Många av de bloggare jag läser för att jag instämmer i de flesta av deras politiska åsikter är väldigt negativa till EU. De anser att unionen är en politisk katastrof och att den borde läggas ner, eller att Sverige borde lämna den. Då jag själv hyser mycket positiva känslor för byggandet av en europeisk union blir jag i många diskussioner hårt ansatt och blir kallad naiv och lurad. Därför ska jag försöka klarlägga orsakerna till mitt ställningstagande.
I grunden handlar det om att jag vill riva ner gränser. Jag är starkt emot all form av nationalism och jag vill göra slut på den imaginära uppdelningen av mänskligheten. Jag drömmer om en värld där varje individ är fri att bo och leva var som helst så länge man vill, och där alla kan resa och handla obehindrat. Det är långt till en sådan värld, men jag tycker att ett bra steg på vägen är att riva ner gränserna inom Europa. På denna splittrade kontinent som så länge varit nationalismens offer så kan vi nu röra oss allt mer fritt, och det är en liberalisering som jag gillar skarpt.
I många av dessa länder kan vi även njuta av bekvämligheten att använda samma valuta, men jag ska i ett senare inlägg klarlägga mitt ställningstagande för euron.
Något jag också bryr mig om är att freden i Europa blir permanent, vilket är en rejäl skillnad mot tidigare sekel. Man ska vara rejält historielös om man tar dagens fred för given. EU-motståndare skrattar ofta åt fredsargumentet då de tycker det är långsökt att t.ex. ett rättsligt samarbetsavtal skulle vara skillnaden mellan fred eller en fullskalig tysk invasion. Men långsiktig fred skapas genom många små steg som var för sig kanske inte räddar några liv, men summan av dem är att det knyter ett ömsesidigt beroende mellan staterna. Det är inte fel att länder är beroende av varandra, tvärtom, det är så fred skapas bättre än genom terrorbalans. Positiv inverkan är bättre än hot om negativ inverkan. Handel ger mer fred än kärnvapen. EU är en garant för att konflikter i Europa inte utvecklas längre än käbbel på toppmöten.
Men visst kommer det från Bryssel mycket lagstiftning som inte passar en liberalt sinnad person. Jag behöver knappast ta några exempel på knasiga frihetinskränkande förslag som pumpas ut från de styrande organen. Jag tror att det finns en enkel förklaring till detta: de människor som sitter på höga poster i EU är de regleringkåta människorna. De som ser lagstiftning som ett giltigt vapen för att bekämpa saker de inte gillar. De som hellre lägger sig i än låter bli.
EU lider alltså av samma problem som poltiken i stort, fast kanske i högre grad. Vi måste byta ut dessa människor. Det är svårt eftersom de försvarar sina egna positioner genom att motarbeta reformer som skulle göra något åt det demokratiska underskottet. Men det måste göras för att vi ska få ut det bästa av EU.
Rösta i parlamentsvalen är det första steget, och jag är ett år i efterhand väldigt nöjd med min röst på Piratpartiet. Men vi måste även byta ut regeringarna i våra hemländer till mer frihetsfrämjande politiker, för det är dessa som styr ministerrådet och kommissionen. På alla nivåer måste vi byta ut de auktoritära mot de liberala. Först då kan alla fördelar av EU:s gränsrivning kombineras med en större politisk frihet.
Så lägg av med den överdrivna pessimismen och "lägg ner skiten"-attityden. EU erbjuder en fantastisk möjlighet att göra världen lite öppnare, bara vi orkar arbeta på det.
Själv så ska jag strax iväg på en liten resa till Berlin och Gdańsk, två städer som för 20 år sedan låg bakom Järnridån, och som jag nu kan resa till utan att visa upp vare sig pass eller innehållet av min resväska. Tyvärr måste jag fortfarande hantera tre olika valutor och det finns restriktioner på hur mycket sprit jag får ta med mig hem. Det finns saker kvar att göra.
onsdag 21 juli 2010
Sluta stjäla våra pengar, Copyswede!
Newsflash! Folk bränner allt färre CD-skivor. Det känns inte som något chockerande, att lägga information på plastskivor känns så 2007. Jag har själv bränt min sista CD för länge sedan. Fenomenet i stort kallas teknisk utveckling, och är högst naturligt. Men detta får ändå ett nyhetsvärde i att inkomsten från kassettavgiften på brännskivor minskar.
Upphovsrättslobbyn gnäller som vanligt över att de inte kan fortsätta tjäna pengar på samma sätt som förut, men istället för att anpassa sig till verkligheten så kräver de utökade straffavgifter på ny teknik. Det är alltså öppen teknikfientlighet det handlar om, och nu vill de att vi ska betala pengar till dem när vi köper våra mobiltelefoner.
Det här handlar alltså om att vi tvingas betala en avgift för en handling som vi möjligtvis, men inte säkerligen, använder tekniken till. Jag har själv inget piratat material på min mobil men Copyswede, som indrivningsorganisationen ifråga heter, vill ändå ha pengar från mig när jag köper en ny mobil.
Det här är helt sjukt. De klarar inte av att hantera ett teknikskifte på den fria marknaden, utan har istället lurat politikerna att lägga en obligatorisk avgift för vad man potentiellt kan göra med ny teknik. Det här går att dra många steg till om man så önskar. De kan kräva avgift på högtalare, för de kan ju möjligtvis spela piratad musik. De kan kräva avgift på skrivpapper och bläck, för det skulle ju kunna användas till att skriva ut upphovsrättskyddade böcker. När kommer Evian och kräver avgift på platsflaskor som kranvatten kan hällas upp i?
Det finns ingen måtta på hur många gånger musikindustrin vill ha betalt för samma produkt.
Det finns ingen måtta på hur långt de är beredda att gå för att få det lagstiftat att de ska tjäna pengar oavsett hur verkligheten ser ut.
Det här måste stoppas. Per Gessle och Orup har inte rätt att få pengar för att jag köper ny teknik. Avgifter ska tas ut för något man faktiskt gör, inte något man kanske gör. Vi behöver politiker som svarar Copyswedes orimliga krav med att ge dem ett långfinger upp i ansiktet. Jag vet vad jag ska rösta på för att få det att hända.
Upphovsrättslobbyn gnäller som vanligt över att de inte kan fortsätta tjäna pengar på samma sätt som förut, men istället för att anpassa sig till verkligheten så kräver de utökade straffavgifter på ny teknik. Det är alltså öppen teknikfientlighet det handlar om, och nu vill de att vi ska betala pengar till dem när vi köper våra mobiltelefoner.
Det här handlar alltså om att vi tvingas betala en avgift för en handling som vi möjligtvis, men inte säkerligen, använder tekniken till. Jag har själv inget piratat material på min mobil men Copyswede, som indrivningsorganisationen ifråga heter, vill ändå ha pengar från mig när jag köper en ny mobil.
Det här är helt sjukt. De klarar inte av att hantera ett teknikskifte på den fria marknaden, utan har istället lurat politikerna att lägga en obligatorisk avgift för vad man potentiellt kan göra med ny teknik. Det här går att dra många steg till om man så önskar. De kan kräva avgift på högtalare, för de kan ju möjligtvis spela piratad musik. De kan kräva avgift på skrivpapper och bläck, för det skulle ju kunna användas till att skriva ut upphovsrättskyddade böcker. När kommer Evian och kräver avgift på platsflaskor som kranvatten kan hällas upp i?
Det finns ingen måtta på hur många gånger musikindustrin vill ha betalt för samma produkt.
Det finns ingen måtta på hur långt de är beredda att gå för att få det lagstiftat att de ska tjäna pengar oavsett hur verkligheten ser ut.
Det här måste stoppas. Per Gessle och Orup har inte rätt att få pengar för att jag köper ny teknik. Avgifter ska tas ut för något man faktiskt gör, inte något man kanske gör. Vi behöver politiker som svarar Copyswedes orimliga krav med att ge dem ett långfinger upp i ansiktet. Jag vet vad jag ska rösta på för att få det att hända.
måndag 19 juli 2010
Festivalpolitik
Nyss hemkommen från Arvikafestivalen. Jag skaffar mig min årliga dos av campingdekadens, och ser lite sjysta band också om tiden räcker till.
Kul att se att även Piratpartiet var representerat på campingen i ett enkelt men nog så synligt camp vilket gav en skön känsla av att PP är bland folket. Med tanke på hur många människor som bar lila pins så var satsningen en framgång. Detta till skillnad från SSU, Ung Vänster och Alliansen som hade påkostade tält inne på festivalområdet som gav mig en känsla av distanserat etablissemang.
Det har slagit mig att en festival är ett mikrokosmos av politik. Det är ett samhälle som byggs upp där människor ska leva med varandra och förses med nödvändigheter som mat, vatten, transporter, sjukvård m.m. Det behövs sättas upp regler för att det inte ska urarta i kaos och misär. Men det finns precis som i samhället i stort olika grader i hur mycket regler man tvingar på folk.
Glasflaskeförbudet sympatiserar jag med efter att en gång på Roskilde trampat på en glasbit som gick rätt igenom skosulan och upp i foten på mig, så vakterna får gärna konfiskera glasflaskor som de hittar. Men att preventivt genomsöka packningen på alla som anländer till campingen känns som en integritetskränkning som inte är befogad. Att checka in på en festival ska inte vara som att gå igenom säkerhetskontrollen på O'Hare International. Funktionären som grävde igenom min ryggsäck såg nöjd ut när hon lyfte fram min necessär och tog min nagelsax, men hon missade min Leatherman som låg i samma fack.
Väl inne på campingen går ytterligare regler att notera. En kompis till mig tog på sig en gorillamask för skojs skull och blev inom en minut beordrad att ta av den eftersom man inte får dölja ansiktet. Det råder totalt burkaförbud på festival.
Ett förbud mot bilbatterier, på oklara grunder, begränsade möjligheten att ha rejäla discon på egen hand. I år har flera festivaler även dragit till med ett okynnesförbud mot vuvuzelor, bara för att det kanske hade blivit ett nytt störningsmoment (som om det inte redan fanns rejält med det). Sambatågsförbud har jag stött på tidigare också, vilket nog tar löjlighetspriset.
Lyckligtvis var Arvika inte lika kinkiga i år med restriktioner på partytält vilket förra året fick folk att sitta och stekas i solskenet, helt i onödan.
Sedan så är det alltid trist att se hetsjakten på lugna haschrökare och minderåriga folkölsdrickare, men jag kan givetvis inte lasta festivalen för att de låter polisen upprätthålla den skeva svenska lagstiftningen.
Arvika har sagt sig vilja könskvotera artisterna nästa år för att få den magiska 50/50-uppställningen. Jag tycker som vanligt att sådant är en dålig idé eftersom det kommer att resultera i att bra musiker ratas eftersom de har fel kön. Artister ska bokas efter kvaliteten på deras musik, inte efter vad för genitalier de har.
Medan Arvika uppvisar vissa auktoritära tendenser som riskerar att förvärras så hoppas jag att min andra festivaltur för året, till Emmaboda, ska bli mer liberal. Emmaboda skulle kunna sälja slut på att marknadsföra sig enbart med sloganen "Hos oss får du dricka medhavd alkohol när du ser på konsert". Har man väl en gång stått och avnjutit sin medhavda öl framför en spelning där, och sett hur väl det funkar att ha camping och scener på samma område, så är det svårt att förstå varför fascistfestivalerna i resten av Sverige envisas med att visitera alla som ska kolla på konsert. Love you forever, Emmaboda!
Precis som i samhället i stort tycker jag att man på festival ska vara sparsam med förbuden. Låt folk vara fria att leva ut sin festival på det viset de tycker är bäst. Ha gott om funktionärer och ordningsvakter på plats som kan bedöma när ett ingripande är befogat. Men låt bli att sätta upp en massa godtyckliga restriktioner "bara för säkerhets skull". Festivalbesökare klarar trots bersusning att ta hand om sig själva och varandra förvånansvärt bra.
Kul att se att även Piratpartiet var representerat på campingen i ett enkelt men nog så synligt camp vilket gav en skön känsla av att PP är bland folket. Med tanke på hur många människor som bar lila pins så var satsningen en framgång. Detta till skillnad från SSU, Ung Vänster och Alliansen som hade påkostade tält inne på festivalområdet som gav mig en känsla av distanserat etablissemang.
Det har slagit mig att en festival är ett mikrokosmos av politik. Det är ett samhälle som byggs upp där människor ska leva med varandra och förses med nödvändigheter som mat, vatten, transporter, sjukvård m.m. Det behövs sättas upp regler för att det inte ska urarta i kaos och misär. Men det finns precis som i samhället i stort olika grader i hur mycket regler man tvingar på folk.
Glasflaskeförbudet sympatiserar jag med efter att en gång på Roskilde trampat på en glasbit som gick rätt igenom skosulan och upp i foten på mig, så vakterna får gärna konfiskera glasflaskor som de hittar. Men att preventivt genomsöka packningen på alla som anländer till campingen känns som en integritetskränkning som inte är befogad. Att checka in på en festival ska inte vara som att gå igenom säkerhetskontrollen på O'Hare International. Funktionären som grävde igenom min ryggsäck såg nöjd ut när hon lyfte fram min necessär och tog min nagelsax, men hon missade min Leatherman som låg i samma fack.
Väl inne på campingen går ytterligare regler att notera. En kompis till mig tog på sig en gorillamask för skojs skull och blev inom en minut beordrad att ta av den eftersom man inte får dölja ansiktet. Det råder totalt burkaförbud på festival.
Ett förbud mot bilbatterier, på oklara grunder, begränsade möjligheten att ha rejäla discon på egen hand. I år har flera festivaler även dragit till med ett okynnesförbud mot vuvuzelor, bara för att det kanske hade blivit ett nytt störningsmoment (som om det inte redan fanns rejält med det). Sambatågsförbud har jag stött på tidigare också, vilket nog tar löjlighetspriset.
Lyckligtvis var Arvika inte lika kinkiga i år med restriktioner på partytält vilket förra året fick folk att sitta och stekas i solskenet, helt i onödan.
Sedan så är det alltid trist att se hetsjakten på lugna haschrökare och minderåriga folkölsdrickare, men jag kan givetvis inte lasta festivalen för att de låter polisen upprätthålla den skeva svenska lagstiftningen.
Arvika har sagt sig vilja könskvotera artisterna nästa år för att få den magiska 50/50-uppställningen. Jag tycker som vanligt att sådant är en dålig idé eftersom det kommer att resultera i att bra musiker ratas eftersom de har fel kön. Artister ska bokas efter kvaliteten på deras musik, inte efter vad för genitalier de har.
Medan Arvika uppvisar vissa auktoritära tendenser som riskerar att förvärras så hoppas jag att min andra festivaltur för året, till Emmaboda, ska bli mer liberal. Emmaboda skulle kunna sälja slut på att marknadsföra sig enbart med sloganen "Hos oss får du dricka medhavd alkohol när du ser på konsert". Har man väl en gång stått och avnjutit sin medhavda öl framför en spelning där, och sett hur väl det funkar att ha camping och scener på samma område, så är det svårt att förstå varför fascistfestivalerna i resten av Sverige envisas med att visitera alla som ska kolla på konsert. Love you forever, Emmaboda!
Precis som i samhället i stort tycker jag att man på festival ska vara sparsam med förbuden. Låt folk vara fria att leva ut sin festival på det viset de tycker är bäst. Ha gott om funktionärer och ordningsvakter på plats som kan bedöma när ett ingripande är befogat. Men låt bli att sätta upp en massa godtyckliga restriktioner "bara för säkerhets skull". Festivalbesökare klarar trots bersusning att ta hand om sig själva och varandra förvånansvärt bra.
söndag 11 juli 2010
Littorin straffas för icke-brott
Visserligen förnekar Littorin att han har köpt sex, men det hindrar inte lynchmobben från att gå igång med full kraft mot en misstänkt person, precis som Tant Gredelin ville, även om hon inte kunde tänka sig att det skulle vara mot en av hennes ministerkollegor.
Men för argumentationens skull låt oss anta att han är skyldig. Vad innebär det?
Min första reaktion var en axelryckning och ett rungande "So what?". Sexköp är ett icke-brott. Littorin har inte skadat en enda människa (jag hör inte "Anna, 30" gråta ut om hur illa behandlad hon blev). Littorin har tillsammans med en myndig samtyckande människa begått en sexuell handling som inte godkänns av en feministisk och kristen lobby. Brottet är av samma karaktär som om han för hundra år sedan blivit ertappad med homosexuellt umgänge. Framtidens människor kommer att skratta åt att det ens var kriminellt.
Men visst bör en högt uppsatt partifunktionär följa lagen oavsett hur idiotisk den är. Ändå tycker jag väldigt synd om Littorin. Han har haft ett oerhört krävande arbete, är mitt i en uppslitande vårdnadstvist, har blivit jagad av media, och blir nu lynchad för ett moralbrott vilket leder till att alla hans närmsta vänner tar avstånd från honom.
Någonstans önskar jag att detta kan leda till ett uppvaknande inom regeringen. Efter att ha presenterat en "utvärdering" av sexköpslagen, som är så pinsamt osaklig och vinklad att den skulle blivit grovt underkänd om den var en akademisk uppsats, så blir nu en minister anklagad för sexköp vilket visar en gång för alla att sexköpare kan vara en person som inte bara är normal och hygglig utan även mitt i regeringens egna led. Kan detta leda till att vissa inom alliansen börjar fundera på varför de är under ett statsfeministiskt ok? Nu borde lagen sättas under press som aldrig förr.
Tyvärr så kommer det nog inte att ske någon borgerlig eftertanke, är min realistiska bedömning. Regeringen kommer att försöka tiga ihjäl detta, vilket inkluderar en total utfrysning av Littorin. Så mycket prestige har lagts i sexköpslagstiftningen att om en tidigare vän och kollega måste offras så kommer så att göras.
Vuxenmobbning för att bevara en morallag - aldrig tidigare har svensk politik sjunkit så lågt.
Men för argumentationens skull låt oss anta att han är skyldig. Vad innebär det?
Min första reaktion var en axelryckning och ett rungande "So what?". Sexköp är ett icke-brott. Littorin har inte skadat en enda människa (jag hör inte "Anna, 30" gråta ut om hur illa behandlad hon blev). Littorin har tillsammans med en myndig samtyckande människa begått en sexuell handling som inte godkänns av en feministisk och kristen lobby. Brottet är av samma karaktär som om han för hundra år sedan blivit ertappad med homosexuellt umgänge. Framtidens människor kommer att skratta åt att det ens var kriminellt.
Men visst bör en högt uppsatt partifunktionär följa lagen oavsett hur idiotisk den är. Ändå tycker jag väldigt synd om Littorin. Han har haft ett oerhört krävande arbete, är mitt i en uppslitande vårdnadstvist, har blivit jagad av media, och blir nu lynchad för ett moralbrott vilket leder till att alla hans närmsta vänner tar avstånd från honom.
Någonstans önskar jag att detta kan leda till ett uppvaknande inom regeringen. Efter att ha presenterat en "utvärdering" av sexköpslagen, som är så pinsamt osaklig och vinklad att den skulle blivit grovt underkänd om den var en akademisk uppsats, så blir nu en minister anklagad för sexköp vilket visar en gång för alla att sexköpare kan vara en person som inte bara är normal och hygglig utan även mitt i regeringens egna led. Kan detta leda till att vissa inom alliansen börjar fundera på varför de är under ett statsfeministiskt ok? Nu borde lagen sättas under press som aldrig förr.
Tyvärr så kommer det nog inte att ske någon borgerlig eftertanke, är min realistiska bedömning. Regeringen kommer att försöka tiga ihjäl detta, vilket inkluderar en total utfrysning av Littorin. Så mycket prestige har lagts i sexköpslagstiftningen att om en tidigare vän och kollega måste offras så kommer så att göras.
Vuxenmobbning för att bevara en morallag - aldrig tidigare har svensk politik sjunkit så lågt.
torsdag 8 juli 2010
Grön förvirring om ungdomsförbund
Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm skriver idag på SvD ett debattinlägg där hon kritiserar... ja, vad är det hon kritiserar egentligen? Hon berömmer de borgerliga ungdomsförbunden för deras liberala flyktingpolitik (tre av de fyra förbunden är för fri invandring) men sedan orerar hon över hur dumt det är att detta inte stämmer överens med moderpartiernas politik. Det hon nyss berömde kallar hon i fortsättningen vid den nedsättande bedömningen "låtsaspolitik", som om ungdomsförbundens förslag bara är på låtsas när de skiljer sig från moderpartiets. Hon menar även att utifrån de olika ställningstaganden som görs så är det hyckleri att ungdomsförbunden uppmanar folk att rösta på moderpartierna.
Vad vill Maria Ferm egentligen säga med detta? Jag får bara fram två möjliga budskap ur denna märkliga text: 1. Det är fel av ungdomsförbunden att ha nog så lovvärda visioner om dessa skiljer sig från moderpartiets, 2. Ungdomsförbunden måste sluta uppmana folk att rösta på moderpartierna.
Punkt 1 förtar ganska mycket poängen med ett ungdomsförbund, nämligen att stå för förnyelse och driva på moderpartiet i nya riktningar. Att Ferm tycker det är något bra att Grön Ungdom tycker exakt som Miljöpartiet känns inte som något att skryta med då det mest verkar som att förbundet bara är en likriktad utväxt av partiet. Det är viktigt att ett ungdomsförbund kan ta konflikter med sitt moderparti för att få igenom förändringar.
Punkt 2 är trots det ovan nämnda inte speciellt trolig. Folk går med i ett visst ungdomsförbund för att det tillhör det parti som passar dem bäst, om än inte perfekt. Att då inte uppmana folk att rösta på moderpartiet, trots dess skavanker, låter inte troligt att någon engagerad person kommer att göra eftersom det kommer att lämna fältet öppet för partier man tycker är sämre.
Det är ett oerhört konstigt debattinlägg där Maria Ferm verkar skälla på folk som egentligen bara menar väl, och hon hyllar tanken på ett ungdomsförbund som är likriktat med moderpartiet. Jag hoppas verkligen hon kommer ut med förtydligande om vad hon egentligen menar, för om hennes budskap är vad jag har kommit fram till i ovanstående analys så är det en väldigt verklighetsfrämmande syn på vad ett ungdomsförbund är till för.
Vad vill Maria Ferm egentligen säga med detta? Jag får bara fram två möjliga budskap ur denna märkliga text: 1. Det är fel av ungdomsförbunden att ha nog så lovvärda visioner om dessa skiljer sig från moderpartiets, 2. Ungdomsförbunden måste sluta uppmana folk att rösta på moderpartierna.
Punkt 1 förtar ganska mycket poängen med ett ungdomsförbund, nämligen att stå för förnyelse och driva på moderpartiet i nya riktningar. Att Ferm tycker det är något bra att Grön Ungdom tycker exakt som Miljöpartiet känns inte som något att skryta med då det mest verkar som att förbundet bara är en likriktad utväxt av partiet. Det är viktigt att ett ungdomsförbund kan ta konflikter med sitt moderparti för att få igenom förändringar.
Punkt 2 är trots det ovan nämnda inte speciellt trolig. Folk går med i ett visst ungdomsförbund för att det tillhör det parti som passar dem bäst, om än inte perfekt. Att då inte uppmana folk att rösta på moderpartiet, trots dess skavanker, låter inte troligt att någon engagerad person kommer att göra eftersom det kommer att lämna fältet öppet för partier man tycker är sämre.
Det är ett oerhört konstigt debattinlägg där Maria Ferm verkar skälla på folk som egentligen bara menar väl, och hon hyllar tanken på ett ungdomsförbund som är likriktat med moderpartiet. Jag hoppas verkligen hon kommer ut med förtydligande om vad hon egentligen menar, för om hennes budskap är vad jag har kommit fram till i ovanstående analys så är det en väldigt verklighetsfrämmande syn på vad ett ungdomsförbund är till för.
onsdag 7 juli 2010
Your Freedom
Jag har höga förhoppningar på Liberal Democrats och deras ledare Nick Clegg ända sedan det brittiska valet för ett par månader sedan, och än så länge talar Clegg vackrare än jag trodde att någon europeisk politiker skulle göra inom överskådlig tid. Bara lyssna på honom i den här videon där han talar så enkelt men samtidigt så förtrollande skönt att jag får en liten crush för honom.
Den brittiska regeringen har alltså startat en hemsida där de ber om medborgarnas synpunkter om vilka lagar som ska avskaffas för att öka folkets frihet. Inte illa! Här har vi alltså en politiker som vill avskaffa lagar istället för att tvångsmässigt driva igenom nya, en politiker som inser att lagar kan vara ett problem och inte en universallösning. Jag hade nästan tappat hoppet om att sådana politiker fanns.
Clegg vill alltså göra upp med Labour-erans polisstatsbygge och istället återupprätta friheter i landet genom att minska statens inflytande, och han ber om folkets åsikter kring hur det ska gå till. Jag tror jag är kär...
Men visst är det bara vackra och artiga ord än så länge. Det kommer att vara upp till bevis ifall regeringen verkligen lyssnar på folket och levererar i form av konkreta handlingar. Men jag förblir än så länge optimistisk. Jag har registrerat mig på hemsidan och ska lämna mitt bidrag till hur Storbritannien kan bli ett bättre land. Förhoppningsvis kan det även smitta av sig på resten av världen. Nu återstår det bara att regeringen också skrider till verket, och i slutänden kommer Clegg att bedömas för vad han verkligen uträttar. Men just nu ser Storbritanniens framtid ljusare ut än på väldigt länge.
Den brittiska regeringen har alltså startat en hemsida där de ber om medborgarnas synpunkter om vilka lagar som ska avskaffas för att öka folkets frihet. Inte illa! Här har vi alltså en politiker som vill avskaffa lagar istället för att tvångsmässigt driva igenom nya, en politiker som inser att lagar kan vara ett problem och inte en universallösning. Jag hade nästan tappat hoppet om att sådana politiker fanns.
Clegg vill alltså göra upp med Labour-erans polisstatsbygge och istället återupprätta friheter i landet genom att minska statens inflytande, och han ber om folkets åsikter kring hur det ska gå till. Jag tror jag är kär...
Men visst är det bara vackra och artiga ord än så länge. Det kommer att vara upp till bevis ifall regeringen verkligen lyssnar på folket och levererar i form av konkreta handlingar. Men jag förblir än så länge optimistisk. Jag har registrerat mig på hemsidan och ska lämna mitt bidrag till hur Storbritannien kan bli ett bättre land. Förhoppningsvis kan det även smitta av sig på resten av världen. Nu återstår det bara att regeringen också skrider till verket, och i slutänden kommer Clegg att bedömas för vad han verkligen uträttar. Men just nu ser Storbritanniens framtid ljusare ut än på väldigt länge.
måndag 5 juli 2010
Lite ödmjukhet i valbåset, tack!
Många människor tar sitt röstande på alldeles för stort allvar. Jag försöker att se lite realistiskt på det istället. I höstens val så kommer just din röst att vara en av cirka sex miljoner. Det är en försvinnande liten andel, och sannolikheten är stor att den inte kommer att vara avgörande på något sätt. Den kommer bara öka på en siffra på något partis resultat men kommer förmodligen inte ha gjort någon skillnad. Du skulle kunna ha låtit bli att rösta och utgången hade blivit densamma. Din röst förändrar inte världen ett enda dugg.
Din röst är inte viktig. Det låter pessismistiskt men det är sanningen, och det är bra att inte försöka gömma sig för sanningen. Den som sitter och gör ett moget avgörande om var de ska lägga sin röst baserat på alla aspekter av politiken från kärnkraft till RUT-avdrag slösar sin tid eftersom en enskild persons röst inte kommer att påverka dessa frågor. Allt funderande och övervägande blir skrattretande löjligt på en individnivå. Visst är röstande viktigt på en kollektivnivå, men just du är inget kollektiv.
Men lyckligtvis kan man påverka politiken ändå. Det gör man genom opinionsbildning vänd mot kollektivet och politikerna. Man gör det i samtal med andra människor, i bloggande, i föreningsengagemang, i direkta manifestationer. Detta kan man göra när som helst, 24/7, när man än önskar. Många människor är inbillade att deras enda chans att påverka politiken är att lägga en meningslös röst vart fjärde år, och många av politikerna önskar säkert att folk fortsätter tro det. I själva verket så har man all chans att påverka i sin verklighet utanför vallokalen.
Det kanske låter som att jag vill avskräcka dig från att rösta, men det är absolut inte fallet. Att rösta är enkelt, kul och gratis. Det finns ingen god anledning att låta bli. En utebliven röst, liksom en blank, ignoreras helt. Seriöst, jag avskyr när folk röstar blankt som en slags protest. Alla skiter fullständigt i en blankröst, den särredovisas bara och hotar inga platser i riksdagen. Rösta hellre på Kalle Anka-partiet.
Så gå och rösta den 19 september, men ha inga illusioner om din rösts betydelse. Se det istället som att din röst bara är till för dig själv, att du har gjort ett ställningstagande. Gå sedan ut och förändra världen på riktigt.
Din röst är inte viktig. Det låter pessismistiskt men det är sanningen, och det är bra att inte försöka gömma sig för sanningen. Den som sitter och gör ett moget avgörande om var de ska lägga sin röst baserat på alla aspekter av politiken från kärnkraft till RUT-avdrag slösar sin tid eftersom en enskild persons röst inte kommer att påverka dessa frågor. Allt funderande och övervägande blir skrattretande löjligt på en individnivå. Visst är röstande viktigt på en kollektivnivå, men just du är inget kollektiv.
Men lyckligtvis kan man påverka politiken ändå. Det gör man genom opinionsbildning vänd mot kollektivet och politikerna. Man gör det i samtal med andra människor, i bloggande, i föreningsengagemang, i direkta manifestationer. Detta kan man göra när som helst, 24/7, när man än önskar. Många människor är inbillade att deras enda chans att påverka politiken är att lägga en meningslös röst vart fjärde år, och många av politikerna önskar säkert att folk fortsätter tro det. I själva verket så har man all chans att påverka i sin verklighet utanför vallokalen.
Det kanske låter som att jag vill avskräcka dig från att rösta, men det är absolut inte fallet. Att rösta är enkelt, kul och gratis. Det finns ingen god anledning att låta bli. En utebliven röst, liksom en blank, ignoreras helt. Seriöst, jag avskyr när folk röstar blankt som en slags protest. Alla skiter fullständigt i en blankröst, den särredovisas bara och hotar inga platser i riksdagen. Rösta hellre på Kalle Anka-partiet.
Så gå och rösta den 19 september, men ha inga illusioner om din rösts betydelse. Se det istället som att din röst bara är till för dig själv, att du har gjort ett ställningstagande. Gå sedan ut och förändra världen på riktigt.
Gravruna över Hultsfred
Det har tagit mig några dagar att hantera beskedet och det är därför jag skriver om detta först nu. När jag fick höra att årets Hultsfredsfestival blivit inställd så blev jag mest bara arg. Jag hade tjatat något rent oerhört för att hitta kompisar att åka dit med, och resultatet blev till sist att jag skämde ut mig, fick mina noga lagda festivalplaner förstörda, och ligger ute med 1500 spänn hos ett konkursbolag med dåliga utsikter om att få tillbaka dem. Sådant gör mig arg.
Men när jag lyckades se förbi de direkta effekterna på mig själv så infann sig en viss sorg.
Hultsfred var en institution, det var en synonym för festival, i en liga för sig själv under de bästa åren. Medan andra människor under senare tid blev djupt chockade när Michael Jackson dog eller när SAAB hotades av nedläggning så har min värsta chock nyligen infunnit sig när Hultsfredsfestivalen gick i konkurs.
Länge drömde jag om att träda in i festivalvärlden, och när det äntligen var dags 2005 så var det givetvis Hultsfred jag begav mig till. Där fick jag lära mig hur det funkade, och upptäckte att festivallivet inte var fullt så dekadent och lössläppt som jag hade hoppats på. Men jag fann mig allt mer tillrätta under kommande turer 2006 och 2007. Jag varvade med andra festivaler förstås, men Hultsfred kändes ändå som originalet. Det var där det började.
Man kan diskutera många anledningar till varför Hultsfred gick omkull, och det kan t.ex bero på att man inte lyckats behålla en trogen publik genom att inte hålla fast vid rocknischen och istället satsa på att tillfredsställa alla (även de som inte åker på festival) med sådant som stora hiphopbokningar. Sedan är det såklart konkurrensen med stadsfestivalerna som slår igenom. Många människor väljer idag Way Out West, Where The Action Is och Peace & Love (jag ser Peace & Love som en stadsfestival även om de lyckligtvis har en camping, vilket talar till deras fördel).
Personligen tycker jag den utvecklingen är tragisk. En riktig festival ska inte hållas på asfalten i en stad, utan bland träden i en skog. Man ska inte stanna kvar i civilisationen, man ska bilda en egen civilisation en vecka om året (endast understödd av en liten håla med järnvägsstation, livsmedelsbutik och systembolag). Jag förstår mig inte på folk som vill gå på en festival med ett töntigt engelskt namn som ordnas i ens egen stad så att man får gå hem och sova i sin egen säng. Jag är så mycket purist att jag anser att man ska kämpa sig tvärs över Sverige till en liten raggarby, slå upp tältet på en sunkig åker och dricka sig full på ljummen öl för att verkligen uppleva festival. Visst är det kul att gå på spelningar men det är ändå underordnat, för det är på campingen som den verkliga kulturen finns.
Jag tänker inte sura något mer över att Sveriges och min originalfestival dör (de kommer knappast resa sig igen efter det här fiaskot). Jag har redan styrt om mina planer till Arvika, och strax därefter min favorit Emmaboda. Dessa två skogsfestivaler uppvisar goda livstecken och jag hoppas att så förblir. Visserligen är inte festivalerna den fulländade orgie som de skulle kunna vara, men det är ändå så pass dekadent som man kan ha det på regelbunden basis i dagens Sverige.
Men när jag lyckades se förbi de direkta effekterna på mig själv så infann sig en viss sorg.
Hultsfred var en institution, det var en synonym för festival, i en liga för sig själv under de bästa åren. Medan andra människor under senare tid blev djupt chockade när Michael Jackson dog eller när SAAB hotades av nedläggning så har min värsta chock nyligen infunnit sig när Hultsfredsfestivalen gick i konkurs.
Länge drömde jag om att träda in i festivalvärlden, och när det äntligen var dags 2005 så var det givetvis Hultsfred jag begav mig till. Där fick jag lära mig hur det funkade, och upptäckte att festivallivet inte var fullt så dekadent och lössläppt som jag hade hoppats på. Men jag fann mig allt mer tillrätta under kommande turer 2006 och 2007. Jag varvade med andra festivaler förstås, men Hultsfred kändes ändå som originalet. Det var där det började.
Man kan diskutera många anledningar till varför Hultsfred gick omkull, och det kan t.ex bero på att man inte lyckats behålla en trogen publik genom att inte hålla fast vid rocknischen och istället satsa på att tillfredsställa alla (även de som inte åker på festival) med sådant som stora hiphopbokningar. Sedan är det såklart konkurrensen med stadsfestivalerna som slår igenom. Många människor väljer idag Way Out West, Where The Action Is och Peace & Love (jag ser Peace & Love som en stadsfestival även om de lyckligtvis har en camping, vilket talar till deras fördel).
Personligen tycker jag den utvecklingen är tragisk. En riktig festival ska inte hållas på asfalten i en stad, utan bland träden i en skog. Man ska inte stanna kvar i civilisationen, man ska bilda en egen civilisation en vecka om året (endast understödd av en liten håla med järnvägsstation, livsmedelsbutik och systembolag). Jag förstår mig inte på folk som vill gå på en festival med ett töntigt engelskt namn som ordnas i ens egen stad så att man får gå hem och sova i sin egen säng. Jag är så mycket purist att jag anser att man ska kämpa sig tvärs över Sverige till en liten raggarby, slå upp tältet på en sunkig åker och dricka sig full på ljummen öl för att verkligen uppleva festival. Visst är det kul att gå på spelningar men det är ändå underordnat, för det är på campingen som den verkliga kulturen finns.
Jag tänker inte sura något mer över att Sveriges och min originalfestival dör (de kommer knappast resa sig igen efter det här fiaskot). Jag har redan styrt om mina planer till Arvika, och strax därefter min favorit Emmaboda. Dessa två skogsfestivaler uppvisar goda livstecken och jag hoppas att så förblir. Visserligen är inte festivalerna den fulländade orgie som de skulle kunna vara, men det är ändå så pass dekadent som man kan ha det på regelbunden basis i dagens Sverige.
lördag 3 juli 2010
Morallagstiftning vs Verkligheten
Regeringens utredare föreslår höjda straff för sexköp, vilket var väntat eftersom utredningen inte hade tillåtits att kritisera lagen.
"Den nuvarande straffnivån för vissa fall av sexköp står inte i proportion till brottets allvar, enligt utredaren Anna Skarhed som lämnade över sitt betänkande till justitieminister Beatrice Ask (M) i dag"
Det brott vi talar om är alltså att ingå ett frivilligt avtal med en myndig människa om att mot betalning motta en tjänst som är laglig att utföra gratis. Det här är alltså det brott som nu ska kunna ge upp till ett års fängelse.
Sexköpslagen är en idiotisk morallag som trampar på all sans och vett rörande vuxna människors kontroll över sin egen sexualitet, och den måste avskaffas omedelbart.
Jag tänker inte gå in närmare på ämnet just nu utan hänvisar till Tianmis exemplariska analys.
"Den nuvarande straffnivån för vissa fall av sexköp står inte i proportion till brottets allvar, enligt utredaren Anna Skarhed som lämnade över sitt betänkande till justitieminister Beatrice Ask (M) i dag"
Det brott vi talar om är alltså att ingå ett frivilligt avtal med en myndig människa om att mot betalning motta en tjänst som är laglig att utföra gratis. Det här är alltså det brott som nu ska kunna ge upp till ett års fängelse.
Sexköpslagen är en idiotisk morallag som trampar på all sans och vett rörande vuxna människors kontroll över sin egen sexualitet, och den måste avskaffas omedelbart.
Jag tänker inte gå in närmare på ämnet just nu utan hänvisar till Tianmis exemplariska analys.
torsdag 1 juli 2010
Frihetsreformer
Alliansregeringen har ändå genomfört några liberala reformer, inte så många som jag hoppats, och det är osäkert om de väger upp den skada som gjorts på annat håll. Men vissa saker ska de ändå ha cred för, och en del av dessa är från och med idag 1 juli.
Värnplikten avskaffas, och den sista formen av statligt sanktionerat slaveri tas därmed bort. Jag har tidigare skrivit om varför det är löjligt att vara nostaligisk över denna feodala tradition, och inga kvalitetsargument kan dölja att de som argumenterar för återinförd värnplikt stödjer ett tvång som kränker myndiga människors frihet. Individen ska ha rätt att vägra att försvara staten, staten är nämligen till för individen och inte tvärtom.
Försvarsmakten försöker gå vidare genom att ta fram en missvisande och fascistoid "din mamma"-reklamkampanj. Löjligt.
Kårobligatoriet avskaffas, och därmed tvingas inte längre studenter att gå med i en intresseförening som de kanske inte är intresserade av. Kårerna måste nu släppa sin tidigare arrogans och börja aktivt jobba på att föra fram sitt existensberättigande, precis som intresseföreningar ska göra. Visst är det tufft när man har levt på ett statligt sanktionerat tvång i mer än ett sekel, men det är dags att möta verkligheten nu.
Senare i år kan vi se fram emot det slutliga avskaffandet av SJ:s tågmonopol då detta arroganta företag kommer tvingas lära sig hur en fri marknad fungerar (hint: man tvingar inte sina kunder att visa leg bara för att prissättningssystemet inte matchar efterfrågan). Tidigare har vi även sett apoteksmonopolets avskaffande och det är nu så självklart att kunna köpa huvudvärkstabletter på ICA som det borde vara.
Jag är optimistisk över att dessa förändringar ska bestå, för när frihetsreformer väl genomförts så känns de snart så självklara att det blir väldigt svårt att övertyga någon om att de ska dras tillbaka. Jag hoppas att utvecklingen fortsätter med att allt fler monopol och tvång avlivas så att tillvaron i Sverige blir såsom redan är brukligt i stora delar av världen.
Värnplikten avskaffas, och den sista formen av statligt sanktionerat slaveri tas därmed bort. Jag har tidigare skrivit om varför det är löjligt att vara nostaligisk över denna feodala tradition, och inga kvalitetsargument kan dölja att de som argumenterar för återinförd värnplikt stödjer ett tvång som kränker myndiga människors frihet. Individen ska ha rätt att vägra att försvara staten, staten är nämligen till för individen och inte tvärtom.
Försvarsmakten försöker gå vidare genom att ta fram en missvisande och fascistoid "din mamma"-reklamkampanj. Löjligt.
Kårobligatoriet avskaffas, och därmed tvingas inte längre studenter att gå med i en intresseförening som de kanske inte är intresserade av. Kårerna måste nu släppa sin tidigare arrogans och börja aktivt jobba på att föra fram sitt existensberättigande, precis som intresseföreningar ska göra. Visst är det tufft när man har levt på ett statligt sanktionerat tvång i mer än ett sekel, men det är dags att möta verkligheten nu.
Senare i år kan vi se fram emot det slutliga avskaffandet av SJ:s tågmonopol då detta arroganta företag kommer tvingas lära sig hur en fri marknad fungerar (hint: man tvingar inte sina kunder att visa leg bara för att prissättningssystemet inte matchar efterfrågan). Tidigare har vi även sett apoteksmonopolets avskaffande och det är nu så självklart att kunna köpa huvudvärkstabletter på ICA som det borde vara.
Jag är optimistisk över att dessa förändringar ska bestå, för när frihetsreformer väl genomförts så känns de snart så självklara att det blir väldigt svårt att övertyga någon om att de ska dras tillbaka. Jag hoppas att utvecklingen fortsätter med att allt fler monopol och tvång avlivas så att tillvaron i Sverige blir såsom redan är brukligt i stora delar av världen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)