Anders Behring Breivik skrämmer skiten ur mig.
Den mannen bär på ett enormt stort hat, men han har samtidigt förmågan att kanalisera detta hat på extremt destruktiva sätt. Med ett iskallt beräknande intellekt har han kunnat undgå upptäckt när han gjorde precis vad som behövdes för att helt på egen hand genomföra ett spektakulärt terrordåd som triggar folks värsta mardrömmar. Och han nöjer sig inte med det.
Bomben i Oslo var en stor sak i sig. Den hade blivit en världsnyhet och skakat det skandinaviska samhället i sina grundvalar. Men den var en chockerande avledningsmanöver för ett ännu mer fasansfullt dåd. Breivik hade utsett det perfekta målet: hundratals obeväpnade ungdomar isolerade på en ö utan lätta flyktvägar där han kunde slå till medan alla poliser var i Oslo. De flesta galningar med ett vapen lyckas bara döda ett tiotal personer innan de antingen får slut på ammunition, får slut på lättillgängliga offer eller stoppas av polisen. Men Breivik gick omkring i uppemot två timmar ömsom skrattande ömsom vrålande i ett steroidrus och slaktade människor i egenskap av en värre bödel än vad Quentin Tarantino och bröderna Coen kunnat skapa tillsammans.
Han greps oskadd med ammunition kvar. Han hade just utfört världshistoriens största "shooting spree" och han hade kapacitet till mer.
De han mördade kallblodigt var idealistiska ungdomar, sådana som jag själv, enbart för att de börjat sin karriär i "fel" parti. Det verkade som hans mål var att utrota Arbejderpartiets framtida ledargeneration, något han var på god väg att göra, men nu verkar han inte stanna där. Via sin advokat framför han att detta blodbad var nödvändig marknadsföring för det manifest som ligger ute på internet. Imorgon börjar häktningsförhandlingarna, och Breivik verkar ha för avsikt att använda dem som en arena för att sprida sin propaganda.
Jag tänker närmast på John Doe i Se7en. Mördaren som efter blodiga och spektakulära dåd överlämnar sig till polisen, och därefter fortsätter sin agenda under hån, men som visar sig ha djävulskt välplanerade överraskningar som chockar alla som trodde sig ha kontroll över honom.
Jag vet inte om Breivik har fler ess att spela ut, men jag är väldigt orolig för vad som kommer härnäst. Breivik har just nu världens uppmärksamhet i högre grad än självaste Obama. Alla kommer att höra det han säger. Det är lätt att avfärda hans "marknadsföringsmetoder" och säga att hela Europa kommer att vända hans ideologi ryggen som aldrig förr. Men jag vågar inte tro på det.
Enskilda galningar som honom kanske blir inspirerade att genomföra copycat-dåd. Militanta rörelser kanske försöker trappa upp det de ser som ett krig mellan kulturer. De etablerade nationalistpartierna kommer förmodligen förlora sympatier på kort sikt, men vad som händer på lång sikt är svårt att förutsäga. Vi vet helt enkelt inte vad som kommer härnäst, och vi kan inte vara säkra på något.
Ett tecken på att vi inte vänder Breivik ryggen så mycket som vi tror finns att se i sorgeyttringarna. Ett massmord har begåtts av en kristen nationalist, och folk visar sin sorg genom att gå i kyrkan och vifta med nationsflaggan. Förmodligen för att det är vad de är vana vid, men på något vis känns det ändå som att de gör precis vad Breivik vill, som att de är hans marionetter utan att veta om det.
Jag har nog aldrig tidigare varit så rädd för en person som jag nu är rädd för Anders Behring Breivik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar