Kärnkraftsmotstånd på tomgång

Förra veckan var jag vid demonstrationen mot kärnkraft på årsdagen av Tjernobyl-katastrofen. Inte för att delta utan bara för att kolla läget, så det är bra att Sergels Torg har balkonger varifrån man kan betrakta en demonstration utan att se ut som att man är med i den. Någorlunda god uppslutning var det i ett enda stort nostalgiparty från 1980.

Den ende namngivne talaren jag hörde var Per Ribbing. Han berättade stolt om hur han hade förödmjukat några japaner på en konferens genom att ställa en jobbig retorisk fråga: ungefär "Varför promotar ni en energikälla som man kan föra krig över (uran) istället för energikällor som man inte kan föra krig över (sol, vind, vatten)?"
Personligen avskyr jag retoriska frågor. Jag anser att frågor ska man ställa för att man ärligen vill ha ett svar, inte för att förlöjliga en motståndare. Ribbing fick inget svar och såg sig därför som segrare, men jag tror knappast att han ens bekymrat sig om att fundera ut svaret. Japanerna promotar inte kärnkraft för att de är onda eller dumma, som Ribbing ville antyda. It's the economy, stupid! Mer om detta längre ner.

När Ribbing sedan hävdade att vi (syftande på Sverige) för krig i Libyen (vilket vi egentligen inte gör) för att där finns olja, då gick jag från torget. Ghadaffis trupper slaktar frihetstörstande demonstranter och övriga civila i tusental. Det internationella samfundet gör en hedervärd insats för att stoppa en massaker och rädda en demokratisk revolution. Att då avfärda detta med den uttjatade och alltid så felaktiga klyschan "Väst bryr sig bara om oljan" är löjligt, lögnaktigt, hånfullt och avskyvärt.

Intrycket från demonstrationen var överhuvudtaget inte något av professionalism. Stjärnskotten i Grön Ungdom höll plakat med parollen "100% förnybart NU!". Tror de ens på det själva? En övergång till 100% förnybart (om det ens är möjligt) går inte att göra "NU". Det handlar inte om att Reinfeldt trycker på en knapp så drivs hela Sverige av vattenkraft imorgon. Det är en svår omställning. Visst, de ville bara ha en klatschig paroll på plakaten. Men jag förstår ändå inte varför folk vill vifta med uppenbart orimliga och idiotiska budskap, och sedan tror att folk ska ta dem på allvar.

Tro nu inte att jag är någon obeveklig kärnkraftskramare. Jag önskar också att vi kunde avveckla kärnkraften. Men jag inser samtidigt att energiproduktion handlar om att göra svåra prioriteringar mellan alternativ som alla har stora nackdelar. Kärnkraftsmotståndarna på torget hade uppenbarligen inget sinne för att ta dessa svårigheter på allvar. Greenpeace demonstrerar ena dagen mot kärnkraft, andra dagen mot kolkraft, tredje dagen mot ett dammbygge; och de verkar inte se att det finns en motsättning i det de gör.

Vad jag undrar är: Hur mycket skulle en snabb omställning till 100% förnybar energi kosta oss i form av ekonomisk nedgång och minskad levnadsstandard (och inte minst: förstörda Norrlandsälvar)? Det är ingen retorisk fråga, jag vill verkligen höra ett svar. Jag önskar att kärnkraftsmotståndarna kunde ta sig samman, utreda saken ordentligt och presentera en trovärdig och ärlig kalkyl. När siffrorna finns på bordet så kan alla bestämma sig om man tycker det är värt det.
Jag skulle gissa att medel-Svensson prioriterar sin välfärd alldeles för högt för att ställa upp på en större uppoffring. Kärnkraftsmotståndarnas hårdaste jobb är inte att övertyga politikerna, utan att övertyga medborgarna, och än så länge gör de inte ett bra jobb på den fronten.