En mindre debattstorm har blossat upp på Facebook-sidorna för Emmabodafestivalen och Festivalrykten efter att festivalens bandbokare Håkan Karlsson i en artikel i DN tydligt tar avstånd från tanken på att aktivt försöka åstadkomma en jämn könsfördelning bland de bokade artisterna. Detta gör vissa människor arga, särskilt de som vill att man ska betrakta tillvaron ur ett genusperspektiv.
En person som kallar sig feminist säger i en Facebook-diskussion följande: "Alltså han är ju dum i huvudet. Men jag är inte det minsta förvånad. Har för mig att jag bråkade med honom för tre år sedan. Han var en dryg vit heterosexuell hipstersnubbe [...] Hans uttalande sammanfattar ju typ allt som är fel i världen. [...] Jag vill sparka honom med 15 cm klackar rakt in i rövhålet".
Denna människa angriper alltså Håkan utifrån hans hudfärg och sexuella läggning, tycker att ett avståndstagande från könskvotering sammanfattar allt som är fel i världen och luftar sin önskan att utöva våld mot honom.
Är det sådant som föds ur svensk feminism anno 2011? Jag kan inte påstå att detta är representativt för alla feminister, men jag har många gånger märkt att de som är som mest engagerade i genusteori och feministpolitik är extremt hatiska och fientliga mot vem som än ifrågasätter deras idéer det allra minsta, och det är inte vackert att skåda när det läggs fram.
I artikeln uttrycker sig Håkan ganska plumpt och okänsligt, och jag gillar inte heller hans formuleringar. Men vid det här laget har jag vant mig vid att företrädare för Emmabodafestivalen kör sitt eget race och uttalar sig väldigt frispråkigt i media utan att tänka särskilt mycket på att vara till lags. Det är ingen spin-doctor som jobbar på det som kommer ur den festivalledningens munnar. Ofta känns det rätt soft, men ibland blir det det dumt. Men de principer som Håkan lägger fram står jag bakom.
Motreaktionerna drar fram ganska intetsägande klyschor om att festivalerna måste "ta sitt ansvar" och "visa goda normer", men det är bara tomt prat. Kärnfrågan är oerhört enkel: antingen låter man kön vara ett kriterium när man bokar artister, eller så gör man det inte. Det finns inga mellanting. Antingen är artistens attribut mellan benen en faktor när man bokar eller så är det inte det. Emmaboda, och lyckligtvis de flesta andra citerade festivaler, väljer den senare vägen.
Festivaler måste inte känna sig tvungna att agera politisk opinionsbildare såsom många vill hävda, men om man ändå väljer att se det hela politiskt så tycker jag detta är exakt vad man ska sträva efter. Min dröm angående jämställdhetspolitik är ett samhälle där kön inte påverkar vilket bemötande en individ får. Länge var jag naiv och trodde att det är denna tanke som feminister strävar efter, men jag känner allt mer att detta inte stämmer. Feministerna som väsnas mest är besatta om tanken på ett 50/50-samhälle där alla grupper i alla sammanhang har en jämn könsfördelning, och kvotering ses som en legitim metod för att åstadkomma detta. De inser inte att jämn könsfördelning är något som kommer långsiktigt av att kön inte tillåts vara en faktor, utan de vill istället fuska sig fram till ett resultat som ser bra ut men som egentligen åstadkommits av könsdiskriminering i dess renaste form.
Att Emmabodafestivalen tar avstånd från könskvotering och könsdiskriminering ser jag som mycket hedervärt, och min kärlek till den festivalen växer sig bara starkare. Feministerna däremot hotar med bojkott. Det gör de rätt i, dels för att konsumentmakt är bästa sättet att visa sitt missnöje med en kommersiell aktör, men också för att jag gillar tanken på att slippa dem på Emmaboda nästa år. Festivalen har haft ett stort tryck i biljettförsäljningen de senaste åren och kommer troligtvis sälja slut nästa år också, så en bojkott kommer inte ha någon annan effekt än att vi som åker dit slipper ett gäng jobbiga könsdiskrimineringshetsare.
Alla radikalfeminister och genusteoretiker - strunta gärna i att åka till Emmaboda! Jag och alla andra könskvoteringsvägrare kommer ha det jättekul där utan er nästa år.
Men visst kan jag erkänna att festivaler har en stark normbildande effekt, men inte på det sätt som feministerna vill tro. Jag ser det som att den kultur som frodas på campingarna där varje människa är fri att uttrycka sin personlighet som man vill och där förtyckande strukturer som "patriarkatet" svårligen kan påstås existera bidrar enormt till att unga människor av idag formas till utåtriktade och starka människor, oavsett vilket kön de har.
Sedan tar jag gärna upp det faktum att jag och många andra tyckte Emmabodas artistmässiga höjdpunkt senaste gången var när Lilla Lovis sjöng för flera tusen människor i publiken om att hon aldrig spottar ut sin snus innan hon suger kuk för saker blir ju bäst när hon gör som hon vill. Sådant är långt mer normbildande än en jämn könsfördelning. Därför avslutar jag detta inlägg med en annan sång av Lilla Lovis som känns väldigt relevant:
torsdag 22 december 2011
fredag 2 september 2011
Livsfarliga omskärelseförslag måste stoppas!
På senare år har det spridits förslag om att afrikanska män borde låta omskära sig som ett led i kampen mot HIV/AIDS. Bland andra World Health Organization lägger fram detta, och nu har påtryckningar utövats mot zimbabwiska parlamentsledamöter att de ska föregå med gott exempel och låta sig knipsas. Även det nya svenska nationalhelgonet Hans Rosling har ställt sig bakom detta (men jag hittar tyvärr inte länken till intervjun där han säger detta).
Allt detta är baserat på att studier visat att manlig omskärelse minskar risken för HIV-spridning med 60%, och därav påtryckningarna på afrikanska män att genomgå proceduren.
De här dumheterna måste stoppas omedelbart!
"Varför?" kanske du undrar. Det är väl bra om man kan minska smittspridningen på detta sätt som har uppenbar effekt, och det här handlar ju dessutom om omskärelse av vuxna män efter egen begäran (alltså helt väsensskilt från omskärelse av nyfödda, något som är fullständigt förkastligt av så många skäl).
Detta är dumt av den enkla anledningen att 60% är inte 100%.
60% är inte en acceptabel skyddsgrad för någonting. Ger du folk idén att om dem omskär sig kan de ha oskyddat sex utan att få HIV (många kommer säkerligen tolka det så) då kommer de att ha oskyddat sex och förr eller senare åka dit på de resterande 40%.
Det är oerhört farligt att sprida idéer som riskerar att få folk att tro att oskyddat sex är säkert. Om det här förslaget om omskärelse sprids på det sättet som förespråkarna önskar så är jag övertygad om att det kommer att kosta tusentals människor livet. De som förespråkar detta som en lösning eller bara delvis en lösning kommer att ha blod på sina händer.
Detta är jämförbart med att Vatikanen sprider lögnen att kondomer inte skyddar mot HIV alternativt underlättar spridningen av HIV. Medan det är en uppenbar lögn och ett utfall av ren ondska så är omskärelseförlaget ett utfall av missriktad välvilja. Men varje mindre genomtänkt förslag som riskerar att få folk att utöva oskyddat sex kommer att kosta mängder av liv i Afrika.
Vi kan inte hindra folk från att knulla runt. Det är en grundläggande drift att ha sex med många partners, och det är därför som allt snack om abstinens och trohet är dömt att misslyckas. Det enda receptet som funkar mot HIV-spridning är oerhört enkelt och består av två delar: tester och kondomer.
Regelbundna tester ger en möjlighet att kontrollera och stoppa smittspridningen på individnivå.
Kondomer skyddar till 99%, och det är helt idiotiskt att då uppmana folk att använda något som skyddar bara till 60%. Det bättre (eller rättare sagt: det enda bra) alternativet måste förespråkas, för även om man är omskuren så är skyddsgraden så låg att man ändå måste använda kondomer, och då är det ju helt onödigt att omskära sig alls!
Det enda, och oerhört enkla, råd som bör spridas angående HIV är följande: använd kondom med varje ny partner fram tills att bägge har testat sig negativt.
Det är den uppmaningen som måste läras ut i stor skala, för det är det enda som har acceptabel potential att fungera. Att sprida några andra budskap än detta i de delar av Afrika som är värst drabbade kommer att kosta stora antal människor livet.
WHO, Hans Rosling och alla andra som har hakat på det livsfarliga omskärelseförslaget: ni måste sluta med det nu! Låt inte era ord kosta liv.
Allt detta är baserat på att studier visat att manlig omskärelse minskar risken för HIV-spridning med 60%, och därav påtryckningarna på afrikanska män att genomgå proceduren.
De här dumheterna måste stoppas omedelbart!
"Varför?" kanske du undrar. Det är väl bra om man kan minska smittspridningen på detta sätt som har uppenbar effekt, och det här handlar ju dessutom om omskärelse av vuxna män efter egen begäran (alltså helt väsensskilt från omskärelse av nyfödda, något som är fullständigt förkastligt av så många skäl).
Detta är dumt av den enkla anledningen att 60% är inte 100%.
60% är inte en acceptabel skyddsgrad för någonting. Ger du folk idén att om dem omskär sig kan de ha oskyddat sex utan att få HIV (många kommer säkerligen tolka det så) då kommer de att ha oskyddat sex och förr eller senare åka dit på de resterande 40%.
Det är oerhört farligt att sprida idéer som riskerar att få folk att tro att oskyddat sex är säkert. Om det här förslaget om omskärelse sprids på det sättet som förespråkarna önskar så är jag övertygad om att det kommer att kosta tusentals människor livet. De som förespråkar detta som en lösning eller bara delvis en lösning kommer att ha blod på sina händer.
Detta är jämförbart med att Vatikanen sprider lögnen att kondomer inte skyddar mot HIV alternativt underlättar spridningen av HIV. Medan det är en uppenbar lögn och ett utfall av ren ondska så är omskärelseförlaget ett utfall av missriktad välvilja. Men varje mindre genomtänkt förslag som riskerar att få folk att utöva oskyddat sex kommer att kosta mängder av liv i Afrika.
Vi kan inte hindra folk från att knulla runt. Det är en grundläggande drift att ha sex med många partners, och det är därför som allt snack om abstinens och trohet är dömt att misslyckas. Det enda receptet som funkar mot HIV-spridning är oerhört enkelt och består av två delar: tester och kondomer.
Regelbundna tester ger en möjlighet att kontrollera och stoppa smittspridningen på individnivå.
Kondomer skyddar till 99%, och det är helt idiotiskt att då uppmana folk att använda något som skyddar bara till 60%. Det bättre (eller rättare sagt: det enda bra) alternativet måste förespråkas, för även om man är omskuren så är skyddsgraden så låg att man ändå måste använda kondomer, och då är det ju helt onödigt att omskära sig alls!
Det enda, och oerhört enkla, råd som bör spridas angående HIV är följande: använd kondom med varje ny partner fram tills att bägge har testat sig negativt.
Det är den uppmaningen som måste läras ut i stor skala, för det är det enda som har acceptabel potential att fungera. Att sprida några andra budskap än detta i de delar av Afrika som är värst drabbade kommer att kosta stora antal människor livet.
WHO, Hans Rosling och alla andra som har hakat på det livsfarliga omskärelseförslaget: ni måste sluta med det nu! Låt inte era ord kosta liv.
tisdag 30 augusti 2011
Fildelningsrättegången i Göteborg är ett rent övergrepp på barn
I Göteborg dras nu en 15-årig kille inför domstol för att ha olovligen kopierat upphovsrättskyddade filmer. Detta är alltså upphovsrättsindustrin affärsmodell i praktiken: dra en minderårig till rättegång för att statuera exempel.
Alla omständigheter kring det här åtalet kokar ner till en enda oerhört viktig detalj: det var skolans rektor som angav 15-åringen till polisen.
15-åringen hade fått virus på sin dator, och när skolans IT-tekniker skulle fixa den så hittade han ett antal upphovsrättsskyddade filmer på datorn. IT-teknikern meddelade rektorn, som valde att gå till polisen. Vid en första anblick kan detta verka rätt då skolpersonal har anmälningsplikt om de ser brott begås, och olovlig fildelning är ett brott. Men - nu kommer det viktiga här - att man har kopierade filmer på sin dator innebär inte att man har begått ett brott. 15-åringen kanske hade köpt en bunt DVD-filmer och sedan kopierat över dem till sin dator, något som hade varit helt lagligt. Att hitta kopierade filmer på en dator betyder att ett brott kanske har begåtts, men inte säkerligen, och då faller hela tanken om anmälningsplikt.
Tänk en annan situation: en 15-åring kommer till skolan med en gyllene Rolex på armen. Ska rektorn då gå direkt till polisen och anmäla eleven för stöld? Nej givetvis inte! Eleven kanske har fått klockan, eller ärvt den, eller (hur osannolikt det än må verka) köpt den själv. Man kan inte göra några säkra antaganden, och samma sak gäller när filmer hittas på datorn. Skolans sak är inte att anmäla allt som skulle kunna vara ett brott och rikta misstankar mot sina egna elever. Det man bör göra är att ta ett snack med eleven, ställa frågor och undersöka hur situationen är.
Vidare så anser jag att det inte alltid är det bästa att göra att anmäla till polisen om det visar sig att ett brott har begåtts. När vi talar grövre brott så ska det givetvis rapporteras, men mindre brott (som olovlig fildelning) gör ofta att eleven hamnar i en situation där en rättegång skulle innebära större skada än nytta. En ung människa som dras inför domstol riskerar att få men för livet, samt även finansiella problem och en prick i registret. En rektor borde förstå detta och kunna agera utifrån vad som är bäst för eleven.
Rektorn på denna skola i Göteborg förstod uppenbarligen inte det. Skolan ifråga är Buråsskolan, och där finns två rektorer: Gunlög Valinder och Anders Wallin. Jag vet inte vem av dem som gjort anmälan, men för den som vill framföra sina synpunkter till dem så finns kontaktuppgifter här.
Olovlig fildelning är ett låtsasbrott som inte skadar någon, och att det används av ett särintresse för att genomföra häxrättegångar för att statuera exempel är inget annat än ett övergrepp, och det övergreppet blir än värre när det riktas mot en minderårig. Det är djupt skamligt att vi dagens Sverige har ett rättsväsende och ett skolväsende som assisterar i att begå övergrepp på barn för att en otidsenlig industri vill hävda sitt behov av att tjäna pengar. Framtida generationer kommer att se på detta med häpenhet och avsky. Den som inte vill skämma ut sig inför sina barnbarn måste protestera nu!
P.S. Från och med den 1 september införs privatkopieringsavgift på externa hårddiskar och USB-minnen. Det är en ren straffskatt på ny teknik där upphovsrättsmaffians representanter Copyswede väljer att betrakta oss alla som brottslingar och begår stöld av våra pengar för att göda en industri som vill leva som de gjorde på kassettbandens tid. För dig som inte vill ge dina pengar till sådana syften rekommenderar jag att du bunkrar upp med extern lagringsmedia för framtida behov. Du har till imorgon kväll på dig.
Alla omständigheter kring det här åtalet kokar ner till en enda oerhört viktig detalj: det var skolans rektor som angav 15-åringen till polisen.
15-åringen hade fått virus på sin dator, och när skolans IT-tekniker skulle fixa den så hittade han ett antal upphovsrättsskyddade filmer på datorn. IT-teknikern meddelade rektorn, som valde att gå till polisen. Vid en första anblick kan detta verka rätt då skolpersonal har anmälningsplikt om de ser brott begås, och olovlig fildelning är ett brott. Men - nu kommer det viktiga här - att man har kopierade filmer på sin dator innebär inte att man har begått ett brott. 15-åringen kanske hade köpt en bunt DVD-filmer och sedan kopierat över dem till sin dator, något som hade varit helt lagligt. Att hitta kopierade filmer på en dator betyder att ett brott kanske har begåtts, men inte säkerligen, och då faller hela tanken om anmälningsplikt.
Tänk en annan situation: en 15-åring kommer till skolan med en gyllene Rolex på armen. Ska rektorn då gå direkt till polisen och anmäla eleven för stöld? Nej givetvis inte! Eleven kanske har fått klockan, eller ärvt den, eller (hur osannolikt det än må verka) köpt den själv. Man kan inte göra några säkra antaganden, och samma sak gäller när filmer hittas på datorn. Skolans sak är inte att anmäla allt som skulle kunna vara ett brott och rikta misstankar mot sina egna elever. Det man bör göra är att ta ett snack med eleven, ställa frågor och undersöka hur situationen är.
Vidare så anser jag att det inte alltid är det bästa att göra att anmäla till polisen om det visar sig att ett brott har begåtts. När vi talar grövre brott så ska det givetvis rapporteras, men mindre brott (som olovlig fildelning) gör ofta att eleven hamnar i en situation där en rättegång skulle innebära större skada än nytta. En ung människa som dras inför domstol riskerar att få men för livet, samt även finansiella problem och en prick i registret. En rektor borde förstå detta och kunna agera utifrån vad som är bäst för eleven.
Rektorn på denna skola i Göteborg förstod uppenbarligen inte det. Skolan ifråga är Buråsskolan, och där finns två rektorer: Gunlög Valinder och Anders Wallin. Jag vet inte vem av dem som gjort anmälan, men för den som vill framföra sina synpunkter till dem så finns kontaktuppgifter här.
Olovlig fildelning är ett låtsasbrott som inte skadar någon, och att det används av ett särintresse för att genomföra häxrättegångar för att statuera exempel är inget annat än ett övergrepp, och det övergreppet blir än värre när det riktas mot en minderårig. Det är djupt skamligt att vi dagens Sverige har ett rättsväsende och ett skolväsende som assisterar i att begå övergrepp på barn för att en otidsenlig industri vill hävda sitt behov av att tjäna pengar. Framtida generationer kommer att se på detta med häpenhet och avsky. Den som inte vill skämma ut sig inför sina barnbarn måste protestera nu!
P.S. Från och med den 1 september införs privatkopieringsavgift på externa hårddiskar och USB-minnen. Det är en ren straffskatt på ny teknik där upphovsrättsmaffians representanter Copyswede väljer att betrakta oss alla som brottslingar och begår stöld av våra pengar för att göda en industri som vill leva som de gjorde på kassettbandens tid. För dig som inte vill ge dina pengar till sådana syften rekommenderar jag att du bunkrar upp med extern lagringsmedia för framtida behov. Du har till imorgon kväll på dig.
torsdag 25 augusti 2011
Fanatikernas gudsbild är sjuk
Det här är så jävla dumt att jag bara häpnar.
En rabbin i New York hävdar att jordbävningen som skakade USA:s östkust igår beror på att flera stater i området har infört könsneutrala äktenskap, det är Gud som skickar en kraftfull signal helt enkelt.
Gud måste sikta lite dåligt dock, för jordbävningens epicentrum var i Virginia (där alla former av officiellt erkännande av homosexuella relationer är förbjudna i konstitutionen), men vad kan man förvänta sig? Han är ju bara allsmäktig.
Samme rabbin har tidigare hävdat att de könsneutrala äktenskapen är orsaken till mordet på en 8-årig pojke. Resonemanget går alltså ut på att ta vad för dåliga saker som än händer just nu, skylla det på homosexualitet och säga att det är Guds straff eller förstörd moral. När fanatikerna uttalar sig så finns det fan ingen skillnad på verklighet och parodi.
Huruvida jordbävningar beror på könsneutrala äktenskap låter som en fråga som bör kunna testas empiriskt, ungefär som hypotesen att de beror på lättklädda kvinnor. Är jordbävningar vanligare i länder och delstater som tillåter könsneutrala äktenskap? Världens seismologer kan börja räkna på det. Åh just det! De har betydligt viktigare saker att göra.
Jag blir så förbryllad över den gudsbild som människor som ovannämnda rabbin har. De tänker sig att det finns en allsmäktig gud som har skapat universum ur ingenting, som har ställt upp lagar för elementarpartiklarna, som har formgivit galaxer, som har frambringat planeter med land och hav, som har skapat allt liv i enorm komplexitet, som styr detta gigantiska universum i minsta detalj in i evigheten - men om en man stoppar in sin penis i en annan mans stjärt så blir denne gud arg!
Det är så småsint, så obeskrivligt löjligt, så skrattretande och barnsligt. Den allsmäktige guden som vill att varelserna på en viss planet inte ska ha sina könsorgan på fel ställen. Det känns som en sketch ur Varan-TV. Extra märkligt blir det av att denna gud rimligtvis borde ha skapat bögarna och flatorna, och väljer att straffa dem (och alla i deras närhet) för att de följer sina instinkter. Som att tortera labbmöss helt enkelt.
Å ena sidan borde man inte ge knäppgökar av ovannämnda typ den uppmärksamhet som de söker. Å andra sidan tjänstgör de som tydliga exempel på att religion är en bunt påhittat fjanteri som det är dags att vi skrattar åt och slänger på historiens soptipp.
En rabbin i New York hävdar att jordbävningen som skakade USA:s östkust igår beror på att flera stater i området har infört könsneutrala äktenskap, det är Gud som skickar en kraftfull signal helt enkelt.
Gud måste sikta lite dåligt dock, för jordbävningens epicentrum var i Virginia (där alla former av officiellt erkännande av homosexuella relationer är förbjudna i konstitutionen), men vad kan man förvänta sig? Han är ju bara allsmäktig.
Samme rabbin har tidigare hävdat att de könsneutrala äktenskapen är orsaken till mordet på en 8-årig pojke. Resonemanget går alltså ut på att ta vad för dåliga saker som än händer just nu, skylla det på homosexualitet och säga att det är Guds straff eller förstörd moral. När fanatikerna uttalar sig så finns det fan ingen skillnad på verklighet och parodi.
Huruvida jordbävningar beror på könsneutrala äktenskap låter som en fråga som bör kunna testas empiriskt, ungefär som hypotesen att de beror på lättklädda kvinnor. Är jordbävningar vanligare i länder och delstater som tillåter könsneutrala äktenskap? Världens seismologer kan börja räkna på det. Åh just det! De har betydligt viktigare saker att göra.
Jag blir så förbryllad över den gudsbild som människor som ovannämnda rabbin har. De tänker sig att det finns en allsmäktig gud som har skapat universum ur ingenting, som har ställt upp lagar för elementarpartiklarna, som har formgivit galaxer, som har frambringat planeter med land och hav, som har skapat allt liv i enorm komplexitet, som styr detta gigantiska universum i minsta detalj in i evigheten - men om en man stoppar in sin penis i en annan mans stjärt så blir denne gud arg!
Det är så småsint, så obeskrivligt löjligt, så skrattretande och barnsligt. Den allsmäktige guden som vill att varelserna på en viss planet inte ska ha sina könsorgan på fel ställen. Det känns som en sketch ur Varan-TV. Extra märkligt blir det av att denna gud rimligtvis borde ha skapat bögarna och flatorna, och väljer att straffa dem (och alla i deras närhet) för att de följer sina instinkter. Som att tortera labbmöss helt enkelt.
Å ena sidan borde man inte ge knäppgökar av ovannämnda typ den uppmärksamhet som de söker. Å andra sidan tjänstgör de som tydliga exempel på att religion är en bunt påhittat fjanteri som det är dags att vi skrattar åt och slänger på historiens soptipp.
onsdag 10 augusti 2011
Moralpanik i praktiken
När jag var på Stockholm Pride förra veckan fick jag se ett högst konkret exempel på hur moralpanik fungerar i praktiken.
Feministiskt Initiativ höll ett seminarium på stora scenen, och i publiken var en tjej som låg ner och solade barbröstad. Jag reagerade när jag såg det av den enkla anledningen att det i dagens samhälle är något ovanligt att man ser en barbröstad tjej på offentlig plats, tyvärr. Nog för att jag gillar att se nakna kvinnobröst, men jag tycker samtidigt att vi borde vara så vuxna att inse att det inte är något dramatiskt att en tjej tar av sig på överkroppen. Ingen stor grej, låt det göras. Jag har flera kompisar som har sysslat med "Bara bröst"-aktioner på simhallar, och jag stödjer det eftersom jag tycker att väldigt larvigt att ett par kvinnobröst fortfarande kan väcka chock i Sverige 2011, och det är dags att avdramatisera hela grejen.
Jag ställde mig en bit bort och lyssnade lite på seminariet (det handlade om "Nationalisternas kidnappningsförsök av HBT-debatten - ett intressant ämne som panelen tyvärr gled ifrån alldeles för snabbt). Jag stod bredvid två poliser i tjänst, och efter några minuter kom en ung kille fram och pratade med dem. Han påpekade för dem att det låg en tjej och solade barbröstad framför scenen, och han undrade om inte det är otillåtet på något sätt. Jag försökte lyssna på diskussionen men hörde inte så mycket mer, men kontentan av samtalet framstår som beskriven ovan. Efteråt gick killen därifrån, och poliserna stod kvar och gjorde lyckligtvis ingen åtgärd mot den solande tjejen.
Jag har försökt fundera på hur den där killen egentligen tänkte. Det framstår inte som att han är någon moralfascist med en medveten agenda att stoppa nakenhet i det offentliga rummet. Däremot har han säkerligen blivit influerad av ett samhällsklimat där moralfascister ges alldeles för mycket plats. Vid åsynen av av ett par nakna kvinnobröst på offentlig plats fick han känslan av att det där "är nog fel på något vis" och "man borde nog säga till". Dock gick han inte och talade med tjejen ifråga, nej moralpanik yttrar sig väldigt sällan i form av att man diskuterar direkt med personen. Istället gick han och uppsökte närmaste representant för ordningsmakten och hörde sig för lite försiktigt om det där beteendet han observerat kanske strider mot lagen på något vis. Lyckligtvis var just dessa poliser ytterst ointresserade av en sådan struntsak.
Det känns som att det är på detta vis moralpanik drivs. De högljudda moralfascisterna indoktrinerar en större massa som sedan irriterar sig på andra människors beteende. De känner att man "för säkerhets skull" borde kolla med ordningsmakten, men är alldeles för fega för att tala direkt med människan de stört sig på.
Till killen (och alla liknande honom) vill jag säga: Håll käften! Nej, du ska inte blanda in närmaste polisman i saken. Låt tjejen sola sin bröst ifred. Om du på allvar känner att detta stör din tillvaro råder jag dig att söka psykiatrisk hjälp, eller helt enkelt bara chilla, vad som nu är enklast.
Jag är trött på att moralpanik drivs ständigt framåt av fega människor som vill besvära ordningsmakten med att ingripa mot andra människors fullständigt harmlösa beteenden. Väx upp för fan!
Låt tjejer visa brösten på samma villkor som killar. Det är inte för mycket begärt av ett modernt samhälle.
Feministiskt Initiativ höll ett seminarium på stora scenen, och i publiken var en tjej som låg ner och solade barbröstad. Jag reagerade när jag såg det av den enkla anledningen att det i dagens samhälle är något ovanligt att man ser en barbröstad tjej på offentlig plats, tyvärr. Nog för att jag gillar att se nakna kvinnobröst, men jag tycker samtidigt att vi borde vara så vuxna att inse att det inte är något dramatiskt att en tjej tar av sig på överkroppen. Ingen stor grej, låt det göras. Jag har flera kompisar som har sysslat med "Bara bröst"-aktioner på simhallar, och jag stödjer det eftersom jag tycker att väldigt larvigt att ett par kvinnobröst fortfarande kan väcka chock i Sverige 2011, och det är dags att avdramatisera hela grejen.
Jag ställde mig en bit bort och lyssnade lite på seminariet (det handlade om "Nationalisternas kidnappningsförsök av HBT-debatten - ett intressant ämne som panelen tyvärr gled ifrån alldeles för snabbt). Jag stod bredvid två poliser i tjänst, och efter några minuter kom en ung kille fram och pratade med dem. Han påpekade för dem att det låg en tjej och solade barbröstad framför scenen, och han undrade om inte det är otillåtet på något sätt. Jag försökte lyssna på diskussionen men hörde inte så mycket mer, men kontentan av samtalet framstår som beskriven ovan. Efteråt gick killen därifrån, och poliserna stod kvar och gjorde lyckligtvis ingen åtgärd mot den solande tjejen.
Jag har försökt fundera på hur den där killen egentligen tänkte. Det framstår inte som att han är någon moralfascist med en medveten agenda att stoppa nakenhet i det offentliga rummet. Däremot har han säkerligen blivit influerad av ett samhällsklimat där moralfascister ges alldeles för mycket plats. Vid åsynen av av ett par nakna kvinnobröst på offentlig plats fick han känslan av att det där "är nog fel på något vis" och "man borde nog säga till". Dock gick han inte och talade med tjejen ifråga, nej moralpanik yttrar sig väldigt sällan i form av att man diskuterar direkt med personen. Istället gick han och uppsökte närmaste representant för ordningsmakten och hörde sig för lite försiktigt om det där beteendet han observerat kanske strider mot lagen på något vis. Lyckligtvis var just dessa poliser ytterst ointresserade av en sådan struntsak.
Det känns som att det är på detta vis moralpanik drivs. De högljudda moralfascisterna indoktrinerar en större massa som sedan irriterar sig på andra människors beteende. De känner att man "för säkerhets skull" borde kolla med ordningsmakten, men är alldeles för fega för att tala direkt med människan de stört sig på.
Till killen (och alla liknande honom) vill jag säga: Håll käften! Nej, du ska inte blanda in närmaste polisman i saken. Låt tjejen sola sin bröst ifred. Om du på allvar känner att detta stör din tillvaro råder jag dig att söka psykiatrisk hjälp, eller helt enkelt bara chilla, vad som nu är enklast.
Jag är trött på att moralpanik drivs ständigt framåt av fega människor som vill besvära ordningsmakten med att ingripa mot andra människors fullständigt harmlösa beteenden. Väx upp för fan!
Låt tjejer visa brösten på samma villkor som killar. Det är inte för mycket begärt av ett modernt samhälle.
söndag 7 augusti 2011
Våldet måste stoppas
Nu har jag ännu ett sådant där ögonblick där jag blir så nedstämd av att läsa om händelser i världen att jag bara får lust att ge upp politik för alltid och bli eremit i någon avskild bergstrakt.
Jag har precis sett en väldigt stark dokumentär om terrordåden i Norge. Den innehöll tårframkallande scener av engagerade ungdomar på Utøya bara timmar innan de mördades. Man fick även se bitar av efterspelet där försvarsadvokaten i målet säger att Anders Behring Breivik ansåg att det han gjort var hemskt men nödvändigt.
Efter att ha sett färdigt dokumentären gick jag in på en nyhetssida, och det första jag möts av är rapporter om hur den syriska militären har dödat minst 50 människor under söndagen i angrepp mot demonstationerna i olika delar av landet. President Bashar al-Assad menar att detta är för att trygga säkerheten i landet och att staten helt enkelt gör sin plikt.
Detta är den sortens människor som härjar i världen - de som anser att våld mot obeväpnade medmänniskor är "nödvändigt" och "att göra sin plikt". De har olika stora medel till sitt förfogande: i Norge en ensam man med gevär och en egentillverkad bomb, i Syrien en man som har hela statsapparaten inklusive arméns stridsvagnar till sitt förfogande. Och de anser att det är rätt, riktigt och försvarbart att mörda civila människor för att uppnå politiska syften.
Jag skulle uppfylld av mitt personliga känslovall just nu gärna döda Breivik och al-Assad med vad för trubbigt föremål jag än finner närmast. Men jag vet att det inte är rätt väg att gå. Att våld föder våld har aldrig tidigare framstått som så sant som det gör nu. Varje aktion föder en reaktion, ibland en våldsam sådan, som i sin tur föder en annan våldsam reaktion. Dessa två mäns främsta problem är att de i sina sjuka världsuppfattningar tror sig bli utsatta för aktioner som kräver svar med våld, något som jag och större delen av världen anser vara ytterst fel.
De ska tillbringa resten av sina liv i fängelseceller, dömda enligt människorättens alla principer. Det demokratiska samhället i Norge ska bevaras, och ett demokratiskt samhälle i Syrien ska byggas. Men hur kan vi förhindra att fler personer som anser att våld mot civila är en legitim politisk metod sätter igång fortsatta vendettor som formar vår värld?
Jag vet inte riktigt. Jag ska fundera på det.
Jag har precis sett en väldigt stark dokumentär om terrordåden i Norge. Den innehöll tårframkallande scener av engagerade ungdomar på Utøya bara timmar innan de mördades. Man fick även se bitar av efterspelet där försvarsadvokaten i målet säger att Anders Behring Breivik ansåg att det han gjort var hemskt men nödvändigt.
Efter att ha sett färdigt dokumentären gick jag in på en nyhetssida, och det första jag möts av är rapporter om hur den syriska militären har dödat minst 50 människor under söndagen i angrepp mot demonstationerna i olika delar av landet. President Bashar al-Assad menar att detta är för att trygga säkerheten i landet och att staten helt enkelt gör sin plikt.
Detta är den sortens människor som härjar i världen - de som anser att våld mot obeväpnade medmänniskor är "nödvändigt" och "att göra sin plikt". De har olika stora medel till sitt förfogande: i Norge en ensam man med gevär och en egentillverkad bomb, i Syrien en man som har hela statsapparaten inklusive arméns stridsvagnar till sitt förfogande. Och de anser att det är rätt, riktigt och försvarbart att mörda civila människor för att uppnå politiska syften.
Jag skulle uppfylld av mitt personliga känslovall just nu gärna döda Breivik och al-Assad med vad för trubbigt föremål jag än finner närmast. Men jag vet att det inte är rätt väg att gå. Att våld föder våld har aldrig tidigare framstått som så sant som det gör nu. Varje aktion föder en reaktion, ibland en våldsam sådan, som i sin tur föder en annan våldsam reaktion. Dessa två mäns främsta problem är att de i sina sjuka världsuppfattningar tror sig bli utsatta för aktioner som kräver svar med våld, något som jag och större delen av världen anser vara ytterst fel.
De ska tillbringa resten av sina liv i fängelseceller, dömda enligt människorättens alla principer. Det demokratiska samhället i Norge ska bevaras, och ett demokratiskt samhälle i Syrien ska byggas. Men hur kan vi förhindra att fler personer som anser att våld mot civila är en legitim politisk metod sätter igång fortsatta vendettor som formar vår värld?
Jag vet inte riktigt. Jag ska fundera på det.
torsdag 4 augusti 2011
Bögarnas fel är så jävla rätt
I tisdags satt jag och slökollade på Allsång på Skansen för första gången på flera år, och vad bjuds? Jo, som avslutning gör Grotesco-gänget en fullständig uppsättning av "Bögarnas fel".
Förutom ett fantastiskt framförande så är det helt underbart att SVT låter detta göras i ett så extremt folkkärt program på primetime. Anledningarna är tre:
1. Homosexualitet är i dagens Sverige så tolererat och accepterat att det finns inga hinder mot att köra ett öppet Pride-tema inför hela folket.
2. Folk bedöms ändå ha så mycket humor att de kan fatta att en ordagrant homofientlig text som framförs på ett ironiskt sätt är menad att vara rolig. Oron för att någon inte ska fatta skämtet och istället bli kränkt har inte satt stopp.
(UPDATE: Självklart fanns det någon jävel som skulle skämma ut sig och agera kränkt. Lyckligtvis avfärdade JK det hela som rena dumheter)
3. Religiösa homofoba fanatiker får sig en rejäl känga helt skoningslöst. Det är mest riktat mot kristendomen, den religion som förut styrde Sverige, men samtidigt får alla tre ökenreligioner smaka på smisk i och med att en imam och en rabbin syns sjungande och dansande i numret. Sug på den, alla SD-troll som hävdar att "man inte får" driva med islam!
(UPDATE: Underskatta aldrig trollens förmåga att hitta på konspirationsteorier. De menar på fullt allvar att mannens huvudbonad ser för sikhisk ut för att han skulle vara muslim. För mig och varje normalt funtad människa framstår det som uppenbart att han ska föreställa en muslim. Men om man verkligen vill leta fel och inte bryr sig om hur löjlig man framstår så kan man hitta ett sätt att upprätthålla illusionen om att ingen tillåts skämta om islam. De är fan i mig fullblodsfanatiker!)
Framförandet är dock inte helt utan självcensur. Gissningsvis är det terrordåden i Norge som har gjort att man ändrat textraderna "terrormord" till "tro mitt ord", och "min son med jaktgeväret fyra människor sköt ihjäl" till "jag snattade på jobbet, stal kontorsmateriel".
Men det gör inte så mycket när vi istället kan njuta av att se Fredrick Federley sjunga med allt vad han orkar i refrängen.
Detta är inte bara en simpel TV-sketch. Framförandet är ett hyllande av ett Sverige som har blivit tolerant, humoristiskt och sekulärt. Mycket återstår att göra, men kombinerat med att Svenska Dagbladet dagen innan på förstasidan hade citatet "Det är lättare att vara gay än kristen" visar att vi har kommit en lång väg åt rätt håll.
Det gör mig väldigt glad.
Förutom ett fantastiskt framförande så är det helt underbart att SVT låter detta göras i ett så extremt folkkärt program på primetime. Anledningarna är tre:
1. Homosexualitet är i dagens Sverige så tolererat och accepterat att det finns inga hinder mot att köra ett öppet Pride-tema inför hela folket.
2. Folk bedöms ändå ha så mycket humor att de kan fatta att en ordagrant homofientlig text som framförs på ett ironiskt sätt är menad att vara rolig. Oron för att någon inte ska fatta skämtet och istället bli kränkt har inte satt stopp.
(UPDATE: Självklart fanns det någon jävel som skulle skämma ut sig och agera kränkt. Lyckligtvis avfärdade JK det hela som rena dumheter)
3. Religiösa homofoba fanatiker får sig en rejäl känga helt skoningslöst. Det är mest riktat mot kristendomen, den religion som förut styrde Sverige, men samtidigt får alla tre ökenreligioner smaka på smisk i och med att en imam och en rabbin syns sjungande och dansande i numret. Sug på den, alla SD-troll som hävdar att "man inte får" driva med islam!
(UPDATE: Underskatta aldrig trollens förmåga att hitta på konspirationsteorier. De menar på fullt allvar att mannens huvudbonad ser för sikhisk ut för att han skulle vara muslim. För mig och varje normalt funtad människa framstår det som uppenbart att han ska föreställa en muslim. Men om man verkligen vill leta fel och inte bryr sig om hur löjlig man framstår så kan man hitta ett sätt att upprätthålla illusionen om att ingen tillåts skämta om islam. De är fan i mig fullblodsfanatiker!)
Framförandet är dock inte helt utan självcensur. Gissningsvis är det terrordåden i Norge som har gjort att man ändrat textraderna "terrormord" till "tro mitt ord", och "min son med jaktgeväret fyra människor sköt ihjäl" till "jag snattade på jobbet, stal kontorsmateriel".
Men det gör inte så mycket när vi istället kan njuta av att se Fredrick Federley sjunga med allt vad han orkar i refrängen.
Detta är inte bara en simpel TV-sketch. Framförandet är ett hyllande av ett Sverige som har blivit tolerant, humoristiskt och sekulärt. Mycket återstår att göra, men kombinerat med att Svenska Dagbladet dagen innan på förstasidan hade citatet "Det är lättare att vara gay än kristen" visar att vi har kommit en lång väg åt rätt håll.
Det gör mig väldigt glad.
tisdag 26 juli 2011
Det är dags att begrava generaliseringarna och den kollektiva skulden
Propagandakriget i efterspelet kring attentaten i Norge är redan igång, och det finns många som har intresse av att förvirra, så jag ska försöka reda ut några av sakerna som diskuteras nu.
SD:s Kent Ekeroth låg i startgroparna att använda terrordåden i politiska syften eftersom han och många andra var tvärsäkra på att islamister låg bakom det hela. Tidigare har hatsidor som Politiskt Inkorrekt använt bilder av Taimour Abdulwahab (självmordsbombaren i Stockholm) för att hetsa mot alla muslimer. Det har skett skamlöst och aggressivt.
Men SD:arna kom av sig, och det blev jävligt tyst ett tag. Nu är de dock tillbaka för att rädda vad som räddas kan, och det är inte vackert.
Låt oss se hur det blir om vi använder nationalisternas egen retorik på Anders Behring Breivik. Han är en kristen fundamentalist, ska vi då säga att "Kristendomen är en våldbejakande ideologi som är oförenlig med ett demokratiskt samhälle", "Det finns inga moderata kristna", "Kristendomen är det största hotet sedan nazismen" och "Att släppa in kristna i vårt samhälle är självmord"?
Nej, givetvis ska vi inte säga sådant, för det är vidriga generaliseringar om stora grupper människor där de flesta är fridfulla och tar avstånd från våld. Ändå är det exakt sådana saker som nationalister har sagt om muslimer, och ofta kommit undan med det. Jag är inte ett fan av vare sig kristendom eller islam, men att dela ut kollektiv skuld på ovanstående sätt är något som gör mig väldigt arg.
Vad gör armén av SD-troll nu? De använder sina två främsta vapen: lögner och hån.
Trots allt som står skrivet på deras hatsidor försöker de nu påstå att de minsann aldrig har hetsat mot muslimer i allmänhet. Istället försöker de påstå att de är lika oskyldiga som vanliga muslimer när islamister begår terrordåd (något de aldrig sagt tidigare). Sorry, men sverigedemokrater är inte den grupp som motsvarar muslimer i dagens situation. Ovanstående exempel med kristna är mer träffsäkert. SD och deras supporters är däremot en liten grupp som aktivt driver propaganda, och är snarast att jämföra med de islamistiska näteverk som i värsta fall kan driva anhängare till självmordsdåd.
Ändå försöker nationalisterna aktivt håna alla som talar politik i samband med Breiviks dåd, trots att det är ett uppenbart politiskt dåd (närmare bestämt drivande samma agenda som SD och övriga nationalistpartier, om än med grövre metoder). Nationalisterna viftar undan det hela med att Breivik är en ensam galning och brännmärker alla som vågar nämna politik i sammanhanget (för de är nämligen skitskraja för implikationerna som kommer fram). Ändå var det ända fram till nyligen som de hånade oss som påstod att Abdulwahab var en ensam galning, och var istället överlyckliga att slå politiska poänger av det hela. Nu är situationen omvänd, och de försöker skamlöst använda den retorik de nyligen hånat. Oceanien är och har alltid varit i krig med Östasien.
Breivik är en ensam galning. Men hans extremism växte inte fram av sig själv i ett vakuum. På samma sätt som islamister indoktrinerades han i nätcommunities där hatet flödar. Sidor som PI och partier som SD har faktiskt en skuld i sammanhanget. Inte för morden i sig, men för att piska upp en stämning där man avhumaniserar fienden och förrädare. Det är nu dags att pudla, rejält!
Det är där vi är idag. Ingen gör den galna generaliseringen att skylla dåden i Norge på alla kristna, men samtidigt försöker nationalisterna frenetiskt slippa en diskussion om vad deras ideologi och retorik har för kopplingar till Breiviks dåd. Men den diskussionen ska de inte slippa. Allt hänger ihop – en hatfylld retorik mot muslimer där hatsidorna kommer undan med att utdela kollektiv skuld för terrordåd är bland det som driver folk som Breivik, och att låta dem styra debatten även denna gång vore en katastrof. Jag lovar att göra min insats för att så inte ska bli fallet.
Det enda jag kan hoppas på är att SD-trollen lär sig något nu när de står i de anklagades bås. Skulden för morden ligger hos mördaren, skulden för hatet ligger hos nätverken som hetsade honom, men den stora befolkningen som aldrig varit inblandade bär ingen skuld.
Nationalisterna har nu tre handlingsalternativ: de kan lägga av med att använda generaliseringar och kollektiv skuld som politiska verktyg, de kan fortsätta använda verktygen konsekvent och måste nu hetsa mot kristna, eller så kan de använda verktygen selektivt och få sitt hyckleri exponerat för hela världen. Hur ska ni ha det?
Personligen hoppas jag på det första alternativet. Det är dags att vi blir av med den avhumanisernade retoriken som ställer grupper mot varandra och göder det hat som i slutänden dödar.
söndag 24 juli 2011
Världens mest skräckinjagande person
Anders Behring Breivik skrämmer skiten ur mig.
Den mannen bär på ett enormt stort hat, men han har samtidigt förmågan att kanalisera detta hat på extremt destruktiva sätt. Med ett iskallt beräknande intellekt har han kunnat undgå upptäckt när han gjorde precis vad som behövdes för att helt på egen hand genomföra ett spektakulärt terrordåd som triggar folks värsta mardrömmar. Och han nöjer sig inte med det.
Bomben i Oslo var en stor sak i sig. Den hade blivit en världsnyhet och skakat det skandinaviska samhället i sina grundvalar. Men den var en chockerande avledningsmanöver för ett ännu mer fasansfullt dåd. Breivik hade utsett det perfekta målet: hundratals obeväpnade ungdomar isolerade på en ö utan lätta flyktvägar där han kunde slå till medan alla poliser var i Oslo. De flesta galningar med ett vapen lyckas bara döda ett tiotal personer innan de antingen får slut på ammunition, får slut på lättillgängliga offer eller stoppas av polisen. Men Breivik gick omkring i uppemot två timmar ömsom skrattande ömsom vrålande i ett steroidrus och slaktade människor i egenskap av en värre bödel än vad Quentin Tarantino och bröderna Coen kunnat skapa tillsammans.
Han greps oskadd med ammunition kvar. Han hade just utfört världshistoriens största "shooting spree" och han hade kapacitet till mer.
De han mördade kallblodigt var idealistiska ungdomar, sådana som jag själv, enbart för att de börjat sin karriär i "fel" parti. Det verkade som hans mål var att utrota Arbejderpartiets framtida ledargeneration, något han var på god väg att göra, men nu verkar han inte stanna där. Via sin advokat framför han att detta blodbad var nödvändig marknadsföring för det manifest som ligger ute på internet. Imorgon börjar häktningsförhandlingarna, och Breivik verkar ha för avsikt att använda dem som en arena för att sprida sin propaganda.
Jag tänker närmast på John Doe i Se7en. Mördaren som efter blodiga och spektakulära dåd överlämnar sig till polisen, och därefter fortsätter sin agenda under hån, men som visar sig ha djävulskt välplanerade överraskningar som chockar alla som trodde sig ha kontroll över honom.
Jag vet inte om Breivik har fler ess att spela ut, men jag är väldigt orolig för vad som kommer härnäst. Breivik har just nu världens uppmärksamhet i högre grad än självaste Obama. Alla kommer att höra det han säger. Det är lätt att avfärda hans "marknadsföringsmetoder" och säga att hela Europa kommer att vända hans ideologi ryggen som aldrig förr. Men jag vågar inte tro på det.
Enskilda galningar som honom kanske blir inspirerade att genomföra copycat-dåd. Militanta rörelser kanske försöker trappa upp det de ser som ett krig mellan kulturer. De etablerade nationalistpartierna kommer förmodligen förlora sympatier på kort sikt, men vad som händer på lång sikt är svårt att förutsäga. Vi vet helt enkelt inte vad som kommer härnäst, och vi kan inte vara säkra på något.
Ett tecken på att vi inte vänder Breivik ryggen så mycket som vi tror finns att se i sorgeyttringarna. Ett massmord har begåtts av en kristen nationalist, och folk visar sin sorg genom att gå i kyrkan och vifta med nationsflaggan. Förmodligen för att det är vad de är vana vid, men på något vis känns det ändå som att de gör precis vad Breivik vill, som att de är hans marionetter utan att veta om det.
Jag har nog aldrig tidigare varit så rädd för en person som jag nu är rädd för Anders Behring Breivik
Den mannen bär på ett enormt stort hat, men han har samtidigt förmågan att kanalisera detta hat på extremt destruktiva sätt. Med ett iskallt beräknande intellekt har han kunnat undgå upptäckt när han gjorde precis vad som behövdes för att helt på egen hand genomföra ett spektakulärt terrordåd som triggar folks värsta mardrömmar. Och han nöjer sig inte med det.
Bomben i Oslo var en stor sak i sig. Den hade blivit en världsnyhet och skakat det skandinaviska samhället i sina grundvalar. Men den var en chockerande avledningsmanöver för ett ännu mer fasansfullt dåd. Breivik hade utsett det perfekta målet: hundratals obeväpnade ungdomar isolerade på en ö utan lätta flyktvägar där han kunde slå till medan alla poliser var i Oslo. De flesta galningar med ett vapen lyckas bara döda ett tiotal personer innan de antingen får slut på ammunition, får slut på lättillgängliga offer eller stoppas av polisen. Men Breivik gick omkring i uppemot två timmar ömsom skrattande ömsom vrålande i ett steroidrus och slaktade människor i egenskap av en värre bödel än vad Quentin Tarantino och bröderna Coen kunnat skapa tillsammans.
Han greps oskadd med ammunition kvar. Han hade just utfört världshistoriens största "shooting spree" och han hade kapacitet till mer.
De han mördade kallblodigt var idealistiska ungdomar, sådana som jag själv, enbart för att de börjat sin karriär i "fel" parti. Det verkade som hans mål var att utrota Arbejderpartiets framtida ledargeneration, något han var på god väg att göra, men nu verkar han inte stanna där. Via sin advokat framför han att detta blodbad var nödvändig marknadsföring för det manifest som ligger ute på internet. Imorgon börjar häktningsförhandlingarna, och Breivik verkar ha för avsikt att använda dem som en arena för att sprida sin propaganda.
Jag tänker närmast på John Doe i Se7en. Mördaren som efter blodiga och spektakulära dåd överlämnar sig till polisen, och därefter fortsätter sin agenda under hån, men som visar sig ha djävulskt välplanerade överraskningar som chockar alla som trodde sig ha kontroll över honom.
Jag vet inte om Breivik har fler ess att spela ut, men jag är väldigt orolig för vad som kommer härnäst. Breivik har just nu världens uppmärksamhet i högre grad än självaste Obama. Alla kommer att höra det han säger. Det är lätt att avfärda hans "marknadsföringsmetoder" och säga att hela Europa kommer att vända hans ideologi ryggen som aldrig förr. Men jag vågar inte tro på det.
Enskilda galningar som honom kanske blir inspirerade att genomföra copycat-dåd. Militanta rörelser kanske försöker trappa upp det de ser som ett krig mellan kulturer. De etablerade nationalistpartierna kommer förmodligen förlora sympatier på kort sikt, men vad som händer på lång sikt är svårt att förutsäga. Vi vet helt enkelt inte vad som kommer härnäst, och vi kan inte vara säkra på något.
Ett tecken på att vi inte vänder Breivik ryggen så mycket som vi tror finns att se i sorgeyttringarna. Ett massmord har begåtts av en kristen nationalist, och folk visar sin sorg genom att gå i kyrkan och vifta med nationsflaggan. Förmodligen för att det är vad de är vana vid, men på något vis känns det ändå som att de gör precis vad Breivik vill, som att de är hans marionetter utan att veta om det.
Jag har nog aldrig tidigare varit så rädd för en person som jag nu är rädd för Anders Behring Breivik
lördag 23 juli 2011
Massmord i nationalismens namn
Jag är i chock. Jag vill helst bara gråta.
Scenerna från bombdådet i Oslo visar sönderslitna stadskvarter som påminner om det vi sett från Beirut, Nairobi och Oklahoma City. Men det fasansfulla är att dessa scener bara är ett sidospel till den mardröm som utspelats på Utøya. Hundratals ungdomar hade samlats för att diskutera de politiska idéer som de ville använda för att skapa en bättre värld. Istället blev de brutalt mördade av en gärningsman som inte brydde sig ett dugg om de individer han mejade ner. Det är så oerhört vämjeligt och tragiskt att jag nästan tappar fattningen.
Man kan undra hur det ens är praktiskt möjligt för en person att skjuta ihjäl 69 andra - detta verkar vara den största massakern i världshistorien som utförts av en ensam gärningsman. Samtidigt är det så extremt otäckt att tänka över vilket ont och kallt beräknande intellekt som ligger bakom att spränga en bomb i en europeisk huvudstad som en avledningsmanöver för att sedan metodiskt och industriellt utrota det framtida ledarskapet för ett politiskt parti. Jag undrar om jag någonsin hört om ett sådant starkt hat som hållits under sådan extrem disciplin.
När jag var i Almedalen för några veckor sedan kunde jag inte låta bli att tänka på att en stor del av det svenska politiska styret skulle kunna utraderas om en välförberedd och välbeväpnad attentatsman slog till. Nu har Norge drabbats av något i den stilen, men speciellt inriktat på Arbeiderpartiet. Frågan är hur de politiska rörelserna i Skandinavien ska gå vidare efter detta.
Jag hade nyligen funderat på att skriva ett blogginlägg med titeln: "Nationalism skadar människor varje dag". Det skulle ha tagit upp exemplet med att många européer inte vill hjälpa Grekland med enda motivering att de är ett annat land. I dagens moderna värld ses det alltså som i sin ordning att torgföra åsikter om att vissa människor inte ska få vår hjälp enbart för att de lever på andra sidan gränsen. Den sortens ställningstagande om att vi ska hjälpa folk i vårt eget land och de i andra länder får klara sig själva är något som skadar människor hela tiden.
Nu känns den bloggposten något mesig då ett brutalt massmord precis har begåtts i vad som verkar vara nationalistiskt uppsåt, och då är det dags att se ännu skarpare på situationen. Jag tror vi har kommit till en vändpunkt. De nationalistiska rörelserna kan inte längre hävda att de är ofarliga och att terrorhotet bara kommer från islam. Framöver kommer isolationismen och främlingsfientligheten som vuxit sig stark i Norden att få diskuteras på ett helt nytt sätt. Jag har mycket tankar om den saken, och jag kommer att utveckla dem i ett kommande inlägg så snart jag lyckats samla mig lite mer.
Avslutningsvis: jag märker att många på internet börjar byta ut eller komplettera sina profilbilder med en norsk flagga. Detta kan antingen ses som att stödja det norska folket (varför nu "norska folket" skulle vara den avskilda enhet som behöver stödjas) eller för att reclaima flaggan från den mordiska nationalisten som inte ska få stjäla den. Det andra alternativet känns för mig mer legitimt än det första, men det känns ändå inte rätt att vifta med en nationsflagga för att hedra människor som mördats för nationalismen.
Vi behöver inte mer flaggviftande i detta läge. Det passar sig inte att vi instinktivt fortsätter dela upp mänskligheten i separata grupper. Vi måste visa att vi har lärt någonting.
Scenerna från bombdådet i Oslo visar sönderslitna stadskvarter som påminner om det vi sett från Beirut, Nairobi och Oklahoma City. Men det fasansfulla är att dessa scener bara är ett sidospel till den mardröm som utspelats på Utøya. Hundratals ungdomar hade samlats för att diskutera de politiska idéer som de ville använda för att skapa en bättre värld. Istället blev de brutalt mördade av en gärningsman som inte brydde sig ett dugg om de individer han mejade ner. Det är så oerhört vämjeligt och tragiskt att jag nästan tappar fattningen.
Man kan undra hur det ens är praktiskt möjligt för en person att skjuta ihjäl 69 andra - detta verkar vara den största massakern i världshistorien som utförts av en ensam gärningsman. Samtidigt är det så extremt otäckt att tänka över vilket ont och kallt beräknande intellekt som ligger bakom att spränga en bomb i en europeisk huvudstad som en avledningsmanöver för att sedan metodiskt och industriellt utrota det framtida ledarskapet för ett politiskt parti. Jag undrar om jag någonsin hört om ett sådant starkt hat som hållits under sådan extrem disciplin.
När jag var i Almedalen för några veckor sedan kunde jag inte låta bli att tänka på att en stor del av det svenska politiska styret skulle kunna utraderas om en välförberedd och välbeväpnad attentatsman slog till. Nu har Norge drabbats av något i den stilen, men speciellt inriktat på Arbeiderpartiet. Frågan är hur de politiska rörelserna i Skandinavien ska gå vidare efter detta.
Jag hade nyligen funderat på att skriva ett blogginlägg med titeln: "Nationalism skadar människor varje dag". Det skulle ha tagit upp exemplet med att många européer inte vill hjälpa Grekland med enda motivering att de är ett annat land. I dagens moderna värld ses det alltså som i sin ordning att torgföra åsikter om att vissa människor inte ska få vår hjälp enbart för att de lever på andra sidan gränsen. Den sortens ställningstagande om att vi ska hjälpa folk i vårt eget land och de i andra länder får klara sig själva är något som skadar människor hela tiden.
Nu känns den bloggposten något mesig då ett brutalt massmord precis har begåtts i vad som verkar vara nationalistiskt uppsåt, och då är det dags att se ännu skarpare på situationen. Jag tror vi har kommit till en vändpunkt. De nationalistiska rörelserna kan inte längre hävda att de är ofarliga och att terrorhotet bara kommer från islam. Framöver kommer isolationismen och främlingsfientligheten som vuxit sig stark i Norden att få diskuteras på ett helt nytt sätt. Jag har mycket tankar om den saken, och jag kommer att utveckla dem i ett kommande inlägg så snart jag lyckats samla mig lite mer.
Avslutningsvis: jag märker att många på internet börjar byta ut eller komplettera sina profilbilder med en norsk flagga. Detta kan antingen ses som att stödja det norska folket (varför nu "norska folket" skulle vara den avskilda enhet som behöver stödjas) eller för att reclaima flaggan från den mordiska nationalisten som inte ska få stjäla den. Det andra alternativet känns för mig mer legitimt än det första, men det känns ändå inte rätt att vifta med en nationsflagga för att hedra människor som mördats för nationalismen.
Vi behöver inte mer flaggviftande i detta läge. Det passar sig inte att vi instinktivt fortsätter dela upp mänskligheten i separata grupper. Vi måste visa att vi har lärt någonting.
fredag 22 juli 2011
Högst befogad ilska i avlyssningsskandalen
Avlyssningsskandalen i Storbritannien är något så sällsynt som en skandal som fått folk att bli arga över rätt saker. Det vidriga beteendet hos mediamogulens tabloidpress att ägna sig åt olaglig telefonavlyssning hade lätt kunnat passera nästintill obemärkt, i alla fall med tanke på hur mycket vidrigheter av liknande grad som passerar utan att folk ens bryr sig. Men nu har det hela briserat internationellt, och medan historiens avskyvärdhet kommenteras tillräckligt av andra så kan jag bara tillägga att jag är glad över att saken uppmärksammas och att allmänheten reagerar starkt.
För det första så visar det att det är inte så jävla kul när folk blir avlyssnade. I en tid när begreppet "den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta" är förhärskande och politikerna rullar ut övervakningssamhället i form av FRA-lag och datalagringsdirektiv så visas det nu konkret att avlyssning av privatpersoner kan vara riktigt otrevliga affärer. Nu är det kvällspressen som har utfört det hela, men det finns väldigt lite som talar för att inte statliga myndigheter skulle kunna göra liknande saker. Möjligheten till godtycklig avlyssning är ett verktyg som vi inte vill sätta i händerna på någon. Förhoppningsvis får allt fler människor upp ögonen för hur hemskt det skulle vara att utsättas för det, och att man säger emot när politikerna försöker lura i oss att det inte är något farligt.
För det andra är det bra att det reageras mot kvällspressens äckliga version av journalistik. Det är för mig ett mysterium att någon vill stödja den snaskiga skvallerjakten som går ut på att invadera människors privatliv. Kvällspressen borde bojkottas ihjäl, men det funkar inte för det är uppenbarligen många som efterfrågar den sortens läsning som går ut på att människors liv fläks upp till allmän beskådan mot deras vilja. Det glädjer mig något oerhört att en av de hemska engelska tabloidtidningarna nu har mött sin död, och jag hoppas att fler följer när konsumenterna börjar granska sitt samvete och slutar köpa blaskorna.
För det tredje är jag glad att Rupert Murdoch nu sätts under rejält tryck. Att han fick en paj av raklödder kastad i ansiktet var knappast ett konstruktivt inlägg i debatten, men jag hade fan så gärna gjort det själv om jag kunnat. Det självgode aset har länge levt på sin makt av mediakoncentration, och har blivit så van vid sin förmåga att kontrollera vad som sägs och skrivs inför allmänheten att han har velat ta kontroll över internet. Nu är det förhoppningsvis slut med det, och vi går in i en tid där privatdiktatorer som Murdoch förlorar sin förmåga att indoktrinera allmänheten och ej längre är immuna mot granskning. Den rejäla skandalen som nu är igång kan bli startskottet till att riva ned det korrupta förhållandet av mediamoguler och politiker som är det förmodligen största hotet mot den västerländska demokratin.
Sammanfattningsvis – en hemsk skandal, men det är bra att folk upprörs över rätt saker och visar befogad ilska, och jag ser framemot att fler gamla kungar störtas.
måndag 11 juli 2011
Almedalsdebut
Jag har varit på Politikerveckan i Almedalen för första gången. Intressant och lärorikt.
Det har varit många spännande diskussioner med smarta människor, men samtidigt slås jag över vilken otroligt deprimerande internkultur det verkar finnas inom riksdagspartierna. Jag kommer även framöver utveckla mina tankar om Liberaldemokraternas insats och tänkbara framtid.
Det blir säkerligen fler Almedalsturer för mig, och då ska jag boka in mer mingel.
Det har varit många spännande diskussioner med smarta människor, men samtidigt slås jag över vilken otroligt deprimerande internkultur det verkar finnas inom riksdagspartierna. Jag kommer även framöver utveckla mina tankar om Liberaldemokraternas insats och tänkbara framtid.
Det blir säkerligen fler Almedalsturer för mig, och då ska jag boka in mer mingel.
söndag 3 juli 2011
Den fria rörligheten är under attack från wannabe-fascister
Vad fan tror grekiska staten att de håller på med?!
Nej, nu pratar jag inte om agerandet rörande landets skuldkris, utan det sätt på vilket de behandlar flottiljen Ship to Gaza.
Jag är inte ett fan av Ship to Gaza, och den ståndpunkten kan jag förklara i detalj i ett senare inlägg. Men det som görs mot flottiljen just nu från grekiskt håll ser ut att vara ett vidrigt angrepp på grundläggande friheter, utövat på ett fascistiskt sätt av politiskt godtycke.
Grekerna har nämligen med hot om våld hindrat skeppen att avsegla och de har gripit en av kaptenerna. Detta förklarar de med att de tänker förbjuda skepp med Gaza som destination att segla från grekiskt territorialvatten.
Vad fan får grekerna att tro att de har befogenhet att utfärda ett sådant förbud? Det kan inte vara tillåtet att hindra människor (särskilt inte utländska medborgare) från att lämna ett land så länge de inte är del i en brottsutredning.
Att man inte gillar destinationsorten är inte en giltig ursäkt. Det är landet som bevakar destinationsorten som ska hantera ankomst av oönskade besökare och avvisa dem. Nu har Israel tagit på sig rollen som Gazas gränsbevakning, och man kan diskutera rimligheten i det, men faktum kvarstår att det är Israel som borde vara motparten till flottiljen, inte Grekland.
Detta är ett direkt angrepp på den fria rörligheten, ett reseförbud som är lagvidrigt och utfärdat av politiska skäl på ett godtyckligt sätt. Så beter sig diktaturer som Kina, och det är inte värdigt ett demokratiskt EU-land.
Rätta mig gärna om jag har fel i juridiken här, men jag tycker det ser ut som att det grekiska agerandet bryter mot alla möjliga grundlagar och konventioner. Ungefär samtidigt har Danmark beslutat sig för att återinrätta gränskontroller, och det är ytterligare ett tecken på att den fria rörligheten inom Schengenområdet är under attack från småsinta nationalistiska politiker. Det borde tas krafttag från centralt EU-håll för att straffa sådana här övergrepp.
Återigen, tro inte att jag är en supporter av Ship to Gaza. Jag har mina skäl att ifrågasätta flottiljens syfte.
Men jag kan inte sitta tyst när flottiljen görs till mål för europeiska politiker som tycker att de kan bete sig som en fascistisk diktaturstat och komma undan med det.
Nej, nu pratar jag inte om agerandet rörande landets skuldkris, utan det sätt på vilket de behandlar flottiljen Ship to Gaza.
Jag är inte ett fan av Ship to Gaza, och den ståndpunkten kan jag förklara i detalj i ett senare inlägg. Men det som görs mot flottiljen just nu från grekiskt håll ser ut att vara ett vidrigt angrepp på grundläggande friheter, utövat på ett fascistiskt sätt av politiskt godtycke.
Grekerna har nämligen med hot om våld hindrat skeppen att avsegla och de har gripit en av kaptenerna. Detta förklarar de med att de tänker förbjuda skepp med Gaza som destination att segla från grekiskt territorialvatten.
Vad fan får grekerna att tro att de har befogenhet att utfärda ett sådant förbud? Det kan inte vara tillåtet att hindra människor (särskilt inte utländska medborgare) från att lämna ett land så länge de inte är del i en brottsutredning.
Att man inte gillar destinationsorten är inte en giltig ursäkt. Det är landet som bevakar destinationsorten som ska hantera ankomst av oönskade besökare och avvisa dem. Nu har Israel tagit på sig rollen som Gazas gränsbevakning, och man kan diskutera rimligheten i det, men faktum kvarstår att det är Israel som borde vara motparten till flottiljen, inte Grekland.
Detta är ett direkt angrepp på den fria rörligheten, ett reseförbud som är lagvidrigt och utfärdat av politiska skäl på ett godtyckligt sätt. Så beter sig diktaturer som Kina, och det är inte värdigt ett demokratiskt EU-land.
Rätta mig gärna om jag har fel i juridiken här, men jag tycker det ser ut som att det grekiska agerandet bryter mot alla möjliga grundlagar och konventioner. Ungefär samtidigt har Danmark beslutat sig för att återinrätta gränskontroller, och det är ytterligare ett tecken på att den fria rörligheten inom Schengenområdet är under attack från småsinta nationalistiska politiker. Det borde tas krafttag från centralt EU-håll för att straffa sådana här övergrepp.
Återigen, tro inte att jag är en supporter av Ship to Gaza. Jag har mina skäl att ifrågasätta flottiljens syfte.
Men jag kan inte sitta tyst när flottiljen görs till mål för europeiska politiker som tycker att de kan bete sig som en fascistisk diktaturstat och komma undan med det.
torsdag 30 juni 2011
Svensk alkoholpolitik är miljöfarlig
Att åka fram och tillbaka till Åland över dagen utan att ens kliva i land är inte riktigt vad jag ser som ett nöje, men när detta var utflykten för hela familjen nyligen hängde jag ändå med. På en sådan båttur ser man svensk alkoholpolitik i praktiken.
Svenne Banan åker fram och tillbaka över dagen och släpar med sig ölflak och vodkaflaskor som man lika gärna kunde ha köpt i sin närmaste kvartersbutik. Istället fraktas last och människor över havet för att konsumenterna ska komma undan att lägga ut några skattekronor. Allt detta helt i onödan. Det vore intressant att räkna ihop siffror på hur stora utsläpp av koldioxid och svavel som orsakas av detta.
Folk slutar inte supa för att spriten i Sverige är dyr. De kommer bara att hitta mer omständliga, tidskrävande och miljöskadliga sätt att få tag på drickat. Svensk alkoholpolitik är ett misslyckande som ständigt pågår, men detta vägrar politikerna erkänna. De tror att minsta lättnad av restriktionerna på hemmaplan leder till katastrof, men allt de är rädda för pågår redan vid landets gränser, och på något sätt överlever vi det.
Visst köpte jag också med mig lite sprit. Inte för att sparade så mycket pengar på det, utan mer för att varje droppe alkohol jag konsumerar i Sverige som inte har passerat Systembolaget är ett politiskt statement i form av ett långfinger åt förmyndarpolitikerna, även om jag bär förhoppningen om att jag i framtiden ska slippa åka på oljebrännande booze-cruise.
Svenne Banan åker fram och tillbaka över dagen och släpar med sig ölflak och vodkaflaskor som man lika gärna kunde ha köpt i sin närmaste kvartersbutik. Istället fraktas last och människor över havet för att konsumenterna ska komma undan att lägga ut några skattekronor. Allt detta helt i onödan. Det vore intressant att räkna ihop siffror på hur stora utsläpp av koldioxid och svavel som orsakas av detta.
Folk slutar inte supa för att spriten i Sverige är dyr. De kommer bara att hitta mer omständliga, tidskrävande och miljöskadliga sätt att få tag på drickat. Svensk alkoholpolitik är ett misslyckande som ständigt pågår, men detta vägrar politikerna erkänna. De tror att minsta lättnad av restriktionerna på hemmaplan leder till katastrof, men allt de är rädda för pågår redan vid landets gränser, och på något sätt överlever vi det.
Visst köpte jag också med mig lite sprit. Inte för att sparade så mycket pengar på det, utan mer för att varje droppe alkohol jag konsumerar i Sverige som inte har passerat Systembolaget är ett politiskt statement i form av ett långfinger åt förmyndarpolitikerna, även om jag bär förhoppningen om att jag i framtiden ska slippa åka på oljebrännande booze-cruise.
onsdag 29 juni 2011
Hela världen måste följa New Yorks exempel
När det för det mesta tycks komma en strid ström av dåliga nyheter rörande politik så piggar det upp enormt att få höra om ett ordentligt framsteg som skett. Så var det med den goda nyheten om att könsneutrala äktenskap legaliseras i delstaten New York. Grattis alla lyckliga gaypar i The Big Apple!
Jag tror detta bäddar för fortsatt spridning av samkönade äktenskap i världen, för jag hoppas folk inser att kontroversen kring frågan är ett utslag av förbluffande idioti. Det här är inte en empirisk debatt, för nej-sidan åker på storspö hela tiden. Ett flertal länder och delstater världen över har införts könsneutral äktenskapslagstiftning, och ingenstans ifrån rapporteras om negativa konsekvenser för familjeliv eller för samhället i stort. Sverige har haft lagstiftningen i mer än två år nu. Har du märkt någon försämring?
Nej-sidans domedagspropaganda om allt hemskt som skulle hända är bara rakt ut fel! Detta är ett faktum som de inte kan dölja längre. De hittade på en massa skit för att skrämmas, och deras bluff är avslöjad.
Allt de har kvar är rena nonsensargument: att det skulle vara fel för att en sagobok från bronsåldern säger så, att det skulle vara fel för att det kränker folk i olikkönade äktenskap. Detta är ett politiskt kampanjläger som drivs av ren idioti, och de är villiga att spendera massvis med tid och miljontals dollar på att förstöra för andra människor utan att vinna något själva på det. Det är äckligt!
Vi ska inte vila efter segern i New York. Vi måste ta kampen vidare, och då kommer världsmetropolen NYC väl till nytta med sin kulturella och finansiella styrka.
Att sluta villkora äktenskap med sexuell läggning är en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter, och det måste göras i hela världen. Det är inte okej att kalla det något annat än äktenskap eller komma med andra avsteg från jämställdhet. Diskriminering utefter sexuell läggning är inte acceptabelt! Vi måste vara tydliga med att alla länder som ännu inte har könsneutrala äktenskap bryter mot mänskliga rättigheter, och detta måste vi säga rakt till dem, även om de är annars välordnade demokratiska grannländer till oss.
De valida argumenten är till 100% på vår sida, och när det görs uppenbart för alla så kommer segertåget för homosexuellas rättigheter att rulla vidare.
Jag tror detta bäddar för fortsatt spridning av samkönade äktenskap i världen, för jag hoppas folk inser att kontroversen kring frågan är ett utslag av förbluffande idioti. Det här är inte en empirisk debatt, för nej-sidan åker på storspö hela tiden. Ett flertal länder och delstater världen över har införts könsneutral äktenskapslagstiftning, och ingenstans ifrån rapporteras om negativa konsekvenser för familjeliv eller för samhället i stort. Sverige har haft lagstiftningen i mer än två år nu. Har du märkt någon försämring?
Nej-sidans domedagspropaganda om allt hemskt som skulle hända är bara rakt ut fel! Detta är ett faktum som de inte kan dölja längre. De hittade på en massa skit för att skrämmas, och deras bluff är avslöjad.
Allt de har kvar är rena nonsensargument: att det skulle vara fel för att en sagobok från bronsåldern säger så, att det skulle vara fel för att det kränker folk i olikkönade äktenskap. Detta är ett politiskt kampanjläger som drivs av ren idioti, och de är villiga att spendera massvis med tid och miljontals dollar på att förstöra för andra människor utan att vinna något själva på det. Det är äckligt!
Vi ska inte vila efter segern i New York. Vi måste ta kampen vidare, och då kommer världsmetropolen NYC väl till nytta med sin kulturella och finansiella styrka.
Att sluta villkora äktenskap med sexuell läggning är en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter, och det måste göras i hela världen. Det är inte okej att kalla det något annat än äktenskap eller komma med andra avsteg från jämställdhet. Diskriminering utefter sexuell läggning är inte acceptabelt! Vi måste vara tydliga med att alla länder som ännu inte har könsneutrala äktenskap bryter mot mänskliga rättigheter, och detta måste vi säga rakt till dem, även om de är annars välordnade demokratiska grannländer till oss.
De valida argumenten är till 100% på vår sida, och när det görs uppenbart för alla så kommer segertåget för homosexuellas rättigheter att rulla vidare.
Bruna gardet på PI är inte den fria debattens väktare
Hahahahahahahahaha! Dagens asgarv! Jag har blivit blockad från att kommentera på Politiskt Inkorrekt. Mina pikar åt byfånerasisterna blev till slut nog, och efter hela två kommentarer ikväll för att bryta mönstret av total konsensus i inskränkthet som råder där så blev jag utsparkad.
Läsning på PI är en studie i lyteskomik. Där hänger grovt rasistiska människor, ni vet de där SD-väljarna som partiet helst inte vill associeras med. Jag har varit inne där några gånger tidigare och kommenterat saker, mest för att ge dem ett avbrott i sin lilla bubbla och få dem att inse att det finns folk som på allvar tycker annorlunda.
Visst, jag kan ha varit lite spydig några gånger, och jag kanske inte höll högsta saklighet alltid. Men jämfört med det genomsnittliga hånet och personangreppen som haglar där så var mina inlägg högst civiliserade. Dock uttryckte jag åsikter som de inte ville se på sin sajt, och då åkte jag ut.
Detta samtidigt som PI hyllar friandet av Geert Wilders som en seger för yttrandefrihet och öppen debatt. Hyckleriet och ironin är skrattretande.
Nej, jag menar inte att allmän yttrandefrihet ska gälla på en privat sajt. De var i sin fulla rätt att sparka ut mig. Men de ger inte något starkt exempel på de principer de säger sig stödja. De kunde ha låtit folk debattera mig och därefter se mina kommentarer drunkna i den stora mängden. Istället valde de det enkla alternativet att hantera en obekväm röst: tysta den.
PI främjar inte öppen debatt. De gillar yttrandefrihet när det gäller deras egna åsikter, annars är den mest till bekymmer.
Men det var nog lika bra det. Att debattera med lurkarna på PI är lika meningslöst som att dunka huvudet i en tegelvägg. Bäst att hålla sig borta från den freakshowen så man inte tappar tilltron till mänskligheten helt.
Läsning på PI är en studie i lyteskomik. Där hänger grovt rasistiska människor, ni vet de där SD-väljarna som partiet helst inte vill associeras med. Jag har varit inne där några gånger tidigare och kommenterat saker, mest för att ge dem ett avbrott i sin lilla bubbla och få dem att inse att det finns folk som på allvar tycker annorlunda.
Visst, jag kan ha varit lite spydig några gånger, och jag kanske inte höll högsta saklighet alltid. Men jämfört med det genomsnittliga hånet och personangreppen som haglar där så var mina inlägg högst civiliserade. Dock uttryckte jag åsikter som de inte ville se på sin sajt, och då åkte jag ut.
Detta samtidigt som PI hyllar friandet av Geert Wilders som en seger för yttrandefrihet och öppen debatt. Hyckleriet och ironin är skrattretande.
Nej, jag menar inte att allmän yttrandefrihet ska gälla på en privat sajt. De var i sin fulla rätt att sparka ut mig. Men de ger inte något starkt exempel på de principer de säger sig stödja. De kunde ha låtit folk debattera mig och därefter se mina kommentarer drunkna i den stora mängden. Istället valde de det enkla alternativet att hantera en obekväm röst: tysta den.
PI främjar inte öppen debatt. De gillar yttrandefrihet när det gäller deras egna åsikter, annars är den mest till bekymmer.
Men det var nog lika bra det. Att debattera med lurkarna på PI är lika meningslöst som att dunka huvudet i en tegelvägg. Bäst att hålla sig borta från den freakshowen så man inte tappar tilltron till mänskligheten helt.
måndag 27 juni 2011
Internet är grundläggande infrastruktur
Mycket kan sägas om de vidriga förslagen från diverse makthavare om att folk ska stängas av från internet för sådant som illegal fildelning. I detta blogginlägg tänker jag dock argumentera för att vår tillgång till internet måste värnas inte bara politiskt utan också praktiskt.
Jag har nyligen haft en vecka utan internet-uppkoppling och blivit effektivt isolerad från resten av världen. Supportpersonalen på Com Hem ger olika besked varje gång man ringer dem, men eftersom det var modemet som var trasigt tänkte jag att man borde kunna gå ner på stan och köpa ett nytt. Icke då! Com Hem använder tydligen väldigt speciella modem som man inte får tag på hur som helst.
Vad som gjorde mig riktigt arg var det faktum att modemen fanns där i flera butiker, men de lämnas bara ut till kunder som tecknar nytt abonnemang. Jag var tvungen att vänta på att en apparat av exakt samma sort kom med posten från Härnösand.
Jag var alltså utan internet i en vecka helt och hållet i onödan! Något som Com Hem måste vara fullständigt medvetna om då de inte har ett arrangemang som gör att kunder kan byta trasiga modem hos återförsäljare.
Av en slump slutade mitt mobilabonnemang hos Telia att funka samma dag, så jag kunde inte använda internet i mobilen heller. Jag fick gå till en Teliabutik för att få veta att det var p.g.a. en missad faktura som kommit bort bland mina adressändringar på senare tid. De har skickat fakturan och påminnelser till min gamla adress och sedan prompt stängt av abonnemanget när de inte fått betalt.
Verkar detta okej? Låt mig ge ett förslag på alternativ lösning: de kunde ha skickat ett SMS med info till det berörda telefonnumret som uppenbarligen användes. Men något sådant kunde Sveriges största telebolag inte göra. De bara skickade mig papperspost och försökte inte använda den telefonservice de själva driver. Idiotiskt och nonchalant!
Jag förstår inte varför jag ens behöver få faktura i papperspost, det är ändå bara en rad siffror som ska matas in i internetbank, den infon skulle lätt få plats i ett SMS.
Nu har jag betalat fakturan, men elva dagar senare har mitt abonnemang inte kommit igång. Det är inte rimligt att det tar så lång tid. Men man kunde visst betala en extra avgift för att få igång abonnemanget snabbt. Jag gissar att väntetiden alltså är till för att lura folk på pengar, och så öppnar de abonnemanget med exakt samma procedur bara utan att vänta några dagar med att trycka "på".
När jag var utan internet kunde jag inte ägna mig åt mina studier, mitt arbetssökande eller mitt föreningsengagemang eftersom alla dessa aktiviteter är baserade på informationssökning och personkontakt över internet.
Vi måste sluta tänka på internet som en lyxvara, som något man ska vara glad att man har, som något man ska böna och be för att få tillbaka. Internet är grundläggande infrastruktur i dagens samhälle. Det är som el och vatten: det ska funka, hela tiden, och om det slutar funka så ska det åtgärdas omedelbart. Ingen i dagens Sverige skulle acceptera att vara utan el eller vatten i en vecka för att leverantörerna har slarviga och omständliga rutiner för att åtgärda fel. Det är inte okej att bemötas av okunnig supportpersonal, slöa reparatörer och långsamma papperspostleveranser.
Vi konsumenter måste ställa högre krav. Vi måste applicera den makt vi har i vår plånbok och få internetleverantörerna att inse att vi inte tolererar dålig service. Internet betyder så mycket för utvecklingen av dagens samhälle att vi inte får acceptera att underhållet av tekniken missköts.
Nästa gång du blir av med internet - ta till den attityd du skulle ta om du blev av med strömmen. Problem ska åtgärdas omedelbart, när än på dygnet och veckan som de inträffar. Ofrivilliga avstängningar från internet är ett hot mot vår demokrati och ekonomi, detta oavsett om de orsakas av ondsinta politiker som Nicolas Sarkozy eller av inkompetenta företag som Com Hem och Telia.
Men kudos till Max Hamburgerrestauranger vars Wi-Fi räddade mig från att bli galen.
Jag har nyligen haft en vecka utan internet-uppkoppling och blivit effektivt isolerad från resten av världen. Supportpersonalen på Com Hem ger olika besked varje gång man ringer dem, men eftersom det var modemet som var trasigt tänkte jag att man borde kunna gå ner på stan och köpa ett nytt. Icke då! Com Hem använder tydligen väldigt speciella modem som man inte får tag på hur som helst.
Vad som gjorde mig riktigt arg var det faktum att modemen fanns där i flera butiker, men de lämnas bara ut till kunder som tecknar nytt abonnemang. Jag var tvungen att vänta på att en apparat av exakt samma sort kom med posten från Härnösand.
Jag var alltså utan internet i en vecka helt och hållet i onödan! Något som Com Hem måste vara fullständigt medvetna om då de inte har ett arrangemang som gör att kunder kan byta trasiga modem hos återförsäljare.
Av en slump slutade mitt mobilabonnemang hos Telia att funka samma dag, så jag kunde inte använda internet i mobilen heller. Jag fick gå till en Teliabutik för att få veta att det var p.g.a. en missad faktura som kommit bort bland mina adressändringar på senare tid. De har skickat fakturan och påminnelser till min gamla adress och sedan prompt stängt av abonnemanget när de inte fått betalt.
Verkar detta okej? Låt mig ge ett förslag på alternativ lösning: de kunde ha skickat ett SMS med info till det berörda telefonnumret som uppenbarligen användes. Men något sådant kunde Sveriges största telebolag inte göra. De bara skickade mig papperspost och försökte inte använda den telefonservice de själva driver. Idiotiskt och nonchalant!
Jag förstår inte varför jag ens behöver få faktura i papperspost, det är ändå bara en rad siffror som ska matas in i internetbank, den infon skulle lätt få plats i ett SMS.
Nu har jag betalat fakturan, men elva dagar senare har mitt abonnemang inte kommit igång. Det är inte rimligt att det tar så lång tid. Men man kunde visst betala en extra avgift för att få igång abonnemanget snabbt. Jag gissar att väntetiden alltså är till för att lura folk på pengar, och så öppnar de abonnemanget med exakt samma procedur bara utan att vänta några dagar med att trycka "på".
När jag var utan internet kunde jag inte ägna mig åt mina studier, mitt arbetssökande eller mitt föreningsengagemang eftersom alla dessa aktiviteter är baserade på informationssökning och personkontakt över internet.
Vi måste sluta tänka på internet som en lyxvara, som något man ska vara glad att man har, som något man ska böna och be för att få tillbaka. Internet är grundläggande infrastruktur i dagens samhälle. Det är som el och vatten: det ska funka, hela tiden, och om det slutar funka så ska det åtgärdas omedelbart. Ingen i dagens Sverige skulle acceptera att vara utan el eller vatten i en vecka för att leverantörerna har slarviga och omständliga rutiner för att åtgärda fel. Det är inte okej att bemötas av okunnig supportpersonal, slöa reparatörer och långsamma papperspostleveranser.
Vi konsumenter måste ställa högre krav. Vi måste applicera den makt vi har i vår plånbok och få internetleverantörerna att inse att vi inte tolererar dålig service. Internet betyder så mycket för utvecklingen av dagens samhälle att vi inte får acceptera att underhållet av tekniken missköts.
Nästa gång du blir av med internet - ta till den attityd du skulle ta om du blev av med strömmen. Problem ska åtgärdas omedelbart, när än på dygnet och veckan som de inträffar. Ofrivilliga avstängningar från internet är ett hot mot vår demokrati och ekonomi, detta oavsett om de orsakas av ondsinta politiker som Nicolas Sarkozy eller av inkompetenta företag som Com Hem och Telia.
Men kudos till Max Hamburgerrestauranger vars Wi-Fi räddade mig från att bli galen.
måndag 13 juni 2011
Stockholm behöver mer tunnelbana och mindre Wennerholm
Den intervju med Christer Wennerholm som publicerades i fredagens SvD är en jävla freakshow. När divan äntligen kommit loss från semesterfirande och tvingas tala med media om de frågor han har som jobb och offentligt ansvar att sköta så drar han av ett påstående om att Stockholm ska bli en spårvagnsstad. Det är som en bisarr humorsketch i sin brutala enkelhet, för Wennerholm råkar ju vara ordförande i lobbygruppen "Spårvagnsstäderna". Han skulle knappast vara tydligare om sig själv om han så ställde sig på Hötorget och skrek allt vad han orkade fem gånger: "Jag är korrumperad!".
Det är inte acceptabelt att vi har ett trafiklandstingsråd som driver en intresseförening för ett visst trafikslag och därefter bedriver politik för att gynna detta trafikslag. När kollektivtrafiken ska byggas ut så måste utredningarna göras förutsättningslöst och får inte vara låsta vid viss transportteknik. Det trafikslag som kan leverera bästa kapacitet i förhållande till investeringen ska väljas.
Undersökningar från bl.a. KTH visar att tunnelbana är en mycket lönsam investering för samhället, och att en framsynthet som den när tunnelbanan började byggas på 1940-talet är precis vad vi behöver även nu för att lägga god grund för framtiden. Dessutom finns det en väldigt stark folklig opinion för utbyggd tunnelbana.
Allt detta viftar Wennerholm bort snabbt med inte mer än sin egen personliga uppfattning som motivering. Därmed ger han ett typexempel på den sorts politiker vi inte behöver - den sorten som drivs av envishet och tjurskallighet trots att man har verkligheten emot sig. Men för säkerhets skull ska han leta fel i KTH:s rapport för att ha något att hacka, vilket är mycket enklare än att producera något vettigt själv. Han säger att det inte finns någon spårutbyggnad som är lönsam. Vad fan menar han med det? Om så vore fallet skulle vi ju inte bygga spår alls. Ett obegripligt påstående i den form som det citerats.
Wennerholm bekräftar även sitt berömda citat "Tunnelbanan är färdigbyggd", ett påstående som kommer bli en klassiker i stil med "Internet är bara en fluga". Dock gäller byggstoppet bara på kort sikt, för Wennerholm säger att någon gång i framtiden när han har rullator kanske någon kommer att ändra hans beslut. Det låter därmed som att han är fast besluten att blockera tunnelbaneutbyggnad tills han går i pension, och mer än så behöver vi inte veta för att inse att vi måste sparka ut honom snarast möjligt.
Spårväg är ett bra sätt att ersätta bussar och skapa tvärförbindelser, men för att ge stark kapacitet i kollektivtrafiken behövs tunnelbana, och även om byggandet är dyrt så kommer investeringarna betala tillbaka sig. Mer tunnelbana är direkt nödvändig för Stockholms utveckling och framtid som världsmetropol, och för miljontals invånares livskvalitet. Vi får inte låta allt detta riskeras av en mans olämpliga föreningsengagemang.
Svenska Dagbladet har gjort ett föredömligt arbete med att lägga fram caset för tunnelbaneutbyggnad. Nu inväntar vi ödesdagen 21 juni då beslut ska tas om vilket trafikslag som ska dras till Nya Karolinska.
Det är inte acceptabelt att vi har ett trafiklandstingsråd som driver en intresseförening för ett visst trafikslag och därefter bedriver politik för att gynna detta trafikslag. När kollektivtrafiken ska byggas ut så måste utredningarna göras förutsättningslöst och får inte vara låsta vid viss transportteknik. Det trafikslag som kan leverera bästa kapacitet i förhållande till investeringen ska väljas.
Undersökningar från bl.a. KTH visar att tunnelbana är en mycket lönsam investering för samhället, och att en framsynthet som den när tunnelbanan började byggas på 1940-talet är precis vad vi behöver även nu för att lägga god grund för framtiden. Dessutom finns det en väldigt stark folklig opinion för utbyggd tunnelbana.
Allt detta viftar Wennerholm bort snabbt med inte mer än sin egen personliga uppfattning som motivering. Därmed ger han ett typexempel på den sorts politiker vi inte behöver - den sorten som drivs av envishet och tjurskallighet trots att man har verkligheten emot sig. Men för säkerhets skull ska han leta fel i KTH:s rapport för att ha något att hacka, vilket är mycket enklare än att producera något vettigt själv. Han säger att det inte finns någon spårutbyggnad som är lönsam. Vad fan menar han med det? Om så vore fallet skulle vi ju inte bygga spår alls. Ett obegripligt påstående i den form som det citerats.
Wennerholm bekräftar även sitt berömda citat "Tunnelbanan är färdigbyggd", ett påstående som kommer bli en klassiker i stil med "Internet är bara en fluga". Dock gäller byggstoppet bara på kort sikt, för Wennerholm säger att någon gång i framtiden när han har rullator kanske någon kommer att ändra hans beslut. Det låter därmed som att han är fast besluten att blockera tunnelbaneutbyggnad tills han går i pension, och mer än så behöver vi inte veta för att inse att vi måste sparka ut honom snarast möjligt.
Spårväg är ett bra sätt att ersätta bussar och skapa tvärförbindelser, men för att ge stark kapacitet i kollektivtrafiken behövs tunnelbana, och även om byggandet är dyrt så kommer investeringarna betala tillbaka sig. Mer tunnelbana är direkt nödvändig för Stockholms utveckling och framtid som världsmetropol, och för miljontals invånares livskvalitet. Vi får inte låta allt detta riskeras av en mans olämpliga föreningsengagemang.
Svenska Dagbladet har gjort ett föredömligt arbete med att lägga fram caset för tunnelbaneutbyggnad. Nu inväntar vi ödesdagen 21 juni då beslut ska tas om vilket trafikslag som ska dras till Nya Karolinska.
lördag 11 juni 2011
Är det okej att besvara en förolämpning med våld?
Som om inte den svenska slavauktionsdebatten redan var fullständigt urspårad så kommer nu en högst förbryllande och oroväckande debattartikel på SvD Brännpunkt, där den inte går att kommentera så jag får göra det här.
Den handlar på en dom från Sundsvall där en mörkhyad skolpojke dömts för misshandel efter att ha slagit en annan pojke som försökte tvinga honom att spela negerslav i ett rollspel. Artikelförfattarna menar att domen är en orättfärdig kränkning av den mörkhyade pojken.
Jag kan inte några detaljer om domen annat än vad som presenteras i debattartikeln, men jag ställer mig högst frågande till vad artikelförfattarnas budskap är. Menar de att det var okej för pojken att slå någon som försökte få honom att spela negerslav?
Det ser verkligen så ut när man läser artikeln. Rätten har inte bedömt att pojken agerade i nödvärn, och då borde saken vara klar. Slår man någon som inte har använt fysiskt våld mot en så är det misshandel, oavsett vad för taskiga saker denne har sagt. Ord ska man besvara med ord, inte med våld.
Konsekvensen av vad debattartikeln säger skulle vara att det är okej att använda våld mot någon som förolämpar utifrån hudfärg.
Rätta mig om jag har uppfattat artikeln fel. För så som den ser ut nu är den en sanktionering av våld mot människor som använder det så skrämmande ordet "neger". "Hur rasism bemöts framöver blir något av en ödesfråga" avslutar artikelförfattarna, och jag vill starkt betona att våld inte bör vara ett legitimt bemötande. Samhällets principer om icke-våld förutom vid nödvärn måste bevaras. Det är inte okej att slå någon för att denne förolämpar.
Den handlar på en dom från Sundsvall där en mörkhyad skolpojke dömts för misshandel efter att ha slagit en annan pojke som försökte tvinga honom att spela negerslav i ett rollspel. Artikelförfattarna menar att domen är en orättfärdig kränkning av den mörkhyade pojken.
Jag kan inte några detaljer om domen annat än vad som presenteras i debattartikeln, men jag ställer mig högst frågande till vad artikelförfattarnas budskap är. Menar de att det var okej för pojken att slå någon som försökte få honom att spela negerslav?
Det ser verkligen så ut när man läser artikeln. Rätten har inte bedömt att pojken agerade i nödvärn, och då borde saken vara klar. Slår man någon som inte har använt fysiskt våld mot en så är det misshandel, oavsett vad för taskiga saker denne har sagt. Ord ska man besvara med ord, inte med våld.
Konsekvensen av vad debattartikeln säger skulle vara att det är okej att använda våld mot någon som förolämpar utifrån hudfärg.
Rätta mig om jag har uppfattat artikeln fel. För så som den ser ut nu är den en sanktionering av våld mot människor som använder det så skrämmande ordet "neger". "Hur rasism bemöts framöver blir något av en ödesfråga" avslutar artikelförfattarna, och jag vill starkt betona att våld inte bör vara ett legitimt bemötande. Samhällets principer om icke-våld förutom vid nödvärn måste bevaras. Det är inte okej att slå någon för att denne förolämpar.
måndag 6 juni 2011
Nationaldag - nej tack!
Idag är Sveriges nationaldag, och då är det meningen att jag ska vifta med en gammal kristen korstågssymbol för att jag på grund av livets nycker på gott och ont råkar leva i ett visst land och att jag ska uppleva samhörighet med människor jag inte känner enbart för att vi bor inom samma godtyckligt definierade gränser allt medan jag ska hylla vår icke-valda företrädare.
Nej tack, jag avstår!
Nationalism har jag fått nog av för länge sedan. Det som är bra med Sverige firar jag året om, och det som är dåligt med Sverige bekämpar jag året om, men jag tänker inte okritiskt hylla hela fadderrullan på samma gång en viss dag om året. Att det sedan är moraltanter och rasister som mest högljutt säger sig vara Sveriges banérförare fyller på rejält i den negativa vågskålen för mig.
Den som vill bygga sin identitet kring en nationalitet är fri att göra så, men tro inte att ni kan påtvinga mig samma sak. Försök inte lura i mig att nationalkänsla är en sammanbindande kraft, då dess exkluderande natur i själva verket splittrar världen i stycken. Jag tänker inte fira slumpen att ett visst gäng människor är ägda av samma stat inom den territoriella fålla som historien uppställt. Mänskligheten är en, och jag är kosmopolit.
Värden är däremot universella och inte bundna till av geografiska gränser. Låt oss instifta en Frihetens Dag, då kommer jag fira som besatt.
Nej tack, jag avstår!
Nationalism har jag fått nog av för länge sedan. Det som är bra med Sverige firar jag året om, och det som är dåligt med Sverige bekämpar jag året om, men jag tänker inte okritiskt hylla hela fadderrullan på samma gång en viss dag om året. Att det sedan är moraltanter och rasister som mest högljutt säger sig vara Sveriges banérförare fyller på rejält i den negativa vågskålen för mig.
Den som vill bygga sin identitet kring en nationalitet är fri att göra så, men tro inte att ni kan påtvinga mig samma sak. Försök inte lura i mig att nationalkänsla är en sammanbindande kraft, då dess exkluderande natur i själva verket splittrar världen i stycken. Jag tänker inte fira slumpen att ett visst gäng människor är ägda av samma stat inom den territoriella fålla som historien uppställt. Mänskligheten är en, och jag är kosmopolit.
Värden är däremot universella och inte bundna till av geografiska gränser. Låt oss instifta en Frihetens Dag, då kommer jag fira som besatt.
söndag 8 maj 2011
Stoppa vampyrstaten!
Historien om drogtestresultatet för Ola Lindholm är tragisk på många sätt. Förföljande av kvällspressen, korrupta läckande poliser, att en annars fläckfri människa får sparken och förnedras offentligt innan han ens stått inför domstol, samt Olas eget hyckleri kring att oskyldiga döms - dessa är ämnen som bör debatteras noggrant.
Men i denna bloggpost tänker jag skriva om det hiskeliga faktum att drogtestet överhuvudtaget utfördes.
Enligt Olas historia blev han utanför Råsunda ifattsprungen av två poliser som hävdade att de misstänkte att han hade droger på sig och krävde att få kroppsvisitera honom. Det framgår inte på något vis vad den misstanken grundades på. I USA skulle något sådant ses som grovt unconstitutional och alla sorters civilrättsorganisationer skulle gå bärsärkagång. Poliser ska helt enkelt inte få visitera människor utan en stark misstanke, ett sådant övergrepp på medborgarens privatliv är inget som ordningsmakten ska få använda godtyckligt. Har man civilkurage (och tid och ork) så ska man vägra ställa upp på det tills man presenteras för en konkret misstanke.
Men i Sverige råder istället en syn om att "den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja" och att oskyldiga människor ska få stå ut med att ha polisens händer innanför byxorna. Ola tänkte förmodligen på detta sätt och ville få saken ur världen. Nu hjälpte inte detta för poliserna började leka amatörläkare och kom med påståenden om att han såg muntorr ut och hade röda ögon, påståenden som låter otäckt likt de fabricerade anklagelser som två civilpoliser använde för att trakassera en bloggare i tunnelbanan förra året. Dessa symptom som vem som helst kan ha av vilken som helst anledning användes för att kräva att Ola skulle slänga fram kuken och pissa mitt framför poliserna som sedan försökte få honom att hålla tyst om det hela. I hans urin påträffades restprodukter av kokain som kroppen bearbetat, om nu testet är tillförlitligt vilket kan ifrågasättas.
Vi har alltså en människa som i starkast möjliga ordalag bedyrar sin oskuld. Han har inte setts inneha eller använda narkotika. Han har inte haft narkotika i sitt urin, men han har däri haft en restprodukt av narkotika. Det är det enda brott han har begått. Han har inte skadat någon annan människa, han har bara haft fel sorts kemiska ämne i sin kropp.
I Sverige har vi en stat som anser det vara sin uppgift att undersöka de kemiska ämnena i medborgarnas kroppar och straffa oss om de hittar "fel". Staten anser sig ha rätt att tvinga till sig vårt urin, och om man vägrar blir man med största sannolikhet utsatt för blodprov, med våld om så behövs. Vi har alltså en stat som tar sig rätten att suga vårt blod mot vår vilja - en vampyrstat.
Det finns knappast någon större kränkning av privatlivet. Vad som finns i mina kroppsvätskor är enbart mina egna bekymmer. Om de ämnen som finns i min kropp får mig att bete mig farligt mot människor omkring mig så begår jag ett brott, men det är fortfarande då bara den externa handlingen som ska lagföras.
Polisens rätt att utföra drogtest måste tas bort, helt och hållet, vad än omständigheterna eller misstankarna är. Ett sådant krav är inte drogliberalism, det är grundläggande principer för ett fritt samhälle. Även de mest ivriga förbudskramarna borde kunna ställa upp på att detta är ett övertramp som inte är okej i hanteringen av narkotikaproblemen.
Åt helvete med "rent mjöl i påsen"! Åt helvete med "några oskyldiga får offras"! Alla frihetsvänner måste sluta samman och sätta stopp för det här, oavsett vad man tycker om narkotika. Att brottsbekämpningen blir mindre effektiv är ett pris som är värt att betala.
Jag är rädd för svenska staten. Jag ser ordningsmakten som min fiende. Jag fruktar att helt plötsligt ska några poliser komma fram till mig och leka läkare för att kunna trakassera mig med ett drogtest, och om jag då står upp för mina rättigheter och vägrar (vilket jag kommer att göra, det lovar jag) så får jag en nål upp i armen och en natt i häktet, och poliserna kommer undan utan straff även om det visar sig att de tog fel. Detta är inte den sorts samhälle jag vill leva i.
Mitt blod är bara mitt, och däri har staten inget att göra. Om det någon gång i framtiden utbryter en fruktansvärd zombiepest som vi bara kan upptäcka genom att tvångstesta människor, då får jag kanske ompröva min ställning. Men tills dess finns inget som rättfärdigar att statens lakejer tar sig in i kroppen på medborgarna. Vi ska bara stå till svars för våra handlingar, inte för vad vi har inom oss. Gränser måste sättas för vad som får göras i brottsbekämpningens namn, annars kommer man leva i ett skräckvälde. Det är inte för mycket begärt att den gränsen ska gå vid en människas hud.
I dagens Sverige har vi politiker som är vampyrer, deras drottning är Beatrice Ask och deras prins är Johan Pehrson. Vi måste föra ut dem i solljuset.
Men i denna bloggpost tänker jag skriva om det hiskeliga faktum att drogtestet överhuvudtaget utfördes.
Enligt Olas historia blev han utanför Råsunda ifattsprungen av två poliser som hävdade att de misstänkte att han hade droger på sig och krävde att få kroppsvisitera honom. Det framgår inte på något vis vad den misstanken grundades på. I USA skulle något sådant ses som grovt unconstitutional och alla sorters civilrättsorganisationer skulle gå bärsärkagång. Poliser ska helt enkelt inte få visitera människor utan en stark misstanke, ett sådant övergrepp på medborgarens privatliv är inget som ordningsmakten ska få använda godtyckligt. Har man civilkurage (och tid och ork) så ska man vägra ställa upp på det tills man presenteras för en konkret misstanke.
Men i Sverige råder istället en syn om att "den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja" och att oskyldiga människor ska få stå ut med att ha polisens händer innanför byxorna. Ola tänkte förmodligen på detta sätt och ville få saken ur världen. Nu hjälpte inte detta för poliserna började leka amatörläkare och kom med påståenden om att han såg muntorr ut och hade röda ögon, påståenden som låter otäckt likt de fabricerade anklagelser som två civilpoliser använde för att trakassera en bloggare i tunnelbanan förra året. Dessa symptom som vem som helst kan ha av vilken som helst anledning användes för att kräva att Ola skulle slänga fram kuken och pissa mitt framför poliserna som sedan försökte få honom att hålla tyst om det hela. I hans urin påträffades restprodukter av kokain som kroppen bearbetat, om nu testet är tillförlitligt vilket kan ifrågasättas.
Vi har alltså en människa som i starkast möjliga ordalag bedyrar sin oskuld. Han har inte setts inneha eller använda narkotika. Han har inte haft narkotika i sitt urin, men han har däri haft en restprodukt av narkotika. Det är det enda brott han har begått. Han har inte skadat någon annan människa, han har bara haft fel sorts kemiska ämne i sin kropp.
I Sverige har vi en stat som anser det vara sin uppgift att undersöka de kemiska ämnena i medborgarnas kroppar och straffa oss om de hittar "fel". Staten anser sig ha rätt att tvinga till sig vårt urin, och om man vägrar blir man med största sannolikhet utsatt för blodprov, med våld om så behövs. Vi har alltså en stat som tar sig rätten att suga vårt blod mot vår vilja - en vampyrstat.
Det finns knappast någon större kränkning av privatlivet. Vad som finns i mina kroppsvätskor är enbart mina egna bekymmer. Om de ämnen som finns i min kropp får mig att bete mig farligt mot människor omkring mig så begår jag ett brott, men det är fortfarande då bara den externa handlingen som ska lagföras.
Polisens rätt att utföra drogtest måste tas bort, helt och hållet, vad än omständigheterna eller misstankarna är. Ett sådant krav är inte drogliberalism, det är grundläggande principer för ett fritt samhälle. Även de mest ivriga förbudskramarna borde kunna ställa upp på att detta är ett övertramp som inte är okej i hanteringen av narkotikaproblemen.
Åt helvete med "rent mjöl i påsen"! Åt helvete med "några oskyldiga får offras"! Alla frihetsvänner måste sluta samman och sätta stopp för det här, oavsett vad man tycker om narkotika. Att brottsbekämpningen blir mindre effektiv är ett pris som är värt att betala.
Jag är rädd för svenska staten. Jag ser ordningsmakten som min fiende. Jag fruktar att helt plötsligt ska några poliser komma fram till mig och leka läkare för att kunna trakassera mig med ett drogtest, och om jag då står upp för mina rättigheter och vägrar (vilket jag kommer att göra, det lovar jag) så får jag en nål upp i armen och en natt i häktet, och poliserna kommer undan utan straff även om det visar sig att de tog fel. Detta är inte den sorts samhälle jag vill leva i.
Mitt blod är bara mitt, och däri har staten inget att göra. Om det någon gång i framtiden utbryter en fruktansvärd zombiepest som vi bara kan upptäcka genom att tvångstesta människor, då får jag kanske ompröva min ställning. Men tills dess finns inget som rättfärdigar att statens lakejer tar sig in i kroppen på medborgarna. Vi ska bara stå till svars för våra handlingar, inte för vad vi har inom oss. Gränser måste sättas för vad som får göras i brottsbekämpningens namn, annars kommer man leva i ett skräckvälde. Det är inte för mycket begärt att den gränsen ska gå vid en människas hud.
I dagens Sverige har vi politiker som är vampyrer, deras drottning är Beatrice Ask och deras prins är Johan Pehrson. Vi måste föra ut dem i solljuset.
torsdag 5 maj 2011
Juholt tappar vettet fullständigt - libyer dör som resultat
Håkan Juholt i första-maj-tal:
"Vi ska vara väldigt bestämda på när uppgiften är slutförd och då ska vi lämna över till någon annan som får ta vid efter vårt ansvar. Det är Socialdemokraternas linje. Det är att ta ansvar. Det är inte på något sätt oansvarigt vilket har påståtts av en del lättviktare. Det är i allra högsta grad ansvarstagande"
Är karln full? Han menar alltså att det är ansvarsfullt att lämpa över ansvaret på någon annan! Håller man inte med om den slutledningen så är man en lättviktare, för Juholt opererar tydligen på en helt annan nivå av logik än vad som är brukligt. Det finns ett ord för vad han uttrycker: dubbeltänk.
I Juholts värld behöver man alltså inte kämpa för att rädda människoliv, man ska bara se till att någon annan gör det samtidigt som man låtsas att man hjälper. Lyckligtvis verkar många inom S-leden (bl.a. lättviktaren Jan Eliasson) nu reagera mot partiledningens vedervärdiga och patetiska hållning.
Nej du Håkan, låt mig tala om för dig vad som är ansvarsfullt: att skrida till handling snabbt, att göra det jobb som behövs även om det är tungt, och att lämna först när det är avslutat. Sverige är på väg att misslyckas miserabelt på alla tre punkter.
"Vi ska vara väldigt bestämda på när uppgiften är slutförd och då ska vi lämna över till någon annan som får ta vid efter vårt ansvar. Det är Socialdemokraternas linje. Det är att ta ansvar. Det är inte på något sätt oansvarigt vilket har påståtts av en del lättviktare. Det är i allra högsta grad ansvarstagande"
Är karln full? Han menar alltså att det är ansvarsfullt att lämpa över ansvaret på någon annan! Håller man inte med om den slutledningen så är man en lättviktare, för Juholt opererar tydligen på en helt annan nivå av logik än vad som är brukligt. Det finns ett ord för vad han uttrycker: dubbeltänk.
I Juholts värld behöver man alltså inte kämpa för att rädda människoliv, man ska bara se till att någon annan gör det samtidigt som man låtsas att man hjälper. Lyckligtvis verkar många inom S-leden (bl.a. lättviktaren Jan Eliasson) nu reagera mot partiledningens vedervärdiga och patetiska hållning.
Nej du Håkan, låt mig tala om för dig vad som är ansvarsfullt: att skrida till handling snabbt, att göra det jobb som behövs även om det är tungt, och att lämna först när det är avslutat. Sverige är på väg att misslyckas miserabelt på alla tre punkter.
onsdag 4 maj 2011
Kärnkraftsmotstånd på tomgång
Förra veckan var jag vid demonstrationen mot kärnkraft på årsdagen av Tjernobyl-katastrofen. Inte för att delta utan bara för att kolla läget, så det är bra att Sergels Torg har balkonger varifrån man kan betrakta en demonstration utan att se ut som att man är med i den. Någorlunda god uppslutning var det i ett enda stort nostalgiparty från 1980.
Den ende namngivne talaren jag hörde var Per Ribbing. Han berättade stolt om hur han hade förödmjukat några japaner på en konferens genom att ställa en jobbig retorisk fråga: ungefär "Varför promotar ni en energikälla som man kan föra krig över (uran) istället för energikällor som man inte kan föra krig över (sol, vind, vatten)?"
Personligen avskyr jag retoriska frågor. Jag anser att frågor ska man ställa för att man ärligen vill ha ett svar, inte för att förlöjliga en motståndare. Ribbing fick inget svar och såg sig därför som segrare, men jag tror knappast att han ens bekymrat sig om att fundera ut svaret. Japanerna promotar inte kärnkraft för att de är onda eller dumma, som Ribbing ville antyda. It's the economy, stupid! Mer om detta längre ner.
När Ribbing sedan hävdade att vi (syftande på Sverige) för krig i Libyen (vilket vi egentligen inte gör) för att där finns olja, då gick jag från torget. Ghadaffis trupper slaktar frihetstörstande demonstranter och övriga civila i tusental. Det internationella samfundet gör en hedervärd insats för att stoppa en massaker och rädda en demokratisk revolution. Att då avfärda detta med den uttjatade och alltid så felaktiga klyschan "Väst bryr sig bara om oljan" är löjligt, lögnaktigt, hånfullt och avskyvärt.
Intrycket från demonstrationen var överhuvudtaget inte något av professionalism. Stjärnskotten i Grön Ungdom höll plakat med parollen "100% förnybart NU!". Tror de ens på det själva? En övergång till 100% förnybart (om det ens är möjligt) går inte att göra "NU". Det handlar inte om att Reinfeldt trycker på en knapp så drivs hela Sverige av vattenkraft imorgon. Det är en svår omställning. Visst, de ville bara ha en klatschig paroll på plakaten. Men jag förstår ändå inte varför folk vill vifta med uppenbart orimliga och idiotiska budskap, och sedan tror att folk ska ta dem på allvar.
Tro nu inte att jag är någon obeveklig kärnkraftskramare. Jag önskar också att vi kunde avveckla kärnkraften. Men jag inser samtidigt att energiproduktion handlar om att göra svåra prioriteringar mellan alternativ som alla har stora nackdelar. Kärnkraftsmotståndarna på torget hade uppenbarligen inget sinne för att ta dessa svårigheter på allvar. Greenpeace demonstrerar ena dagen mot kärnkraft, andra dagen mot kolkraft, tredje dagen mot ett dammbygge; och de verkar inte se att det finns en motsättning i det de gör.
Vad jag undrar är: Hur mycket skulle en snabb omställning till 100% förnybar energi kosta oss i form av ekonomisk nedgång och minskad levnadsstandard (och inte minst: förstörda Norrlandsälvar)? Det är ingen retorisk fråga, jag vill verkligen höra ett svar. Jag önskar att kärnkraftsmotståndarna kunde ta sig samman, utreda saken ordentligt och presentera en trovärdig och ärlig kalkyl. När siffrorna finns på bordet så kan alla bestämma sig om man tycker det är värt det.
Jag skulle gissa att medel-Svensson prioriterar sin välfärd alldeles för högt för att ställa upp på en större uppoffring. Kärnkraftsmotståndarnas hårdaste jobb är inte att övertyga politikerna, utan att övertyga medborgarna, och än så länge gör de inte ett bra jobb på den fronten.
Den ende namngivne talaren jag hörde var Per Ribbing. Han berättade stolt om hur han hade förödmjukat några japaner på en konferens genom att ställa en jobbig retorisk fråga: ungefär "Varför promotar ni en energikälla som man kan föra krig över (uran) istället för energikällor som man inte kan föra krig över (sol, vind, vatten)?"
Personligen avskyr jag retoriska frågor. Jag anser att frågor ska man ställa för att man ärligen vill ha ett svar, inte för att förlöjliga en motståndare. Ribbing fick inget svar och såg sig därför som segrare, men jag tror knappast att han ens bekymrat sig om att fundera ut svaret. Japanerna promotar inte kärnkraft för att de är onda eller dumma, som Ribbing ville antyda. It's the economy, stupid! Mer om detta längre ner.
När Ribbing sedan hävdade att vi (syftande på Sverige) för krig i Libyen (vilket vi egentligen inte gör) för att där finns olja, då gick jag från torget. Ghadaffis trupper slaktar frihetstörstande demonstranter och övriga civila i tusental. Det internationella samfundet gör en hedervärd insats för att stoppa en massaker och rädda en demokratisk revolution. Att då avfärda detta med den uttjatade och alltid så felaktiga klyschan "Väst bryr sig bara om oljan" är löjligt, lögnaktigt, hånfullt och avskyvärt.
Intrycket från demonstrationen var överhuvudtaget inte något av professionalism. Stjärnskotten i Grön Ungdom höll plakat med parollen "100% förnybart NU!". Tror de ens på det själva? En övergång till 100% förnybart (om det ens är möjligt) går inte att göra "NU". Det handlar inte om att Reinfeldt trycker på en knapp så drivs hela Sverige av vattenkraft imorgon. Det är en svår omställning. Visst, de ville bara ha en klatschig paroll på plakaten. Men jag förstår ändå inte varför folk vill vifta med uppenbart orimliga och idiotiska budskap, och sedan tror att folk ska ta dem på allvar.
Tro nu inte att jag är någon obeveklig kärnkraftskramare. Jag önskar också att vi kunde avveckla kärnkraften. Men jag inser samtidigt att energiproduktion handlar om att göra svåra prioriteringar mellan alternativ som alla har stora nackdelar. Kärnkraftsmotståndarna på torget hade uppenbarligen inget sinne för att ta dessa svårigheter på allvar. Greenpeace demonstrerar ena dagen mot kärnkraft, andra dagen mot kolkraft, tredje dagen mot ett dammbygge; och de verkar inte se att det finns en motsättning i det de gör.
Vad jag undrar är: Hur mycket skulle en snabb omställning till 100% förnybar energi kosta oss i form av ekonomisk nedgång och minskad levnadsstandard (och inte minst: förstörda Norrlandsälvar)? Det är ingen retorisk fråga, jag vill verkligen höra ett svar. Jag önskar att kärnkraftsmotståndarna kunde ta sig samman, utreda saken ordentligt och presentera en trovärdig och ärlig kalkyl. När siffrorna finns på bordet så kan alla bestämma sig om man tycker det är värt det.
Jag skulle gissa att medel-Svensson prioriterar sin välfärd alldeles för högt för att ställa upp på en större uppoffring. Kärnkraftsmotståndarnas hårdaste jobb är inte att övertyga politikerna, utan att övertyga medborgarna, och än så länge gör de inte ett bra jobb på den fronten.
tisdag 3 maj 2011
"I like it when bad people die"
Jag fylls nu av minnen från när jag var 14 år gammal. Den där hösten när världens mest chockerande händelse utspelades på TV för hela världen att se. Sedan såg vi bomberna falla över ett land på andra sidan jordklotet, och vi hoppades att världens då största skurk skulle åka fast. Men vi blev besvikna.
Visst hade varit bäst om Usama tagits levande, och att det hade skett för nio år sedan. Men det är inte alltid saker går optimalt. Nu är han död, och världen är bättre än om han hade fått fortsätta leva. Jag ser det positiva i det hela.
Men det finns en återhållsamhet hos många. Man gläds åt hans död, men samtidigt skäms man över att man gläds, för vi har blivit uppfostrade i att det är dåligt att glädjas åt någons död oavsett vilken fruktansvärd människa denne var. Vi kan se på actionfilm och glädjas enormt när skurken möter sin undergång i slutet, men i verkligheten är det fult att visa sig glad åt att en verklig människa som orsakat verkligt lidande dör.
Jag har varit där också. Jag dolde och förnekade till viss grad mina sanna känslor när Saddam Hussein hängdes och när Lech Kaczyński och hela hans entourage dog i en flygkrasch. Men nu jag har allt mer gått över till Christopher Hitchens' syn på det hela: "I like it when bad people die" (kan ses här, mot slutet av videon). För ett vidare smakprov av denne ärlige och brutale man så rekommenderar jag att se hela videon med intervjun av honom när Jerry Falwell hade dött. Han är ohövlig och respektlös, men han har så jävla rätt.
Var inte oroliga. Jag tänker inte förespråka mord som politiska lösningar. Jag kommer att fortsätta stå för att våld är sista utvägen. Jag kommer att fortsätta att kämpa för varje människas rätt till sitt liv.
Men jag tänker inte låtsas som att jag inte blir glad när onda människor dör.
Visst hade varit bäst om Usama tagits levande, och att det hade skett för nio år sedan. Men det är inte alltid saker går optimalt. Nu är han död, och världen är bättre än om han hade fått fortsätta leva. Jag ser det positiva i det hela.
Men det finns en återhållsamhet hos många. Man gläds åt hans död, men samtidigt skäms man över att man gläds, för vi har blivit uppfostrade i att det är dåligt att glädjas åt någons död oavsett vilken fruktansvärd människa denne var. Vi kan se på actionfilm och glädjas enormt när skurken möter sin undergång i slutet, men i verkligheten är det fult att visa sig glad åt att en verklig människa som orsakat verkligt lidande dör.
Jag har varit där också. Jag dolde och förnekade till viss grad mina sanna känslor när Saddam Hussein hängdes och när Lech Kaczyński och hela hans entourage dog i en flygkrasch. Men nu jag har allt mer gått över till Christopher Hitchens' syn på det hela: "I like it when bad people die" (kan ses här, mot slutet av videon). För ett vidare smakprov av denne ärlige och brutale man så rekommenderar jag att se hela videon med intervjun av honom när Jerry Falwell hade dött. Han är ohövlig och respektlös, men han har så jävla rätt.
Var inte oroliga. Jag tänker inte förespråka mord som politiska lösningar. Jag kommer att fortsätta stå för att våld är sista utvägen. Jag kommer att fortsätta att kämpa för varje människas rätt till sitt liv.
Men jag tänker inte låtsas som att jag inte blir glad när onda människor dör.
fredag 22 april 2011
Sverigedemokraterna är ett djupt människofientligt parti
Jag har läst den här texten många gånger om, och det var svårt att inse att det inte är ett skämt. När jag väl lyckats med den så kom ilskan i en gigantisk våg. Jag har många gånger hävdat att Sverigedemokraterna är ett parti som drivs av en total brist på empati för andra människor. Den länkade texten är ett slutligt bevis för detta.
Kent Ekeroth från SD säger att partiet tänker föreslå ett förbud mot tiggeri i hela landet. Läs artikeln. Läs den förbannade jävla artikeln igen, och inse följande: han hänvisar till tiggare som ett problem för stadsbilden! Det är så fult med tiggare på gatorna, bäst vi förbjuder dem. Ingenstans i texten hänvisar han till dem som om de skulle vara mänskliga varelser, han benämner dem som om de vore skräp som bör tas bort för att våra fina städer inte ska förfulas, och för att välordnade medborgare inte ska behöva störas.
Men det är ju människor vi pratar om här! Människor vars livsöden vi inte vet om. Vi kan svårligen ta reda på varför de tigger.
Problematiken med organiserade ligor som utnyttjar traffikingoffer tas upp. Detta är redan olagligt och bör lagföras av polisen. Ett tiggeriförbud gör precis samma sak som ett sexköpsförbud - det kriminaliserar i svepande drag en hel verksamhet för att en viss redan kriminell aktivitet kanske men inte säkerligen är inblandad.
Det går inte att sortera alla tiggare under samma stereotyp. Det finns människor som tigger av desperation. De har inget hem, inga pengar, inget jobb, ingen mat. De tigger för att klara livhanken ännu en dag. Denna enda säkra inkomst vill nu SD ta ifrån dem för att de förfular gatumiljön. Fy fan så vidrigt!
Men givetvis kommer de vanliga SD-trollen fram, ni vet de där som hänger på varenda kommentarsida och berömmer vad än SD gör. Det är verkligen ett tufft jobb att gilla något sånt här, men man kan ge sig fan på att trollen står vid sina ledare och menar att de minsann kan veta att alla tiggare i Sverige är kriminella för den där rumänen som stod på ett gathörn i Göteborg igår såg skum ut. De anser sig säkra på att alla (100%) av tiggarna i Sverige är del av utländska organiserade ligor, och att ett tiggeriförbud har inga (0) offer. Mest ser de framemot att alla dessa störande utlänningar ska hålla sig borta. Det är ett tänkande i stereotyper, taskigt sminkat till en omsorg om att stoppa slaveri, men som egentligen grundas på att man inte vill att vissa människor ska finnas i Sverige överhuvudtaget.
Ur liberal synpunkt är förstås ett tiggeriförbud helt åt skogen. Att be om lite pengar är en väldigt enkel handling, och att förbjuda någon att ställa en viss fråga funkar inte. Sedan kan man välja att skänka pengar eller avstå, ett helt frivilligt val och en enkel överföring av en småsumma pengar från en individ till en annan. Det går emot alla liberala principer att förbjuda.
Detta är SD:s djupaste lågvattenmärke hittills. Det finns många problem och svårigheter i att hjälpa fattiga människor, men nu visar SD att de är inte intresserade av att hjälpa. De är inte ens intresserade av att behandla fattiga som människor överhuvudtaget.
Kent Ekeroth från SD säger att partiet tänker föreslå ett förbud mot tiggeri i hela landet. Läs artikeln. Läs den förbannade jävla artikeln igen, och inse följande: han hänvisar till tiggare som ett problem för stadsbilden! Det är så fult med tiggare på gatorna, bäst vi förbjuder dem. Ingenstans i texten hänvisar han till dem som om de skulle vara mänskliga varelser, han benämner dem som om de vore skräp som bör tas bort för att våra fina städer inte ska förfulas, och för att välordnade medborgare inte ska behöva störas.
Men det är ju människor vi pratar om här! Människor vars livsöden vi inte vet om. Vi kan svårligen ta reda på varför de tigger.
Problematiken med organiserade ligor som utnyttjar traffikingoffer tas upp. Detta är redan olagligt och bör lagföras av polisen. Ett tiggeriförbud gör precis samma sak som ett sexköpsförbud - det kriminaliserar i svepande drag en hel verksamhet för att en viss redan kriminell aktivitet kanske men inte säkerligen är inblandad.
Det går inte att sortera alla tiggare under samma stereotyp. Det finns människor som tigger av desperation. De har inget hem, inga pengar, inget jobb, ingen mat. De tigger för att klara livhanken ännu en dag. Denna enda säkra inkomst vill nu SD ta ifrån dem för att de förfular gatumiljön. Fy fan så vidrigt!
Men givetvis kommer de vanliga SD-trollen fram, ni vet de där som hänger på varenda kommentarsida och berömmer vad än SD gör. Det är verkligen ett tufft jobb att gilla något sånt här, men man kan ge sig fan på att trollen står vid sina ledare och menar att de minsann kan veta att alla tiggare i Sverige är kriminella för den där rumänen som stod på ett gathörn i Göteborg igår såg skum ut. De anser sig säkra på att alla (100%) av tiggarna i Sverige är del av utländska organiserade ligor, och att ett tiggeriförbud har inga (0) offer. Mest ser de framemot att alla dessa störande utlänningar ska hålla sig borta. Det är ett tänkande i stereotyper, taskigt sminkat till en omsorg om att stoppa slaveri, men som egentligen grundas på att man inte vill att vissa människor ska finnas i Sverige överhuvudtaget.
Ur liberal synpunkt är förstås ett tiggeriförbud helt åt skogen. Att be om lite pengar är en väldigt enkel handling, och att förbjuda någon att ställa en viss fråga funkar inte. Sedan kan man välja att skänka pengar eller avstå, ett helt frivilligt val och en enkel överföring av en småsumma pengar från en individ till en annan. Det går emot alla liberala principer att förbjuda.
Detta är SD:s djupaste lågvattenmärke hittills. Det finns många problem och svårigheter i att hjälpa fattiga människor, men nu visar SD att de är inte intresserade av att hjälpa. De är inte ens intresserade av att behandla fattiga som människor överhuvudtaget.
onsdag 20 april 2011
Dagens moralpanik: Bilbrudar
Det känns som att jag skulle kunna starta en helt ny blogg vid namn "Dagens moralpanik". Där kan jag länka till den nyhetsbevakning eller offentlig debatt som ger uttryck för en löjlig och biblisk moralpanik över småsaker som sticker i ögonen på de rättrogna som inte verkar vilja ha ett fritt samhälle för oss andra som inte är vuxna nog att ta hand om oss själva, utan hellre vill dra oss steg för steg mot ett nytt Saudiarabien. Ni vet, sådana där nyhetsnotiser som verkar hämtade från 40-talet och som får varje normalt funtad människa att utbrista: "För helvete!".
Idag läser jag att någon TT-reporter har tagit på sig det stora uppdraget att granska Volvos jämställdhetsarbete i Kina. Men inte på något djupgående sätt att kontrollera att arbetarnas grundläggande mänskliga rättigheter tillgodoses. Däremot vill man uppmärksamma det förfärliga faktumet att Volvo har kvinnliga modeller vid sina bilar på mässan i Shanghai. Dessa modeller har den fruktansvärt skamliga klädseln ärmlösa klänningar och höga klackar, och de utövar det hemskt omoraliska beteendet att le mot fotograferna.
Historien slutar med att TT-reportern bedriver ett framgångsrikt arbete att genomdriva en svensk jämställdhetsnorm mot detta fruktansvärda missbruk av köpta kvinnokroppar, och precis som journalister ska göra lyckas man få bort denna skymf mot 50% av världens befolkning.
Ibland är sarkasm det enda jag kommer mig för att använda mot sådana här löjliga artiklar. Det finns så mycket material till dagens moralpanik att jag kommer bli helt deprimerad på vägen.
Idag läser jag att någon TT-reporter har tagit på sig det stora uppdraget att granska Volvos jämställdhetsarbete i Kina. Men inte på något djupgående sätt att kontrollera att arbetarnas grundläggande mänskliga rättigheter tillgodoses. Däremot vill man uppmärksamma det förfärliga faktumet att Volvo har kvinnliga modeller vid sina bilar på mässan i Shanghai. Dessa modeller har den fruktansvärt skamliga klädseln ärmlösa klänningar och höga klackar, och de utövar det hemskt omoraliska beteendet att le mot fotograferna.
Historien slutar med att TT-reportern bedriver ett framgångsrikt arbete att genomdriva en svensk jämställdhetsnorm mot detta fruktansvärda missbruk av köpta kvinnokroppar, och precis som journalister ska göra lyckas man få bort denna skymf mot 50% av världens befolkning.
Ibland är sarkasm det enda jag kommer mig för att använda mot sådana här löjliga artiklar. Det finns så mycket material till dagens moralpanik att jag kommer bli helt deprimerad på vägen.
måndag 18 april 2011
Polisanmäl inte studentspex!
Hallands Nation i Lund har blivit polisanmälda för hets mot folkgrupp efter en incident på en maskeradsittning där en frackklädd "slavägare" auktionerade ut tre svartsminkade "slavar". Jag tänker inte ens recensera lämpligheten i skämtet, för det är inte det relevanta i historien. Det som händer nu är att det är upplagt för ännu en vända i världens nya favoritsport: "Att känna sig kränkt och gnälla om det offentligt".
Studentsittningar spårar ur, så är det bara. Senast i onsdags var jag på en sittning där mängden avklädning under tävlingsmomentet skulle ha beskrivits som "nakenchock på fyllefest" om en kvällstidningsreporter varit närvarande. Under mina år på Uppsala Universitet har jag dessutom hört och sett, samt även skrivit och framfört, mängder av skämt som är bra mycket grövre än vad det låter som att Hallandsincidenten var.
Varför är studenthumor stundtals så grov? Är det för att man försöker såra och kränka människor? Nej, det bara är så att ämnen som är tabu blir roliga. Jag får fråga någon av mina psykologvänner om den exakta orsaken, men jag vet bara att om man vågar skämta om kontroversiella ämnen så kan man lätt slå storslam i rolighet, men med den lilla bieffekten att man riskerar att någon tar illa vid sig. Därför är det viktigt att den som ger sig in i ett sådant sammanhang som studentlivet förstår spelreglerna. Man kan förväntas lyssna på skämt man ogillar och sedan skaka av sig det hela, för det var ju trots allt bara ett skämt.
Visst kan skämt slå fel. Om det rör sig om trakasserier eller förtal om enskilda personer, eller någon form av practical joke som resulterar i skada på människor eller egendom, då finns det anledning att se allvarligt på det hela. Men om det rör sig om ren uppvisningshumor ej riktad mot någon enskild människa, då är det att betrakta som ett yttrande. Och ni vet vid det här laget vad jag känner om yttrandefrihet.
Att skicka polisen på någon för att denne fällt ett yttrande hör inte ett demokratiskt land till. Inte ens om detta yttrande var ett fysiskt framförande av grov och kränkande humor. Det talas ofta om att vi måste göra oss av med världens hädelselagar, men vad många debattörer missar är att den svenska lagen om hets mot folkgrupp är de facto en hädelselag. Den stipulerar nämligen att ett yttrande som förmedlar "fel" åsikt blir ett ärende för polis och domstolsväsende som kan utdela straff för det. Behöver jag förklara i detalj varför detta är läskigt?
Sedan behöver även den här historien tillföras lite visdom i form av de två fantastiska orden: Väx upp!
Som vuxen människa ska man om man känner sig kränkt av ett skämt gå och tala om detta för personen som framförde skämtet. Man ska berätta sin syn på saken och kräva en ursäkt. Om man får en ärlig ursäkt så är saken att betrakta som löst. Om man inte får en ursäkt så får man vara ovänner i framtiden.
Vad man INTE ska göra som vuxen människa är att gå till statens väpnade gren och be att våldsmonopolet ska bestraffa personen som skämtade. Det är som att springa till dagisfröken och skvallra, fast tusen gånger värre, och i vuxen ålder.
Har man kommit så långt i livet att man går på universitetet förväntas man kunna hantera konflikter på lämplig nivå, och ett kränkande skämt ska man hantera personligen genom att tala med den som framförde skämtet. Allt annat är mesigt och fegt.
Så lär er skilja på skämt och allvar, lär er hantera konflikter på ett rakt och moget sätt, ge fan i att använda yttrandefrihetsinskränkande lagar, och låt studenter fortsätta skämta grovt!
Studentsittningar spårar ur, så är det bara. Senast i onsdags var jag på en sittning där mängden avklädning under tävlingsmomentet skulle ha beskrivits som "nakenchock på fyllefest" om en kvällstidningsreporter varit närvarande. Under mina år på Uppsala Universitet har jag dessutom hört och sett, samt även skrivit och framfört, mängder av skämt som är bra mycket grövre än vad det låter som att Hallandsincidenten var.
Varför är studenthumor stundtals så grov? Är det för att man försöker såra och kränka människor? Nej, det bara är så att ämnen som är tabu blir roliga. Jag får fråga någon av mina psykologvänner om den exakta orsaken, men jag vet bara att om man vågar skämta om kontroversiella ämnen så kan man lätt slå storslam i rolighet, men med den lilla bieffekten att man riskerar att någon tar illa vid sig. Därför är det viktigt att den som ger sig in i ett sådant sammanhang som studentlivet förstår spelreglerna. Man kan förväntas lyssna på skämt man ogillar och sedan skaka av sig det hela, för det var ju trots allt bara ett skämt.
Visst kan skämt slå fel. Om det rör sig om trakasserier eller förtal om enskilda personer, eller någon form av practical joke som resulterar i skada på människor eller egendom, då finns det anledning att se allvarligt på det hela. Men om det rör sig om ren uppvisningshumor ej riktad mot någon enskild människa, då är det att betrakta som ett yttrande. Och ni vet vid det här laget vad jag känner om yttrandefrihet.
Att skicka polisen på någon för att denne fällt ett yttrande hör inte ett demokratiskt land till. Inte ens om detta yttrande var ett fysiskt framförande av grov och kränkande humor. Det talas ofta om att vi måste göra oss av med världens hädelselagar, men vad många debattörer missar är att den svenska lagen om hets mot folkgrupp är de facto en hädelselag. Den stipulerar nämligen att ett yttrande som förmedlar "fel" åsikt blir ett ärende för polis och domstolsväsende som kan utdela straff för det. Behöver jag förklara i detalj varför detta är läskigt?
Sedan behöver även den här historien tillföras lite visdom i form av de två fantastiska orden: Väx upp!
Som vuxen människa ska man om man känner sig kränkt av ett skämt gå och tala om detta för personen som framförde skämtet. Man ska berätta sin syn på saken och kräva en ursäkt. Om man får en ärlig ursäkt så är saken att betrakta som löst. Om man inte får en ursäkt så får man vara ovänner i framtiden.
Vad man INTE ska göra som vuxen människa är att gå till statens väpnade gren och be att våldsmonopolet ska bestraffa personen som skämtade. Det är som att springa till dagisfröken och skvallra, fast tusen gånger värre, och i vuxen ålder.
Har man kommit så långt i livet att man går på universitetet förväntas man kunna hantera konflikter på lämplig nivå, och ett kränkande skämt ska man hantera personligen genom att tala med den som framförde skämtet. Allt annat är mesigt och fegt.
Så lär er skilja på skämt och allvar, lär er hantera konflikter på ett rakt och moget sätt, ge fan i att använda yttrandefrihetsinskränkande lagar, och låt studenter fortsätta skämta grovt!
söndag 3 april 2011
Fördöm mördaren, inte retstickan
Efter att pastor Terry Jones bränt en koran så har våldsamma demonstrationer brutit ut i Afghanistan med många dödsoffer som följd, däribland FN-anställda hjälparbetare. General David Petraeus säger att det som har gjorts "was hateful, it was intolerant and it was extremely disrespectful and again, we condemn it in the strongest manner possible". Men det han syftar på är koranbränningen, inte massakern!
Det här är samma sorts historia som när demonstrationer bröt ut mot Lars Vilks rondellhund, eller Jyllandspostens satirteckningar, eller Salman Rushdie's "Satansverserna". Muslimska fanatiker tar till våld för att protestera mot ett yttrande de inte gillar. Det är inte överraskande att religiöst hjärntvättade människor tillgriper våld, vad som är förvånande är att Västvärldens media har en tendens att ursäkta våldet och istället fördöma den person som gjort det obekväma yttrandet.
Brutala mord begångna av anonyma gärningsmän är ren rutin i Afghanistan. Har vi blivit så avtrubbade att vi inte upprörs av sådant längre? Kanske det. Men det kan ändå inte förklara varför media och politiker och tyckare i allmänhet i Väst är så snabba med att vända ryggen åt yttrandefriheten. Är det för att det är så mycket enklare att försöka utkräva ansvar från en namngiven människa i USA än en namnlös folkhop i Afghanistan?
Att bränna en koran är ett yttrande, så även att rita en teckning. Ingendera handlingen är olaglig (i länder med vettig lagstiftning) eftersom de inte skadar någon människa. Att mörda någon är däremot olagligt i alla världens länder, eftersom det är den ultimata skadan man kan tillfoga någon.
Vi har alltså en situation där en människa gör något lagligt vilket provocerar en annan människa att begå ett brott, och det är den som gjorde det lagliga som får skulden! Det är en intellektuell härdsmälta. Det är som att säga att det är kvinnans fel att hennes man slår henne när hon varit otrogen.
En koranbränning är något man kan strunta i helt och hållet utan problem, men vissa människor väljer att ta det som en förolämpning. Därefter går de och dödar oskyldiga människor som inte har ett dugg med koranbränningen att göra, och i internationell media visas i princip förståelse för detta beteende genom att man inte fördömer mördarna utan att man i starka ordalag fördömer den som begick den insignifikanta oskadliga handlingen som religiösa knäppgökar valde att ta åt sig av.
Vi måste sluta med att förråda yttrandefriheten varje gång någon tar illa vid sig. Vi måste sluta tycka att det är normalt och helt okej för religiösa människor att bete sig som omogna snorungar med automatvapen. Vi måste låta vem som än vill bränna en bok eller rita en teckning få göra det, och rikta fördömandena mot dem som begår faktiska brott. Vi måste sluta avkräva personer ansvar för sådant som andra människor gör som motreaktion. Vi måste alltid komma ihåg att endast den som utövar våld bär skuld för våldet.
Jag tänker inte ens yttra min åsikt om lämpligheten i Jones' koranbränning, det är fullständigt irrelevant. Jag tänker däremot yttra min åsikt om de som mördade de FN-anställda i Mazar-i-Sharif - de är vidriga jävla avskum!
Det här är samma sorts historia som när demonstrationer bröt ut mot Lars Vilks rondellhund, eller Jyllandspostens satirteckningar, eller Salman Rushdie's "Satansverserna". Muslimska fanatiker tar till våld för att protestera mot ett yttrande de inte gillar. Det är inte överraskande att religiöst hjärntvättade människor tillgriper våld, vad som är förvånande är att Västvärldens media har en tendens att ursäkta våldet och istället fördöma den person som gjort det obekväma yttrandet.
Brutala mord begångna av anonyma gärningsmän är ren rutin i Afghanistan. Har vi blivit så avtrubbade att vi inte upprörs av sådant längre? Kanske det. Men det kan ändå inte förklara varför media och politiker och tyckare i allmänhet i Väst är så snabba med att vända ryggen åt yttrandefriheten. Är det för att det är så mycket enklare att försöka utkräva ansvar från en namngiven människa i USA än en namnlös folkhop i Afghanistan?
Att bränna en koran är ett yttrande, så även att rita en teckning. Ingendera handlingen är olaglig (i länder med vettig lagstiftning) eftersom de inte skadar någon människa. Att mörda någon är däremot olagligt i alla världens länder, eftersom det är den ultimata skadan man kan tillfoga någon.
Vi har alltså en situation där en människa gör något lagligt vilket provocerar en annan människa att begå ett brott, och det är den som gjorde det lagliga som får skulden! Det är en intellektuell härdsmälta. Det är som att säga att det är kvinnans fel att hennes man slår henne när hon varit otrogen.
En koranbränning är något man kan strunta i helt och hållet utan problem, men vissa människor väljer att ta det som en förolämpning. Därefter går de och dödar oskyldiga människor som inte har ett dugg med koranbränningen att göra, och i internationell media visas i princip förståelse för detta beteende genom att man inte fördömer mördarna utan att man i starka ordalag fördömer den som begick den insignifikanta oskadliga handlingen som religiösa knäppgökar valde att ta åt sig av.
Vi måste sluta med att förråda yttrandefriheten varje gång någon tar illa vid sig. Vi måste sluta tycka att det är normalt och helt okej för religiösa människor att bete sig som omogna snorungar med automatvapen. Vi måste låta vem som än vill bränna en bok eller rita en teckning få göra det, och rikta fördömandena mot dem som begår faktiska brott. Vi måste sluta avkräva personer ansvar för sådant som andra människor gör som motreaktion. Vi måste alltid komma ihåg att endast den som utövar våld bär skuld för våldet.
Jag tänker inte ens yttra min åsikt om lämpligheten i Jones' koranbränning, det är fullständigt irrelevant. Jag tänker däremot yttra min åsikt om de som mördade de FN-anställda i Mazar-i-Sharif - de är vidriga jävla avskum!
Svenska politiker visar upp sin feghet inför hela världen
Svenska JAS-plan har nu skickats iväg för att delta i den internationella insatsen i Libyen. Vid en första anblick kan detta tyckas vara ädelt och modigt, men när man studerar detaljerna så visar sig en skamlig feghet hos alla partier inblandade i beslutet.
Värst ut är Sverigedemokraterna. Genom att sätta sig emot insatsen helt gör de sin paradroll som isolationister och visar samtidigt hur oerhört lågt de värderar arabiska människoliv. De andra partierna vill gärna se bättre ut men lyckas inte särskilt långt.
Säkerhetsrådets resolution 1973 röstades igenom den 17:e mars. Våra grannländer Norge och Danmark fattade nästan omedelbart beslut om att delta med stridsflyg, och deras F-16 var på plats vid Medelhavet bara ett par-tre dagar senare och utförde stridsinsatser inom kort.
Men den svenska regeringen, anförda av riksmesen Carl Bildt, avvaktade. Man ursäktade sitt agerande med "Vi är inte med i NATO och måste vänta på en förfrågan". Struntprat! Om den politiska viljan hade funnits så hade svenska plan varit i luften två dagar efter resolutionen antogs. Det fanns inget som hindrade ett snabbt svenskt deltagande, det fanns inget som stod i vägen, förutom det egna lallandet från ynkryggarna i partierna. Alla löjliga teknikaliteter och organisatoriska omvägar som svenska regeringen anförde som ursäkter betyder inte ett jävla dugg för de människor som kämpar för sin frihet och sina liv i Misrata och Brega. Förvänta er ingen förståelse från dem.
Beslutet från riksdagen som till sist gav grönt ljus åt insatsen kom 15 dagar efter FN-resolutionen. 15 dagar är en extremt lång tidsperiod i modern krigföring. Det som har hänt under den tiden är att koalitionspartnerna redan har utraderat Ghadaffis flygvapen. Det som svenska flygplan nu kommer att göra är att patrullera skyarna mot en icke-existerande fiende. Detta är något som har garanterats när Socialdemokraterna lämnade sitt bidrag av ett stort mått feghet vid sidan om regeringens fördröjande.
Det var S som lyckades få igenom kravet på att JAS-planen inte får attackera markmål annat än i självförsvar. Planen kommer alltså inte att hjälpa de stridande rebellerna på marken. De kommer bara att cirkulera ovanför och titta på medan Ghadaffis trupper gör sitt bästa för att slakta frihetskämparna. Det mesta de kan göra nu när de blivit kastrerade av Urban Ahlin är att ägna sig åt spaning och kalla in norrmännen när något behöver bombas.
Det är fegt, ynkligt och svekfullt! Det är ett hån mot svenska skattebetalare att vi har ett stridsflyg som kostat 120 miljarder kronor att utveckla och som politikerna är för mesiga för att använda när det verkligen behövs. Just nu ser det bara ut som att de svenska politikerna vill visa upp sitt gamla prestigeprojekt i hoppet om att kränga fler plan i framtiden.
Men mest av allt är det ett hån mot rebellerna i Libyen. Modiga men underutrustade människor som kämpar för att störta en diktator, och som nu får en impotent svensk uppvisningsinsats som förmodligen inte kommer att hjälpa frihetskampen ett enda dugg, allt signerat en bunt fega politiker som vill ge intrycket av att de hjälper demokratin men som knappt vågar sätta något på spel.
Tur att det finns andra som gör grovjobbet.
Värst ut är Sverigedemokraterna. Genom att sätta sig emot insatsen helt gör de sin paradroll som isolationister och visar samtidigt hur oerhört lågt de värderar arabiska människoliv. De andra partierna vill gärna se bättre ut men lyckas inte särskilt långt.
Säkerhetsrådets resolution 1973 röstades igenom den 17:e mars. Våra grannländer Norge och Danmark fattade nästan omedelbart beslut om att delta med stridsflyg, och deras F-16 var på plats vid Medelhavet bara ett par-tre dagar senare och utförde stridsinsatser inom kort.
Men den svenska regeringen, anförda av riksmesen Carl Bildt, avvaktade. Man ursäktade sitt agerande med "Vi är inte med i NATO och måste vänta på en förfrågan". Struntprat! Om den politiska viljan hade funnits så hade svenska plan varit i luften två dagar efter resolutionen antogs. Det fanns inget som hindrade ett snabbt svenskt deltagande, det fanns inget som stod i vägen, förutom det egna lallandet från ynkryggarna i partierna. Alla löjliga teknikaliteter och organisatoriska omvägar som svenska regeringen anförde som ursäkter betyder inte ett jävla dugg för de människor som kämpar för sin frihet och sina liv i Misrata och Brega. Förvänta er ingen förståelse från dem.
Beslutet från riksdagen som till sist gav grönt ljus åt insatsen kom 15 dagar efter FN-resolutionen. 15 dagar är en extremt lång tidsperiod i modern krigföring. Det som har hänt under den tiden är att koalitionspartnerna redan har utraderat Ghadaffis flygvapen. Det som svenska flygplan nu kommer att göra är att patrullera skyarna mot en icke-existerande fiende. Detta är något som har garanterats när Socialdemokraterna lämnade sitt bidrag av ett stort mått feghet vid sidan om regeringens fördröjande.
Det var S som lyckades få igenom kravet på att JAS-planen inte får attackera markmål annat än i självförsvar. Planen kommer alltså inte att hjälpa de stridande rebellerna på marken. De kommer bara att cirkulera ovanför och titta på medan Ghadaffis trupper gör sitt bästa för att slakta frihetskämparna. Det mesta de kan göra nu när de blivit kastrerade av Urban Ahlin är att ägna sig åt spaning och kalla in norrmännen när något behöver bombas.
Det är fegt, ynkligt och svekfullt! Det är ett hån mot svenska skattebetalare att vi har ett stridsflyg som kostat 120 miljarder kronor att utveckla och som politikerna är för mesiga för att använda när det verkligen behövs. Just nu ser det bara ut som att de svenska politikerna vill visa upp sitt gamla prestigeprojekt i hoppet om att kränga fler plan i framtiden.
Men mest av allt är det ett hån mot rebellerna i Libyen. Modiga men underutrustade människor som kämpar för att störta en diktator, och som nu får en impotent svensk uppvisningsinsats som förmodligen inte kommer att hjälpa frihetskampen ett enda dugg, allt signerat en bunt fega politiker som vill ge intrycket av att de hjälper demokratin men som knappt vågar sätta något på spel.
Tur att det finns andra som gör grovjobbet.
fredag 18 mars 2011
Tappa inte styrfarten för Liberaldemokraterna
Jag kunde tyvärr inte vara i Stockholm för att närvara vid den första Pub Liberal, men jag har lyssnat på inspelningen i efterhand, och det jag hör gör mig på flera sätt orolig.
Jag vet inte om någon annat tolkat det så, men jag kände att Fredrick Federleys närvaro skulle utgöra "elefanten i rummet" (enbart ett talesätt, inga dubbla antydningar menade). Temat för kvällen var "Sveket mot liberalismen", och här har vi mannen som sågs som den största svikaren för de liberala i FRA-debatten 2008. Men inte nog med det, han kom direkt från att ha röstat ja till datalagringsdirektivet!
Jag tror säkert att Fredrick är en underbar person, och jag tror säkert att han har haft det jättejobbigt som blivit utsatt för tryck och mobbing från alla möjliga håll. Men jag måste ändå döma en politiker efter hans handlingar. Visst bedriver han en föredömlig liberal politik på andra områden, men hans inkonsekvens i integritetsfrågor gör att jag inte kan se honom som en pålitlig liberal. Men för andra liberaldemokrater är han rentav en hjälte numera!
Jag fick känslan av att debatten gick ut på att släta över de svek som har begåtts. Visst är det ett hårt jobb att sitta i riksdagen och sortera all motstridig information som man får hälld över sig, men jag är inte intresserad av att höra ursäkter till varför ledamöter finner det så svårt att trycka på nej-knappen när ett uppenbart vidrigt lagförslag ligger uppe för beslut och demonstranterna står och trummar på gatan utanför. Riksdagsjobbet är tungt, men ansvaret är långt mycket tyngre. Besluten som fattas berör miljoner människors vardag, och då funkar det inte att ursäkta dåliga beslut med att det är jobbigt att bråka med chefen. Huruvida ledamöterna är polare med sina kollegor i rökrummet är för mig som medborgare helt ointressant.
Vi ska inte ägna vår tid till att hitta sympati för folk som gör fel, vi ska ägna oss åt att övertyga dem att göra rätt. Oavsett hur tuff arbetsmiljön i riksdagen är så måste vi ställa krav på ledamöterna att visa ryggrad och prioritera sina väljare över allt annat. Misslyckas man med det så ska man få tydlig kritik.
Om Liberaldemokraterna ska börja odla en kultur där personlig vänskap tillåts gå ut över en tydlig politisk retorik då är man inne på en bana som gör att man liknar de andra partierna väldigt snabbt, och inte på ett bra sätt. Kompisskap är bra när det gäller att föra samman människor med intressanta idéer och att få saker gjorda. Men kompisskap får inte bli ett hot mot demokratin när man väl sitter på ledande positioner.
Självklart är det jättebra att alla kan sitta ner vid en debatt och tala till varandra med respekt. Men det betyder inte att man måste visa förståelse för personer vars handlingar man avskyr. Precis som Alexander så har även jag ilska som främsta drivkraft i politiken, och även om jag försöker hålla mig diplomatisk så går det inte alla gånger. I diskussionerna hos Liberaldemokraterna kastas det ofta grova förolämpningar mot personer som finns på rejäl distans (Carl Bildt har kallats för en skithög, Blogge har jämförts med en finne i häcken, för att ta några exempel). Men vi ska inte lägga vår energi på att håna folk på avstånd. Det är än viktigare att vi kan se en person i ögonen och säga: "Du gör fel" utan att tillägga: "Men jag ursäktar att du gör det".
En annan sak som oroar mig är det Alexander säger om att vi ska avvakta med att göra (L) till ett parti. Att det ska ligga som ett hot i väntan på att de andra partierna ska bättra sig.
Ingen blir rädd av det hotet. Att driva ett "liberalt nätverk" har redan testats med ytterst magra resultat, och jag är inte ett dugg sugen på att försöka igen. Det behövs en omstrukturering i det svenska partiväsendet, och då menar jag inte att gamla medlemmar ska ersättas av nya, utan att gamla partier ska ersättas med nya. Det är vad som krävs för förändring. Det är bara tre år till valen, och om ett nytt parti ska fram så behövs så mycket av den tiden som möjligt.
Gör Liberaldemokraterna till ett parti nu! Om så sker lovar jag att jag kommer att lägga ner massvis med energi där (d.v.s. mycket mer än att bara blogga). Men så länge det finns en osäkerhet om vi ska sikta på riksdagen eller inte så slösar vi tid och orsakar förvirring.
Det liberala partiet behövs, och vi måste driva det med ett rejält jävlar anamma med början omedelbart.
Jag vet inte om någon annat tolkat det så, men jag kände att Fredrick Federleys närvaro skulle utgöra "elefanten i rummet" (enbart ett talesätt, inga dubbla antydningar menade). Temat för kvällen var "Sveket mot liberalismen", och här har vi mannen som sågs som den största svikaren för de liberala i FRA-debatten 2008. Men inte nog med det, han kom direkt från att ha röstat ja till datalagringsdirektivet!
Jag tror säkert att Fredrick är en underbar person, och jag tror säkert att han har haft det jättejobbigt som blivit utsatt för tryck och mobbing från alla möjliga håll. Men jag måste ändå döma en politiker efter hans handlingar. Visst bedriver han en föredömlig liberal politik på andra områden, men hans inkonsekvens i integritetsfrågor gör att jag inte kan se honom som en pålitlig liberal. Men för andra liberaldemokrater är han rentav en hjälte numera!
Jag fick känslan av att debatten gick ut på att släta över de svek som har begåtts. Visst är det ett hårt jobb att sitta i riksdagen och sortera all motstridig information som man får hälld över sig, men jag är inte intresserad av att höra ursäkter till varför ledamöter finner det så svårt att trycka på nej-knappen när ett uppenbart vidrigt lagförslag ligger uppe för beslut och demonstranterna står och trummar på gatan utanför. Riksdagsjobbet är tungt, men ansvaret är långt mycket tyngre. Besluten som fattas berör miljoner människors vardag, och då funkar det inte att ursäkta dåliga beslut med att det är jobbigt att bråka med chefen. Huruvida ledamöterna är polare med sina kollegor i rökrummet är för mig som medborgare helt ointressant.
Vi ska inte ägna vår tid till att hitta sympati för folk som gör fel, vi ska ägna oss åt att övertyga dem att göra rätt. Oavsett hur tuff arbetsmiljön i riksdagen är så måste vi ställa krav på ledamöterna att visa ryggrad och prioritera sina väljare över allt annat. Misslyckas man med det så ska man få tydlig kritik.
Om Liberaldemokraterna ska börja odla en kultur där personlig vänskap tillåts gå ut över en tydlig politisk retorik då är man inne på en bana som gör att man liknar de andra partierna väldigt snabbt, och inte på ett bra sätt. Kompisskap är bra när det gäller att föra samman människor med intressanta idéer och att få saker gjorda. Men kompisskap får inte bli ett hot mot demokratin när man väl sitter på ledande positioner.
Självklart är det jättebra att alla kan sitta ner vid en debatt och tala till varandra med respekt. Men det betyder inte att man måste visa förståelse för personer vars handlingar man avskyr. Precis som Alexander så har även jag ilska som främsta drivkraft i politiken, och även om jag försöker hålla mig diplomatisk så går det inte alla gånger. I diskussionerna hos Liberaldemokraterna kastas det ofta grova förolämpningar mot personer som finns på rejäl distans (Carl Bildt har kallats för en skithög, Blogge har jämförts med en finne i häcken, för att ta några exempel). Men vi ska inte lägga vår energi på att håna folk på avstånd. Det är än viktigare att vi kan se en person i ögonen och säga: "Du gör fel" utan att tillägga: "Men jag ursäktar att du gör det".
En annan sak som oroar mig är det Alexander säger om att vi ska avvakta med att göra (L) till ett parti. Att det ska ligga som ett hot i väntan på att de andra partierna ska bättra sig.
Ingen blir rädd av det hotet. Att driva ett "liberalt nätverk" har redan testats med ytterst magra resultat, och jag är inte ett dugg sugen på att försöka igen. Det behövs en omstrukturering i det svenska partiväsendet, och då menar jag inte att gamla medlemmar ska ersättas av nya, utan att gamla partier ska ersättas med nya. Det är vad som krävs för förändring. Det är bara tre år till valen, och om ett nytt parti ska fram så behövs så mycket av den tiden som möjligt.
Gör Liberaldemokraterna till ett parti nu! Om så sker lovar jag att jag kommer att lägga ner massvis med energi där (d.v.s. mycket mer än att bara blogga). Men så länge det finns en osäkerhet om vi ska sikta på riksdagen eller inte så slösar vi tid och orsakar förvirring.
Det liberala partiet behövs, och vi måste driva det med ett rejält jävlar anamma med början omedelbart.
tisdag 15 mars 2011
Maria Abrahamsson är en svikare
Jag hade hoppats mycket på Maria Abrahamsson innan valet, jag trodde hon skulle bli en av de få liberala rösterna i riksdagen. När mina föräldrar vägrade rösta på Piratpartiet till förmån för Alliansen så bad jag dem att åtminstone rösta på Maria. Detta ångrar jag idag.
Maria skriver nu att hon tänker rösta ja till datalagringsdirektivet. Det är fruktansvärt lama ursäkter hon använder. Hon upprepar Tant Gredelins skitsnack om att vi är tvungna att införa direktivet för det vore ju hemskt om EU blev arga på oss. Hon menar att det skulle vara populism att rösta emot, och det kanske stämmer om "populism" i det här fallet innebär att lyssna på folket. Hon kommer med direkt felaktiga argument om varför direktivet måste röstas igenom (något som Rick Falkvinge påpekar i kommentarerna). Hon beklagar sig och säger att hon tycker att direktivet är fel egentligen men att hon är illa tvungen att rösta för det.
Seriöst, jag hade förväntat mig att hon skulle ha lite ryggrad och lite hederlighet, att hon skulle stå upp för sina principer även om det innebär att gå emot EU-kommissionen. Det här är precis samma sorts teater som Fredrick Federley bjöd på i FRA-debatten 2008, minus tårarna och pratet om mamma.
Maria, du förråder dina väljare och dina principer. Du är en fegis och en svikare. Du har förlorat all trovärdighet som liberal och jag kommer aldrig någonsin att ta dig på allvar igen.
Fy fan för dig!
Maria skriver nu att hon tänker rösta ja till datalagringsdirektivet. Det är fruktansvärt lama ursäkter hon använder. Hon upprepar Tant Gredelins skitsnack om att vi är tvungna att införa direktivet för det vore ju hemskt om EU blev arga på oss. Hon menar att det skulle vara populism att rösta emot, och det kanske stämmer om "populism" i det här fallet innebär att lyssna på folket. Hon kommer med direkt felaktiga argument om varför direktivet måste röstas igenom (något som Rick Falkvinge påpekar i kommentarerna). Hon beklagar sig och säger att hon tycker att direktivet är fel egentligen men att hon är illa tvungen att rösta för det.
Seriöst, jag hade förväntat mig att hon skulle ha lite ryggrad och lite hederlighet, att hon skulle stå upp för sina principer även om det innebär att gå emot EU-kommissionen. Det här är precis samma sorts teater som Fredrick Federley bjöd på i FRA-debatten 2008, minus tårarna och pratet om mamma.
Maria, du förråder dina väljare och dina principer. Du är en fegis och en svikare. Du har förlorat all trovärdighet som liberal och jag kommer aldrig någonsin att ta dig på allvar igen.
Fy fan för dig!
torsdag 10 mars 2011
Earth Hour är det dummaste påhittet sedan Blues Brothers 2000
Jag har fått inbjudan till årets Earth Hour i form av detta event. Administratören där försöker förbjuda kritiska synpunkter på evenemanget och missar därmed några av de viktigaste poängerna med internet: att alla kan göra sin röst hörd, att man lär mycket av få in många olika åsikter, och att alla försök till censur ger motsatt effekt. Kritiken kommer givetvis in ändå, och det enda administratören har att svara på vad som än sägs är: "Det är en symbolisk handling". Jag återkommer till varför detta är ett idiotiskt argument.
Visst är tanken god, och folk som deltar vill göra väl. Problemet är att de inte tänker närmare på vad evenemanget egentligen ger för budskap. Det är sorgligt att se folk svepas med i något så feltänkt. Men visst, det är ett spektakulärt evenemang att släcka ner världens större städer. Jag skulle kunna vara delaktig i något sådant bara för skojs skull, men jag tål inte de missriktade pretentionerna bakom det hela.
Earth Hour har sagts vara en demonstration i hur mycket el vi kan spara om alla släcker, men det är ingen som helst ny information. Om alla släcker lamporna blir det mörkt. Duh! Om alla håller käften blir det tyst. Det är sådana saker som inte behövs visas i praktiken för att vi ska förstå dem. Earth Hour bidrar med ingenting vi inte redan visste.
Evenemangets entusiaster menar att det hela ska uppmana folk att spara el. Men man gör inga bestående åtgärder. Detta är inte en kampanj för att få folk att byta till lågenergilampor (något sådant skulle ju inte vara särskilt skoj att attenda), detta är en kampanj för att få folk att släcka ner hela skiten i en timme och sedan återgå till vad de än gjorde dessförinnan. Tonvikten ligger inte på att ge långsiktiga lösningar, tonvikten ligger enbart på spektaklet.
Såvida inte poängen med Earth Hour är att vi ska släcka ner hela den mänskliga civilisationen som ett sätt att rädda miljön. För det är det enda konkreta budskap som ges.
Detta skulle förmodligen funka, men jag förordar det inte. Dels för att jag gillar den mänskliga civilisationen, dels för att jag tror att ny teknologi är det som vi ska använda för att lösa miljöproblem. Jobba mot framtiden, inte mot stenåldern!
Samtidigt är alla som diggar Earth Hour's förhärligande av nedsläckning fria att bosätta sig i en jordhåla i skogen resten av livet om man tycker att det är den insats som krävs. Inte många gör det. Varför inte? Den frågan för oss till den mest störande aspekten av alltihop.
Människorna som deltar i evenemanget är bekväma av sig. De försöker lindra sitt dåliga samvete med att delta i en timmes uppoffring. Men de klarar ju inte ens av det!
Folk släcker lamporna och tänder stearinljus. De eldar alltså oljeprodukter som del i en protest mot utsläpp av växthusgaser. Modern elproduktion väljs bort till förmån för en gammaldags smutsig teknologi. Är detta för att arrangörerna vill att evenemanget ska synas på bild i pressen, men de upptäckte att det är jävligt svårt att synas utan ljus? Möjligtvis.
Men den största förklaringen är att folk är så satans bekväma av sig att de inte ens pallar att sitta i mörkret en timme! De klarar inte av att ge en endaste timme av sitt liv för sakens skull! De måste ha någon form av ljus, annars blir de uttråkade. De stänger inte av kyl och frys, för det blir ju för jobbigt. Det är så fruktansvärt patetiskt!
Det kan tyckas att denna kritik väger lätt när den kommer från mig som inte tänker delta i evenemanget överhuvudtaget. Men jag är fruktansvärt allergisk mot hyckleri, och jag måste påpeka när folk skämmer ut sig på ett så uppenbart sätt utan att ens förstå det.
Men vissa människor (som ovannämnde event-admin) verkar inte ha några problem med att göra icke-hjälpsamma, kontraproduktiva och rent idiotiska saker. Det hela rättfärdigas med: "Det är en symbolisk handling".
Så jag kanske borde ställa mig på Stora Torget nästa vecka och dansa naken sjungandes Elvis-sånger. Det är ju uppenbarligen en symbolisk handling för att protestera mot pedofili. Fattade ni inte det? Puckon!
Symbolik funkar inte som ursäkt hur länge som helst. Det finns gränser för när en symbolisk handling har flutit iväg för långt från sitt syfte, då kommer handlingen inte längre att hjälpa, den kommer bara att stjälpa. Earth Hour har för länge passerat den gränsen.
Så för att visa att jag inte ställer upp på idiotiska symbolhandlingar så kommer jag mellan 20:30 och 21:30 den 26 mars att låta alla lampor vara tända, värmen på max och alla apparater igång bara för att dra extra el. Det gör inte så mycket egentligen eftersom jag bor i Island där elen kommer från vattenkraft eller geotermisk energi (nästan helt koldioxidneutralt), men det är väl tanken som räknas, eller hur var det?
Därefter kommer jag återgå till mitt vanliga liv där jag använder energi sparsamt genom att släcka lampor och apparater som inte används, åka kollektivtrafik istället för bil, återvinna förpackningar och aktivt stödja miljövänlig teknologi.
Den som vill kalla mig "miljöbov" med trovärdigheten i behåll kan ju försöka.
Visst är tanken god, och folk som deltar vill göra väl. Problemet är att de inte tänker närmare på vad evenemanget egentligen ger för budskap. Det är sorgligt att se folk svepas med i något så feltänkt. Men visst, det är ett spektakulärt evenemang att släcka ner världens större städer. Jag skulle kunna vara delaktig i något sådant bara för skojs skull, men jag tål inte de missriktade pretentionerna bakom det hela.
Earth Hour har sagts vara en demonstration i hur mycket el vi kan spara om alla släcker, men det är ingen som helst ny information. Om alla släcker lamporna blir det mörkt. Duh! Om alla håller käften blir det tyst. Det är sådana saker som inte behövs visas i praktiken för att vi ska förstå dem. Earth Hour bidrar med ingenting vi inte redan visste.
Evenemangets entusiaster menar att det hela ska uppmana folk att spara el. Men man gör inga bestående åtgärder. Detta är inte en kampanj för att få folk att byta till lågenergilampor (något sådant skulle ju inte vara särskilt skoj att attenda), detta är en kampanj för att få folk att släcka ner hela skiten i en timme och sedan återgå till vad de än gjorde dessförinnan. Tonvikten ligger inte på att ge långsiktiga lösningar, tonvikten ligger enbart på spektaklet.
Såvida inte poängen med Earth Hour är att vi ska släcka ner hela den mänskliga civilisationen som ett sätt att rädda miljön. För det är det enda konkreta budskap som ges.
Detta skulle förmodligen funka, men jag förordar det inte. Dels för att jag gillar den mänskliga civilisationen, dels för att jag tror att ny teknologi är det som vi ska använda för att lösa miljöproblem. Jobba mot framtiden, inte mot stenåldern!
Samtidigt är alla som diggar Earth Hour's förhärligande av nedsläckning fria att bosätta sig i en jordhåla i skogen resten av livet om man tycker att det är den insats som krävs. Inte många gör det. Varför inte? Den frågan för oss till den mest störande aspekten av alltihop.
Människorna som deltar i evenemanget är bekväma av sig. De försöker lindra sitt dåliga samvete med att delta i en timmes uppoffring. Men de klarar ju inte ens av det!
Folk släcker lamporna och tänder stearinljus. De eldar alltså oljeprodukter som del i en protest mot utsläpp av växthusgaser. Modern elproduktion väljs bort till förmån för en gammaldags smutsig teknologi. Är detta för att arrangörerna vill att evenemanget ska synas på bild i pressen, men de upptäckte att det är jävligt svårt att synas utan ljus? Möjligtvis.
Men den största förklaringen är att folk är så satans bekväma av sig att de inte ens pallar att sitta i mörkret en timme! De klarar inte av att ge en endaste timme av sitt liv för sakens skull! De måste ha någon form av ljus, annars blir de uttråkade. De stänger inte av kyl och frys, för det blir ju för jobbigt. Det är så fruktansvärt patetiskt!
Det kan tyckas att denna kritik väger lätt när den kommer från mig som inte tänker delta i evenemanget överhuvudtaget. Men jag är fruktansvärt allergisk mot hyckleri, och jag måste påpeka när folk skämmer ut sig på ett så uppenbart sätt utan att ens förstå det.
Men vissa människor (som ovannämnde event-admin) verkar inte ha några problem med att göra icke-hjälpsamma, kontraproduktiva och rent idiotiska saker. Det hela rättfärdigas med: "Det är en symbolisk handling".
Så jag kanske borde ställa mig på Stora Torget nästa vecka och dansa naken sjungandes Elvis-sånger. Det är ju uppenbarligen en symbolisk handling för att protestera mot pedofili. Fattade ni inte det? Puckon!
Symbolik funkar inte som ursäkt hur länge som helst. Det finns gränser för när en symbolisk handling har flutit iväg för långt från sitt syfte, då kommer handlingen inte längre att hjälpa, den kommer bara att stjälpa. Earth Hour har för länge passerat den gränsen.
Så för att visa att jag inte ställer upp på idiotiska symbolhandlingar så kommer jag mellan 20:30 och 21:30 den 26 mars att låta alla lampor vara tända, värmen på max och alla apparater igång bara för att dra extra el. Det gör inte så mycket egentligen eftersom jag bor i Island där elen kommer från vattenkraft eller geotermisk energi (nästan helt koldioxidneutralt), men det är väl tanken som räknas, eller hur var det?
Därefter kommer jag återgå till mitt vanliga liv där jag använder energi sparsamt genom att släcka lampor och apparater som inte används, åka kollektivtrafik istället för bil, återvinna förpackningar och aktivt stödja miljövänlig teknologi.
Den som vill kalla mig "miljöbov" med trovärdigheten i behåll kan ju försöka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)