En bortkastad röst

Det sägs ofta att man inte ska rösta på ett utmanarparti till riksdagen eftersom om partiet inte klarar sig över fyraprocentsspärren så har man lagt en bortkastad röst. Detta argument används, medvetet och omedvetet, som ett kraftfullt vapen mot förändring och förnyelse inom parlamentet. De etablerade partierna har allt intresse av att hålla utmanare borta, och därför försöker de få oss att tro på "bortkastad röst"-argumentet.

Men det blir nästan värre när argumentet används av icke-engagerade människor som bara vill oss väl. Till att börja med är en enskild röst värd så oerhört lite att det blir löjligt att försöka skrämma med förlusten i att den skulle vara bortkastad. Vidare så är varje röst en tydlig opinionsyttring oavsett om den resulterar i representation eller inte. Att säga sin åsikt är aldrig ett slöseri. Det finns även viktiga gränser under 4% för partierna: 1% så kommer Valmyndigheten att leverera valsedlar nästa gång, 2,5% så utdelas statligt partistöd.
En annan poäng är att man inte gör så stor skillnad om man röstar på ett parti som garanterat kommer in i riksdagen. Det är när man hjälper ett parti att komma över spärren som man kan känna att ens röst placerats någonstans där den ger en förändring.
Fyraprocentsspärren är en vattendelare som får media att producera självuppfyllande profetior. Byfånepartiet SD är på väg att komma in i riksdagen utan att föra fram några vettiga förslag, och det beror inte heller på att de etablerade partierna misslyckats med att ge bra motförslag. Deras uppgång bygger helt på att opinionsmätningar visade att de kunde klara 4% varpå "bortkastad röst"-argumentet upphörde att gälla för dem. Om folk fortfarande trodde att SD inte hade en chans att komma in i riksdagen så skulle så också vara fallet.

Men överlag så är hela "bortkastad röst"-argumentet så vidrigt för att det vill få oss att ta avsteg från vad vi verkligen tycker till att rätta vårt ställningstagande efter vad andra tycker. Låt mig berätta vad en bortkastad röst egentligen är.
En bortkastad röst är att rösta på ett parti som säger en sak i valrörelsen och sedan gör raka motsatsen under mandatperioden. En bortkastad röst att rösta på ett parti som vill ha ditt stöd för att få behålla sina jobb men som sedan motarbetar dina möjligheter att utnyttja dina demokratiska rättigheter. En bortkastad röst är att rösta på ett parti du inte gillar för du har blivit lurad att tro att det är lönlöst att rösta på partiet du egentligen delar åsikter med. En bortkastad röst är att rösta på människor som våldför sig på vårt samhälle och sedan får dig att tro att du inte har några alternativ.

I dagens Sverige så är en röst på något av blocken det säkraste sättet att kasta bort sin röst. Du kommer att göda en arrogant politikerklass som tror att din röst är en signal att de får göra vad de vill med Sverige i fyra år. Därefter kommer de och ber om din röst igen, och anför enbart argumenten att motståndaren är värre och utmanarna är chanslösa.
Acceptera inte att bli behandlad som röstboskap på detta vis! I höstens val - rösta på vad du verkligen vill rösta på. Ge fan i allt snack om taktikröstning, strunta i analyser om vilka som tros komma in i riksdagen eller inte, rösta inte utifrån vad andra röstar, följ enbart din egen vilja. Om du gör ett ställningstagande som du känner dig tillfreds med så är din röst aldrig bortkastad.

Det eviga förtydligandet

Jag tycker det är väldigt modigt av Piratpartiet att lyfta frågan om absurda barnporrlagar i valrörelsen. Modigt därför att om man hanterar retoriken fel så kommer det sänka partiets chans att komma in i riksdagen. Som väntat så tvingas partiet göra ett förtydligande som är så självklart att det är löjligt, nämligen att man är emot barnporr.

Alla som försöker föra en vettig diskussion kring barnporr blir tvingade att göra detta förtydligande, vilket tydligt visar att det är idioterna som sätter agendan. Så här kommer mitt förtydligande:
Jag tycker att framställande av barnporr är ett grovt brott som måste bekämpas. Men detta betyder inte att jag tycker ändamålet helgar vilka medel som helst, något som vissa andra verkar tycka (Alf Svensson, I'm looking in your direction...).

Jag är emot tittförbud, teckningsförbud och andra former av tankeförbud. Jag är emot att begränsa byxmyndiga människors rätt att utöva sin sexualitet. Jag är emot att straffa människor som aldrig har bidragit till att skada ett barn. Jag är emot att kampen mot barnporr används som en ursäkt att censurera internet och avlyssna samtliga medborgare. Jag är även öppen för att diskutera rimligheten i att förbjuda innehavet av en viss information.
Det jag vill är att kampen ska inriktas på dem som begår övergreppen, och de som finansierar eller på annat sätt assisterar övergrepp. Därefter måste vi sluta med att godtyckligt göra folk till brottslingar. De extremauktoritära verktygen som används mot barnporr accepteras bara för att det är en isolerad företeelse. Om de användes i brottbekämpning i allmänhet så skulle vi leva i en fulländad polisstat och diktatur.

Så, har jag förtydligat mig nog nu? Övertygat dig om att jag inte är pedofil eller barnporrgluttare? Kan vi gå vidare till en sansad diskussion om hur lagar bör utformas? Bra!
Det är just när grova övergrepp diskuteras som det är extra viktigt att behålla lugnet och vettet. Att diskutera de galna barnporrlagarna är en smutsig och uppslitande kamp, men det måste göras.

Den bästa festivalen

Nu är jag tillbaka från ännu ett årligt äventyr på Emmabodafestivalen och jag kan åter konstatera att det är den bästa av de festivaler jag har besökt. Den är skönare, softare, friare och mer lössläppt än de andra. Det glädjer mig även att det går bra för den i dessa svåra tider för musikfestivaler. I år sålde Emmaboda slut, satte publikrekord och gick med vinst, så festivalens fortlevnad är just nu väldigt trygg.

I Svenska Dagbladet säger festivalgeneral Håkan Karlsson i en intervju (som jag inte hittat online): "En festival ska inte ha en massa säkerhetskontroller och onödiga visitationer. Festen är ju viktigast, och i Emmaboda känns den friare"
Han har helt rätt. Det finns nyanser i hur mycket frihet festivalerna ger sina besökare, och Emmabodas generositet verkar funka på alla nivåer. Det är en tillställning där ordningsvakterna är dina polare, och där ingen funktionär försöker rota igenom din väska eller hindra dig från att dricka öl framför scenen. Se och lär!

Dock vill jag utfärda en varning som kan låta aningen bakåtsträvande: Emmabodafestivalen riskerar att bli för stor. När jag åkte dit första gången var det 3000 besökare, i år var det 9000. Småfestivalskänslan riskerar att försvinna, och det tror jag är dåligt för att det kan sabba den sköna stämning som länge varit signumet för Emmaboda. När man är på en festival som är så liten att man kan räkna med att träffa samma människor vid flera tillfällen så blir stämningen mer familjär, alla är kompisar. Men när en festival blir större så blir allt mer anonymt, folk blir distanserade från varandra och inte lika öppna. Redan i år kunde jag känna att folk var mer reserverade och ovälkomnande mot en minglande främling som jag.
Snälla Vinterbadarna - få inte hybris. Låt Rassle stanna i växten och förbli en mysig kompisfest.

I övrigt vill jag bara ge beröm åt alla som deltog. Så snart jag orkar klippa ihop filmerna på min kamera så ska ni andra få se lite smakprov på dekadensen från de sydsmåländska skogarna.