Politiskt Korrekt

Min personliga relation till begreppet "politiskt korrekt" är från min tid på Politices Kandidat-programmet vid Uppsala Universitet (det är en lycklig slump att även programmets namn förkortas PK). Många som går där drivs av en "rädda världen"-mentalitet som yttrar sig i form av höga akademiska ambitioner, politiskt engagemang, föreningsengagemang och diverse kreativa aktiviteter som till slut ska utmynna i att man räddar små gulliga barn och sälungar från krig, svält och miljöförstöring. Oerhört PK.
Samtidigt är detta givetvis ett ämne för studentikosa internskämt av imponerande självrannsakan. Det görs även en poäng i att provocera med detta genom att rått men hjärtligt skoja på politiskt inkorrekta vis, speciellt när vi på insparkssexor åkte ut till en bygdegård på landet för att öva spex varvat med hög alkoholkonsumtion. Då yrde det av extremt grova skämt om så känsliga ämnen som hustrumisshandel, barnsoldater och incest på ett manér som skulle fått Babben Larsson att rodna om hon hörde det.

I övriga samhället användes PK mest som en benämning på politikers finspråk som var avsett att passa i formella sammanhang och som inte skulle vara stötande på något vis för vem som än kunde tänkas höra det.
Men någon gång under Sverigedemokraternas spurt till riksdagen så förändrades detta - PK blev ett skällsord. Om man, som jag, har ägnat sig åt den smått meningslösa sysselsättningen att debattera med SD:are så märker man att det inte dröjer länge innan man blir kallad PK, det sker vanligtvis direkt efter att man sagt något som är det minsta kritiskt om SD.

Som jag tolkar deras användning av begreppet så är innebörden följande: alla etniska svenskar tycker egentligen som SD, men vissa är för fega för att erkänna det och dessa benämns PK. Det har alltså kommit att betyda "någon som är för feg för att säga sanningen". Detta är ett oerhört lågt debattknep eftersom det kan användas mot vem som helst som säger vad som helst eftersom det implicerar att talaren helt enkelt ljuger.
Detta kombineras märkligt nog med konspirationsretorik. Jag är inte mycket för konspirationsteorier överlag, men det blir extra löjligt när SD:arna vill få det att låta som att det finns ett "PK-etablissemang" eller "PK-maffia" som styr Sverige. En konspiration av människor som slagit ihop sig bara för att de är fega. Låter knappast trovärdigt.

SD:arna däremot använder begreppet Politiskt Inkorrekt med stolthet, som om det skulle vara något bra i sig, vilket märks på att ett av de främsta propagandaorganen för SD (formellt sett oberoende, men det lurar ingen) är en hemsida som heter Politiskt Inkorrekt. Gå in där och läs i några kommentarsfält. Det är rysligt att se människor som uttrycker sig så öppet rasistiskt, och det torde inte lämna några tvivel om vad det är för folk vi har att göra med. Det gör mig uppriktigt rädd att läsa hur dessa SD-fans odlar dolkstötslegender och utpekar folk som landsförrädare, medan de själva går allt djupare in i den närmast religiösa tron att allt som sägs emot SD är en enda konspiration, att de sitter på den enda sanningen och att alla ska tycka som dem till sist. Människor som sluter sig i en sådan bubbla är väldigt svåra att få ut därifrån.

Den som anklagar mig för att vara PK känner mig helt enkelt inte. Den som anklagar mig för att vara PK har inte läst min blogg, och har än mindre sett mig genomföra studentspex. Jag tar ställning i många kontroversiella ämnen som etablerade politiker inte vill diskutera, och jag är inte rädd för att stöta mig med folk som jag tycker har fel (vilket inkluderar islamister). Men jag kan inte acceptera den rasism som SD står för, och därmed blir även jag en måltavla för PK-pilar.
Det finns bara en sak att göra: ta tillbaka begreppet. Jag kommer att göra mitt bästa för att återföra "politiskt korrekt" till att handla om förnämt finspråk och ädla ambitioner. Jag kommer alltid att förknippa PK med mina glada dagar på Pol Kand-programmet, och det kan sverigedemokraterna aldrig ta från mig.