Det är dags att begrava generaliseringarna och den kollektiva skulden

Propagandakriget i efterspelet kring attentaten i Norge är redan igång, och det finns många som har intresse av att förvirra, så jag ska försöka reda ut några av sakerna som diskuteras nu.

SD:s Kent Ekeroth låg i startgroparna att använda terrordåden i politiska syften eftersom han och många andra var tvärsäkra på att islamister låg bakom det hela. Tidigare har hatsidor som Politiskt Inkorrekt använt bilder av Taimour Abdulwahab (självmordsbombaren i Stockholm) för att hetsa mot alla muslimer. Det har skett skamlöst och aggressivt.

Men SD:arna kom av sig, och det blev jävligt tyst ett tag. Nu är de dock tillbaka för att rädda vad som räddas kan, och det är inte vackert.

Låt oss se hur det blir om vi använder nationalisternas egen retorik på Anders Behring Breivik. Han är en kristen fundamentalist, ska vi då säga att "Kristendomen är en våldbejakande ideologi som är oförenlig med ett demokratiskt samhälle", "Det finns inga moderata kristna", "Kristendomen är det största hotet sedan nazismen" och "Att släppa in kristna i vårt samhälle är självmord"?

Nej, givetvis ska vi inte säga sådant, för det är vidriga generaliseringar om stora grupper människor där de flesta är fridfulla och tar avstånd från våld. Ändå är det exakt sådana saker som nationalister har sagt om muslimer, och ofta kommit undan med det. Jag är inte ett fan av vare sig kristendom eller islam, men att dela ut kollektiv skuld på ovanstående sätt är något som gör mig väldigt arg.

Vad gör armén av SD-troll nu? De använder sina två främsta vapen: lögner och hån.

Trots allt som står skrivet på deras hatsidor försöker de nu påstå att de minsann aldrig har hetsat mot muslimer i allmänhet. Istället försöker de påstå att de är lika oskyldiga som vanliga muslimer när islamister begår terrordåd (något de aldrig sagt tidigare). Sorry, men sverigedemokrater är inte den grupp som motsvarar muslimer i dagens situation. Ovanstående exempel med kristna är mer träffsäkert. SD och deras supporters är däremot en liten grupp som aktivt driver propaganda, och är snarast att jämföra med de islamistiska näteverk som i värsta fall kan driva anhängare till självmordsdåd.

Ändå försöker nationalisterna aktivt håna alla som talar politik i samband med Breiviks dåd, trots att det är ett uppenbart politiskt dåd (närmare bestämt drivande samma agenda som SD och övriga nationalistpartier, om än med grövre metoder). Nationalisterna viftar undan det hela med att Breivik är en ensam galning och brännmärker alla som vågar nämna politik i sammanhanget (för de är nämligen skitskraja för implikationerna som kommer fram). Ändå var det ända fram till nyligen som de hånade oss som påstod att Abdulwahab var en ensam galning, och var istället överlyckliga att slå politiska poänger av det hela. Nu är situationen omvänd, och de försöker skamlöst använda den retorik de nyligen hånat. Oceanien är och har alltid varit i krig med Östasien.

Breivik är en ensam galning. Men hans extremism växte inte fram av sig själv i ett vakuum. På samma sätt som islamister indoktrinerades han i nätcommunities där hatet flödar. Sidor som PI och partier som SD har faktiskt en skuld i sammanhanget. Inte för morden i sig, men för att piska upp en stämning där man avhumaniserar fienden och förrädare. Det är nu dags att pudla, rejält!

Det är där vi är idag. Ingen gör den galna generaliseringen att skylla dåden i Norge på alla kristna, men samtidigt försöker nationalisterna frenetiskt slippa en diskussion om vad deras ideologi och retorik har för kopplingar till Breiviks dåd. Men den diskussionen ska de inte slippa. Allt hänger ihop – en hatfylld retorik mot muslimer där hatsidorna kommer undan med att utdela kollektiv skuld för terrordåd är bland det som driver folk som Breivik, och att låta dem styra debatten även denna gång vore en katastrof. Jag lovar att göra min insats för att så inte ska bli fallet.

Det enda jag kan hoppas på är att SD-trollen lär sig något nu när de står i de anklagades bås. Skulden för morden ligger hos mördaren, skulden för hatet ligger hos nätverken som hetsade honom, men den stora befolkningen som aldrig varit inblandade bär ingen skuld.

Nationalisterna har nu tre handlingsalternativ: de kan lägga av med att använda generaliseringar och kollektiv skuld som politiska verktyg, de kan fortsätta använda verktygen konsekvent och måste nu hetsa mot kristna, eller så kan de använda verktygen selektivt och få sitt hyckleri exponerat för hela världen. Hur ska ni ha det?

Personligen hoppas jag på det första alternativet. Det är dags att vi blir av med den avhumanisernade retoriken som ställer grupper mot varandra och göder det hat som i slutänden dödar.

Världens mest skräckinjagande person

Anders Behring Breivik skrämmer skiten ur mig.
Den mannen bär på ett enormt stort hat, men han har samtidigt förmågan att kanalisera detta hat på extremt destruktiva sätt. Med ett iskallt beräknande intellekt har han kunnat undgå upptäckt när han gjorde precis vad som behövdes för att helt på egen hand genomföra ett spektakulärt terrordåd som triggar folks värsta mardrömmar. Och han nöjer sig inte med det.

Bomben i Oslo var en stor sak i sig. Den hade blivit en världsnyhet och skakat det skandinaviska samhället i sina grundvalar. Men den var en chockerande avledningsmanöver för ett ännu mer fasansfullt dåd. Breivik hade utsett det perfekta målet: hundratals obeväpnade ungdomar isolerade på en ö utan lätta flyktvägar där han kunde slå till medan alla poliser var i Oslo. De flesta galningar med ett vapen lyckas bara döda ett tiotal personer innan de antingen får slut på ammunition, får slut på lättillgängliga offer eller stoppas av polisen. Men Breivik gick omkring i uppemot två timmar ömsom skrattande ömsom vrålande i ett steroidrus och slaktade människor i egenskap av en värre bödel än vad Quentin Tarantino och bröderna Coen kunnat skapa tillsammans.
Han greps oskadd med ammunition kvar. Han hade just utfört världshistoriens största "shooting spree" och han hade kapacitet till mer.

De han mördade kallblodigt var idealistiska ungdomar, sådana som jag själv, enbart för att de börjat sin karriär i "fel" parti. Det verkade som hans mål var att utrota Arbejderpartiets framtida ledargeneration, något han var på god väg att göra, men nu verkar han inte stanna där. Via sin advokat framför han att detta blodbad var nödvändig marknadsföring för det manifest som ligger ute på internet. Imorgon börjar häktningsförhandlingarna, och Breivik verkar ha för avsikt att använda dem som en arena för att sprida sin propaganda.
Jag tänker närmast på John Doe i Se7en. Mördaren som efter blodiga och spektakulära dåd överlämnar sig till polisen, och därefter fortsätter sin agenda under hån, men som visar sig ha djävulskt välplanerade överraskningar som chockar alla som trodde sig ha kontroll över honom.

Jag vet inte om Breivik har fler ess att spela ut, men jag är väldigt orolig för vad som kommer härnäst. Breivik har just nu världens uppmärksamhet i högre grad än självaste Obama. Alla kommer att höra det han säger. Det är lätt att avfärda hans "marknadsföringsmetoder" och säga att hela Europa kommer att vända hans ideologi ryggen som aldrig förr. Men jag vågar inte tro på det.
Enskilda galningar som honom kanske blir inspirerade att genomföra copycat-dåd. Militanta rörelser kanske försöker trappa upp det de ser som ett krig mellan kulturer. De etablerade nationalistpartierna kommer förmodligen förlora sympatier på kort sikt, men vad som händer på lång sikt är svårt att förutsäga. Vi vet helt enkelt inte vad som kommer härnäst, och vi kan inte vara säkra på något.

Ett tecken på att vi inte vänder Breivik ryggen så mycket som vi tror finns att se i sorgeyttringarna. Ett massmord har begåtts av en kristen nationalist, och folk visar sin sorg genom att gå i kyrkan och vifta med nationsflaggan. Förmodligen för att det är vad de är vana vid, men på något vis känns det ändå som att de gör precis vad Breivik vill, som att de är hans marionetter utan att veta om det.

Jag har nog aldrig tidigare varit så rädd för en person som jag nu är rädd för Anders Behring Breivik

Massmord i nationalismens namn

Jag är i chock. Jag vill helst bara gråta.
Scenerna från bombdådet i Oslo visar sönderslitna stadskvarter som påminner om det vi sett från Beirut, Nairobi och Oklahoma City. Men det fasansfulla är att dessa scener bara är ett sidospel till den mardröm som utspelats på Utøya. Hundratals ungdomar hade samlats för att diskutera de politiska idéer som de ville använda för att skapa en bättre värld. Istället blev de brutalt mördade av en gärningsman som inte brydde sig ett dugg om de individer han mejade ner. Det är så oerhört vämjeligt och tragiskt att jag nästan tappar fattningen.
Man kan undra hur det ens är praktiskt möjligt för en person att skjuta ihjäl 69 andra - detta verkar vara den största massakern i världshistorien som utförts av en ensam gärningsman. Samtidigt är det så extremt otäckt att tänka över vilket ont och kallt beräknande intellekt som ligger bakom att spränga en bomb i en europeisk huvudstad som en avledningsmanöver för att sedan metodiskt och industriellt utrota det framtida ledarskapet för ett politiskt parti. Jag undrar om jag någonsin hört om ett sådant starkt hat som hållits under sådan extrem disciplin.
När jag var i Almedalen för några veckor sedan kunde jag inte låta bli att tänka på att en stor del av det svenska politiska styret skulle kunna utraderas om en välförberedd och välbeväpnad attentatsman slog till. Nu har Norge drabbats av något i den stilen, men speciellt inriktat på Arbeiderpartiet. Frågan är hur de politiska rörelserna i Skandinavien ska gå vidare efter detta.

Jag hade nyligen funderat på att skriva ett blogginlägg med titeln: "Nationalism skadar människor varje dag". Det skulle ha tagit upp exemplet med att många européer inte vill hjälpa Grekland med enda motivering att de är ett annat land. I dagens moderna värld ses det alltså som i sin ordning att torgföra åsikter om att vissa människor inte ska få vår hjälp enbart för att de lever på andra sidan gränsen. Den sortens ställningstagande om att vi ska hjälpa folk i vårt eget land och de i andra länder får klara sig själva är något som skadar människor hela tiden.
Nu känns den bloggposten något mesig då ett brutalt massmord precis har begåtts i vad som verkar  vara nationalistiskt uppsåt, och då är det dags att se ännu skarpare på situationen. Jag tror vi har kommit till en vändpunkt. De nationalistiska rörelserna kan inte längre hävda att de är ofarliga och att terrorhotet bara kommer från islam. Framöver kommer isolationismen och främlingsfientligheten som vuxit sig stark i Norden att få diskuteras på ett helt nytt sätt. Jag har mycket tankar om den saken, och jag kommer att utveckla dem i ett kommande inlägg så snart jag lyckats samla mig lite mer.

Avslutningsvis: jag märker att många på internet börjar byta ut eller komplettera sina profilbilder med en norsk flagga. Detta kan antingen ses som att stödja det norska folket (varför nu "norska folket" skulle vara den avskilda enhet som behöver stödjas) eller för att reclaima flaggan från den mordiska nationalisten som inte ska få stjäla den. Det andra alternativet känns för mig mer legitimt än det första, men det känns ändå inte rätt att vifta med en nationsflagga för att hedra människor som mördats för nationalismen.
Vi behöver inte mer flaggviftande i detta läge. Det passar sig inte att vi instinktivt fortsätter dela upp mänskligheten i separata grupper. Vi måste visa att vi har lärt någonting.

Högst befogad ilska i avlyssningsskandalen

Avlyssningsskandalen i Storbritannien är något så sällsynt som en skandal som fått folk att bli arga över rätt saker. Det vidriga beteendet hos mediamogulens tabloidpress att ägna sig åt olaglig telefonavlyssning hade lätt kunnat passera nästintill obemärkt, i alla fall med tanke på hur mycket vidrigheter av liknande grad som passerar utan att folk ens bryr sig. Men nu har det hela briserat internationellt, och medan historiens avskyvärdhet kommenteras tillräckligt av andra så kan jag bara tillägga att jag är glad över att saken uppmärksammas och att allmänheten reagerar starkt.

För det första så visar det att det är inte så jävla kul när folk blir avlyssnade. I en tid när begreppet "den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta" är förhärskande och politikerna rullar ut övervakningssamhället i form av FRA-lag och datalagringsdirektiv så visas det nu konkret att avlyssning av privatpersoner kan vara riktigt otrevliga affärer. Nu är det kvällspressen som har utfört det hela, men det finns väldigt lite som talar för att inte statliga myndigheter skulle kunna göra liknande saker. Möjligheten till godtycklig avlyssning är ett verktyg som vi inte vill sätta i händerna på någon. Förhoppningsvis får allt fler människor upp ögonen för hur hemskt det skulle vara att utsättas för det, och att man säger emot när politikerna försöker lura i oss att det inte är något farligt.

För det andra är det bra att det reageras mot kvällspressens äckliga version av journalistik. Det är för mig ett mysterium att någon vill stödja den snaskiga skvallerjakten som går ut på att invadera människors privatliv. Kvällspressen borde bojkottas ihjäl, men det funkar inte för det är uppenbarligen många som efterfrågar den sortens läsning som går ut på att människors liv fläks upp till allmän beskådan mot deras vilja. Det glädjer mig något oerhört att en av de hemska engelska tabloidtidningarna nu har mött sin död, och jag hoppas att fler följer när konsumenterna börjar granska sitt samvete och slutar köpa blaskorna.

För det tredje är jag glad att Rupert Murdoch nu sätts under rejält tryck. Att han fick en paj av raklödder kastad i ansiktet var knappast ett konstruktivt inlägg i debatten, men jag hade fan så gärna gjort det själv om jag kunnat. Det självgode aset har länge levt på sin makt av mediakoncentration, och har blivit så van vid sin förmåga att kontrollera vad som sägs och skrivs inför allmänheten att han har velat ta kontroll över internet. Nu är det förhoppningsvis slut med det, och vi går in i en tid där privatdiktatorer som Murdoch förlorar sin förmåga att indoktrinera allmänheten och ej längre är immuna mot granskning. Den rejäla skandalen som nu är igång kan bli startskottet till att riva ned det korrupta förhållandet av mediamoguler och politiker som är det förmodligen största hotet mot den västerländska demokratin.

Sammanfattningsvis – en hemsk skandal, men det är bra att folk upprörs över rätt saker och visar befogad ilska, och jag ser framemot att fler gamla kungar störtas.

Almedalsdebut

Jag har varit på Politikerveckan i Almedalen för första gången. Intressant och lärorikt.
Det har varit många spännande diskussioner med smarta människor, men samtidigt slås jag över vilken otroligt deprimerande internkultur det verkar finnas inom riksdagspartierna. Jag kommer även framöver utveckla mina tankar om Liberaldemokraternas insats och tänkbara framtid.
Det blir säkerligen fler Almedalsturer för mig, och då ska jag boka in mer mingel.

Den fria rörligheten är under attack från wannabe-fascister

Vad fan tror grekiska staten att de håller på med?!
Nej, nu pratar jag inte om agerandet rörande landets skuldkris, utan det sätt på vilket de behandlar flottiljen Ship to Gaza.

Jag är inte ett fan av Ship to Gaza, och den ståndpunkten kan jag förklara i detalj i ett senare inlägg. Men det som görs mot flottiljen just nu från grekiskt håll ser ut att vara ett vidrigt angrepp på grundläggande friheter, utövat på ett fascistiskt sätt av politiskt godtycke.
Grekerna har nämligen med hot om våld hindrat skeppen att avsegla och de har gripit en av kaptenerna. Detta förklarar de med att de tänker förbjuda skepp med Gaza som destination att segla från grekiskt territorialvatten.
Vad fan får grekerna att tro att de har befogenhet att utfärda ett sådant förbud? Det kan inte vara tillåtet att hindra människor (särskilt inte utländska medborgare) från att lämna ett land så länge de inte är del i en brottsutredning.
Att man inte gillar destinationsorten är inte en giltig ursäkt. Det är landet som bevakar destinationsorten som ska hantera ankomst av oönskade besökare och avvisa dem. Nu har Israel tagit på sig rollen som Gazas gränsbevakning, och man kan diskutera rimligheten i det, men faktum kvarstår att det är Israel som borde vara motparten till flottiljen, inte Grekland.

Detta är ett direkt angrepp på den fria rörligheten, ett reseförbud som är lagvidrigt och utfärdat av politiska skäl på ett godtyckligt sätt. Så beter sig diktaturer som Kina, och det är inte värdigt ett demokratiskt EU-land.
Rätta mig gärna om jag har fel i juridiken här, men jag tycker det ser ut som att det grekiska agerandet bryter mot alla möjliga grundlagar och konventioner. Ungefär samtidigt har Danmark beslutat sig för att återinrätta gränskontroller, och det är ytterligare ett tecken på att den fria rörligheten inom Schengenområdet är under attack från småsinta nationalistiska politiker. Det borde tas krafttag från centralt EU-håll för att straffa sådana här övergrepp.

Återigen, tro inte att jag är en supporter av Ship to Gaza. Jag har mina skäl att ifrågasätta flottiljens syfte.
Men jag kan inte sitta tyst när flottiljen görs till mål för europeiska politiker som tycker att de kan bete sig som en fascistisk diktaturstat och komma undan med det.