Smutskastning maskerad som vetenskap

Det pågår en osaklig och väldigt ful smutskastningskampanj mot Humanisterna. I den pågående sekulariseringen av Sverige så försöker de religiösa organisationerna desperat försvara vad som tidigare tillhörde dem, och nu har de uppfunnit ett nytt vapen. De försöker få folk att associera Humanisterna med det fulaste som finns i Sverige just nu: Sverigedemokraterna.
Det senaste är en debattartikel i Svenska Dagbladet där man försöker få det att se ut som att det är vetenskapligt bevisat att religionskritiker är främlingsfientliga. Om detta verkligen var ett vetenskapligt resultat så skulle jag vara tvungen att förhålla mig till det. Men det är det inte.

Till att börja med ser jag flera metodologiska problem i hur undersökningen beskrivs. Någon har formulerat kategorier av religionskritik, varav en är xenofobisk (!), och sedan grupperat resultaten efter detta. Det luktar som att detta inbjuder till stora mängder bias. Vad är xenofobiskt i sammanhanget? Om man kritiserar islam, är man främlingsfientlig då? Måste man kritisera kristendomen i nästa andetag för att väga upp?
Det rimliga sättet att genomföra en sådan här undersökning är att definiera religionskritik och främlingsfientlighet separat, mäta dem separat, och sedan jämföra resultaten.

Men det värsta problemet med denna utformning är att den bara går att applicera på religionskritiker. Den ger ingen som helst möjlighet att undersöka religiösa människor, och svara på den brinnande frågan: "Är religionskritiker mer främlingsfientliga än religiösa?". Senaste jag kollade var alla de större religionerna fientligt inställda mot varandra, så det finns fog att tro att gott om xenofobi huserar där. Men det måste göras så att alla genomgår samma undersökning! Det är direkt ovetenskapligt att använda en specialiserad metod på en grupp, och sedan få det att låta som att ett samband har hittats.

Jag försöker inte förneka att det finns främlingsfientliga religionskritiker, nej jag träffar på dem hela tiden. Men att försöka få detta att låta som att det finns en korrelation mellan religionskritik och främlingsfientlighet är djupt ohederligt, och SvD:s sensationssökande rubriksättare har en stor del i det. Det är tragiskt att många människor nu kommer luras av den här slemmiga retoriken.

För övrigt måste som alltid påpekas att vilka associationer som än görs så blir inte religionskritik mindre rationell. Även om alla evolutionsbiologer skulle fås att likna heilande nazister så skulle inte evolutionen vara mindre av ett faktum. All smutskastning i världen kan inte rubba religionens usla sanningsvärde.

Man kan bli konspirationsteoretiker för mindre

Nu är riksdagsvalet över, och de etablerade politikerna kan andas ut för de slapp diskutera integritetsfrågor på allvar den här gången. Med nästa val på betryggande avstånd kan man gå vidare med byggandet av övervakningsstaten vilket man framgångsrikt undanhöll för väljarna.

Hovrättsförhandlingarna mot The Pirate Bay är redan igång, och fyra män kommer kanske än en gång dömas till fängelse för att ha konstruerat en sökmotor. Så oerhört bekvämt att rättegången ligger efter valet så att ingen behövde tänka på piratfrågor när de gick till vallokalen.

Det står klart att propositionen om datalagring läggs fram i december. Så väldigt skönt att vi slapp debatt om den innan valet, annars skulle ju folk fått för sig att rösta efter hur partierna tar ställning till massövervakning av hela befolkningen.

Sveriges absolut sämsta minister någonsin, Beatrice Ask, sitter säker på sin post. Att göra upprepade attacker på de mest grundläggande principerna i ett rättssamhälle är ju inget som hindrar en från att vara justitieminister. En svensk minister får bara avgå om man bryter mot förmyndarlagar om TV-avgift och sexköp, att grovt missköta sitt uppdrag och nedmontera det öppna samhället är däremot inget hinder.

Dessutom går underrättelsetjänster i flera europeiska länder ut och säger att vi ska vara försiktiga på offentliga platser, terroristerna tänker slå till när som helst. Det har inte hänt något sådant i vår del av världen på länge, och vi får bara diffus information om att muslimska fanatiker är på väg mot oss, men när staten säger åt oss att vara rädda - då är det bäst att vi börjar se oss om axeln, misstänka vår granne och låta övervakningssamhället ta över.

*Sarkasmen i detta inlägg slutar här*
Man kan fan i mig bli konspirationsteoretiker för mindre!
Jag är egentligen inte benägen till konspirationsteorier, dels för att jag tror att inget stort går att hålla hemligt speciellt länge, dels för att jag tror att allt det mystiska som pågår i politiken egentligen bara är vanliga mänskliga brister upphöjda till systemnivå.
Men ibland blir jag fundersam...

Jag tänker dock inte bli rädd på kommando. Jag tänker inte låta politikerna komma undan med bygget av övervakningsstaten bara för att valet är förbi. Jag tänker inte glömma vad de gör mot oss.
Om nu datalagringsdirektivet läggs fram i december så är det där det viktiga slaget kommer att stå. Vi får inte låta de genomföra det med ursäkter baserade på rena lögner. Vi måste upprepa motståndsrörelsen från juni 2008 och belägra riksdagshuset. Vi måste visa vad vi tycker, och tala till ledamöternas förnuft.
Vi måste ta den här striden, och samtidigt visa att medborgarna har makten även när valkampanjerna är över.

Konsekventa dumheter

Vatikanen kan man verkligen lita på. Så fort det finns något som har att göra med mänsklig befruktning att göra så är de där och ger den exakt motsatta åsikten mot vad allt som är framstegsvänligt. När nu Robert Edwards vunnit Nobelpriset (mycket värdigt) för sitt arbete inom in-vitro-befruktning så är en talesman från Vatikanen ute i media och uttalar sig om hur oetiskt det är, stödd på några grumliga resonemang om att det fruktansvärt att mänskliga embryon avlidit i dylika processer. Man håller alltså fast vid tanken att ett ägg och en spermie sammanslagna är värt oändligt mycket medan ett ägg och en spermie separat är inte värda någonting.
Vatikanen står bara för dogma och verkar sakna all förmåga till att göra ens den enklaste konsekvensanalys. Om man bryr sig om mänskligt liv, såsom abortmotståndare brukar säga sig göra, då bör man jubla över en teknik som gjort det möjligt för hittills nära fyra miljoner barn att födas av ej fertila föräldrar. Ergo, de embryon som dött i processen skulle aldrig ha haft chansen att födas ändå!
Ibland undrar jag om Vatikanen medvetet spelar dumma för att upprätthålla en konsekvent image. Kom ihåg att dessa miffon bara har makt så länge vi låter deras ord ha inflytande.
P.S. Kan alla sluta kalla Robert Edwards för "provrörsbarnens fader"? Det blir liksom lite fel, om ni förstår vad jag menar...

Eftervalsanalys: Piratpartiet

Piratpartiet fick ett uruselt valresultat, ingen idé att förneka det.
Jag hade inte väntat mig att PP skulle komma in i riksdagen, men jag trodde att att 2% var en rimlig prognos och 1% var lätt inom räckhåll. Nu landade partiet på 0,65%, största parti utanför riksdagen vilket dock är en klen tröst. Symboliskt nog är siffran bara strax över resultatet 2006. Det är väldigt märkligt eftersom partiet som organisation har utvecklats massivt under dessa fyra år, men trots att man gått från okända nybörjare till allmänt känt EU-parti så har väljarstödet till riksdagen knappt ökat alls. Jag använder inte ordet "katastrof" än, jag väntar med det tills jag ser vad en riksdag utan PP orsakar för skada på samhället. Men det är en enorm besvikelse. Ett knytnävsslag och en spottloska i ansiktet på alla som jobbat hårt för partiet.

Varför gick det så här? Jag tror vi får inse att gammelmedia fortfarande är mäktigare än vi vill tro. Jag har flera gånger fått den ärligt menade frågan "Finns Piratpartiet fortfarande?". Väldigt märklig fråga tycker jag som följer med i bloggvärlden och ser att PP är mer aktivt än någonsin. Men syns man inte i de stora tidningarna och TV-kanalerna så är man under radarn för 95% av befolkningen. Det funkar inte att försöka komma in i riksdagen om man ignoreras av de stora etablerade nyhetsförmedlarna. Medieverkligheten har inte kommit speciellt långt.
Men inte ens på internet har vi kunnat äga i år. Jag har märkt att det finns en märklig samling troll som har gått i organiserad offensiv mot PP, de måste verkligen ha känt sig personligt hotade av möjligheten med pirater i riksdagen. Så de har använt sig av förlöjligande, guilt-by-association, gamla klyschor, samt rena lögner, och de har för det mesta kommit undan med det då de tappra pirater som har korrigerat felaktigheterna har varit för få. I den mån det har funnits en bild av PP så har den formats av våra fiender.

Väljarna blev inte lockade. Dels tror jag att folk är för invanda med det traditionella partisystemet, och man kan inte ta till sig ett parti som utformar sitt uppdrag annorlunda. Jag har lagt fram mängder av nyttokalkyler för att visa hur mycket vi hade att vinna på att rösta in PP, men detta har inte lyckats ta sig igenom det första filtret av "Man måste ha ett heltäckande program"-blockering som sitter stenhårt i folks politiska tänkande. Det gick aldrig in i folks huvuden att det fanns stora fördelar med en piratröst ändå.
I övrigt var alla för upptagna med att oroa sig för SD. Högst befogat, men det ledde till att många inte vågade rösta på annat än de etablerade partierna, och det framgick aldrig att en ordentlig offensiv av piratfrämjande skulle kunna ha hållit SD utanför riksdagen. Men ingen ville ta några risker, och det funkade inte, och nu har vi ett fascistiskt parti där vi skulle kunna ha haft ett liberalt istället.

Vart går vi härifrån? Vidare förstås.
Våra fiender har varit snabba att ta tillfället att dödförklara oss, men det är inget att än skitsnack, dålig journalistik och illa dold maffiapropaganda. Piratrörelsen har kanske stannat i växten, men det inte samma sak som att man är död!
Vi har tusentals engagerade medlemmar, två mandat i Europaparlamentet, och dussintals systerpartier världen över. Piratfrågor kommer att fortsätta tas upp, även om det känns kämpigt nu. Det har höjt röster för Falkvinges avgång, men det är fel väg att gå. Dels för att det inte skulle lösa några problem, dels för att en visionär som han är en av PP:s största tillgångar, även om han låter käften glappa vid fel tillfällen ibland.
Jag är inte säker på vad min relation till Piratpartiet blir i framtiden. Jag kommer att fortsätta vara medlem och stödja partiet ideologiskt på alla sätt jag kan, men inför valet 2014 får jag göra en bedömning om det är det bästa alternativet att satsa på eller om vi kanske har fått fram något ännu vassare.

Valnatt - mörket faller över Sverige, men kanske skymtas en ledstjärna

Jag började valdagen med att åka ut på den isländska landsbygden och se en fårsamling. Efter sommarens grönbete jagades fårskocken med skrik och hets in i en fålla varifrån de samlades in av sina respektive ägare, och de stackars fårskallarna hade ingen möjlighet att styra vad det hela ledde till. Det kändes som en väldigt träffande metafår för vad som pågick i Sverige samtidigt.

Senare på kvällen hade jag nått absoluta botten för mitt politiska liv. Jag stod ute i trädgården vid ambassadörsresidenset i Reykjavík och med tårar i ögonen och en klump i halsen ringde jag min mamma och grät ut min frustration över valresultatet. Jag hade öppet kämpat för att föra in förnyelse i riksdagen genom att argumentera för Piratpartiet, jag hade lagt ut mitt politiska ställningstagande till allmän beskådan, jag hade debatterat så mycket att jag var djupt känslomässigt engagerad - och allt till ingen nytta. PP gjorde ett katastrofval, sämre än mina mest pessimistiska prognoser.
Visst är det svårt att nå riksdagen som utmanarparti, men detta valet visade ändå att det går - om man är ett gäng rasistiska konservativa outbildade byfånar. Att ett parti som är ännu sämre än de etablerade och som står för min raka motsats politiskt lyckades ta sig in i riksdagen, allt medan en moraliskt bankrutt sjuklöver sitter tryggt kvar att fortsätta inkräkta på våra liv, det var ett hån utan dess like mot allt jag kämpat för.

Så där stod jag ute i trädgården och grät mot min telefon och förklarade att jag helst ville ge upp politik för alltid, hålla mig borta från Sverige, kanske bli eremit på isländska höglandet för att slippa människor överhuvudtaget. Men min mamma lyckades få mig på bättre tankar. Hon berömde mitt skrivande och sa att jag borde fortsätta lägga min energi på att övertyga människor med mina ord, utan att känna mig bunden till ett parti. Jag kände att hon hade en poäng. Jag behöver inte stå och falla med ett parti, det viktiga är att jag sprider mina idéer.
Så jag tänker fortsätta kämpa för vad jag tror på. Efter att ha samlat mig någorlunda efter valet tänker jag analysera vad som har hänt och fortsätta kampen därifrån.

Det verkar samtidigt som att det rör på sig bland mina likasinnade i Sverige, på det viset att min första önskan uttryckt på denna blogg håller på att uppfyllas: ett liberalt parti grundas. Eller två partier rentav. Förvirringen är total. Jag hade förutspått initiativet från Alexander Bard, men nu verkar Blogge vilja göra samma grej och på grund av någon personlig vendetta vägrar han samarbeta och har gått helt bananas i sitt kommentarsfält. Jag hoppas han tar sig samman och inser att han inte får slänga bort den här chansen som har uppenbarat sig. Ska ett nytt liberalt alternativ grundas så måste det göras ordentligt, vi får inte klanta till det nu.

Jag får se vad min relation till detta nya parti blir. Jag kanske kan tänka mig att stödja det och kampanja för det. Men oavsett vad så är det viktiga att jag gör min grej: att sprida de goda memerna.

Sista chansen

Det är dags att bli dramatisk. Riksdagsvalet 2010 kan vara sista chansen att rädda det öppna svenska samhället. Med de sittande partiernas iver att montera ner privatliv och rättssäkerhet så kommer vi kanske inte att känna igen oss i Sverige 2014. Fyra år är en lång tid, och efter kommande söndag så har man hela denna långa tid på sig att ångra sig om man röstar på politiker som angriper vår demokrati.

Vi kan titta lite på vad som händer inom kort tid efter valet. Den 28 september inleds rättegången mot The Pirate Bay i hovrätten, och i samband med det kommer förmodligen sympatierna för Piratpartiet att än en gång skjuta i höjden då folk ser att vi har ett rättssystem som skickar folk i fängelse och utdömer miljonböter för att ha skapat en sökmotor på internet. Men har man inte röstat på PP då så är det för sent, och man har 3 år och 351 dagar på sig att ångra sig, eller glömma bort alltihopa vilket riksdagspartierna hoppas på.

Senare är det dags för datalagringsdirektivet, ni vet den där lagen som tillåter staten att logga alla medborgares elektroniska kommunikation. Lagförslaget är redan färdigt, det har bara legat på is för att politikerna ville slippa diskutera det under valrörelsen, något som tyvärr också blev fallet. Det kommer inte dröja länge efter valet innan de tänker införa det med ursäkten att vi är så illa tvungna, något som är en ren lögn. Då kan man som väljare sitta och undra hur partier som kallar sig liberala och demokratiska kan skamlöst införa en övervakningsstat som är mer långtgående än den i Östblocket. Men har man väl röstat in dem i riksdagen så gör de vad de vill utan att du har något att säga till om, valet är ju över.
Fyra år är en väldigt lång tid, det är hemskt att behöva gå och ångra sig så länge. 

Minns förra mandatperioden. Minns juni 2008 när folk i tusental stod utanför riksdagshuset och skrek ut sitt motstånd mot FRA-lagen. Minns hur regeringen struntade i folkets förtvivlan och röstade igenom lagen ändå, med vuxenmobbing som medel för att motarbeta den parlamentariska demokratin.
Många av dem som demonstrerade utanför riksdagen den gången kampanjar nu för samma partier som röstade igenom lagen, för de har blivit intalade att det inte finns några alternativ. Det är djupt tragiskt, och det gäller hela folket. Samma politiker som har svikit oss om och om igen under den senaste mandatperioden vill nu att vi ska rösta på dem en gång till. Om vi gör det så kommer demonstrationerna på den svarta måndagen att ha varit förgäves. Nu går politikerna igenom en hel valrörelse utan att behöva stå till svars för det de har gjort mot vår integritet, de kan lugnt prata pensioner och bensinskatt utan att granskas för att de har angripit grundläggande mänskliga rättigheter.

Titta på vad de sittande riksdagspartierna har gjort mot oss de senaste fyra åren. De har monterat ner våra friheter och rättigheter, och struntat fullständigt i våra protester. Nu när vi har chansen att göra dem arbetslösa så får vi inte falla för deras sagor och låta dem fortsätta. För om vi ger dem vårt förtroende igen så tar de det som en signal på att det var helt okej att köra över oss och att de gärna får göra det igen.
Vi behöver någon som håller ordning på politikerna. Vi behöver Piratpartiet i riksdagen för att bli behandlade som medborgare, och inte som en fårskock. Det finns oerhört mycket att förlora på att inte ha PP i riksdagen den kommande mandatperioden. Det är inte värt att chansa, vi ska inte lära oss den hårda vägen.

Det är nu det gäller. Point of no return. Sätt inte dina medborgerliga rättigheter på spel i fyra år.  Försätt dig inte i en situation där du undrar om vi verkligen har vår demokrati kvar 2014. Låt dig inte bli sviken och förnedrad av politikerna som du gav ditt förtroende. Riskera inte att ångra dig bittert.

Rösta Pirat.

Rösta in en konstitutionsdomstol i riksdagen

Jag hoppas att jag nu klargjort varför det inte är ett problem att Piratpartiet inte har ett heltäckande program, då man inte är ute efter att ta makten utan enbart att komplettera övriga partier. Då uppstår såklart frågan: vad har PP att erbjuda?

Informationsrevolutionen erbjuder fantastiska möjligheter som politiker givetvis ska bejaka, men det handlar egentligen mest om att låta folk utnyttja möjligheterna fritt, det är inte så mycket som politiker kan tillföra där. Låt kreativiteten flöda och undvik onödiga restriktioner. Vad som PP däremot kan göra är det där som Göran Hägglund hela tiden pratar om men aldrig riktigt står för i praktiken: att se till att politikers inflytande har gränser.
En sådan viktig gräns går vid att läsa medborgarnas privata korrespondens. Att FRA har givits laglig rätt att avlyssna ej brottsmisstänkta människors internettrafik bryter tydligt mot Regeringsformen 2 kap 6 paragrafen, men det var inget som hindrade riksdagen från att rösta igenom lagen.
Sveriges grundlagar är en samling vackra ord, men inget som politikerna i praktiken måste lyda. Enskilda personer kan kallas upp till konstitutionsutskottet och få lite skäll, men om en majoritet av riksdagsledamöterna bestämmer sig för att köra över grundlagen så att det bara ryker om det, då finns det ingen som stoppar dem. Vi har ingen konstitutionsdomstol som kan hindra grundlagvidriga förslag, och att vi medborgare står och skriker utanför riksdagshuset spelar heller ingen roll. Faktum är att i dagens Sverige så kan en riksdagsmajoritet trampa på våra grundläggande friheter och rättigheter, och det finns inget som stoppar dem.

Vi behöver något som håller ordning på makthavarna, vi behöver en mekanism som hindrar dem från att bete sig hur som helst, något som stoppar dem från att röra de allra heligaste rättigheter vi har. Det är där Piratpartiet kommer in i bilden.
Med PP i riksdagen så kommer politiken att fortsätta i stort sett som vanligt, vård/skola/omsorg kommer att skötas och skattesatser kommer att debatteras fram och tillbaka. Men så fort någon regering får för sig att tafsa på medborgarnas grundläggande rättigheter så kommer PP att sätta stopp.
Om du röstar på PP så röstar du för en ordningsvakt i riksdagen som ska skydda din frihet från de människor som har störst möjlighet att förstöra den - politikerna. Det blir som att vi får en konstitutionsdomstol införd över en natt. Det är en garant för att en god grund i vår demokrati bevaras, varifrån all annan politik är en påbyggnad.

Läs Regeringsformen, läs Europakonventionen, läs FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Om du gillar vad som står där och tycker att det bästa för vår framtid vore om vi följde de orden, då är Piratpartiet det bästa alternativet att lägga din röst på.