En köpt röst

Valrörelsen är inne i sitt slutskede, och jag är glad över att jag har lämnat landet och slipper se freakshowen (även om jag inte kan låta bli att hålla mig uppdaterad på internet).
De två blocken genomför en galen rusning till mitten, eftersom det bara är där som det finns osäkra väljare att håva in. Detta får som resultat att båda blocken urvattnar sig själva till nästan identiska mittenalternativ, sosse och sosse light, och för de väljare som vill se större ambitioner i politiken lämnas ingenting. Just nu hårdsatsas det på att lova stort till utvalda grupper - pensionärer, studenter och barnfamiljer får sina olika löften. Men det är så pinsamt uppenbart att dessa löften ges inte för att politikerna tycker att reformerna är det rätta att göra, utan för att de vill ha nämnda gruppers röster. Man lovar mutor, helt öppet, för att vi ska låta politikerna behålla alternativt ta över makten för nästa mandatperiod. Makten ska vinnas för maktens skull. Det är riktigt äckligt att se.
Och visst finns det många människor som går på det. Folk som tycker att för några hundralappar i månaden så kan politikerna få våldföra sig på vårt samhälle. Det är inte värdigt att rösta efter plånboken när man får sina friheter nedmonterade.
Men det allra mest absurda är att de mutar oss med våra egna pengar. Alla pengar i statsbudgeten har tagits från medborgarna, och sedan tycker politikerna att de är snälla och kommer med gåvor när de i själva verket ger oss våra egna pengar tillbaka. Sug på den tanken ett tag: alla ekonomiska valllöften baseras på tillgångar som du själv står för från första början. Politikerna betalar helt enkelt tillbaka sin skuld till oss, och det är deras förbannade plikt, de ska inte låtsas vara storsinta.

För en libertarian som mig är det svårt att ta valrörelsens stora diskussioner på allvar. Politikerna säger att ekonomin är viktigast, men det är ganska mycket en icke-fråga för mig eftersom jag önskar att staten kunde låta mig sköta min ekonomi själv. Politikerna säger att jobben är viktigast, men om jag är arbetslös så springer jag inte till staten och gnäller för jag förväntar mig inte att de ska leverera mig jobb, jag går till företagen och söker jobb helt enkelt och önskar att politikerna låter bli att försvåra det för mig.
Det som kallas valets viktigaste frågor är alltså mest icke-frågor för min del. Förstår ni nu varför jag fokuserar mitt intresse på frihetsfrågor? Förstår ni nu varför jag inte tänker låta mig mutas för mina egna pengar? Förstår ni nu varför jag tycker att en valrörelse är något av det vidrigaste spektakel som finns att beskåda?