Partiledarbytet i Piratpartiet är bra på många sätt. Till att börja med är jag glad att Rick håller sitt löfte om att inte sitta längre än fem år för att därmed inte låta personlig stagnation gå ut över partiet. Han gör ett strålande exempel på att förnyelse i ledarskapet av ett parti är något naturligt och behöver inte ske på grund av kris.
Självklart kommer vissa belackare försöka få det att låta som att Rick kliver av för att ta skulden för det dåliga valresultatet Sahlin-style. Men jag tror inte detta stämmer. Visserligen har många uppfattat Rick som en belastning på grund av hans många kontroversiella uttalanden som vissa menar har sabbat partiets valkampanj. Personligen tycker jag att Rick har haft rätt i så gott som allt han har sagt, det har bara kraschat totalt med aktuell medialogik då Rick ofta ligger åratal före den allmänna debatten i samhället. Han har helt enkelt sagt saker vid fel tillfällen till människor som inte förstår sig på dem, och sedan har detta blivit ammunition för PP:s fiender.
Rick är en utmärkt idéspruta och har gjort en enorm insats i och med att han grundade PP, men att driva partiet med en proper fasad och utan inre slitningar har uppenbarligen inte varit hans starka sida. Där tror jag att Anna Troberg kommer att passa fantastiskt. Hon är otroligt okontroversiell, verkar väga sina ord noga, och ger mig intrycket av att vara väldigt bra på att hantera människor. En person bättre lämpad för att driva vidare partiet hade inte gått att hitta. Och det är ett viktigt jobb: PP har ett oerhört tungt uppdrag som opinionsbildare i Sverige och folkvalda i EU.
Det glädjer mig slutligen att se att Rick går vidare som politisk evangelist - ett uppdrag som är perfekt för honom. Nu kommer han kunna ägna sig åt att göra det han är bäst: resa världen runt och sprida idéer. Jag tror att han kommer att gå till historien som en av de största visionärerna i svensk historia, och jag tackar honom redan för det och önskar lycka till i fortsättningen!
Visar inlägg med etikett Piratpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Piratpartiet. Visa alla inlägg
söndag 2 januari 2011
lördag 2 oktober 2010
Eftervalsanalys: Piratpartiet
Piratpartiet fick ett uruselt valresultat, ingen idé att förneka det.
Jag hade inte väntat mig att PP skulle komma in i riksdagen, men jag trodde att att 2% var en rimlig prognos och 1% var lätt inom räckhåll. Nu landade partiet på 0,65%, största parti utanför riksdagen vilket dock är en klen tröst. Symboliskt nog är siffran bara strax över resultatet 2006. Det är väldigt märkligt eftersom partiet som organisation har utvecklats massivt under dessa fyra år, men trots att man gått från okända nybörjare till allmänt känt EU-parti så har väljarstödet till riksdagen knappt ökat alls. Jag använder inte ordet "katastrof" än, jag väntar med det tills jag ser vad en riksdag utan PP orsakar för skada på samhället. Men det är en enorm besvikelse. Ett knytnävsslag och en spottloska i ansiktet på alla som jobbat hårt för partiet.
Varför gick det så här? Jag tror vi får inse att gammelmedia fortfarande är mäktigare än vi vill tro. Jag har flera gånger fått den ärligt menade frågan "Finns Piratpartiet fortfarande?". Väldigt märklig fråga tycker jag som följer med i bloggvärlden och ser att PP är mer aktivt än någonsin. Men syns man inte i de stora tidningarna och TV-kanalerna så är man under radarn för 95% av befolkningen. Det funkar inte att försöka komma in i riksdagen om man ignoreras av de stora etablerade nyhetsförmedlarna. Medieverkligheten har inte kommit speciellt långt.
Men inte ens på internet har vi kunnat äga i år. Jag har märkt att det finns en märklig samling troll som har gått i organiserad offensiv mot PP, de måste verkligen ha känt sig personligt hotade av möjligheten med pirater i riksdagen. Så de har använt sig av förlöjligande, guilt-by-association, gamla klyschor, samt rena lögner, och de har för det mesta kommit undan med det då de tappra pirater som har korrigerat felaktigheterna har varit för få. I den mån det har funnits en bild av PP så har den formats av våra fiender.
Väljarna blev inte lockade. Dels tror jag att folk är för invanda med det traditionella partisystemet, och man kan inte ta till sig ett parti som utformar sitt uppdrag annorlunda. Jag har lagt fram mängder av nyttokalkyler för att visa hur mycket vi hade att vinna på att rösta in PP, men detta har inte lyckats ta sig igenom det första filtret av "Man måste ha ett heltäckande program"-blockering som sitter stenhårt i folks politiska tänkande. Det gick aldrig in i folks huvuden att det fanns stora fördelar med en piratröst ändå.
I övrigt var alla för upptagna med att oroa sig för SD. Högst befogat, men det ledde till att många inte vågade rösta på annat än de etablerade partierna, och det framgick aldrig att en ordentlig offensiv av piratfrämjande skulle kunna ha hållit SD utanför riksdagen. Men ingen ville ta några risker, och det funkade inte, och nu har vi ett fascistiskt parti där vi skulle kunna ha haft ett liberalt istället.
Vart går vi härifrån? Vidare förstås.
Våra fiender har varit snabba att ta tillfället att dödförklara oss, men det är inget att än skitsnack, dålig journalistik och illa dold maffiapropaganda. Piratrörelsen har kanske stannat i växten, men det inte samma sak som att man är död!
Vi har tusentals engagerade medlemmar, två mandat i Europaparlamentet, och dussintals systerpartier världen över. Piratfrågor kommer att fortsätta tas upp, även om det känns kämpigt nu. Det har höjt röster för Falkvinges avgång, men det är fel väg att gå. Dels för att det inte skulle lösa några problem, dels för att en visionär som han är en av PP:s största tillgångar, även om han låter käften glappa vid fel tillfällen ibland.
Jag är inte säker på vad min relation till Piratpartiet blir i framtiden. Jag kommer att fortsätta vara medlem och stödja partiet ideologiskt på alla sätt jag kan, men inför valet 2014 får jag göra en bedömning om det är det bästa alternativet att satsa på eller om vi kanske har fått fram något ännu vassare.
Jag hade inte väntat mig att PP skulle komma in i riksdagen, men jag trodde att att 2% var en rimlig prognos och 1% var lätt inom räckhåll. Nu landade partiet på 0,65%, största parti utanför riksdagen vilket dock är en klen tröst. Symboliskt nog är siffran bara strax över resultatet 2006. Det är väldigt märkligt eftersom partiet som organisation har utvecklats massivt under dessa fyra år, men trots att man gått från okända nybörjare till allmänt känt EU-parti så har väljarstödet till riksdagen knappt ökat alls. Jag använder inte ordet "katastrof" än, jag väntar med det tills jag ser vad en riksdag utan PP orsakar för skada på samhället. Men det är en enorm besvikelse. Ett knytnävsslag och en spottloska i ansiktet på alla som jobbat hårt för partiet.
Varför gick det så här? Jag tror vi får inse att gammelmedia fortfarande är mäktigare än vi vill tro. Jag har flera gånger fått den ärligt menade frågan "Finns Piratpartiet fortfarande?". Väldigt märklig fråga tycker jag som följer med i bloggvärlden och ser att PP är mer aktivt än någonsin. Men syns man inte i de stora tidningarna och TV-kanalerna så är man under radarn för 95% av befolkningen. Det funkar inte att försöka komma in i riksdagen om man ignoreras av de stora etablerade nyhetsförmedlarna. Medieverkligheten har inte kommit speciellt långt.
Men inte ens på internet har vi kunnat äga i år. Jag har märkt att det finns en märklig samling troll som har gått i organiserad offensiv mot PP, de måste verkligen ha känt sig personligt hotade av möjligheten med pirater i riksdagen. Så de har använt sig av förlöjligande, guilt-by-association, gamla klyschor, samt rena lögner, och de har för det mesta kommit undan med det då de tappra pirater som har korrigerat felaktigheterna har varit för få. I den mån det har funnits en bild av PP så har den formats av våra fiender.
Väljarna blev inte lockade. Dels tror jag att folk är för invanda med det traditionella partisystemet, och man kan inte ta till sig ett parti som utformar sitt uppdrag annorlunda. Jag har lagt fram mängder av nyttokalkyler för att visa hur mycket vi hade att vinna på att rösta in PP, men detta har inte lyckats ta sig igenom det första filtret av "Man måste ha ett heltäckande program"-blockering som sitter stenhårt i folks politiska tänkande. Det gick aldrig in i folks huvuden att det fanns stora fördelar med en piratröst ändå.
I övrigt var alla för upptagna med att oroa sig för SD. Högst befogat, men det ledde till att många inte vågade rösta på annat än de etablerade partierna, och det framgick aldrig att en ordentlig offensiv av piratfrämjande skulle kunna ha hållit SD utanför riksdagen. Men ingen ville ta några risker, och det funkade inte, och nu har vi ett fascistiskt parti där vi skulle kunna ha haft ett liberalt istället.
Vart går vi härifrån? Vidare förstås.
Våra fiender har varit snabba att ta tillfället att dödförklara oss, men det är inget att än skitsnack, dålig journalistik och illa dold maffiapropaganda. Piratrörelsen har kanske stannat i växten, men det inte samma sak som att man är död!
Vi har tusentals engagerade medlemmar, två mandat i Europaparlamentet, och dussintals systerpartier världen över. Piratfrågor kommer att fortsätta tas upp, även om det känns kämpigt nu. Det har höjt röster för Falkvinges avgång, men det är fel väg att gå. Dels för att det inte skulle lösa några problem, dels för att en visionär som han är en av PP:s största tillgångar, även om han låter käften glappa vid fel tillfällen ibland.
Jag är inte säker på vad min relation till Piratpartiet blir i framtiden. Jag kommer att fortsätta vara medlem och stödja partiet ideologiskt på alla sätt jag kan, men inför valet 2014 får jag göra en bedömning om det är det bästa alternativet att satsa på eller om vi kanske har fått fram något ännu vassare.
torsdag 16 september 2010
Sista chansen
Det är dags att bli dramatisk. Riksdagsvalet 2010 kan vara sista chansen att rädda det öppna svenska samhället. Med de sittande partiernas iver att montera ner privatliv och rättssäkerhet så kommer vi kanske inte att känna igen oss i Sverige 2014. Fyra år är en lång tid, och efter kommande söndag så har man hela denna långa tid på sig att ångra sig om man röstar på politiker som angriper vår demokrati.
Vi kan titta lite på vad som händer inom kort tid efter valet. Den 28 september inleds rättegången mot The Pirate Bay i hovrätten, och i samband med det kommer förmodligen sympatierna för Piratpartiet att än en gång skjuta i höjden då folk ser att vi har ett rättssystem som skickar folk i fängelse och utdömer miljonböter för att ha skapat en sökmotor på internet. Men har man inte röstat på PP då så är det för sent, och man har 3 år och 351 dagar på sig att ångra sig, eller glömma bort alltihopa vilket riksdagspartierna hoppas på.
Senare är det dags för datalagringsdirektivet, ni vet den där lagen som tillåter staten att logga alla medborgares elektroniska kommunikation. Lagförslaget är redan färdigt, det har bara legat på is för att politikerna ville slippa diskutera det under valrörelsen, något som tyvärr också blev fallet. Det kommer inte dröja länge efter valet innan de tänker införa det med ursäkten att vi är så illa tvungna, något som är en ren lögn. Då kan man som väljare sitta och undra hur partier som kallar sig liberala och demokratiska kan skamlöst införa en övervakningsstat som är mer långtgående än den i Östblocket. Men har man väl röstat in dem i riksdagen så gör de vad de vill utan att du har något att säga till om, valet är ju över.
Fyra år är en väldigt lång tid, det är hemskt att behöva gå och ångra sig så länge.
Minns förra mandatperioden. Minns juni 2008 när folk i tusental stod utanför riksdagshuset och skrek ut sitt motstånd mot FRA-lagen. Minns hur regeringen struntade i folkets förtvivlan och röstade igenom lagen ändå, med vuxenmobbing som medel för att motarbeta den parlamentariska demokratin.
Många av dem som demonstrerade utanför riksdagen den gången kampanjar nu för samma partier som röstade igenom lagen, för de har blivit intalade att det inte finns några alternativ. Det är djupt tragiskt, och det gäller hela folket. Samma politiker som har svikit oss om och om igen under den senaste mandatperioden vill nu att vi ska rösta på dem en gång till. Om vi gör det så kommer demonstrationerna på den svarta måndagen att ha varit förgäves. Nu går politikerna igenom en hel valrörelse utan att behöva stå till svars för det de har gjort mot vår integritet, de kan lugnt prata pensioner och bensinskatt utan att granskas för att de har angripit grundläggande mänskliga rättigheter.
Titta på vad de sittande riksdagspartierna har gjort mot oss de senaste fyra åren. De har monterat ner våra friheter och rättigheter, och struntat fullständigt i våra protester. Nu när vi har chansen att göra dem arbetslösa så får vi inte falla för deras sagor och låta dem fortsätta. För om vi ger dem vårt förtroende igen så tar de det som en signal på att det var helt okej att köra över oss och att de gärna får göra det igen.
Vi behöver någon som håller ordning på politikerna. Vi behöver Piratpartiet i riksdagen för att bli behandlade som medborgare, och inte som en fårskock. Det finns oerhört mycket att förlora på att inte ha PP i riksdagen den kommande mandatperioden. Det är inte värt att chansa, vi ska inte lära oss den hårda vägen.
Det är nu det gäller. Point of no return. Sätt inte dina medborgerliga rättigheter på spel i fyra år. Försätt dig inte i en situation där du undrar om vi verkligen har vår demokrati kvar 2014. Låt dig inte bli sviken och förnedrad av politikerna som du gav ditt förtroende. Riskera inte att ångra dig bittert.
Rösta Pirat.
Vi kan titta lite på vad som händer inom kort tid efter valet. Den 28 september inleds rättegången mot The Pirate Bay i hovrätten, och i samband med det kommer förmodligen sympatierna för Piratpartiet att än en gång skjuta i höjden då folk ser att vi har ett rättssystem som skickar folk i fängelse och utdömer miljonböter för att ha skapat en sökmotor på internet. Men har man inte röstat på PP då så är det för sent, och man har 3 år och 351 dagar på sig att ångra sig, eller glömma bort alltihopa vilket riksdagspartierna hoppas på.
Senare är det dags för datalagringsdirektivet, ni vet den där lagen som tillåter staten att logga alla medborgares elektroniska kommunikation. Lagförslaget är redan färdigt, det har bara legat på is för att politikerna ville slippa diskutera det under valrörelsen, något som tyvärr också blev fallet. Det kommer inte dröja länge efter valet innan de tänker införa det med ursäkten att vi är så illa tvungna, något som är en ren lögn. Då kan man som väljare sitta och undra hur partier som kallar sig liberala och demokratiska kan skamlöst införa en övervakningsstat som är mer långtgående än den i Östblocket. Men har man väl röstat in dem i riksdagen så gör de vad de vill utan att du har något att säga till om, valet är ju över.
Fyra år är en väldigt lång tid, det är hemskt att behöva gå och ångra sig så länge.
Minns förra mandatperioden. Minns juni 2008 när folk i tusental stod utanför riksdagshuset och skrek ut sitt motstånd mot FRA-lagen. Minns hur regeringen struntade i folkets förtvivlan och röstade igenom lagen ändå, med vuxenmobbing som medel för att motarbeta den parlamentariska demokratin.
Många av dem som demonstrerade utanför riksdagen den gången kampanjar nu för samma partier som röstade igenom lagen, för de har blivit intalade att det inte finns några alternativ. Det är djupt tragiskt, och det gäller hela folket. Samma politiker som har svikit oss om och om igen under den senaste mandatperioden vill nu att vi ska rösta på dem en gång till. Om vi gör det så kommer demonstrationerna på den svarta måndagen att ha varit förgäves. Nu går politikerna igenom en hel valrörelse utan att behöva stå till svars för det de har gjort mot vår integritet, de kan lugnt prata pensioner och bensinskatt utan att granskas för att de har angripit grundläggande mänskliga rättigheter.
Titta på vad de sittande riksdagspartierna har gjort mot oss de senaste fyra åren. De har monterat ner våra friheter och rättigheter, och struntat fullständigt i våra protester. Nu när vi har chansen att göra dem arbetslösa så får vi inte falla för deras sagor och låta dem fortsätta. För om vi ger dem vårt förtroende igen så tar de det som en signal på att det var helt okej att köra över oss och att de gärna får göra det igen.
Vi behöver någon som håller ordning på politikerna. Vi behöver Piratpartiet i riksdagen för att bli behandlade som medborgare, och inte som en fårskock. Det finns oerhört mycket att förlora på att inte ha PP i riksdagen den kommande mandatperioden. Det är inte värt att chansa, vi ska inte lära oss den hårda vägen.
Det är nu det gäller. Point of no return. Sätt inte dina medborgerliga rättigheter på spel i fyra år. Försätt dig inte i en situation där du undrar om vi verkligen har vår demokrati kvar 2014. Låt dig inte bli sviken och förnedrad av politikerna som du gav ditt förtroende. Riskera inte att ångra dig bittert.
Rösta Pirat.
tisdag 14 september 2010
Rösta in en konstitutionsdomstol i riksdagen
Jag hoppas att jag nu klargjort varför det inte är ett problem att Piratpartiet inte har ett heltäckande program, då man inte är ute efter att ta makten utan enbart att komplettera övriga partier. Då uppstår såklart frågan: vad har PP att erbjuda?
Informationsrevolutionen erbjuder fantastiska möjligheter som politiker givetvis ska bejaka, men det handlar egentligen mest om att låta folk utnyttja möjligheterna fritt, det är inte så mycket som politiker kan tillföra där. Låt kreativiteten flöda och undvik onödiga restriktioner. Vad som PP däremot kan göra är det där som Göran Hägglund hela tiden pratar om men aldrig riktigt står för i praktiken: att se till att politikers inflytande har gränser.
En sådan viktig gräns går vid att läsa medborgarnas privata korrespondens. Att FRA har givits laglig rätt att avlyssna ej brottsmisstänkta människors internettrafik bryter tydligt mot Regeringsformen 2 kap 6 paragrafen, men det var inget som hindrade riksdagen från att rösta igenom lagen.
Sveriges grundlagar är en samling vackra ord, men inget som politikerna i praktiken måste lyda. Enskilda personer kan kallas upp till konstitutionsutskottet och få lite skäll, men om en majoritet av riksdagsledamöterna bestämmer sig för att köra över grundlagen så att det bara ryker om det, då finns det ingen som stoppar dem. Vi har ingen konstitutionsdomstol som kan hindra grundlagvidriga förslag, och att vi medborgare står och skriker utanför riksdagshuset spelar heller ingen roll. Faktum är att i dagens Sverige så kan en riksdagsmajoritet trampa på våra grundläggande friheter och rättigheter, och det finns inget som stoppar dem.
Vi behöver något som håller ordning på makthavarna, vi behöver en mekanism som hindrar dem från att bete sig hur som helst, något som stoppar dem från att röra de allra heligaste rättigheter vi har. Det är där Piratpartiet kommer in i bilden.
Med PP i riksdagen så kommer politiken att fortsätta i stort sett som vanligt, vård/skola/omsorg kommer att skötas och skattesatser kommer att debatteras fram och tillbaka. Men så fort någon regering får för sig att tafsa på medborgarnas grundläggande rättigheter så kommer PP att sätta stopp.
Om du röstar på PP så röstar du för en ordningsvakt i riksdagen som ska skydda din frihet från de människor som har störst möjlighet att förstöra den - politikerna. Det blir som att vi får en konstitutionsdomstol införd över en natt. Det är en garant för att en god grund i vår demokrati bevaras, varifrån all annan politik är en påbyggnad.
Läs Regeringsformen, läs Europakonventionen, läs FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Om du gillar vad som står där och tycker att det bästa för vår framtid vore om vi följde de orden, då är Piratpartiet det bästa alternativet att lägga din röst på.
Informationsrevolutionen erbjuder fantastiska möjligheter som politiker givetvis ska bejaka, men det handlar egentligen mest om att låta folk utnyttja möjligheterna fritt, det är inte så mycket som politiker kan tillföra där. Låt kreativiteten flöda och undvik onödiga restriktioner. Vad som PP däremot kan göra är det där som Göran Hägglund hela tiden pratar om men aldrig riktigt står för i praktiken: att se till att politikers inflytande har gränser.
En sådan viktig gräns går vid att läsa medborgarnas privata korrespondens. Att FRA har givits laglig rätt att avlyssna ej brottsmisstänkta människors internettrafik bryter tydligt mot Regeringsformen 2 kap 6 paragrafen, men det var inget som hindrade riksdagen från att rösta igenom lagen.
Sveriges grundlagar är en samling vackra ord, men inget som politikerna i praktiken måste lyda. Enskilda personer kan kallas upp till konstitutionsutskottet och få lite skäll, men om en majoritet av riksdagsledamöterna bestämmer sig för att köra över grundlagen så att det bara ryker om det, då finns det ingen som stoppar dem. Vi har ingen konstitutionsdomstol som kan hindra grundlagvidriga förslag, och att vi medborgare står och skriker utanför riksdagshuset spelar heller ingen roll. Faktum är att i dagens Sverige så kan en riksdagsmajoritet trampa på våra grundläggande friheter och rättigheter, och det finns inget som stoppar dem.
Vi behöver något som håller ordning på makthavarna, vi behöver en mekanism som hindrar dem från att bete sig hur som helst, något som stoppar dem från att röra de allra heligaste rättigheter vi har. Det är där Piratpartiet kommer in i bilden.
Med PP i riksdagen så kommer politiken att fortsätta i stort sett som vanligt, vård/skola/omsorg kommer att skötas och skattesatser kommer att debatteras fram och tillbaka. Men så fort någon regering får för sig att tafsa på medborgarnas grundläggande rättigheter så kommer PP att sätta stopp.
Om du röstar på PP så röstar du för en ordningsvakt i riksdagen som ska skydda din frihet från de människor som har störst möjlighet att förstöra den - politikerna. Det blir som att vi får en konstitutionsdomstol införd över en natt. Det är en garant för att en god grund i vår demokrati bevaras, varifrån all annan politik är en påbyggnad.
Läs Regeringsformen, läs Europakonventionen, läs FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Om du gillar vad som står där och tycker att det bästa för vår framtid vore om vi följde de orden, då är Piratpartiet det bästa alternativet att lägga din röst på.
söndag 12 september 2010
Komplettera med ambitioner
Den absolut vanligaste invändningen mot att rösta på Piratpartiet är något i stil med: "Man kan ju inte rösta på ett parti utan ett heltäckande program". Det var min egen första invändning när jag fick höra talas om partiet 2006. Det kommer som en ryggmärgsreflex från alla som är vana vid det traditionella partisystemet, och om man analyserar det lite närmare så inser man snart att reflexen är inte helt rationell.
Att ett parti har politik för alla områden betyder inte nödvändigtvis att det är bra på att hantera alla områden, så mycket förstår nog alla. Men de flesta människor tycker ändå att man ska kräva att partierna har något att säga om allt för att de ska kunna ta ett heltäckande ansvar när de tar makten. Detta stämmer utmärkt för de som aspirerar på att bilda regering, men det är något som PP inte gör. PP har inte för avsikt att ta ministerposter och styra landet. Istället har man som uttalat mål att utöva inflytande över en regering bestående av andra partier. Om ett parti bara har några procent i riksdagen så gör det inget om de inte har politik för allt.
En vanlig fortsättning av den tidigare nämnda invändningen är nämligen: "Man kan ju inte rösta på ett parti som tycker internetfrågor är viktigare än sjukvård". Detta är ett vanligt missförstånd som många människor framför med ilska. Men PP gör inte en sådan prioritering. Man erkänner helt enkelt att det finns andra partier som hanterar sjukvård och att man inte behöver ge sig in på det området.
Det kommer alltid att finnas partier som sköter vård/skola/omsorg etc. PP är inte här för att konkurrera ut dem och ersätta dem, PP är här för att komplettera dem. Informationspolitiska frågor ersätter inte vård/skola/omsorg, utan måste skötas parallellt. Det är vad de etablerade partierna har misslyckats med, och där har PP något att bidra med.
Sedan måste man fundera över var ens röst ger mest positiv förändring. När vi nu har två block som krälat mot mitten och bråkar högljutt om procent i budgeten men som i tysthet är överens om att bryta ner våra grundläggande friheter och rättigheter, då kan snart se att man kan göra större positiv förändring genom att rösta på ett fokusparti än om man röstar för att byta eller försvara regeringen.
Om PP kommer in i riksdagen så kommer vi att få en större förändring än om regeringen byts ut. Förändring i positiv riktning med en grupp människor med nya idéer, en vilja att ta tillvara den tekniska utvecklingens alla gåvor samtidigt som man bevarar medborgarnas privatliv, och ett orubbligt syfte att försvara vår demokrati och rättsstat från maktfullkomliga gammelpolitiker. Genom att ge PP en vågmästarställning så kommer vi att åstadkomma mer nytta för vårt samhälle än vad blocken lovar i form av pengar till utvalda grupper.
Slutligen måste man även tänka utanför Sveriges gränser. Om Reinfeldt sitter kvar eller kastas ut - omvärlden kommer att reagera med en axelryckning. Men om vi röstar in ett piratparti i vårt nationella parlament så kommer vi att väcka mycket intresse. Informationspolitiska frågor kommer att lyftas till en helt ny nivå på alla sidor av planeten. En röst på PP till riksdagen kommer att göra stordåd för utvecklingen i hela världen.
Lägg din röst där den gör mest nytta för Sverige och övriga världen. Det är inte hos partier med breda program och små ambitioner, utan ett parti med smalt program och stora ambitioner.
Att ett parti har politik för alla områden betyder inte nödvändigtvis att det är bra på att hantera alla områden, så mycket förstår nog alla. Men de flesta människor tycker ändå att man ska kräva att partierna har något att säga om allt för att de ska kunna ta ett heltäckande ansvar när de tar makten. Detta stämmer utmärkt för de som aspirerar på att bilda regering, men det är något som PP inte gör. PP har inte för avsikt att ta ministerposter och styra landet. Istället har man som uttalat mål att utöva inflytande över en regering bestående av andra partier. Om ett parti bara har några procent i riksdagen så gör det inget om de inte har politik för allt.
En vanlig fortsättning av den tidigare nämnda invändningen är nämligen: "Man kan ju inte rösta på ett parti som tycker internetfrågor är viktigare än sjukvård". Detta är ett vanligt missförstånd som många människor framför med ilska. Men PP gör inte en sådan prioritering. Man erkänner helt enkelt att det finns andra partier som hanterar sjukvård och att man inte behöver ge sig in på det området.
Det kommer alltid att finnas partier som sköter vård/skola/omsorg etc. PP är inte här för att konkurrera ut dem och ersätta dem, PP är här för att komplettera dem. Informationspolitiska frågor ersätter inte vård/skola/omsorg, utan måste skötas parallellt. Det är vad de etablerade partierna har misslyckats med, och där har PP något att bidra med.
Sedan måste man fundera över var ens röst ger mest positiv förändring. När vi nu har två block som krälat mot mitten och bråkar högljutt om procent i budgeten men som i tysthet är överens om att bryta ner våra grundläggande friheter och rättigheter, då kan snart se att man kan göra större positiv förändring genom att rösta på ett fokusparti än om man röstar för att byta eller försvara regeringen.
Om PP kommer in i riksdagen så kommer vi att få en större förändring än om regeringen byts ut. Förändring i positiv riktning med en grupp människor med nya idéer, en vilja att ta tillvara den tekniska utvecklingens alla gåvor samtidigt som man bevarar medborgarnas privatliv, och ett orubbligt syfte att försvara vår demokrati och rättsstat från maktfullkomliga gammelpolitiker. Genom att ge PP en vågmästarställning så kommer vi att åstadkomma mer nytta för vårt samhälle än vad blocken lovar i form av pengar till utvalda grupper.
Slutligen måste man även tänka utanför Sveriges gränser. Om Reinfeldt sitter kvar eller kastas ut - omvärlden kommer att reagera med en axelryckning. Men om vi röstar in ett piratparti i vårt nationella parlament så kommer vi att väcka mycket intresse. Informationspolitiska frågor kommer att lyftas till en helt ny nivå på alla sidor av planeten. En röst på PP till riksdagen kommer att göra stordåd för utvecklingen i hela världen.
Lägg din röst där den gör mest nytta för Sverige och övriga världen. Det är inte hos partier med breda program och små ambitioner, utan ett parti med smalt program och stora ambitioner.
måndag 19 juli 2010
Festivalpolitik
Nyss hemkommen från Arvikafestivalen. Jag skaffar mig min årliga dos av campingdekadens, och ser lite sjysta band också om tiden räcker till.
Kul att se att även Piratpartiet var representerat på campingen i ett enkelt men nog så synligt camp vilket gav en skön känsla av att PP är bland folket. Med tanke på hur många människor som bar lila pins så var satsningen en framgång. Detta till skillnad från SSU, Ung Vänster och Alliansen som hade påkostade tält inne på festivalområdet som gav mig en känsla av distanserat etablissemang.
Det har slagit mig att en festival är ett mikrokosmos av politik. Det är ett samhälle som byggs upp där människor ska leva med varandra och förses med nödvändigheter som mat, vatten, transporter, sjukvård m.m. Det behövs sättas upp regler för att det inte ska urarta i kaos och misär. Men det finns precis som i samhället i stort olika grader i hur mycket regler man tvingar på folk.
Glasflaskeförbudet sympatiserar jag med efter att en gång på Roskilde trampat på en glasbit som gick rätt igenom skosulan och upp i foten på mig, så vakterna får gärna konfiskera glasflaskor som de hittar. Men att preventivt genomsöka packningen på alla som anländer till campingen känns som en integritetskränkning som inte är befogad. Att checka in på en festival ska inte vara som att gå igenom säkerhetskontrollen på O'Hare International. Funktionären som grävde igenom min ryggsäck såg nöjd ut när hon lyfte fram min necessär och tog min nagelsax, men hon missade min Leatherman som låg i samma fack.
Väl inne på campingen går ytterligare regler att notera. En kompis till mig tog på sig en gorillamask för skojs skull och blev inom en minut beordrad att ta av den eftersom man inte får dölja ansiktet. Det råder totalt burkaförbud på festival.
Ett förbud mot bilbatterier, på oklara grunder, begränsade möjligheten att ha rejäla discon på egen hand. I år har flera festivaler även dragit till med ett okynnesförbud mot vuvuzelor, bara för att det kanske hade blivit ett nytt störningsmoment (som om det inte redan fanns rejält med det). Sambatågsförbud har jag stött på tidigare också, vilket nog tar löjlighetspriset.
Lyckligtvis var Arvika inte lika kinkiga i år med restriktioner på partytält vilket förra året fick folk att sitta och stekas i solskenet, helt i onödan.
Sedan så är det alltid trist att se hetsjakten på lugna haschrökare och minderåriga folkölsdrickare, men jag kan givetvis inte lasta festivalen för att de låter polisen upprätthålla den skeva svenska lagstiftningen.
Arvika har sagt sig vilja könskvotera artisterna nästa år för att få den magiska 50/50-uppställningen. Jag tycker som vanligt att sådant är en dålig idé eftersom det kommer att resultera i att bra musiker ratas eftersom de har fel kön. Artister ska bokas efter kvaliteten på deras musik, inte efter vad för genitalier de har.
Medan Arvika uppvisar vissa auktoritära tendenser som riskerar att förvärras så hoppas jag att min andra festivaltur för året, till Emmaboda, ska bli mer liberal. Emmaboda skulle kunna sälja slut på att marknadsföra sig enbart med sloganen "Hos oss får du dricka medhavd alkohol när du ser på konsert". Har man väl en gång stått och avnjutit sin medhavda öl framför en spelning där, och sett hur väl det funkar att ha camping och scener på samma område, så är det svårt att förstå varför fascistfestivalerna i resten av Sverige envisas med att visitera alla som ska kolla på konsert. Love you forever, Emmaboda!
Precis som i samhället i stort tycker jag att man på festival ska vara sparsam med förbuden. Låt folk vara fria att leva ut sin festival på det viset de tycker är bäst. Ha gott om funktionärer och ordningsvakter på plats som kan bedöma när ett ingripande är befogat. Men låt bli att sätta upp en massa godtyckliga restriktioner "bara för säkerhets skull". Festivalbesökare klarar trots bersusning att ta hand om sig själva och varandra förvånansvärt bra.
Kul att se att även Piratpartiet var representerat på campingen i ett enkelt men nog så synligt camp vilket gav en skön känsla av att PP är bland folket. Med tanke på hur många människor som bar lila pins så var satsningen en framgång. Detta till skillnad från SSU, Ung Vänster och Alliansen som hade påkostade tält inne på festivalområdet som gav mig en känsla av distanserat etablissemang.
Det har slagit mig att en festival är ett mikrokosmos av politik. Det är ett samhälle som byggs upp där människor ska leva med varandra och förses med nödvändigheter som mat, vatten, transporter, sjukvård m.m. Det behövs sättas upp regler för att det inte ska urarta i kaos och misär. Men det finns precis som i samhället i stort olika grader i hur mycket regler man tvingar på folk.
Glasflaskeförbudet sympatiserar jag med efter att en gång på Roskilde trampat på en glasbit som gick rätt igenom skosulan och upp i foten på mig, så vakterna får gärna konfiskera glasflaskor som de hittar. Men att preventivt genomsöka packningen på alla som anländer till campingen känns som en integritetskränkning som inte är befogad. Att checka in på en festival ska inte vara som att gå igenom säkerhetskontrollen på O'Hare International. Funktionären som grävde igenom min ryggsäck såg nöjd ut när hon lyfte fram min necessär och tog min nagelsax, men hon missade min Leatherman som låg i samma fack.
Väl inne på campingen går ytterligare regler att notera. En kompis till mig tog på sig en gorillamask för skojs skull och blev inom en minut beordrad att ta av den eftersom man inte får dölja ansiktet. Det råder totalt burkaförbud på festival.
Ett förbud mot bilbatterier, på oklara grunder, begränsade möjligheten att ha rejäla discon på egen hand. I år har flera festivaler även dragit till med ett okynnesförbud mot vuvuzelor, bara för att det kanske hade blivit ett nytt störningsmoment (som om det inte redan fanns rejält med det). Sambatågsförbud har jag stött på tidigare också, vilket nog tar löjlighetspriset.
Lyckligtvis var Arvika inte lika kinkiga i år med restriktioner på partytält vilket förra året fick folk att sitta och stekas i solskenet, helt i onödan.
Sedan så är det alltid trist att se hetsjakten på lugna haschrökare och minderåriga folkölsdrickare, men jag kan givetvis inte lasta festivalen för att de låter polisen upprätthålla den skeva svenska lagstiftningen.
Arvika har sagt sig vilja könskvotera artisterna nästa år för att få den magiska 50/50-uppställningen. Jag tycker som vanligt att sådant är en dålig idé eftersom det kommer att resultera i att bra musiker ratas eftersom de har fel kön. Artister ska bokas efter kvaliteten på deras musik, inte efter vad för genitalier de har.
Medan Arvika uppvisar vissa auktoritära tendenser som riskerar att förvärras så hoppas jag att min andra festivaltur för året, till Emmaboda, ska bli mer liberal. Emmaboda skulle kunna sälja slut på att marknadsföra sig enbart med sloganen "Hos oss får du dricka medhavd alkohol när du ser på konsert". Har man väl en gång stått och avnjutit sin medhavda öl framför en spelning där, och sett hur väl det funkar att ha camping och scener på samma område, så är det svårt att förstå varför fascistfestivalerna i resten av Sverige envisas med att visitera alla som ska kolla på konsert. Love you forever, Emmaboda!
Precis som i samhället i stort tycker jag att man på festival ska vara sparsam med förbuden. Låt folk vara fria att leva ut sin festival på det viset de tycker är bäst. Ha gott om funktionärer och ordningsvakter på plats som kan bedöma när ett ingripande är befogat. Men låt bli att sätta upp en massa godtyckliga restriktioner "bara för säkerhets skull". Festivalbesökare klarar trots bersusning att ta hand om sig själva och varandra förvånansvärt bra.
fredag 11 juni 2010
Piratpartister - ut på slagfältet!
Jag märker en enorm skillnad i diskussionerna kring Piratpartiet nu jämfört med förra året. När vi lyckades ta oss in i Europaparlamentet så regerade en bild av att PP är ett seriöst parti som tar upp viktiga aspekter av politiken och som det är en stor poäng i att rösta på. I år så verkar våra belackare dyka upp i enorma skaror. De skriker ur sig att PP är ett skämtparti, en bunt pajasar, en opålitlig och värdelös organisation. De drar upp gamla felaktiga anklagelser som "PP vill bara få tanka film gratis utan att upphovsmännen får betalt", påståenden som jag trodde hade motbevisats och utrotats ur debatten för länge sedan.
Det värsta är dock inte att vi blir bemötta av förolämpningar och lögner från folk som är för lata/envisa/dumma för att tillbringa tre minuter på vår hemsida och läsa vad partiet faktiskt står för. Det värsta är att dessa röster oftast får stå oemotsagda.
Förra året fanns mängder av pirater som omedelbart dök upp och korrigerade falska anklagelser och förklarade att det finns allvarliga problem i samhället som PP erbjuder en lösning på. Av någon anledning verkar dessa piratröster vara frånvarande. Belackarna kan sitta och skrocka tillsammans utan att någon bemöter dem. Det är då de som äger diskussionen, och eventuella åskådare kommer att ta intryck.
Hur kunde detta hända? Hur kunde piratnärvaron på internet minska så dramatiskt att debatten har sjunkit till en nivå som inte var värdig ens 2006?
Just nu är Sverigedemokraterna mest aktiva på nätet. Överallt dyker de upp med blågula profilbilder, skriver om "massinvandring" och "PK-eliten", säger sig vara Sveriges enda räddning undan en påstådd undergång, och hävdar envist att alla rasismanklagelser är en mediekonspiration. De går gärna till attack mot PP eftersom båda partierna kämpar om en vågmästarposition (och märkligt nog om samma väljare till viss del) och därför har de allt att vinna på att sänka PP.
Detta är givetvis en medveten astroturfing för att SD ska verka större än vad de egentligen är, men de lyckas förvånansvärt bra med att verka vara överallt på samma gång. Skillnaden mot PP förra året är att pirater i högre grad är artiga, vältaliga och resonerande, medan SD mest ägnar sig åt envis trollning av alla sidor som ens har ett kommentarsfält. Pirater är argumenterande, sverigedemokrater är aggressiva. De skäms inte för sig heller, eftersom det verkar som att mycket av det sociala stigmat i att vara sverigedemokrat har försvunnit.
Vi får inte låta dem äga det som borde vara PP:s hemmaarena: internet. Vi får inte ta skit på det här viset, då kommer vi att förlora röster. Alla pirater måste ut på slagfältet, omedelbart! Varje gång du ser något förolämpande eller lögnaktigt skrivet om Piratpartiet: svara! Vänta inte, hugg till direkt. Givetvis på ett sätt som visar att du är intelligentare än den som skrev anklagelsen. Var beredd på att bemöta även motargument. Stå för ditt ställningstagande och visa att du är en vettig människa.
Att vi lyckades argumentera trovärdigt i egenskap av vanliga människor gjorde att vi ägde internet förra året. Frånvaron av detta gör att vi förlorar opinionen i år. Det är dags att vinna tillbaka det som är vårt.
Det värsta är dock inte att vi blir bemötta av förolämpningar och lögner från folk som är för lata/envisa/dumma för att tillbringa tre minuter på vår hemsida och läsa vad partiet faktiskt står för. Det värsta är att dessa röster oftast får stå oemotsagda.
Förra året fanns mängder av pirater som omedelbart dök upp och korrigerade falska anklagelser och förklarade att det finns allvarliga problem i samhället som PP erbjuder en lösning på. Av någon anledning verkar dessa piratröster vara frånvarande. Belackarna kan sitta och skrocka tillsammans utan att någon bemöter dem. Det är då de som äger diskussionen, och eventuella åskådare kommer att ta intryck.
Hur kunde detta hända? Hur kunde piratnärvaron på internet minska så dramatiskt att debatten har sjunkit till en nivå som inte var värdig ens 2006?
Just nu är Sverigedemokraterna mest aktiva på nätet. Överallt dyker de upp med blågula profilbilder, skriver om "massinvandring" och "PK-eliten", säger sig vara Sveriges enda räddning undan en påstådd undergång, och hävdar envist att alla rasismanklagelser är en mediekonspiration. De går gärna till attack mot PP eftersom båda partierna kämpar om en vågmästarposition (och märkligt nog om samma väljare till viss del) och därför har de allt att vinna på att sänka PP.
Detta är givetvis en medveten astroturfing för att SD ska verka större än vad de egentligen är, men de lyckas förvånansvärt bra med att verka vara överallt på samma gång. Skillnaden mot PP förra året är att pirater i högre grad är artiga, vältaliga och resonerande, medan SD mest ägnar sig åt envis trollning av alla sidor som ens har ett kommentarsfält. Pirater är argumenterande, sverigedemokrater är aggressiva. De skäms inte för sig heller, eftersom det verkar som att mycket av det sociala stigmat i att vara sverigedemokrat har försvunnit.
Vi får inte låta dem äga det som borde vara PP:s hemmaarena: internet. Vi får inte ta skit på det här viset, då kommer vi att förlora röster. Alla pirater måste ut på slagfältet, omedelbart! Varje gång du ser något förolämpande eller lögnaktigt skrivet om Piratpartiet: svara! Vänta inte, hugg till direkt. Givetvis på ett sätt som visar att du är intelligentare än den som skrev anklagelsen. Var beredd på att bemöta även motargument. Stå för ditt ställningstagande och visa att du är en vettig människa.
Att vi lyckades argumentera trovärdigt i egenskap av vanliga människor gjorde att vi ägde internet förra året. Frånvaron av detta gör att vi förlorar opinionen i år. Det är dags att vinna tillbaka det som är vårt.
Piratpartiet är det enda liberala alternativet
Den absolut största anledningen till att jag röstar på Piratpartiet till riksdagen är för att det är det enda liberala parti som har en chans att komma in.
Tianmi: Unga liberaler röstar pirat.
HAX: Piratpartiet är ett frihetsparti.
Detta betyder inte att PP är ett högerparti! Den senaste mandatperioden under alliansregimen har gjort det mycket tydligt att höger och liberal inte är samma sak.
Det som gör att PP är liberalt är att det är det enda parti som står upp rakryggat för medborgarnas friheter och rättigheter, och som inte är beredda att kompromissa med detta. Det enda parti som formar sin politik utifrån principer istället för att vara beredda att använda statens makt till vad de än känner för. Det enda parti som vill skydda oss från paternalism och godtyckliga kränkningar.
Visst är inte PP:s program heltäckande, men det är på sätt och vis en styrka då det finns så många områden som de inte driver politik på, vilket passar profilen för ett liberalt parti. Men jag erkänner absolut att PP inte är det perfekta liberala parti jag önskar mig, men det är helt enkelt det bästa vi har då inget av partierna i sjuklövern (och absolut inte SD) värnar människors frihet.
Så för en person som vill att liberala värderingar ska styra politiken så är Piratpartiet det bästa parti att lägga sin röst och sin energi på i detta val.
Tianmi: Unga liberaler röstar pirat.
HAX: Piratpartiet är ett frihetsparti.
Detta betyder inte att PP är ett högerparti! Den senaste mandatperioden under alliansregimen har gjort det mycket tydligt att höger och liberal inte är samma sak.
Det som gör att PP är liberalt är att det är det enda parti som står upp rakryggat för medborgarnas friheter och rättigheter, och som inte är beredda att kompromissa med detta. Det enda parti som formar sin politik utifrån principer istället för att vara beredda att använda statens makt till vad de än känner för. Det enda parti som vill skydda oss från paternalism och godtyckliga kränkningar.
Visst är inte PP:s program heltäckande, men det är på sätt och vis en styrka då det finns så många områden som de inte driver politik på, vilket passar profilen för ett liberalt parti. Men jag erkänner absolut att PP inte är det perfekta liberala parti jag önskar mig, men det är helt enkelt det bästa vi har då inget av partierna i sjuklövern (och absolut inte SD) värnar människors frihet.
Så för en person som vill att liberala värderingar ska styra politiken så är Piratpartiet det bästa parti att lägga sin röst och sin energi på i detta val.
lördag 17 april 2010
Ett år sedan Pirate Bay-domen
På årsdagen av det svenska rättsväsendets största blunder någonsin så publicerar Rick Falkvinge en debattartikel på Aftonbladets hemsida. Artikeln plockades dock bort av redaktionen med ursäkten att den ska faktagranskas. Lyckligtvis finns artikeln att läsa på Ricks blogg.
Hela historien är märklig då Aftonbladet och faktagranskning är två begrepp som inte är så nära förknippade med varandra. Närmare bestämt publicerar Aftonbladet vad för skit som helst som kan förväntas sälja lösnummer och annonsplatser, och det där med att kolla fakta verkar man aldrig bry sig om. Jag har även sett många debattartiklar med uppenbara faktafel. Så fort en anti-pirat skriver en debattartikel så brukar den som regel drypa av faktafel eftersom de annars skulle ha svårt att få sina löjliga argument att låta vettiga för intelligentare organismer än fiskmåsar.
Någon måste alltså ha skrämt Aftonbladet till tystnad denna gång, och det är extra märkligt då Ricks artikel inte innehåller några nya avslöjanden och inget som skulle kunna klassas som förtal. Det är tydligen så upphovsrättsdebatten går till idag att kritiska röster tystas.
För övrigt så tappar Piratpartiet medlemmar dessa dagar. Svenska Dagbladet försöker få det att låta som en nyhet trots att det har varit högst väntat att många av dem som gick med i partiet i ren ilska över Pirate Bay-domen inte skulle förnya sitt medlemskap ett år senare.
Piratpartiet är trots detta väldigt stort, det kommer inte ta någon skada av varken medlemstapp eller kvällsblaskecensur. Det är nog snarare positivt att årsdagen uppmärksammas så vi kan få igång valrörelsen till det viktigaste svenska valet någonsin.
Själv står jag på piratsidan som aldrig förr.
Hela historien är märklig då Aftonbladet och faktagranskning är två begrepp som inte är så nära förknippade med varandra. Närmare bestämt publicerar Aftonbladet vad för skit som helst som kan förväntas sälja lösnummer och annonsplatser, och det där med att kolla fakta verkar man aldrig bry sig om. Jag har även sett många debattartiklar med uppenbara faktafel. Så fort en anti-pirat skriver en debattartikel så brukar den som regel drypa av faktafel eftersom de annars skulle ha svårt att få sina löjliga argument att låta vettiga för intelligentare organismer än fiskmåsar.
Någon måste alltså ha skrämt Aftonbladet till tystnad denna gång, och det är extra märkligt då Ricks artikel inte innehåller några nya avslöjanden och inget som skulle kunna klassas som förtal. Det är tydligen så upphovsrättsdebatten går till idag att kritiska röster tystas.
För övrigt så tappar Piratpartiet medlemmar dessa dagar. Svenska Dagbladet försöker få det att låta som en nyhet trots att det har varit högst väntat att många av dem som gick med i partiet i ren ilska över Pirate Bay-domen inte skulle förnya sitt medlemskap ett år senare.
Piratpartiet är trots detta väldigt stort, det kommer inte ta någon skada av varken medlemstapp eller kvällsblaskecensur. Det är nog snarare positivt att årsdagen uppmärksammas så vi kan få igång valrörelsen till det viktigaste svenska valet någonsin.
Själv står jag på piratsidan som aldrig förr.
söndag 29 november 2009
Sverigedemokraterna eller Piratpartiet
Det smärtar mig djupt att ens nämna Sverigedemokraterna och Piratpartiet i samma mening, men det finns en värdefull lärdom att dra när man ställer dem mot varandra. Det är två väldigt olika partier, och skillnaden är enorm när det gäller deras syn på demokrati och mänskliga rättigheter. Jag har mycket svårt att se hur någon kan stå och väga mellan dessa två partier i ett val, men uppenbarligen finns det folk som gör det. När PP skrällde i valet till Europaparlamentet så visade flera undersökningar att de hade tagit flest röster från SD. Flera kommentatorer menade att om inte PP hade ställt upp i valet så hade SD kommit in i parlamentet den här gången. Detta var för mig en stor överraskning, men en högst angenäm sådan.
Förklaringen står nog att finna i den alltid så betydelsefulla gruppen "arga unga män".Det finns många där som hyser ett förakt för sittande politiker och vill utnyttja sin röst till att ge en spark åt det man uppfattar som etablissemanget. På vilket sätt det sker kommer i andra hand. Ena dagen kan det handla om invandringsfrågan, andra dagen om fildelning. Det viktiga är att någon form av missnöje når fram till politikerna. Och det är just här som den viktiga lärdomen finns. Det mest effektiva sättet att hålla SD utanför riksdagen kan vara att fokusera debatten på informationspolitik. Det var vad som hände i EU-valet, och det kan göras igen. Om de arga unga männen blir tillräckligt upprörda kring piratfrågor så tas rampljuset från SD.
Fundera kring detta, alla ni som oroas över SD:s framfart. Personligen skulle jag se det som en vacker dubbelseger att få in PP och hålla SD utanför.
Förklaringen står nog att finna i den alltid så betydelsefulla gruppen "arga unga män".Det finns många där som hyser ett förakt för sittande politiker och vill utnyttja sin röst till att ge en spark åt det man uppfattar som etablissemanget. På vilket sätt det sker kommer i andra hand. Ena dagen kan det handla om invandringsfrågan, andra dagen om fildelning. Det viktiga är att någon form av missnöje når fram till politikerna. Och det är just här som den viktiga lärdomen finns. Det mest effektiva sättet att hålla SD utanför riksdagen kan vara att fokusera debatten på informationspolitik. Det var vad som hände i EU-valet, och det kan göras igen. Om de arga unga männen blir tillräckligt upprörda kring piratfrågor så tas rampljuset från SD.
Fundera kring detta, alla ni som oroas över SD:s framfart. Personligen skulle jag se det som en vacker dubbelseger att få in PP och hålla SD utanför.
onsdag 18 november 2009
Bojkott på en ofri marknad
Det finns ett antal stora medieföretag som just nu kämpar hårt för att montera ner rättssäkerhet, yttrandefrihet, budbärarimmunitet och rätten till ett privatliv, allt för att de ska kunna fortsätta tjäna pengar på en föråldrad affärsmodell.
Normalt funkar det så att om ett företag beter sig svinaktigt så bojkottar man dem tills de fattar att det de gör inte uppskattas av kunderna och de inser att de kommer att förlora pengar om de fortsätter. Detta för att pengar är det enda språk de fattar. Senaste exemplet är historien med Dole.
Men i fildelningsdebatten så är jag rädd att en bojkott inte funkar. Det är nämligen så att mediebolagen kan tolka både sjunkande och stigande inkomster till sin fördel.
Om vi bojkottar dem så kan de tolka det som att fildelning orsakar inkomstbortfallet, och lurar sedan sina nyttiga idioter, också kända som folkvalda politiker, att införa lagar som IPRED.
Om vi däremot fortsätter betala för deras tjänster så kan de tolka det som att lobbyingen för reppressiva lagar var helt rätt och att det är något de ska fortsätta med.
Upphovsrättsmaffian har visat att de inte klarar av (eller inte vill) försöka förstå orsaksmekanismerna mellan fildelning och deras inkomster. Vad än siffrorna säger tolkar de det som att de måste gå till hårdare angrepp mot sina kunder.
En bojkott funkar bara på en fri marknad, och situationen vi har nu är ett antal företag som genomdriver speciallagstiftning så att de kan få undantag från den normala konkurrensen. Som oftast när kapitalismen har problem så är det inte den fria marknaden, utan undantagen från den, som orsakar trubbel.
Enda sättet att lyckas med en bojkott vore genom att göra den enorm, global och välorganiserad. Annars får man inte fram budskapet. Jag har svårt att se att man skulle kunna åstadkomma en bojkott på den skalan som krävs.
Så det enda alternativet som återstår är att föra kampen på den politiska arenan. Det är därför jag röstar på Piratpartiet.
Normalt funkar det så att om ett företag beter sig svinaktigt så bojkottar man dem tills de fattar att det de gör inte uppskattas av kunderna och de inser att de kommer att förlora pengar om de fortsätter. Detta för att pengar är det enda språk de fattar. Senaste exemplet är historien med Dole.
Men i fildelningsdebatten så är jag rädd att en bojkott inte funkar. Det är nämligen så att mediebolagen kan tolka både sjunkande och stigande inkomster till sin fördel.
Om vi bojkottar dem så kan de tolka det som att fildelning orsakar inkomstbortfallet, och lurar sedan sina nyttiga idioter, också kända som folkvalda politiker, att införa lagar som IPRED.
Om vi däremot fortsätter betala för deras tjänster så kan de tolka det som att lobbyingen för reppressiva lagar var helt rätt och att det är något de ska fortsätta med.
Upphovsrättsmaffian har visat att de inte klarar av (eller inte vill) försöka förstå orsaksmekanismerna mellan fildelning och deras inkomster. Vad än siffrorna säger tolkar de det som att de måste gå till hårdare angrepp mot sina kunder.
En bojkott funkar bara på en fri marknad, och situationen vi har nu är ett antal företag som genomdriver speciallagstiftning så att de kan få undantag från den normala konkurrensen. Som oftast när kapitalismen har problem så är det inte den fria marknaden, utan undantagen från den, som orsakar trubbel.
Enda sättet att lyckas med en bojkott vore genom att göra den enorm, global och välorganiserad. Annars får man inte fram budskapet. Jag har svårt att se att man skulle kunna åstadkomma en bojkott på den skalan som krävs.
Så det enda alternativet som återstår är att föra kampen på den politiska arenan. Det är därför jag röstar på Piratpartiet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)