Skadeglädje är inte värdig politik

Jag känner inte Alexandra Brunell som person men hon verkar vara ett riktigt praktsvin, inte bara för att hon är sverigedemokrat utan även för den vidriga Twitter-statusen hon skrev efter självmordsbomben i Stockholm: "är det nu man får säga "vad var det vi sade"? #äntligen".
Hon är givetvis inte ensam inom SD att ha denna attityd. När de egentligen borde vara sorgsna över att ett dödligt dåd har riktats mot det Sverige de säger sig älska så är de i själva verket jublande glada över möjligheten att göra politiska poänger av detta, men framförallt för att de tycker sig ha blivit bevisade att ha rätt.

Jag har redan skrivit om min syn på den tänkbara utvecklingen efter dådet, och varför SD är fel ute i att tro att de har rätt. Men jag måste göra lite ytterligare reflektioner över den sortens skadeglädje som Brunell ger exempel på. Det är nämligen vanligt att folk blir glada över att dåliga saker händer, enbart för att de känner att de har varnat för detta och därmed har blivit bevisade ha rätt. Oftast har dock människor ett tillräckligt mått med hyfs och visar inte detta öppet.

Jag vill med detta rikta en känga till den annars så briljante debattören HAX. Jag förstår att du har din tydliga ståndpunkt mot euron, men seriöst Henrik, det är jävligt löjligt att hålla på att peka och skratta när ekonomin i EU-länder går dåligt bara för att du anser det bevisa din ståndpunkt att detta är eurons fel. Debattera på ett konstruktivt sätt kring detta, och lägg av med att visa din hånande skadeglädje.

Frasen "Vad var det jag sa?" är ful, arrogant och idiotisk, och den är inte ett politiskt argument överhuvudtaget. Jag vet att det är oerhört mänskligt att känna skadeglädje, personligen kämpar jag med att inte dagligen skrika ut: "Skyll inte på mig - jag röstade på Piratpartiet!" vid de många lämpliga tillfällen som ges. Men vi måste inse att besserwisser-attityd bidrar med absolut ingenting i politiken. När dåliga saker händer så bör man beklaga, ge de goda råd man har (utan att göra ett nummer av att man har givit dem tidigare) och allmänt bete sig konstruktivt utan att försöka framhäva sin egen intellektuella överlägsenhet som man tycker sig ha. Om man har rätt så kommer man att få det bevisat av historien.
Men politik går inte ut på att ha rätt, det går ut på att göra rätt. Lägg undan skadeglädjen och hjälp istället andra att göra det bästa av situationen.