. Faktum är att lösningen på så många av våra problem ligger i att tillåta och uppmana mänsklig närhet. Ett bättre samhälle är möjligt bara vi kommer varandra nära och låter oxytocinet flöda.
Jag gör min insats nu när det är festivalsommar och jag bjuder friskt på mig själv och min närhet till andra. Vad gör du för att föra mänskligheten närmare?