Vetenskapens nya era

Forskare vid Large Hadron Collider har lyckats få upp partikelacceleratorn till rekordhöga energinivåer och kan därmed på allvar börja söka efter förklaringen till hur universum uppstod och varför det finns materia. Det är några av de största frågor som mänskligheten har stått inför, och jag tänker följa utvecklingen med stort intresse.
Få saker får mig så exalterad som spektakulära forskningsprojekt. Just nu finns flera sådana att följa: Hubble-teleskopet, Internationella Rymdstationen, Allen Telescope Array, James Webb-teleskopet, ITER, European Extremely Large Telescope och Laser Interferometer Space Antenna bara för att nämna några.
Vissa människor klagar över att det slösas pengar på de här sakerna, men personligen har jag svårt att se att även de enorma summor som läggs på dessa projekt skulle vara slöseri då de går till att hjälpa oss att förstå de svåraste saker vi någonsin undrat om universum.

Jag tänker härifrån dra paralleller till religion, och jag kan börja med att påpeka att förmodligen har ännu större summor genom historien lagts på att bygga kyrkor, moskéer och tempel. Upprätthållandet av sagor och vidskepligheter har nog varit betydligt dyrare än vetenskapen, även om man bara räknar i monetära värden.

Just när det gäller LHC så har vi den märkliga situationen att en av de partiklar som experimentet ska försöka hitta - Higgsbosonen - har fått det tragiska smeknamnet "gudspartikeln". Att detta namn sprids i media kan ge många människor den felaktiga bilden av att forskarna letar efter något som har med Gud att göra. Det här är ingen bagatell - jag är rädd att detta namn kommer att ge miljoner människor en förvrängd bild av vad partikelfysikerna håller på med, och de fantastiska upptäkterna kommer inte att kunna förmedlas korrekt till allmänheten. Det verkar som om den hotade religionsmemen gör ett fult försök att inkräkta på vetenskapsmännens arbete.

För religion har all anledning att känna sig hotad av LHC. Vid det här laget i historien har evolutionsbiologin visat att det inte behövs någon gud för att förklara livets utveckling. Vissa religiösa försöker envist förneka detta, medan andra något intelligentare dito istället pekar på universums uppkomst (och vetenskapens vita fläck där) för att visa på var Gud kommer in i bilden. Men om några decennier kanske vetenskapen har en klar och tydlig bild av hur Big Bang hände, och om Gud inte hittas där, var har vi då ett behov av Gud som förklaring?
Steg för steg undanröjs behovet av Gud som en vetenskaplig hypotes, och till slut är han reducerad till det han alltid varit i mina ögon: ett fantasifoster som visserligen är en intressant saga men som inte står att finna i den verkliga världen. Kanske då kan vi äntligen få leva i ett samhälle av vetenskap, logik och rationalitet.

Det är vad jag drömmer om, och det kanske är till stor del drömmar. Jag har inga illusioner om att vi kommer förstå hela universum inom kort, ej heller om att religion skulle dö snabbt ens om vi gjorde. Men jag tänker ändå fortsätta drömma, och ta emot nyheter från LHC med entusiasm.