En välbehövlig seger

Vid årsskiftet om några timmar byter Estland valuta till euron, och det är vad jag tänker fira med skumpa och fyrverkerier i kväll.

Valutaskiftet sker mitt i vad som kallas "eurons kris" där många skyller situationen i Grekland och Irland på den gemensamma valutan och menar att EMU borde läggas ner. Men euron är varken orsak till att dessa länder hamnat i finansiella problem, ej heller orsak till att de har svårt att hantera problemen. Ändå beskylls den gemensamma valutan för detta av en bunt olyckskorpar som har en medveten agenda att förstöra valutaprojektet genom att underminera förtroendet för det, på felaktiga grunder. De har lyckats få media med sig eftersom problemformuleringen är så enkel (trots att verkligheten är mer komplicerad), och vips lyckas man förstöra allmänhetens förtroende för euron under åratal framöver.
Däri ligger den verkliga krisen: propagandasegrar som radas upp för euroskeptikerna vilket kan orsaka verklig skada i längden. Jag ska skriva ett längre inlägg om detta framöver och i större detalj redogöra för min syn på saken.

Men idag kan eurovänner som jag glädjas åt att en verklig seger vinns i och med att projektet går framåt och eurozonen får ett nytt medlemsland. Estland går med i gemenskapen och visar mod i en situation där många blivit skrämda till feghet. En framgång ej bara i medias rubriker, utan i människors vardagsliv. Ett steg närmare ett gränslöst Europa, en barriär mindre mellan människor.
I en värld där de dåliga nyheterna hela tiden rullar in och där utvecklingen ständigt verkar gå åt fel håll på så många sätt att jag konstant är på vippen att desillusionerad ge upp politiken för alltid, då behöver jag glädja mig rejält åt de framsteg som görs, och Estlands nya valuta ska jag fira rejält ikväll.
Happy New Euro!

Sätt inte åldersgräns på värktabletter!

Tydligen så sker många självmordsförsök, framförallt bland unga tjejer, genom att de försöker överdosera värktabletter. Jag tror säkert att detta beror på att det är den starkaste medicinen som de flesta människor får tag på. Omedelbart efter att denna nyhet kommit så får vi självklart påhälsning av en expertpanel av paternalister som vill ge råd om hur vi ska skydda människor från sig själva. De tolkar detta som att vi måste göra det svårare för folk att få tag på dessa tabletter. Åldersgränser och övriga restriktioner diskuteras. Detta är djupt tragiskt av så många anledningar.

Till att börja med så kommer folk som vill försöka ta livet av sig alltid att hitta medel till detta. Finns det inga värktabletter att testa med så kan man snart hitta något annat, för som bekant är ALLT giftigt i tillräckligt stor dos. Vanligt koksalt (NaCl) till exempel, sätter man i sig 100 g av det så dör man. Oj, vad fruktansvärt att jag yttrade den informationen! Dags att sätta 18-årsgräns på inköp av salt?
Hittar man inget att förgifta sig med så kan man alltid hitta på något annat, som att hoppa från ett hus. Ska det bli 18-årsgräns på att gå högre än första våningen i byggnader? Okej, detta håller på att urarta i slippery-slope-argumentation, så jag bryter här. Men poängen är att folk som vill ta livet av sig kan göra detta på hur många sätt som helst, och om vi ska sätta åldersgränser på allt som är farligt så finns det inte mycket i världen som barn får vara i närheten av (och det hjälper ju inte ett dugg för den som är över 18 och vill ta livet av sig).
Men om vi nu ska sätta åldersgräns på värktabletter, hur ska det efterlevas? Är det tanken att den 17-åring som har bultande huvudvärk måste be någon köpa ut? För det kommer väl inte vara 18-årsgräns på att inneha värktabletter? Eller...?
Det kommer fortfarande inte finnas åldersgräns på att ta tabletter ur föräldrarnas badrumsskåp. Är det mängden av värktabletter tillgängliga i folks hem som ska minskas? Jag tror de flesta hushåll har ett lager med värktabletter - ska det vara slut på den eran (något som alltså skulle kräva ransonering, eller lås på badrumsskåpen)?

Restriktioner på tillgången av värktabletter drabbar till absolut största del de minst 99% av köparna som använder tabletter för att... gissa vad!... bota värk. Man skulle alltså prioritera bort den stora massans välmående för att försöka rädda den lilla andelen som försöker ta livet av sig med värktabletter i brist på bättre.
Lars Ohly har ohederligheten att skylla värktablettssjälvmordsförsöken på avregleringen av apoteken. Väntat, men ack så korkat. Vill han att läkemedel ska vara jävligt svårt att få tag på, även för de som faktiskt behöver den? Tycker han att Apoteket innan avregleringen (där värktabletter såldes receptfritt och utan åldersgräns) var så mycket bättre på att förhindra detta eftersom självmordsbenägna människor bara orkar gå till ICA?
Nej, det får vara nog med sådant här! Ett paniklarm (märkligt framtvingat av SvD) om en liten grupp människor som gör dumma saker med en medicin ska inte få drabba den stora allmänheten som faktiskt behöver medicinen. Jag hävdar med självsäkerhet att bättre tillgång till dessa läkemedel har långt fler fördelar än nackdelar.

Slutligen vill jag rikta min avsky mot de cyniska människor som tror att man förhindrar självmord genom att införa åldersgränser och att bygga räcken på höga byggnader. Dels eftersom, som jag skrev ovan, folk som vill ta livet alltid kommer att hitta sätt att göra så. Men mest för att sådant är bara att angripa symptomen och inte sjukdomen, och det är ett tecken på att man egentligen inte bryr sig om varför folk mår dåligt, bara de inte mår dåligt så att vi andra måste städa upp röran. För att förhindra självmord så behövs en massiv satsning på psykiatrin och en ökad tillgänglighet så att alla vet var de ska vända sig när de mår dåligt.
Men då kommer väl snart någon jävel och vill införa åldersgräns på att gå till psykolog.

Open letter to Pat Condell

Dear Pat,

First I would like to thank you for most of your videos. Your strong uncompromising stance against religion and your eloquent way of expressing it is like beautiful music to the staunch atheist I am.

But I am also Swedish, and interested in politics, and that's why I must complain about your video "Goodbye Sweden", simply because knowing something about Swedish politics is basis enough to complain here. Not because the video steps on cultural sensitivities, but because you provide a picture that simply is not representative.

I recognize everything you say in the video, because it all seems copy-pasted from the election campaign of the Sweden Democrats – a nationalist, isolationist, and racist party (I mean actual racist, not “Oh my god you can't criticize Islam you're a racist”-racist). To put it in a way that you might relate to: they are the BNP of Sweden. They oppose Islam because they want to establish an ethnically pure, Christian monoculture instead. And everything you say in the video has been said by them, word for word.

They employ the tactic of not really lying, but instead just picking and choosing from reality and only utter what's suits them and ignore the rest. Nothing new really, politicians do it all the time, but SD do it on an unprecedented scale. For example, about the rapes: they were very happy to blame the rising numbers of reported rapes on immigrants (not individual immigrants, but immigrants as a group) without being able to supply any evidence for it. In fact, the number of reported rapes has increased in Sweden since a new broader definition of rape was introduced to Swedish law in 2005. If you follow the current case against Julian Assange, you will see that this definition causes a lot of problems in itself, but that's a separate discussion.

I could keep on going about the other examples you use in the video, but the basic thing you should know is that for every apologist action in Sweden (like the stupid comments by the mayor of Malmö) there is a reaction (massive public criticism). There is an open debate going on, not silence as you seem to think. About the constitution: it's being changed by the government all the time, but it doesn't really mean anything since there is no constitutional court so the government never needs to care about following the constitution anyway. You talk about “multiculturalism” and “Swedish values” as if those were important concepts, but there is no clear definition on either, so they don't make any sense from a lawmaker's point of view.

Back to SD. They employed another tactic when they got criticized (about things like their budget proposal which didn't hold up to the scrutiny of even a freshman economics student), they played the conspiracy card. “The government and all, really all, media are in on it. And if you criticize anything SD says, you are also in on it, or just too much of a coward to speak the truth”. Pat, I'm sad to see you bought that part as well. It's all an act to make SD look like the martyr soothsayer, when in fact they aren't the least bit critical of the sources they themselves quote. There is freedom of the press in Sweden, and the media are bringing up many of the issues about Islam. It does no good to scream “Censorship!” just because the media doesn't say what you want them to say.

Now, I'm not a fan of the Swedish government. They are doing a lot to take our freedom away. But not in the name of Islam (I challenge you to name even one piece of Swedish legislation that has been made according to Muslim guidelines) but instead they are using the threat of Islamist terror to push through some awful anti-privacy laws. I'm not worried that any islamization of Sweden will happen any time soon, I am much more worried about the 1984-style Soviet state that is being constructed.

You may at this point think of me as an apologist for Islam, and I really hate sounding like one, but I feel forced into taking this position because using rhetoric from the Christian fascists is the wrong to go. They have succeeded in spreading a carefully crafted picture of Sweden that makes things seem a lot worse than you would experience if you actually spend some time in Sweden. I'm sad to see an intelligent debater as yourself couldn't penetrate their smokescreen. There are not only two sides in ths fight. I suggest you take contact with The Swedish Humanist Association next time you need some facts on religious influence on Swedish society, I'm sure they will be happy to provide it to you. They know who you are since you are somewhat of a star of the online atheist community, but I know many of them have reacted strongly against your video about Sweden for the same reasons I have.

Personally I spent much time during the last election campaign to counteract the vicious propaganda that you so uncritically have passed along now. I hope to be spending my time up ahead with something more constructive – a new party is being founded, it's called Liberaldemokraterna (no relation to the British LibDems). It will have secularism as a cornerstone, and I hope it will be the right tool to fight all fascism, both Muslim and Christian. Don't worry about any impending Islamic State of Sweden, because it will have to happen over the bloody corpses of me and countless other Swedish secularists.

We need a strong voice as yours, Pat. But please be careful about your sources before you make strong statements about another country.

Yours sincerely,

Skadeglädje är inte värdig politik

Jag känner inte Alexandra Brunell som person men hon verkar vara ett riktigt praktsvin, inte bara för att hon är sverigedemokrat utan även för den vidriga Twitter-statusen hon skrev efter självmordsbomben i Stockholm: "är det nu man får säga "vad var det vi sade"? #äntligen".
Hon är givetvis inte ensam inom SD att ha denna attityd. När de egentligen borde vara sorgsna över att ett dödligt dåd har riktats mot det Sverige de säger sig älska så är de i själva verket jublande glada över möjligheten att göra politiska poänger av detta, men framförallt för att de tycker sig ha blivit bevisade att ha rätt.

Jag har redan skrivit om min syn på den tänkbara utvecklingen efter dådet, och varför SD är fel ute i att tro att de har rätt. Men jag måste göra lite ytterligare reflektioner över den sortens skadeglädje som Brunell ger exempel på. Det är nämligen vanligt att folk blir glada över att dåliga saker händer, enbart för att de känner att de har varnat för detta och därmed har blivit bevisade ha rätt. Oftast har dock människor ett tillräckligt mått med hyfs och visar inte detta öppet.

Jag vill med detta rikta en känga till den annars så briljante debattören HAX. Jag förstår att du har din tydliga ståndpunkt mot euron, men seriöst Henrik, det är jävligt löjligt att hålla på att peka och skratta när ekonomin i EU-länder går dåligt bara för att du anser det bevisa din ståndpunkt att detta är eurons fel. Debattera på ett konstruktivt sätt kring detta, och lägg av med att visa din hånande skadeglädje.

Frasen "Vad var det jag sa?" är ful, arrogant och idiotisk, och den är inte ett politiskt argument överhuvudtaget. Jag vet att det är oerhört mänskligt att känna skadeglädje, personligen kämpar jag med att inte dagligen skrika ut: "Skyll inte på mig - jag röstade på Piratpartiet!" vid de många lämpliga tillfällen som ges. Men vi måste inse att besserwisser-attityd bidrar med absolut ingenting i politiken. När dåliga saker händer så bör man beklaga, ge de goda råd man har (utan att göra ett nummer av att man har givit dem tidigare) och allmänt bete sig konstruktivt utan att försöka framhäva sin egen intellektuella överlägsenhet som man tycker sig ha. Om man har rätt så kommer man att få det bevisat av historien.
Men politik går inte ut på att ha rätt, det går ut på att göra rätt. Lägg undan skadeglädjen och hjälp istället andra att göra det bästa av situationen.

KD:s omvändelse är patetiskt röstfiske

Jaså minsann, KD vill ompröva sin ställning i HBT-frågor. Det vore ju trevligt om de kunde landa i samma slutsats som alla moderna tänkare kommit till för längesedan: nämligen att människor inte ska diskrimineras för sina sexuella preferenser. Då skulle det bara vara ett parti riksdagen som motarbetar homosexuellas rättigheter (gissa vilket).

Men samtidigt är det så sorgligt uppenbart att KD inte har kommit till denna slutsats för att de plötsligt har insett att det är rätt sak att göra (eller för att Gud har kommit med nya direktiv, jag är inte säker på hur sådant funkar för religiösa). Det råkar nämligen vara så att KD tappar rejält i opinionsundersökningar, kanske för att de för större delen av befolkningen i ett homovänligt land framstår som en bunt inskränkta homofober som man inte ska rösta på. Och så kommer omvändelsen, enbart för att de vill försöka rädda sina riksdagsjobb 2014.

KD har absolut inget att bidra med i dessa frågor, de ligger långt efter. De borde bara erkänna människors lika rättigheter utan att försöka göra speciellt stort nummer av det, och sedan försöka bidra med något nytt på andra områden. Men så funkar inte politiken. De vill visst att vi ska jubla och applådera för att de gör en självklarhet, bara för att sedan fortsätta sin poänglösa existens i maktens korridorer.

Självmordsreaktioner

Ett riktigt klantarsel sprängde ihjäl sig själv på Drottninggatan och lyckades bara skada två andra personer i processen. Därmed passar han väl in i mallen för svenska terrorister som enbart utmärker sig med sin inkompetens och inte någon förmåga att orsaka betydande fysisk skada. Han klarade inte ens av att tajma in det på Nobeldagen!

Däremot tror jag att reaktionerna på attentatet kommer att orsaka oss tusenfalt större skada, minst. Först kommer Sverigedemokraterna och övriga rasister att tolka det här som en legitim anledning att ytterligare trakassera stora grupper människor som på något sätt kan associeras till de etniska och religiösa kollektiv som bombaren tillhörde. Redan nu ylar SD:are om att man har del i skulden för detta attentat om man tycker att liberal invandringspolitik är bra. SD-trollens retoriska dumheter når nya bottennivåer.

Sedan så är jag också rädd att regeringen kommer att använda denna historia som ett argument för att gå vidare med integritetskränkande övervakningslagar. En människas galenskap används för att rättfärdiga att vi alla ska övervakas, vi har sett det förr så många gånger. Vi får inte låta dem komma undan med det. Vi måste tålmodigt om och om förklara varför massövervakning är både ineffektivt och odemokratiskt.

Men det allra mest ironiska och mest märkliga är att sådana här attentat tenderar att förstärka de två fenomen som så uppenbart har orsakat det i första början.
Först har vi, som ovan nämnt, spridningen av fördomar mot människor som upplevs som främlingar, och åläggandet av en kollektiv skuld på människor som råkar tillhöra samma kollektiv som attentatsmannen. Att bli utpekad och förföljd för vad en ensam galning har gjort är lika otrevligt som att vara rädd för att bli dödad av nämnda sorts galning för att man tillhör en viss grupp. Den polariserade "vi-mot-dem"-känslan som genomsyrade bombarens sinne och låg bakom hans beteende kommer att bli starkare, med SD som främsta påhejare. Och så så får vi än mer av den varan.

Sedan har vi religionen. Sverigenazisterna skyller detta på islam, mer mainstream debattörer skyller på religiös fanatism. Personligen skyller jag på religion överhuvudtaget och jag är inte rädd för att säga det. Tyvärr är jag ganska ensam om det. De flesta vågar inte stöta sig med så många människor som man gör då man säger att det är de påhittade religiösa irrlärorna som förgiftar människors tänkande i sådan grad att det leder till att några av dem går så här långt. Utan religion skulle vi knappast ha självmordsattentat.
Men det som kommer att hända nu är att religiösa företrädare kommer att fördöma detta attentat och uppmuntra till att föra fram de fredliga aspekterna av religion, underförstått stärka sin egen ställning i samhället.
Jag däremot tänker vara tydlig med att det inte bara är religiös extremism som är problemet, det är religion.

PayPal-konto avslutat

Jag har nu tömt och stängt mitt PayPal-konto.
Orsak: "I'm closing my account as a protest against PayPal's treatment of Wikileaks. Fuck you very much!"

Jag funderar på att dumpa mitt Visa-kort också, men det känns som en jobbigare åtgärd eftersom Visa och Mastercard har närmast ett oligopol på kortbetalningar internationellt sett.
Några tips?