Polisanmäl inte studentspex!

Hallands Nation i Lund har blivit polisanmälda för hets mot folkgrupp efter en incident på en maskeradsittning där en frackklädd "slavägare" auktionerade ut tre svartsminkade "slavar". Jag tänker inte ens recensera lämpligheten i skämtet, för det är inte det relevanta i historien. Det som händer nu är att det är upplagt för ännu en vända i världens nya favoritsport: "Att känna sig kränkt och gnälla om det offentligt".

Studentsittningar spårar ur, så är det bara. Senast i onsdags var jag på en sittning där mängden avklädning under tävlingsmomentet skulle ha beskrivits som "nakenchock på fyllefest" om en kvällstidningsreporter varit närvarande. Under mina år på Uppsala Universitet har jag dessutom hört och sett, samt även skrivit och framfört, mängder av skämt som är bra mycket grövre än vad det låter som att Hallandsincidenten var.
Varför är studenthumor stundtals så grov? Är det för att man försöker såra och kränka människor? Nej, det bara är så att ämnen som är tabu blir roliga. Jag får fråga någon av mina psykologvänner om den exakta orsaken, men jag vet bara att om man vågar skämta om kontroversiella ämnen så kan man lätt slå storslam i rolighet, men med den lilla bieffekten att man riskerar att någon tar illa vid sig. Därför är det viktigt att den som ger sig in i ett sådant sammanhang som studentlivet förstår spelreglerna. Man kan förväntas lyssna på skämt man ogillar och sedan skaka av sig det hela, för det var ju trots allt bara ett skämt.

Visst kan skämt slå fel. Om det rör sig om trakasserier eller förtal om enskilda personer, eller någon form av practical joke som resulterar i skada på människor eller egendom, då finns det anledning att se allvarligt på det hela. Men om det rör sig om ren uppvisningshumor ej riktad mot någon enskild människa, då är det att betrakta som ett yttrande. Och ni vet vid det här laget vad jag känner om yttrandefrihet.

Att skicka polisen på någon för att denne fällt ett yttrande hör inte ett demokratiskt land till. Inte ens om detta yttrande var ett fysiskt framförande av grov och kränkande humor. Det talas ofta om att vi måste göra oss av med världens hädelselagar, men vad många debattörer missar är att den svenska lagen om hets mot folkgrupp är de facto en hädelselag. Den stipulerar nämligen att ett yttrande som förmedlar "fel" åsikt blir ett ärende för polis och domstolsväsende som kan utdela straff för det. Behöver jag förklara i detalj varför detta är läskigt?

Sedan behöver även den här historien tillföras lite visdom i form av de två fantastiska orden: Väx upp!
Som vuxen människa ska man om man känner sig kränkt av ett skämt gå och tala om detta för personen som framförde skämtet. Man ska berätta sin syn på saken och kräva en ursäkt. Om man får en ärlig ursäkt så är saken att betrakta som löst. Om man inte får en ursäkt så får man vara ovänner i framtiden.
Vad man INTE ska göra som vuxen människa är att gå till statens väpnade gren och be att våldsmonopolet ska bestraffa personen som skämtade. Det är som att springa till dagisfröken och skvallra, fast tusen gånger värre, och i vuxen ålder.
Har man kommit så långt i livet att man går på universitetet förväntas man kunna hantera konflikter på lämplig nivå, och ett kränkande skämt ska man hantera personligen genom att tala med den som framförde skämtet. Allt annat är mesigt och fegt.

Så lär er skilja på skämt och allvar, lär er hantera konflikter på ett rakt och moget sätt, ge fan i att använda yttrandefrihetsinskränkande lagar, och låt studenter fortsätta skämta grovt!