Stoppa vampyrstaten!

Historien om drogtestresultatet för Ola Lindholm är tragisk på många sätt. Förföljande av kvällspressen, korrupta läckande poliser, att en annars fläckfri människa får sparken och förnedras offentligt innan han ens stått inför domstol, samt Olas eget hyckleri kring att oskyldiga döms - dessa är ämnen som bör debatteras noggrant.
Men i denna bloggpost tänker jag skriva om det hiskeliga faktum att drogtestet överhuvudtaget utfördes.

Enligt Olas historia blev han utanför Råsunda ifattsprungen av två poliser som hävdade att de misstänkte att han hade droger på sig och krävde att få kroppsvisitera honom. Det framgår inte på något vis vad den misstanken grundades på. I USA skulle något sådant ses som grovt unconstitutional och alla sorters civilrättsorganisationer skulle gå bärsärkagång. Poliser ska helt enkelt inte få visitera människor utan en stark misstanke, ett sådant övergrepp på medborgarens privatliv är inget som ordningsmakten ska få använda godtyckligt. Har man civilkurage (och tid och ork) så ska man vägra ställa upp på det tills man presenteras för en konkret misstanke.

Men i Sverige råder istället en syn om att "den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja" och att oskyldiga människor ska få stå ut med att ha polisens händer innanför byxorna. Ola tänkte förmodligen på detta sätt och ville få saken ur världen. Nu hjälpte inte detta för poliserna började leka amatörläkare och kom med påståenden om att han såg muntorr ut och hade röda ögon, påståenden som låter otäckt likt de fabricerade anklagelser som två civilpoliser använde för att trakassera en bloggare i tunnelbanan förra året. Dessa symptom som vem som helst kan ha av vilken som helst anledning användes för att kräva att Ola skulle slänga fram kuken och pissa mitt framför poliserna som sedan försökte få honom att hålla tyst om det hela. I hans urin påträffades restprodukter av kokain som kroppen bearbetat, om nu testet är tillförlitligt vilket kan ifrågasättas.

Vi har alltså en människa som i starkast möjliga ordalag bedyrar sin oskuld. Han har inte setts inneha eller använda narkotika. Han har inte haft narkotika i sitt urin, men han har däri haft en restprodukt av narkotika. Det är det enda brott han har begått. Han har inte skadat någon annan människa, han har bara haft fel sorts kemiska ämne i sin kropp.
I Sverige har vi en stat som anser det vara sin uppgift att undersöka de kemiska ämnena i medborgarnas kroppar och straffa oss om de hittar "fel". Staten anser sig ha rätt att tvinga till sig vårt urin, och om man vägrar blir man med största sannolikhet utsatt för blodprov, med våld om så behövs. Vi har alltså en stat som tar sig rätten att suga vårt blod mot vår vilja - en vampyrstat.

Det finns knappast någon större kränkning av privatlivet. Vad som finns i mina kroppsvätskor är enbart mina egna bekymmer. Om de ämnen som finns i min kropp får mig att bete mig farligt mot människor omkring mig så begår jag ett brott, men det är fortfarande då bara den externa handlingen som ska lagföras.
Polisens rätt att utföra drogtest måste tas bort, helt och hållet, vad än omständigheterna eller misstankarna är. Ett sådant krav är inte drogliberalism, det är grundläggande principer för ett fritt samhälle. Även de mest ivriga förbudskramarna borde kunna ställa upp på att detta är ett övertramp som inte är okej i hanteringen av narkotikaproblemen.
Åt helvete med "rent mjöl i påsen"! Åt helvete med "några oskyldiga får offras"! Alla frihetsvänner måste sluta samman och sätta stopp för det här, oavsett vad man tycker om narkotika. Att brottsbekämpningen blir mindre effektiv är ett pris som är värt att betala.

Jag är rädd för svenska staten. Jag ser ordningsmakten som min fiende. Jag fruktar att helt plötsligt ska några poliser komma fram till mig och leka läkare för att kunna trakassera mig med ett drogtest, och om jag då står upp för mina rättigheter och vägrar (vilket jag kommer att göra, det lovar jag) så får jag en nål upp i armen och en natt i häktet, och poliserna kommer undan utan straff även om det visar sig att de tog fel. Detta är inte den sorts samhälle jag vill leva i.

Mitt blod är bara mitt, och däri har staten inget att göra. Om det någon gång i framtiden utbryter en fruktansvärd zombiepest som vi bara kan upptäcka genom att tvångstesta människor, då får jag kanske ompröva min ställning. Men tills dess finns inget som rättfärdigar att statens lakejer tar sig in i kroppen på medborgarna. Vi ska bara stå till svars för våra handlingar, inte för vad vi har inom oss. Gränser måste sättas för vad som får göras i brottsbekämpningens namn, annars kommer man leva i ett skräckvälde. Det är inte för mycket begärt att den gränsen ska gå vid en människas hud.

I dagens Sverige har vi politiker som är vampyrer, deras drottning är Beatrice Ask och deras prins är Johan Pehrson. Vi måste föra ut dem i solljuset.