fredag 22 juli 2011

Högst befogad ilska i avlyssningsskandalen


Avlyssningsskandalen i Storbritannien är något så sällsynt som en skandal som fått folk att bli arga över rätt saker. Det vidriga beteendet hos mediamogulens tabloidpress att ägna sig åt olaglig telefonavlyssning hade lätt kunnat passera nästintill obemärkt, i alla fall med tanke på hur mycket vidrigheter av liknande grad som passerar utan att folk ens bryr sig. Men nu har det hela briserat internationellt, och medan historiens avskyvärdhet kommenteras tillräckligt av andra så kan jag bara tillägga att jag är glad över att saken uppmärksammas och att allmänheten reagerar starkt.

För det första så visar det att det är inte så jävla kul när folk blir avlyssnade. I en tid när begreppet "den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta" är förhärskande och politikerna rullar ut övervakningssamhället i form av FRA-lag och datalagringsdirektiv så visas det nu konkret att avlyssning av privatpersoner kan vara riktigt otrevliga affärer. Nu är det kvällspressen som har utfört det hela, men det finns väldigt lite som talar för att inte statliga myndigheter skulle kunna göra liknande saker. Möjligheten till godtycklig avlyssning är ett verktyg som vi inte vill sätta i händerna på någon. Förhoppningsvis får allt fler människor upp ögonen för hur hemskt det skulle vara att utsättas för det, och att man säger emot när politikerna försöker lura i oss att det inte är något farligt.

För det andra är det bra att det reageras mot kvällspressens äckliga version av journalistik. Det är för mig ett mysterium att någon vill stödja den snaskiga skvallerjakten som går ut på att invadera människors privatliv. Kvällspressen borde bojkottas ihjäl, men det funkar inte för det är uppenbarligen många som efterfrågar den sortens läsning som går ut på att människors liv fläks upp till allmän beskådan mot deras vilja. Det glädjer mig något oerhört att en av de hemska engelska tabloidtidningarna nu har mött sin död, och jag hoppas att fler följer när konsumenterna börjar granska sitt samvete och slutar köpa blaskorna.

För det tredje är jag glad att Rupert Murdoch nu sätts under rejält tryck. Att han fick en paj av raklödder kastad i ansiktet var knappast ett konstruktivt inlägg i debatten, men jag hade fan så gärna gjort det själv om jag kunnat. Det självgode aset har länge levt på sin makt av mediakoncentration, och har blivit så van vid sin förmåga att kontrollera vad som sägs och skrivs inför allmänheten att han har velat ta kontroll över internet. Nu är det förhoppningsvis slut med det, och vi går in i en tid där privatdiktatorer som Murdoch förlorar sin förmåga att indoktrinera allmänheten och ej längre är immuna mot granskning. Den rejäla skandalen som nu är igång kan bli startskottet till att riva ned det korrupta förhållandet av mediamoguler och politiker som är det förmodligen största hotet mot den västerländska demokratin.

Sammanfattningsvis – en hemsk skandal, men det är bra att folk upprörs över rätt saker och visar befogad ilska, och jag ser framemot att fler gamla kungar störtas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar