Att åka fram och tillbaka till Åland över dagen utan att ens kliva i land är inte riktigt vad jag ser som ett nöje, men när detta var utflykten för hela familjen nyligen hängde jag ändå med. På en sådan båttur ser man svensk alkoholpolitik i praktiken.
Svenne Banan åker fram och tillbaka över dagen och släpar med sig ölflak och vodkaflaskor som man lika gärna kunde ha köpt i sin närmaste kvartersbutik. Istället fraktas last och människor över havet för att konsumenterna ska komma undan att lägga ut några skattekronor. Allt detta helt i onödan. Det vore intressant att räkna ihop siffror på hur stora utsläpp av koldioxid och svavel som orsakas av detta.
Folk slutar inte supa för att spriten i Sverige är dyr. De kommer bara att hitta mer omständliga, tidskrävande och miljöskadliga sätt att få tag på drickat. Svensk alkoholpolitik är ett misslyckande som ständigt pågår, men detta vägrar politikerna erkänna. De tror att minsta lättnad av restriktionerna på hemmaplan leder till katastrof, men allt de är rädda för pågår redan vid landets gränser, och på något sätt överlever vi det.
Visst köpte jag också med mig lite sprit. Inte för att sparade så mycket pengar på det, utan mer för att varje droppe alkohol jag konsumerar i Sverige som inte har passerat Systembolaget är ett politiskt statement i form av ett långfinger åt förmyndarpolitikerna, även om jag bär förhoppningen om att jag i framtiden ska slippa åka på oljebrännande booze-cruise.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar