Diktaturerna i Nordafrika faller, och det är inget tvivel om att det är en kedjereaktion. Folk ser vad som har hänt i ett land och inser att de kan göra detsamma i sitt eget land, och helt plötsligt är det så uppenbart att en diktator inte kan hålla sig kvar vid makten om folket väl har bestämt sig för att störta honom. Det är blodiga scener som utspelar sig när ledaren försöker behålla makten för maktens skull, men hans slut nalkas förbluffande snabbt.
Det här är en revolution som drivs av internet. Wikileaks har levererat insyn i det politiska fulspelet, och nu organiserar folk demonstrationer via sociala medier, och de rapporterar på bloggar och videosajter. En sådan koordination och informationsspridning har aldrig varit möjlig tidigare. Det är en ny värld vi skådar.
När talibanerna störtades 2001 och Saddam Hussein 2003 så var det många, däribland jag själv, som var hoppfulla om att detta skulle leda till demokrati och frihet i dessa länder. Vi blev ytterst besvikna, det blev mest krig och elände som resultat. När folket reser sig och störtar diktatorerna ser det annorlunda ut. Det verkar som att internet har gjort mer för demokrati i arabvärlden på 3 månader än vad den amerikanska armén har gjort på 3 decennier. Men givetvis får vi vänta och se innan vi kan konstatera det med säkerhet.
Det är inte bara diktatorerna som är överrumplade över förloppet - ledarna i de s.k. demokratierna i Väst står också och undrar vad fan det är som händer. De har länge åsidosatt kampen för frihet och mänskliga rättigheter och istället funnit det oerhört bekvämt att ha stabila diktaturer i sitt grannskap. Inga stökigheter, bara goda handelsförbindelser. Att människor torterats i hemliga fängelser betyder inte så mycket när man kan sälja vapen och köpa olja. Men nu är det dags för ett brutalt uppvaknande även för de europeiska ledarna.
Flera av de säger rakt ut att den högsta prioriteten är att få de egna medborgarna ut ur Libyen, och därmed får vi se hur vidrigt nationalstaternas system egentligen är när vissa människoliv värderas högre än andra beroende på nationalitet. Men det blir värre: de europeiska fascistpartierna (där SD hör till) vill nu att man ska hindra möjliga flyktingsströmmar över Medelhavet. Italien vill ha solidaritet från sina grannländer inför detta, och i detta sammanhang har ordet solidaritet perverterats till att betyda att man ska kunna avvisa människor i nöd. Så länge de nödställda människorna från den läskiga kontinenterna Afrika håller sig borta så skiter de europeiska fascisterna i vad som händer med dem.
Jag nyss ett TV-reportage där en man stod vid den tunisiska gränsen och talade om revolutionerna i Tunisien, Egypten och nu Libyen. Han sa att detta kommer att hända i alla världens länder.
Det är något väldigt vackert i de orden. Förhoppningsvis kommer vi att få slippa denna enorma blodsutgjutelse, men budskapet måste gå fram över hela världen att regeringar ska vara rädda för sitt folk.
Ghadaffi & Co - Avgå!
Bildt & Co - Var rädda!
lördag 26 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar