Dumheten vinner på sin enkelhet

I politisk debatt stöter man på massvis av förenklade verklighetsbeskrivningar som människor häver ur sig med enorm självsäkerhet. De ståndpunkter som jag stör mig på mest just nu kan formuleras något i stil med nedanstående:

"Det är eurons fel att ekonomin går åt helvete för Grekland och Irland. Den gemensamma valutan är död"

"Det är en väldigt kall och snöig vinter i Sverige, och det är ett tydligt bevis på den globala uppvärmningen är en gigantisk bluff"

"Om inte Sverige slutar släppa in invandrare så kommer vi bli en islamistisk teokrati snart"

"Med sin religionskritik visar Humanisterna tydligt hur de på stalinistiskt manér vill förbjuda religion och indoktrinera oss i vad vi ska tro på"

Dessa påståenden kan likna karikatyrer, men det är ibland skrämmande hur likt det är hur vissa människor uttrycker sig. Dessa ståndpunkter korresponderar vanligtvis till varsin dikotomi där meningsmotståndare placeras i en extremkategori för att man inte håller med om det som sägs.
Antingen är man för en total nedmontering av EMU eller så vill man förstöra den europeiska ekonomin. Antingen så förkastar man klimatforskarnas påståenden eller så är man en domedagsprofet som vill att vill att vi ska gå tillbaka till stenåldern. Antingen så stödjer man Sverigedemokraterna eller så gillar man islamistisk terror och kvinnoförtryck. Antingen så vill man låta religiösa organisationer husera fritt i samhället eller så vill man förbjuda folk från att ha religion.

Det är väldigt mänskligt att dela in världen i två sidor, men det är ofta så otroligt fel. Det är mödosamt att förklara att det ofta rör sig om en kontinuerlig skala där en mittenposition är den vettigaste. Eller att det finns en tredje position att ta. Eller att hela problemformuleringen är felaktig och att ingen av positionerna är rätt.
Det här är komplicerade frågor, de enkla tvärsäkra påståendena funkar helt enkelt inte. Nationalekonomi, klimatforskning, integration och sekularisering är väldigt invecklade ämnen som tar tid att reda ut. Man kan ägna långa diskussioner åt att förklara sambanden och visa på hur saker egentligen hänger ihop när man läser bortom medias rubriker. Man kan lägga ner massvis med energi på att undervisa allt det som ligger dolt och få folk att förstå den mångfasetterade verkligheten, bara för att dagen efter få samma enkla påståenden som ovan kastade i ansiktet igen.

För hur dumma ovanstående påståenden (och många fler därtill) än är så sprids de lätt för att de är enkla och de är snabba att föra fram. Detta ger sanningen en stor nackdel i att den är komplicerad och tar lång tid att förklara. Idiotmemerna har en fördel kortsiktigt, och för en insatt debattör resulterar det i ett enda sisyfosarbete att reda ut röran.
Ofta känner jag mig uppgiven och undrar om det är värt slitet att förklara samma saker om och om igen. Men faktum är att idiotmemerna orsakar samhället stor skada med sin framfart, och det finns ingen enkel lösning i att bekämpa dem. Så det är bara att hugga i igen.