Bojkott på en ofri marknad

Det finns ett antal stora medieföretag som just nu kämpar hårt för att montera ner rättssäkerhet, yttrandefrihet, budbärarimmunitet och rätten till ett privatliv, allt för att de ska kunna fortsätta tjäna pengar på en föråldrad affärsmodell.
Normalt funkar det så att om ett företag beter sig svinaktigt så bojkottar man dem tills de fattar att det de gör inte uppskattas av kunderna och de inser att de kommer att förlora pengar om de fortsätter. Detta för att pengar är det enda språk de fattar. Senaste exemplet är historien med Dole.
Men i fildelningsdebatten så är jag rädd att en bojkott inte funkar. Det är nämligen så att mediebolagen kan tolka både sjunkande och stigande inkomster till sin fördel.

Om vi bojkottar dem så kan de tolka det som att fildelning orsakar inkomstbortfallet, och lurar sedan sina nyttiga idioter, också kända som folkvalda politiker, att införa lagar som IPRED.
Om vi däremot fortsätter betala för deras tjänster så kan de tolka det som att lobbyingen för reppressiva lagar var helt rätt och att det är något de ska fortsätta med.
Upphovsrättsmaffian har visat att de inte klarar av (eller inte vill) försöka förstå orsaksmekanismerna mellan fildelning och deras inkomster. Vad än siffrorna säger tolkar de det som att de måste gå till hårdare angrepp mot sina kunder.

En bojkott funkar bara på en fri marknad, och situationen vi har nu är ett antal företag som genomdriver speciallagstiftning så att de kan få undantag från den normala konkurrensen. Som oftast när kapitalismen har problem så är det inte den fria marknaden, utan undantagen från den, som orsakar trubbel.
Enda sättet att lyckas med en bojkott vore genom att göra den enorm, global och välorganiserad. Annars får man inte fram budskapet. Jag har svårt att se att man skulle kunna åstadkomma en bojkott på den skalan som krävs.

Så det enda alternativet som återstår är att föra kampen på den politiska arenan. Det är därför jag röstar på Piratpartiet.