Svensk alkoholpolitik är miljöfarlig

Att åka fram och tillbaka till Åland över dagen utan att ens kliva i land är inte riktigt vad jag ser som ett nöje, men när detta var utflykten för hela familjen nyligen hängde jag ändå med. På en sådan båttur ser man svensk alkoholpolitik i praktiken.

Svenne Banan åker fram och tillbaka över dagen och släpar med sig ölflak och vodkaflaskor som man lika gärna kunde ha köpt i sin närmaste kvartersbutik. Istället fraktas last och människor över havet för att konsumenterna ska komma undan att lägga ut några skattekronor. Allt detta helt i onödan. Det vore intressant att räkna ihop siffror på hur stora utsläpp av koldioxid och svavel som orsakas av detta.

Folk slutar inte supa för att spriten i Sverige är dyr. De kommer bara att hitta mer omständliga, tidskrävande och miljöskadliga sätt att få tag på drickat. Svensk alkoholpolitik är ett misslyckande som ständigt pågår, men detta vägrar politikerna erkänna. De tror att minsta lättnad av restriktionerna på hemmaplan leder till katastrof, men allt de är rädda för pågår redan vid landets gränser, och på något sätt överlever vi det.

Visst köpte jag också med mig lite sprit. Inte för att sparade så mycket pengar på det, utan mer för att varje droppe alkohol jag konsumerar i Sverige som inte har passerat Systembolaget är ett politiskt statement i form av ett långfinger åt förmyndarpolitikerna, även om jag bär förhoppningen om att jag i framtiden ska slippa åka på oljebrännande booze-cruise.

Hela världen måste följa New Yorks exempel

När det för det mesta tycks komma en strid ström av dåliga nyheter rörande politik så piggar det upp enormt att få höra om ett ordentligt framsteg som skett. Så var det med den goda nyheten om att könsneutrala äktenskap legaliseras i delstaten New York. Grattis alla lyckliga gaypar i The Big Apple!

Jag tror detta bäddar för fortsatt spridning av samkönade äktenskap i världen, för jag hoppas folk inser att kontroversen kring frågan är ett utslag av förbluffande idioti. Det här är inte en empirisk debatt, för nej-sidan åker på storspö hela tiden. Ett flertal länder och delstater världen över har införts könsneutral äktenskapslagstiftning, och ingenstans ifrån rapporteras om negativa konsekvenser för familjeliv eller för samhället i stort. Sverige har haft lagstiftningen i mer än två år nu. Har du märkt någon försämring?
Nej-sidans domedagspropaganda om allt hemskt som skulle hända är bara rakt ut fel! Detta är ett faktum som de inte kan dölja längre. De hittade på en massa skit för att skrämmas, och deras bluff är avslöjad.

Allt de har kvar är rena nonsensargument: att det skulle vara fel för att en sagobok från bronsåldern säger så, att det skulle vara fel för att det kränker folk i olikkönade äktenskap. Detta är ett politiskt kampanjläger som drivs av ren idioti, och de är villiga att spendera massvis med tid och miljontals dollar på att förstöra för andra människor utan att vinna något själva på det. Det är äckligt!

Vi ska inte vila efter segern i New York. Vi måste ta kampen vidare, och då kommer världsmetropolen NYC väl till nytta med sin kulturella och finansiella styrka.
Att sluta villkora äktenskap med sexuell läggning är en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter, och det måste göras i hela världen. Det är inte okej att kalla det något annat än äktenskap eller komma med andra avsteg från jämställdhet. Diskriminering utefter sexuell läggning är inte acceptabelt! Vi måste vara tydliga med att alla länder som ännu inte har könsneutrala äktenskap bryter mot mänskliga rättigheter, och detta måste vi säga rakt till dem, även om de är annars välordnade demokratiska grannländer till oss.
De valida argumenten är till 100% på vår sida, och när det görs uppenbart för alla så kommer segertåget för homosexuellas rättigheter att rulla vidare.

Bruna gardet på PI är inte den fria debattens väktare

Hahahahahahahahaha! Dagens asgarv! Jag har blivit blockad från att kommentera på Politiskt Inkorrekt. Mina pikar åt byfånerasisterna blev till slut nog, och efter hela två kommentarer ikväll för att bryta mönstret av total konsensus i inskränkthet som råder där så blev jag utsparkad.

Läsning på PI är en studie i lyteskomik. Där hänger grovt rasistiska människor, ni vet de där SD-väljarna som partiet helst inte vill associeras med. Jag har varit inne där några gånger tidigare och kommenterat saker, mest för att ge dem ett avbrott i sin lilla bubbla och få dem att inse att det finns folk som på allvar tycker annorlunda.
Visst, jag kan ha varit lite spydig några gånger, och jag kanske inte höll högsta saklighet alltid. Men jämfört med det genomsnittliga hånet och personangreppen som haglar där så var mina inlägg högst civiliserade. Dock uttryckte jag åsikter som de inte ville se på sin sajt, och då åkte jag ut.

Detta samtidigt som PI hyllar friandet av Geert Wilders som en seger för yttrandefrihet och öppen debatt. Hyckleriet och ironin är skrattretande.
Nej, jag menar inte att allmän yttrandefrihet ska gälla på en privat sajt. De var i sin fulla rätt att sparka ut mig. Men de ger inte något starkt exempel på de principer de säger sig stödja. De kunde ha låtit folk debattera mig och därefter se mina kommentarer drunkna i den stora mängden. Istället valde de det enkla alternativet att hantera en obekväm röst: tysta den.
PI främjar inte öppen debatt. De gillar yttrandefrihet när det gäller deras egna åsikter, annars är den mest till bekymmer.

Men det var nog lika bra det. Att debattera med lurkarna på PI är lika meningslöst som att dunka huvudet i en tegelvägg. Bäst att hålla sig borta från den freakshowen så man inte tappar tilltron till mänskligheten helt.

Internet är grundläggande infrastruktur

Mycket kan sägas om de vidriga förslagen från diverse makthavare om att folk ska stängas av från internet för sådant som illegal fildelning. I detta blogginlägg tänker jag dock argumentera för att vår tillgång till internet måste värnas inte bara politiskt utan också praktiskt.

Jag har nyligen haft en vecka utan internet-uppkoppling och blivit effektivt isolerad från resten av världen. Supportpersonalen på Com Hem ger olika besked varje gång man ringer dem, men eftersom det var modemet som var trasigt tänkte jag att man borde kunna gå ner på stan och köpa ett nytt. Icke då! Com Hem använder tydligen väldigt speciella modem som man inte får tag på hur som helst.
Vad som gjorde mig riktigt arg var det faktum att modemen fanns där i flera butiker, men de lämnas bara ut till kunder som tecknar nytt abonnemang. Jag var tvungen att vänta på att en apparat av exakt samma sort kom med posten från Härnösand.
Jag var alltså utan internet i en vecka helt och hållet i onödan! Något som Com Hem måste vara fullständigt medvetna om då de inte har ett arrangemang som gör att kunder kan byta trasiga modem hos återförsäljare.

Av en slump slutade mitt mobilabonnemang hos Telia att funka samma dag, så jag kunde inte använda internet i mobilen heller. Jag fick gå till en Teliabutik för att få veta att det var p.g.a. en missad faktura som kommit bort bland mina adressändringar på senare tid. De har skickat fakturan och påminnelser till min gamla adress och sedan prompt stängt av abonnemanget när de inte fått betalt.
Verkar detta okej? Låt mig ge ett förslag på alternativ lösning: de kunde ha skickat ett SMS med info till det berörda telefonnumret som uppenbarligen användes. Men något sådant kunde Sveriges största telebolag inte göra. De bara skickade mig papperspost och försökte inte använda den telefonservice de själva driver. Idiotiskt och nonchalant!
Jag förstår inte varför jag ens behöver få faktura i papperspost, det är ändå bara en rad siffror som ska matas in i internetbank, den infon skulle lätt få plats i ett SMS.
Nu har jag betalat fakturan, men elva dagar senare har mitt abonnemang inte kommit igång. Det är inte rimligt att det tar så lång tid. Men man kunde visst betala en extra avgift för att få igång abonnemanget snabbt. Jag gissar att väntetiden alltså är till för att lura folk på pengar, och så öppnar de abonnemanget med exakt samma procedur bara utan att vänta några dagar med att trycka "på".

När jag var utan internet kunde jag inte ägna mig åt mina studier, mitt arbetssökande eller mitt föreningsengagemang eftersom alla dessa aktiviteter är baserade på informationssökning och personkontakt över internet.
Vi måste sluta tänka på internet som en lyxvara, som något man ska vara glad att man har, som något man ska böna och be för att få tillbaka. Internet är grundläggande infrastruktur i dagens samhälle. Det är som el och vatten: det ska funka, hela tiden, och om det slutar funka så ska det åtgärdas omedelbart. Ingen i dagens Sverige skulle acceptera att vara utan el eller vatten i en vecka för att leverantörerna har slarviga och omständliga rutiner för att åtgärda fel. Det är inte okej att bemötas av okunnig supportpersonal, slöa reparatörer och långsamma papperspostleveranser.
Vi konsumenter måste ställa högre krav. Vi måste applicera den makt vi har i vår plånbok och få internetleverantörerna att inse att vi inte tolererar dålig service. Internet betyder så mycket för utvecklingen av dagens samhälle att vi inte får acceptera att underhållet av tekniken missköts.
Nästa gång du blir av med internet - ta till den attityd du skulle ta om du blev av med strömmen. Problem ska åtgärdas omedelbart, när än på dygnet och veckan som de inträffar. Ofrivilliga avstängningar från internet är ett hot mot vår demokrati och ekonomi, detta oavsett om de orsakas av ondsinta politiker som Nicolas Sarkozy eller av inkompetenta företag som Com Hem och Telia.

Men kudos till Max Hamburgerrestauranger vars Wi-Fi räddade mig från att bli galen.

Stockholm behöver mer tunnelbana och mindre Wennerholm

Den intervju med Christer Wennerholm som publicerades i fredagens SvD är en jävla freakshow. När divan äntligen kommit loss från semesterfirande och tvingas tala med media om de frågor han har som jobb och offentligt ansvar att sköta så drar han av ett påstående om att Stockholm ska bli en spårvagnsstad. Det är som en bisarr humorsketch i sin brutala enkelhet, för Wennerholm råkar ju vara ordförande i lobbygruppen "Spårvagnsstäderna". Han skulle knappast vara tydligare om sig själv om han så ställde sig på Hötorget och skrek allt vad han orkade fem gånger: "Jag är korrumperad!".

Det är inte acceptabelt att vi har ett trafiklandstingsråd som driver en intresseförening för ett visst trafikslag och därefter bedriver politik för att gynna detta trafikslag. När kollektivtrafiken ska byggas ut så måste utredningarna göras förutsättningslöst och får inte vara låsta vid viss transportteknik. Det trafikslag som kan leverera bästa kapacitet i förhållande till investeringen ska väljas.
Undersökningar från bl.a. KTH visar att tunnelbana är en mycket lönsam investering för samhället, och att en framsynthet som den när tunnelbanan började byggas på 1940-talet är precis vad vi behöver även nu för att lägga god grund för framtiden. Dessutom finns det en väldigt stark folklig opinion för utbyggd tunnelbana.
Allt detta viftar Wennerholm bort snabbt med inte mer än sin egen personliga uppfattning som motivering. Därmed ger han ett typexempel på den sorts politiker vi inte behöver - den sorten som drivs av envishet och tjurskallighet trots att man har verkligheten emot sig. Men för säkerhets skull ska han leta fel i KTH:s rapport för att ha något att hacka, vilket är mycket enklare än att producera något vettigt själv. Han säger att det inte finns någon spårutbyggnad som är lönsam. Vad fan menar han med det? Om så vore fallet skulle vi ju inte bygga spår alls. Ett obegripligt påstående i den form som det citerats.

Wennerholm bekräftar även sitt berömda citat "Tunnelbanan är färdigbyggd", ett påstående som kommer bli en klassiker i stil med "Internet är bara en fluga". Dock gäller byggstoppet bara på kort sikt, för Wennerholm säger att någon gång i framtiden när han har rullator kanske någon kommer att ändra hans beslut. Det låter därmed som att han är fast besluten att blockera tunnelbaneutbyggnad tills han går i pension, och mer än så behöver vi inte veta för att inse att vi måste sparka ut honom snarast möjligt.

Spårväg är ett bra sätt att ersätta bussar och skapa tvärförbindelser, men för att ge stark kapacitet i kollektivtrafiken behövs tunnelbana, och även om byggandet är dyrt så kommer investeringarna betala tillbaka sig. Mer tunnelbana är direkt nödvändig för Stockholms utveckling och framtid som världsmetropol, och för miljontals invånares livskvalitet. Vi får inte låta allt detta riskeras av en mans olämpliga föreningsengagemang.

Svenska Dagbladet har gjort ett föredömligt arbete med att lägga fram caset för tunnelbaneutbyggnad. Nu inväntar vi ödesdagen 21 juni då beslut ska tas om vilket trafikslag som ska dras till Nya Karolinska.

Är det okej att besvara en förolämpning med våld?

Som om inte den svenska slavauktionsdebatten redan var fullständigt urspårad så kommer nu en högst förbryllande och oroväckande debattartikel på SvD Brännpunkt, där den inte går att kommentera så jag får göra det här.

Den handlar på en dom från Sundsvall där en mörkhyad skolpojke dömts för misshandel efter att ha slagit en annan pojke som försökte tvinga honom att spela negerslav i ett rollspel. Artikelförfattarna menar att domen är en orättfärdig kränkning av den mörkhyade pojken.

Jag kan inte några detaljer om domen annat än vad som presenteras i debattartikeln, men jag ställer mig högst frågande till vad artikelförfattarnas budskap är. Menar de att det var okej för pojken att slå någon som försökte få honom att spela negerslav?
Det ser verkligen så ut när man läser artikeln. Rätten har inte bedömt att pojken agerade i nödvärn, och då borde saken vara klar. Slår man någon som inte har använt fysiskt våld mot en så är det misshandel, oavsett vad för taskiga saker denne har sagt. Ord ska man besvara med ord, inte med våld.
Konsekvensen av vad debattartikeln säger skulle vara att det är okej att använda våld mot någon som förolämpar utifrån hudfärg.

Rätta mig om jag har uppfattat artikeln fel. För så som den ser ut nu är den en sanktionering av våld mot människor som använder det så skrämmande ordet "neger". "Hur rasism bemöts framöver blir något av en ödesfråga" avslutar artikelförfattarna, och jag vill starkt betona att våld inte bör vara ett legitimt bemötande. Samhällets principer om icke-våld förutom vid nödvärn måste bevaras. Det är inte okej att slå någon för att denne förolämpar.

Nationaldag - nej tack!

Idag är Sveriges nationaldag, och då är det meningen att jag ska vifta med en gammal kristen korstågssymbol för att jag på grund av livets nycker på gott och ont råkar leva i ett visst land och att jag ska uppleva samhörighet med människor jag inte känner enbart för att vi bor inom samma godtyckligt definierade gränser allt medan jag ska hylla vår icke-valda företrädare.

Nej tack, jag avstår!

Nationalism har jag fått nog av för länge sedan. Det som är bra med Sverige firar jag året om, och det som är dåligt med Sverige bekämpar jag året om, men jag tänker inte okritiskt hylla hela fadderrullan på samma gång en viss dag om året. Att det sedan är moraltanter och rasister som mest högljutt säger sig vara Sveriges banérförare fyller på rejält i den negativa vågskålen för mig.
Den som vill bygga sin identitet kring en nationalitet är fri att göra så, men tro inte att ni kan påtvinga mig samma sak. Försök inte lura i mig att nationalkänsla är en sammanbindande kraft, då dess exkluderande natur i själva verket splittrar världen i stycken. Jag tänker inte fira slumpen att ett visst gäng människor är ägda av samma stat inom den territoriella fålla som historien uppställt. Mänskligheten är en, och jag är kosmopolit.
Värden är däremot universella och inte bundna till av geografiska gränser. Låt oss instifta en Frihetens Dag, då kommer jag fira som besatt.