Idag är Sveriges nationaldag, och då är det meningen att jag ska vifta med en gammal kristen korstågssymbol för att jag på grund av livets nycker på gott och ont råkar leva i ett visst land och att jag ska uppleva samhörighet med människor jag inte känner enbart för att vi bor inom samma godtyckligt definierade gränser allt medan jag ska hylla vår icke-valda företrädare.
Nej tack, jag avstår!
Nationalism har jag fått nog av för länge sedan. Det som är bra med Sverige firar jag året om, och det som är dåligt med Sverige bekämpar jag året om, men jag tänker inte okritiskt hylla hela fadderrullan på samma gång en viss dag om året. Att det sedan är moraltanter och rasister som mest högljutt säger sig vara Sveriges banérförare fyller på rejält i den negativa vågskålen för mig.
Den som vill bygga sin identitet kring en nationalitet är fri att göra så, men tro inte att ni kan påtvinga mig samma sak. Försök inte lura i mig att nationalkänsla är en sammanbindande kraft, då dess exkluderande natur i själva verket splittrar världen i stycken. Jag tänker inte fira slumpen att ett visst gäng människor är ägda av samma stat inom den territoriella fålla som historien uppställt. Mänskligheten är en, och jag är kosmopolit.
Värden är däremot universella och inte bundna till av geografiska gränser. Låt oss instifta en Frihetens Dag, då kommer jag fira som besatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar