Stycka upp Belgien

Att Belgien är ett offer för språkskillnader illustreras tydligt av att det separatistiska flamländska partiet NVA blev största parti i parlamentsvalet nyligen. Jag tycker det är något perverst över partier som riktar sig till vissa folkgrupper inom ett land istället för att rikta sig till alla medborgare, men det absolut värsta med detta är att det bekräftar det jag länge har hävdat: språkskillnader är det som orsakar mest uppdelning mellan människor i vår värld. Språkskillnader är långt starkare än religiösa, politiska, kulturella och även rasmässiga skillnader när det gäller att resa gränser mellan olika grupper, och det är det absolut största hotet mot visionen om en enad värld.

Belgien är en märklig konstruktion av två ganska jämnstarka språkgrupper där man försöker upprätthålla en nationskänsla baserad på... ja, vad? Att man råkar vara en nation? Nu vill många att det redan lilla landet ska delas i två ännu mindre för att de inte kommer överens med folk som talar ett annat språk. En viktig orsak sägs vara ekonomi då flamländarna beklagar sig över att deras pengar går till det fattigare Vallonien. Men det låter som ett genomskinligt argument då rika och fattiga människor finns i alla delar av Belgien och omfördelning sker även lokalt. Men då träder språkskillnaderna in på scenen och ger ett enkelt sätt att dela upp befolkningen i två distinkta grupper med etiketter för de enskilda individerna, och därefter kan gruppkonflikten blomma ut på allvar.

Jag har ett förslag på vad som ska göras med Belgien: stycka upp landet och ge till grannländerna. Vallonien ges till Frankrike, Flandern ges till Nederländerna, och den lilla tyskspråkiga biten i öster ges till Tyskland. Belgien som nation upphör att existera och inga nya nationer bildas i dess ställe.
Den svåraste frågan är vad som ska göras med Bryssel. Erfarenheter från Berlin och Jerusalem visar att det är en fruktansvärd idé att dela upp en storstad mellan två länder. Förmodligen borde Bryssel ges till Frankrike eftersom en majoritet av invånarna är fransktalande (vilket kan få den angenäma bieffekten att Frankrike till slut kan ge upp kravet på att Europaparlamentet måste flytta fram och tillbaka till Strasbourg).
Den stora fördelen med den här lösningen är att den gör att Europa får ett land mindre och därmed färre gränser.

Men den här lösningen är inte så sannolik eftersom det verkar oerhört svårt att få folk att ge upp nationell självständighet. Människor verkar obevekligt kräva att en nationalstat består om den en gång har funnits, och den enda förändring man kan tänka sig är att etablera fler nationalstater. Det bevisar åter hur nationalism är en stark mem som kan få människor att göra saker som de inte vinner något på.
Att små länder splittras i ännu mindre länder är en väldigt olycklig utveckling som leder till fler gränser, sämre rörlighet, ökad främlingsfientlighet, mer konfrontationistisk utrikespolitik och sämre levnadsstandard. Att kräva mer självständighet för fler regioner är inte den väg som Europa bör gå.

Jag tycker det är tragiskt nog att de skarpa gränserna mellan språkligt definierade nationer så gravt försvårar europeisk integration, men Belgien visar hur vanskligt det kan vara när en skarp språkgräns går rakt igenom ett land och tvingar samtliga medborgare att leva i en klumpig tillvaro där de måste lära sig två språk för att ens ta sig fram i sitt eget land, och därmed gör det jobbigare för dem att även lära sig omvärldens språk. Vi måste minimera den negativa effekt som språkskillnader har på mänsklighetens gemensamma utveckling, och detta utan att falla till nödlösningen med mer nationalism.