Bögarnas fel är så jävla rätt

I tisdags satt jag och slökollade på Allsång på Skansen för första gången på flera år, och vad bjuds? Jo, som avslutning gör Grotesco-gänget en fullständig uppsättning av "Bögarnas fel".



Förutom ett fantastiskt framförande så är det helt underbart att SVT låter detta göras i ett så extremt folkkärt program på primetime. Anledningarna är tre:

1. Homosexualitet är i dagens Sverige så tolererat och accepterat att det finns inga hinder mot att köra ett öppet Pride-tema inför hela folket.

2. Folk bedöms ändå ha så mycket humor att de kan fatta att en ordagrant homofientlig text som framförs på ett ironiskt sätt är menad att vara rolig. Oron för att någon inte ska fatta skämtet och istället bli kränkt har inte satt stopp.

(UPDATE: Självklart fanns det någon jävel som skulle skämma ut sig och agera kränkt. Lyckligtvis avfärdade JK det hela som rena dumheter)

3. Religiösa homofoba fanatiker får sig en rejäl känga helt skoningslöst. Det är mest riktat mot kristendomen, den religion som förut styrde Sverige, men samtidigt får alla tre ökenreligioner smaka på smisk i och med att en imam och en rabbin syns sjungande och dansande i numret. Sug på den, alla SD-troll som hävdar att "man inte får" driva med islam!

(UPDATE: Underskatta aldrig trollens förmåga att hitta på konspirationsteorier. De menar på fullt allvar att mannens huvudbonad ser för sikhisk ut för att han skulle vara muslim. För mig och varje normalt funtad människa framstår det som uppenbart att han ska föreställa en muslim. Men om man verkligen vill leta fel och inte bryr sig om hur löjlig man framstår så kan man hitta ett sätt att upprätthålla illusionen om att ingen tillåts skämta om islam. De är fan i mig fullblodsfanatiker!)

Framförandet är dock inte helt utan självcensur. Gissningsvis är det terrordåden i Norge som har gjort att man ändrat textraderna "terrormord" till "tro mitt ord", och "min son med jaktgeväret fyra människor sköt ihjäl" till "jag snattade på jobbet, stal kontorsmateriel".
Men det gör inte så mycket när vi istället kan njuta av att se Fredrick Federley sjunga med allt vad han orkar i refrängen.

Detta är inte bara en simpel TV-sketch. Framförandet är ett hyllande av ett Sverige som har blivit tolerant, humoristiskt och sekulärt. Mycket återstår att göra, men kombinerat med att Svenska Dagbladet dagen innan på förstasidan hade citatet "Det är lättare att vara gay än kristen" visar att vi har kommit en lång väg åt rätt håll.
Det gör mig väldigt glad.